Månadsarkiv: augusti 2013

Man ska inte ropa hej…./erviluca

….fast jag är världsbäst på det!

Att ropa hej INNAN alltså, men då säger alla optimistiska carpe-diem-pratare att man SKA ropa hej, för det är bättre att njuuuuta fram det onjutet liksom, än att oroa sej eller bekymra sej. Så då är jag väl helrätt då.

Jag ropade hej när Minsting kom upp ur sängen i morse och var klar långt innan han skulle iväg.  Jag ropade hej när han satte på sej ytterskorna och vi gick tillsammans ner ut på gården (för jag skulle gå ut med hundarna samtidigt). Jag ropade inte så mycket hej när vi upptäckte att luften i däcken på cykeln var försvunnen, men det löste jag genom att rusa upp i lägenheten, riva ner alla vantar och mössor på hyllan (eftersom jag hade för mej att jag sett cykelpumpen där i höstas….Rätt!) och rusade ner igen och pumpade däcken.

Och jag ropade HEJ när Minsting cyklade iväg.

We did it! Tjohoooo, liksom.

Han har lyckats vända fullkomligt på dygnet under sommaren – lagt sej senare och senare (eller tidigare och tidigare??) och gått upp senare och senare….Det har blivit fullkomligt PANNKAKA av dygnet kan jag säga. Utan sylt.

 

Jag gick ut med hundarna och när jag kom in och hade satt mej ner för dagens första kopp kaffe, ringde min telefon. Det stod ”Minsting” i displayen så jag sa ”Hallå, vaere??” ungefär (och suckade för jag väntade mej att han skulle klaga, ha ont, vilja gå hem osv). Det var Minstings lärare som ringde och sa att Minsting var ”grön” i ansiktet, svettades och mådde ”jättedåligt”. Jag sa att han INTE fick åka hem igen (som den Hårda mamma jag är) och att det troligen var för att han inte rört sej på hela sommaren, så kroppen hamnade väl i chock av cykelturen.

Läraren envisades med att han mådde ”JÄTTEDÅLIGT”, och jag tänkte ”Jävla Dramaqueen…” (Minsting alltså – han kan verkligen spela sjuuuuk!). Sen fick jag prata med Minsting och han hade ”jag-mår-jättedåligt-rösten”. Jag sa till honom att han INTE fick åka hem, utan att jag skulle komma dit.

Jag åkte till skolan. Minsting satt i lärarrummet med en lärare. Dom var såååå bekymrade över honom, och han såg ut som han brukar se ut när han ”spelar sjuk”. Jag tror säkert han svimmade och jag tror säkert han mådde dåligt, men jag tycker inte det är konstigt efter en sommars stillasittande….

Jag sa att vi skulle åka till doktorn direkt och ta lite prover, så det gjorde vi.

Förhoppningsvis har Minsting nu fått sej en Tankeställare kring vad som händer när man sitter still för länge utan att röra sej.

Om jag tjatat och tjaffsat om att han ska gå ut/röra på sej osv?!?

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!

Typ hela sommaren.

Men det är svårt att förflytta en 186 cm stor kille, om han inte vill själv.

Jag tror att han vill nu.

Och att han förstår vad jag menar.

Obs! TROR.

 

”Vuxet” vuxna och smådjur /erviluca

 

Javisst ja! Jag skulle ju skriva ett inlägg om smådjuren på landet, när vi var små:

 

Grejen är att jag började tänka på hur vuxna är och beter sej, mot barn. Ofta tycker jag att vuxna beter sej lite arrogant, lite ”von oben-aktigt”, lite oförstående och lite kränkande.

Jag tror ingen vuxen VILL vara sån mot barn, men jag tror många fastnar i någon slags ”vuxenhet” , där dom glömt att dom själva varit barn – och hur det kändes – eller så har dom inte blivit förstådda själva som barn, och upprepar gamla mönster som är inlärda hur vuxen – barn-relationerna ska fungera. Många vuxna är nästa ”rädda” för att umgås med barn och ”vet inte hur man gör”…Men grejen är ju att ALLA har själva varit barn! Minns ni/dom inte?!?

Nåja.

”Dom vuxna” var ju rätt snälla mot oss vad gäller grannars hundar som kom in på ”vår” tomt på landet (som jag skrev i ett tidigare inlägg: https://erviluca.com/2013/08/15/hundut-skallningar-erviluca/#comments ).

Vi samlade också grodor i mängder, varje år, och hade i en stor balja. I denna balja hade vi X antal grodor VAR, jag och mina två systrar och vår kusin. Vi döpte dom och följde deras liv i baljan, och vi kände igen dom. Punkt. Men dom vuxna tittade lite överlägset på oss när vi höll på och pratade om våra grodor, och så sa dom: ”Näe, ni kan omöjligt känna igen grodorna!”. ”Johooo!” sa vi och tittade på Grodis, Grodanboll, Jocke, Pelle, Anna och Fjuttis, och VISSTE PRECIS vem som var vem. Då skrattade dom vuxna lite ”von-oben-sådär” och sa ”Neej du!”. Då kände jag hur det MORRADE inuti hela mej, och jag tänkte ”Dom fattar ju ingenting!!”.

Eller när vi kom hem med ett gäng halvdöda skadade harungar från skogen, och gick gråtande till Dom Vuxna och ville ha hjälp med hur vi skulle rädda dom. ”Det går inte! Det är lika bra att slå ihjäl dom, så dom slipper lida”, sa dom vuxna så kallt och hårt. Men vi ville ju iallafall FÖRSÖKA rädda dom. Varför kunde ingen vuxen förstå det? Vi lät ingen vuxen slå ihjäl dom, utan vi försökte på vårat sätt rädda harungarna, men dom dog en efter en….och vi begravde dom. Men vi försökte iallafall!

Jag har fortfarande så svårt för det där ”Det GÅR INTE! / Det är INGEN IDÉ” och överlägsna suckar eller ”lilla-gumman-prat”. Barn är otroligt kloka om man lyssnar på dom ordentligt. Det gäller bara att förstå deras tankebanor, som ofta är mycket RENARE och mer OFÖRSTÖRDA än våra.

Det viktiga är att vi LYSSNAR – inte UNDERVISAR eller STOPPAR.

Många vuxna är så upptagna med att sätta gränser och LÄRA UT, så att dom glömmer bort att barn kan mycket själva, och att dom utvecklas mer om dom får försöka själva. Visst behöver dom vägledning och handledning (och gränser) av och till, men däremellan kan dom mycket mer än vi någonsin anar!

Och det är viktigt att inte kränka barnen.

Jag minns känslan så klart – när ingen vuxen Lyssnade, på riktigt! Och förstod.

Man behöver inte få som man vill, bara någon lyssnar på vad man vill, och tar en på allvar.

 

Hund(ut-)skällningar /erviluca

 Vilse i skogen 2013-08-10 011

När vi ska gå och sätta oss i bilen idag, efter skogspromenaden, skuttar Fiona i förväg. Jag går  i HELT ANDRA tankar, så jag märker inte det, så när jag tittar upp ser jag henne skutta iväg mot Bebyggelsen. Genast ropar jag ”FIOOONA!” och visslar. Hon kommer,  som en raket (hon är såååååååååååå duktig på att komma på inkallning), och jag pustar ut.

Sen får jag ont i magen av oro, eftersom jag ser att det står några kvinnor vid ”Bebyggelsen”, och jag ser framför mej (i min fantasi) hur dom kommer att stoppa bilen och fräsa att det ”FAKTISKT ÄR KOPPELTVÅNG!” och hela fadderullan. Idag känner jag mej så svag, så jag tror att jag kommer att börja gråta…. 😦 

….och så vill jag IGEN flytta till ”Landet utan koppeltvång”, för jag ORKAR INTE!

MEN, dom stannar inte bilen och dom skäller inte på mej: Jag pustar ut.

december -11  -- januari -12 048

Sen börjar jag tänka på hur det var när jag var barn. Höll ”folk” på så här då, och skällde på hundägare i tid och otid? Jag minns inte det, och vi hade ju hundar, som ibland ”for iväg” och skällde ut folk, utan anledning. Vi borde verkligen haft bättre koll på våra taxar, men det var inte så förr – det var liksom mer avslappnat och coolt.

Sen kommer jag att tänka på barndomen och hur vi var på vårt ÄÄÄlskade Lindris på somrarna (farmor och farfars jättefina lantställe i Roslagen – bättre finns/fanns inte!). Vi hade våra taxar; först en tax, sen två sen tre. Vår kusin hade en tax. Närmsta grannen hade först en collie (Pyret) och sen en collie till (Pontus, som jag äääälskade djuuuupt!). Nästnästa grannen hade tre hundar: En Grand Danois, en mellanpudel och en tax. Mellanpudeln var oberäknelig och inte så trevlig, taxen var en glad skit och Grand Danoisen var HELT UNDERBAAAR! Han hette Zorro och var svart.

Ibland dök Pyret upp på vår tomt, ibland kom Pontus och då blev vi ( tre systrar + kusin)  överlyckliga, och kastade oss över Pontus med KÄRLEK i mängder! När Zorro dök upp ropade alltid någon: ”ZORRO ÄR HÄR!!” och så rusade vi ut till honom och överöste också honom med tusen pussar och kramar. Jag minns inte att det fanns vuxna som stod och skrek: ”TA BORT HUNDEN!!” eller ”KOPPLA HUNDEN!!!” el dyl.  Inte ens när Zorro la en hög av Guds nåde på gräsmattan. HerreGud, man kunde tro att en ko skitig på gräsmattan!

Livet var så avslappnat och…lyckligt!

ALLA var lyckliga JÄMT!

Typ.

Eller nåt……

Och ingen skällde på varandras hundar. Iallafall inte på ”min gata”/i mitt liv.

Det var bättre förr….

………………………………………………………………………………………………………….

Det dyker upp fler minnen kring djur och barndomen när jag börjar, så det skriver jag om i nästa blogginlägg, så att inte det här blir för långt och jobbigt att läsa….för er stackare…. 😉

För många ord på samma sida kan bli jobbigt.

🙂

…………………………………………………………………………………………………………..

Fotnot (eller nåt):

Pontus sprang sedemera bort, och försvann, och vi flickor var nästan otröstliga; Vi älskade honom så (och vi tyckte inte grannen tog hand om honom bra). Jag skrev då en sång om det här (jag var ca 10 år då):

”Åh, min vän. Åh, min vän.

Det är en liten collie, som är både brun och vit.

Min vän, åh, min vän.

Han heter Pontus, och pappan hans Kosmos

och mamman hans Pyret

Han är så snäll och rar

Men för 1 år sen

sprang han bort, min vän

och han kommer aldrig tillbaka igen

Men nu har jag ju

fått en ny hund ju

Men jag längtar ändå efter Pontus

min vän.”

Tjusigt va?!

🙂

Killar KAN INTE leta…./erviluca

….eller hitta.

Näe, varken leta eller hitta faktiskt.

Och det verkar inte ha något med åldern att göra, för varken små eller stora killar KAN LETA.

Eller hitta.

Jag vet inte  om killar/män har något slags tunnelseende, när dom ska leta, eller någon slags nedsättning på ”letningsorganet”, men dom KAN INTE LETA.

Eller hitta.

Saker alltså.

Inte hitta till olika ställen. För det kan dom – iallafall vissa. 

”Var är mina nycklar/vantar/skor/böcker/tv-spel/strumpor/kalsonger….?!?”

Och sen exploderar dom:

”NÅGON har tagit mina nycklar/vantar/skor/böcker/tv-spel/strumpor/kalsonger!!!”

Alternativt: ”VEM HAR TAGIT mina nycklar/vantar/skor/böcker/tv-spel/strumpor/kalsonger?!?!?”

Igen och igen.

Ålder har Ingen Betydelse.

Dom hittar INTE.

Två män + fyra söner. Ingen har hittat något.

Exempel från igår:

Fresh Picked Strawberries Body Lotion - Anti-Bacterial - Bath & Body Works

”Mamma! Har vi någon body lotion?” ropar Mellan.

”Ja, dom står på tvättmaskinen. Men ta inte den rosa, för den ska jag använda strax!”

Mellan går och ska hämta. Ropar:

”Men det finns ju ingen annan!”

”Joodå!”

”Var då???”

”Precis BREDVID den rosa! Det ska stå flera stycken där!”

”Näe, jag ser ingen!”

Vilse i skogen 2013-08-10 006

Pust!

……………………………………………………………………….

Fotnot till alla män:
Bredvid och bakom Den Rosa står det en, två, tre, FYRA body lotions!

………………………………………………………………………

 

Vilse (IGEN!) /erviluca

Jag vet inte hur många inlägg jag skrivit på min blogg om när jag åkt eller gått vilse, men här kommer ett igen iallafall.
Jag lovar; jag skriver inte om mina vilserundor varje gång! Bara ibland, när dom är lite extra spännande, eller nåt…

Förra veckan träffade vi King (svart kungspudel) och Kings matte i skogen. Vi slog följe och gick till Sjön tillsammans. Jag hade ett hopp om att King, som älskar att bada och simma, skulle få Fiona att vilja simma också. Men så blev det inte. Kings Matte  frågade mej om vi brukade gå till Den Andra Sjön, och när jag svarade att jag inte hittade dit, visade hon oss vägen. ”Tjohooo, nu vet jag!” tänkte jag (inte).

Hundarna badade – iallafall King. Fiona doppade magen, typ. Milton höll sej på behörigt avstånd: ”Vatten?! Huvva!!”

Nåja.

Häromdagen tänkte jag att jag och hundarna skulle gå till Andra Sjön tillsammans utan Ledning. För ”nu hittar jag juh…”. Det brukar dock inte gå att hamna rätt första gången jag ska någonstans, inte andra heller, eller tredje….SEN kanske, beroende på om vägen är lätt* eller svår*. Men  går jag inte mina vilserundor hittar jag ju aldrig själv: ”Fel fel fel fel RÄTT!” liksom.

…………………………………………………………………………………….

*Lätt = inga korsningar, och snurrar, hit och dit. Rakt på bara.
*Svår = korsningar, och snurrar, hit och dit.

…………………………………………………………………………………….

I skogen är det ”snurrigt”, typ alltid. Och ändå älskar jag att gå i skogen! Älskar! ❤

Vi startade Vägen Mot Andra Sjön. Ganska snabbt insåg jag att vi gått superfel, men hittade snabbt vägen hemåt igen iallafall. Så det blev bara liiiiite vilse. DEN dagen.

Igår tänkte jag göra ett nytt försök. Den här gången startade vi EXAKT där vi var när Kings matte började visa oss vägen. Hej och hå, vad det gick bra! Jag kände igen en ikullfallen gran här och en stor sten där. Sen plötsligt dök det upp en hund, som hälsade på Fiona, och jag hörde en matte som SKREK: ”NAAADJA!!!” ilsket. Nadja försvann, men sen gick matten och Nadja bakom oss en stund pratandes högt med sin kompis och dennes hund. Där någonstans tappade jag koncentrationen (eller vad det var jag tappade…). Så det var egentligen DERAS FEL att jag gick vilse. Typ.  😉

”Äh!” tänkte jag. ”Man KAN INTE gå fel till den där sjön, för precis bredvid kom ju en väg!”.

Jo, ”man” kunde!

Jag kan alltid gå vilse. Jag är typ EXPERT på det. Jag vet INGEN som kan gå så vilse som jag. Jag kan t o m gå vilse om jag följer en karta, eftersom jag inte vet åt vilket håll kartan ska ligga/hållas. ”Håll reda på väderstrecken bara”, säger Mr Putslustig. ”Ooookey…”, säger jag och kan konstatera att DÄR är väster, DÄR är öster, DÄR är norr och DÄR är söder…sen då? Vad gör jag sen? Om jag inte vet åt vilket väderstreck som är hem eftersom jag inte vet åt vilket väderstreck jag gått, eller var jag är; vad spelar det då för roll om jag kan väderstrecken??

Nåja.

Här kommer vår vilsefärd i bilder:

Vilse i skogen 2013-08-10 003

FÖRST såg vi ett rådjur. Det stod jättenära, men när jag tog upp mobilen skuttade det iväg…Ser ni det?? Då var vi fortfarande på ”vår gata” s a s.

Vilse i skogen 2013-08-10 033

HÄR kände vi ju igen oss, förstås! Of course liksom….

Vilse i skogen 2013-08-10 019

*tappar koncentrationen*

”DERAS FEL!!”

Vilse i skogen 2013-08-10 011

Men ”VAR FAN ÄR VI NU???”

Vilse i skogen 2013-08-10 025

Vilse i skogen 2013-08-10 024

Över sten (-ar! ”Vad gör dom i skogen??”)….

Vilse i skogen 2013-08-10 014

……UNDER gren:

Vilse i skogen 2013-08-10 016

….UNDER gren, som sagt…

 ”Vad är det där till vänster?” tänkte jag när jag såg bilden…”En ORM!?! Hjälp!”….Meh, kära jag, det är ju Miltons koppel!  Puh, liksom…

Det är inte lätt att både vara fotomodell OCH fotograf.

Vilse i skogen 2013-08-10 022

 Lite hit och lite dit….

Jag går på Känsla. Visserligen funkar det inte så bra, med mitt Vilse-sinne…men vad ska jag gå på annars? Logik?? Ha ha ha ha ha ha!

Vilse i skogen 2013-08-10 065

Hm…En rejäl och bred stig kan väl inte sluta i Tomma Intet???

Vilse i skogen 2013-08-10 033

Jävla stigar att dela på sej!!!

Höger eller vänster – that´s the question.

Vilse i skogen 2013-08-10 009

MEH?!? En äng!!! Här?!?

Vilse i skogen 2013-08-10 008

Och en KOJA mitt på ängen!!

Det finns MÄNNISKOR i närheten! Tjohoooo!

Vilse i skogen 2013-08-10 018

Uppför en backe (som ser ut som en bilväg, typ)…

Vilse i skogen 2013-08-10 032

Fiona kollar utsikten. ”Kan du se mänskligt liv?!?” ropar jag.

”Näe….”

Vilse i skogen 2013-08-10 038

”Jag ser bebyggelse!! Hurra! Vi är räddade (typ…)!”

Vilse i skogen 2013-08-10 040

Här är hus, men var är vi???

Vilse i skogen 2013-08-10 041

Otto Bondes väg….Hm, det känner jag igen….men var ligger det, typ, liksom…?

Vilse i skogen 2013-08-10 042

Vi snurrar runt i området en stund, hittar liksom inte ut, men kommer till den här skylten.

Det hjälper inte mycket, kan jag säga….

Vilse i skogen 2013-08-10 044

En SPÄNNANDE larv är på väg någonstans också….

Vilse i skogen 2013-08-10 050

Elljusspåret!! Jaaaaa! NU hittar jag! Tjohooo!

Vilse i skogen 2013-08-10 051

Häääär brukar vi gå in i skogen och ta VÅR VÄG….

Vilse i skogen 2013-08-10 037

VAR ÄR JAG?? Så här brukar det INTE se ut!!

Ååååh, vilse IGEN!!

Vilse i skogen 2013-08-10 063

Matte, jag börjar bli lite trött….

Äh, upp och hoppa!

Vilse i skogen 2013-08-10 054

Åh! DEN HÄR känner jag igen! Tack, snälla omkullfallna tall!

Jag får lust att krama den!

Avstår.

Vilse i skogen 2013-08-10 064

E vi framme snart??

Vilse i skogen 2013-08-10 084

”Vår” bro – inte den dumma okända!

Vilse i skogen 2013-08-10 095

Vi ser LJUSET!! Och ett ”hus” (elstation, eller nåt).

Vilse i skogen 2013-08-10 098

Hallelujah! Där är bilen.

Vilse i skogen 2013-08-10 099

Hopp in i bilen!

Vilse i skogen 2013-08-10 101

Trött, men rätt nöjd, Fiona.

IDAG ska vi gå vår vanliga runda i skogen.

Men OM du vill ha någon att gå vilse med någon gång, så är jag den rätta personen, för jag blir inte rädd och orolig, utan jag bara travar på. Jag är ju så van.

Och i skogen finns det ju blåbär.

🙂

Försvarstal för Cesar Millan /erviluca

När man nämner Cesar Millan (= Mannen som talar med hundar) blir (hund-)människor antingen Supersura och arga och börjar föreläsa om alla hans Tokigheter och Misstag som han gjort, ELLER så blir dom lyriska och beundrar honom.

Som vanligt tycker jag att Dom Negativa ”skriker” högst. Och så beter dom sej som om vi som gillar honom, och tror på hans ”metoder”, (som egentligen inte är metoder, eftersom det bara är ”hundsättet”) är dumma i huvet.

Det går RYKTEN om att han gjort en massa livsfarliga och hemska saker med hundar, men HUR VET NI DET (för det första)?!?

Det går ju ALLTID rykten om kändisar. Dom behöver ju bara NYSA åt fel håll så skapas rykten (”Han smittade sin granne MED FLIT, men HEMSKA BACILLER!!!” tills ryktet har blivit ”Han har HIV!”, typ;  Av varje fjäder blir det ju en höna, när det förs från mun till till öra till mun osv. Lek ”viskleken” så får du själv se!).

Och för det andra, så är det ju så att även Superkändisar som ska vara BÄST på ALLT är inte det. Dom är Vanliga Människor, precis som vi. Dom gör tokiga, knäppa och vanliga ”fel”, precis som vi andra – okända.

Michael Jackson tex. Jag tror att han förgrep sej på småpojkar. Men jag kan ju inte VETA, men för den sakens skull är inte hans musik hemsk – den är fantastisk! Det utesluter inte att han var lite pervers ”på sidan om”, eller tvärtom. Musiken kan man älska ändå!

Eller Freud, hur var han med sina barn?

Mozart blev ju galen! Fast hans musik blev älskad, till slut.

Ibland verkar det som om en människa måste DÖ för att bli älskad.

Det är ju synd.

Älska mej!

Okey, men först måste du dö. SEN blir du satt på en Piedestal och älskad och ”felfri” for ever and ever…

Strange!

 

Onödigt. Slöseri. /erviluca

Innan jag  flyttade till den här lägenheten var jag och kollade hur den såg ut.  Jag tyckte det var jättefint! Jag gillade både färgerna och planeringen av lägenheten.  Dessutom var den fräsch. Speciellt mycket tyckte jag om väggen mot vardagsrummet som till det mesta bestod av stora glasrutor. Jättesnyggt!

MEN bostadsföretaget hade tagit Ett Beslut (av vad jag förstår) och det är att ALLA lägenheter, som det flyttas ut ifrån, SKA helrenoveras – från golv till tak. ALLT rivs ut och ALLT görs om!

Jo, visserligen är det fint och fräscht och jätteVITT och nya fina golv och fiiin spis med häll och och och…..MEN vilket SLÖSERI! Ut åker välfungerande kylskåp och spisar i en rasande fart, fina garderober och fina glasväggar slängs: TJOHEJ! rakt ut genom fönstrerna. Typ. I en annan del av världen skulle allt det här vara guld värt, men här bara slänger man. Och det ”får” inte användas igen. Varför får man inte ta slängda saker, liksom?

Har man bestämt att det ska renoveras så ska det renoveras, hur det än ser ut innan.

Punkt.

Och sen höjer dom hyran. För att det är ”nyrenoverat”. Fast man inte ville det. Iallafall inte jag. Jag hade hellre haft lägre hyra. Och nu har dom höjt liiite liiiite igen, för dom har säkert gjort något annat tjusigt någonstans, som jag inte begripit än, som gjort att dom kan höja hyran igen. HUR HAR FOLK RÅD???? HUR HAR JAG RÅD???

Jag har inte det.

Jag måste hyra ut ett rum, eller flytta.

Just nu försöker jag få till båda sakerna.

Den som vinner vinner, liksom….

En annan dum sak som dom hittat på:

Dom har tagit bort alla grovsoprum! Jaha. Hur tänkte dom nu då?

Jo, det står på lappar att man själv får åka med sina grejer till Återvinningen Utanför Åkersberga. Dit är det någon mil. Men HUR tar man sej dit om man INTE har körkort, och/eller INTE bil???

Jag har det, men jag tänker på  alla dom som INTE har det.

Dessa hus är nämligen delvis befolkade av ensamstående mammor – framförallt från andra länder – som inte har körkort eller bil, och som kanske inte ens känner någon med körkort och bil. Säkert finns det ett gäng män också som inte har bilar. Hyrorna är ju så dyra… så man har ju inte råd!

HUR SKA DOM DÅ GÖRA??

DET tänkte ni inte på, Akelius!!

Eller gjorde ni det, och sket i det?

 

 

Jag vill inte laga maaaat! :( /erviluca

Blä!

Jag vill vara 8 år och bli SERVERAD god och näringsriktig mat, och ha en mamma som säger ”Ät upp ALLA grönsaker också!”.

Jag vill vara 8 år och springa ut i kortbyxor och linne, sandaler och toffsar i håret, och leka! INTE gå till jobbet och vara Seriös.

Jag vill vara 8 år och inte vilja gå och lägga mej, FAST mamma tjatar och tjaffsar tills hon till slut sjunger inte bara EN sång för att jag ska somna, utan också killar mej på ryggen och sjunger FEMTON sånger.

Jag vill vara 8 år och ha SOMMARLOV jätteläääääääänge!

Jag vill INTE vara 50 PLUS och vara tvungen att laga mat VARJE DAG!

JAG. VILL. INTE.

Men att GÖRA ÄNDÅ = 2000 vuxenpoäng.

😉

Jävla helvetes SKIT!!! /erviluca

VARNING: Ett ”Tyck-synd-om-mej-inlägg”!  Tjat om värk igen…. Så du som inte orkar, sluta läsa här.

 

Men jag måste orka med värken. Vad har jag för alternativ/val?

Jag fick ryggskott häromdagen, och blev alldeles sned, hade ONT när jag andades in, eller tittade ner. Ont hade jag förresten hela tiden, men när jag andades in, eller rörde mej på ”vissa sätt”, HÖGG det till så att jag tappade andan.

Jag hade mycket ont i ryggen som barn eftersom jag har scolios (ryggraden växer snett, som ett S), men sen vande sej liksom ryggen vid att vara lite sned så sen har jag inte haft så mycket besvär från ryggen. Ett ryggskott var tionde år ungefär, kan man säga.

Mitt ryggskott häromdagen kom MYCKET olämpligt, men NÄR kommer sjukdomar etc ”lämpligt”, egentligen?

Sen har jag varit så GLAD över att jag haft mindre huvudvärk och migrän på sista tiden, tills för någon vecka sedan….BLÄ!!!

Och så idag, när jag gick i skogen, förändrades plötsligt synbilden. Jag såg en halv stor stjärna som glittrade så vackert i ena synfältet. *suckar* Förresten hade jag en sån synförnimmelse igår kväll också….fast en större stjärna, men det gick över senare under kvällen. Det är SÅÅÅÅÅ obehagligt! Delar av synfältet försvinner och istället är där en glittrande stjärna, eller flera. Urkonstigt! Iallafall: Detta betyder att ”snart kommer ett Rejält Migränanfall!”. VARNING! Liksom.

Och jag bara kände: ”Näe, skit på dej jävla migränjävel! Du ska inte styra mitt liv! Jag ska fanemej gå färdigt min promenad och sen ska jag fanemej ta ett dopp i poolen, precis som jag planerat!” Jag försökte verkligen låtsas som om jag inte hade en stjärna mitt i synfältet. Och jag gjorde det jag bestämt, men till slut orkade liksom inte kroppen på något sätt….

Den började må illa och sa: ”VARNING! VARNING! Snart spyr jag och startar ÅRETS VÄRSTA MIGRÄNANFALL om du inte stoppar det NU!!”, så jag fick kasta på mej kläderna och åka till Apoteket (trafikfara när man bara ser hälften av det man ska se….). När jag hämtat ut min medicin tog jag dubbel dos, och inom 5 minuter var stjärnan borta: ”TACK, Medicinen!” liksom. Men inte BANDET som började dras åt runt huvudet. Jag var faktiskt tvungen att känna efter med handen om det satt ett band där, för så stark var känslan!

Så jag åkte hem, drog ner persiennerna och lag mej i soffan och viiiilade. Åt glass också, för inför migränanfall blir jag såååååå sötsugen och såååå törstig. Så jag drack både Pepsi Max och en massa vatten också.

Och nu tycker jag det RÄCKER!!! Hur länge ska jag dras med all denna värk som kommer som en blixt från klar himmel när man minst anar?!? Eller när man mest anar? Eller närsomhelst!? Och hej och hå!

Jag blir sååååå trött på värk!

Dessutom kan jag tala om att jag har HUNDRA gånger hellre ont i ryggen än migrän! KAAAAN jag inte få välja, snälla!?

Det är såååå jävla helvetes synd om mej och jag vill bara sövas ner tills jag mår bra igen!

Tack!

 

Tröttsamt tonårs-beteende…/erviluca

Ofta tycker jag det är lite charmigt med tonårsbeteendet – speciellt när det är Andras tonåringar som ”beter sej”; När luggen hänger ner över ögonen – även om dom inte har någon lugg (det är fantastiskt hur dom kan få en ”icke-lugg” att hänga över ögonen!) – och dom tittar tjurigt fram under ”luggen” och fräser något ohörbart, irriterat. Eller mumlar något, surt. Då kan jag bli alldeles pirrig av ….kärlek (!) till dessa klumpiga, otympliga, tafatta små stora tonåringar.

Men det är inte lika charmigt alla dagar. Och ibland är det inte alls roligt eller charmigt, när det handlar om ens EGNA barn.

Det FINNS tonåringar som bockar och niger och kramar om sina mormödrar och farfäder och kusiner och hela fadderullan, tackar för maten och leeer och berättar om sina liv och tankar, och att dom ska bli Ingenjörer när dom blir vuxna och sånt.

Och OJ så Treeeevligt det är. Men jobbigt också. För ”En-som-inte-har-såna-barn”eller för ”En-som-har-tonåringar-som-är-buttra-inte-svarar-på-tilltal-och-tittar-under-lugg-kroniskt” och för ”En-som-har-barn-som-aldrig-tackar-för-maten-eller-frågar-om-dom-kan-hjälpa-till-att-diska” etc.

”Vad-har-jag-gjort-för-feeeeel?!?” liksom. Eller ”Vad-är-det-för-feeeeel-på-MITT-barn?!?!”

My Perfect Son.

Men med 30-årig Äldste son veeeet jag att det går över. Han hade sin ”butter-period” också, och ”tittade under lugg” en hel del, luktade svett och fotsvett och ville inte duscha….Ni skulle se honom idag!! HerreGud! Klok, smart, vältalig, hjälpsam, snäll, kärleksfull, underbar och och och….. TROTS att han mumlade och sa ”vet´nte” när man frågade honom saker, då.

För DET gör ”dom” också; Svarar ”vet´nte” heeeela tiden.

”Tycker du om potatis?”

”Vet´nte…”

”Tycker du cykeln är fin?”

”Vet´nte….”

”Är du hungrig/trött/dum-i-huvet/knäpp/gullig/svettig?”

”Vet´nte…”

”Vill du följa med till Florida och gå på Disney World?”

”Vet´nte…”

Och dom rör knappt på munnen när dom säger det, så ofta hör man inte, men mumlet låter som ”vet´nte”.

Sen går dom in i sitt rum, stänger dörren….

….och så hör man (genom dörren):

”HA! HA! HA! Han är inte klok! Såååg du när han skjöt med snipern där bakom lådan?!? AKTARE han kommer där, bakom hörnet!! HA! HA! HA! Du är inte klok! Fatta!!”

Pust.