RSS Flöde

Etikettarkiv: skriker

Försvarstal för Cesar Millan /erviluca

Postat den

När man nämner Cesar Millan (= Mannen som talar med hundar) blir (hund-)människor antingen Supersura och arga och börjar föreläsa om alla hans Tokigheter och Misstag som han gjort, ELLER så blir dom lyriska och beundrar honom.

Som vanligt tycker jag att Dom Negativa ”skriker” högst. Och så beter dom sej som om vi som gillar honom, och tror på hans ”metoder”, (som egentligen inte är metoder, eftersom det bara är ”hundsättet”) är dumma i huvet.

Det går RYKTEN om att han gjort en massa livsfarliga och hemska saker med hundar, men HUR VET NI DET (för det första)?!?

Det går ju ALLTID rykten om kändisar. Dom behöver ju bara NYSA åt fel håll så skapas rykten (”Han smittade sin granne MED FLIT, men HEMSKA BACILLER!!!” tills ryktet har blivit ”Han har HIV!”, typ;  Av varje fjäder blir det ju en höna, när det förs från mun till till öra till mun osv. Lek ”viskleken” så får du själv se!).

Och för det andra, så är det ju så att även Superkändisar som ska vara BÄST på ALLT är inte det. Dom är Vanliga Människor, precis som vi. Dom gör tokiga, knäppa och vanliga ”fel”, precis som vi andra – okända.

Michael Jackson tex. Jag tror att han förgrep sej på småpojkar. Men jag kan ju inte VETA, men för den sakens skull är inte hans musik hemsk – den är fantastisk! Det utesluter inte att han var lite pervers ”på sidan om”, eller tvärtom. Musiken kan man älska ändå!

Eller Freud, hur var han med sina barn?

Mozart blev ju galen! Fast hans musik blev älskad, till slut.

Ibland verkar det som om en människa måste DÖ för att bli älskad.

Det är ju synd.

Älska mej!

Okey, men först måste du dö. SEN blir du satt på en Piedestal och älskad och ”felfri” for ever and ever…

Strange!

 

Annonser

Barnet i mej…/erviluca

Postat den

Jag har BARNET kvar i mej – både på ett positivt sätt, och på ett negativt sätt.

Det positiva är att jag kan tycka enkla saker är otroligt roliga och härliga, att jag kan njuta i stunden, att jag har otroligt lätt för att förstå barn och sätta mej in i hur dom känner, att jag förstår mej på barn och att jag älskar att vara med/titta på barn!

Det negativa är att jag kan känna mej så trotsig och sur, tycka så synd om mej själv, vara så egoistisk i mina tankar (oftast inte handlingar)  och verkligen grotta i mej i hur SYND det är om mej.

Så känner jag idag.

När jag TÄNKER EFTER med min ”kloka”/vuxna sida så VET jag att jag har tusen saker att vara lycklig över, att det inte är synd om mej, att det finns dom som har det tusen miljoner gånger värre, att jag BORDE en massa saker som jag inte gör och att det ”fanemej bara är att bita ihop och GÖRA!”.

Det finns liksom Lösningar på allt!

Typ.

Men jag ”KAN INTE, VILL INTE, TÄNKER INTE”!

 Så det så!

Jag plutar med underläppen, kastar mej på golvet och skriker!

Inombords.

För just nu är jag 3 år gammal.

Och egentligen vet jag inte riktigt varför jag är så sur och arg just idag, och varför jag känner mej så Otroligt Orättvist Behandlad.

Ja, jo visst kan jag terapisera mej en liten stund och förstååååå mej själv och komma fram till Varför Just Idag.

…men JAG VILL INTE!

För FANIMEJ vad det är synd om mej idag!

Älska mej, för i helvete!

NU!

Annars…..

😦

 

HerreGuuuud, vad dom skriker! /erviluca

Postat den

Jag står inte ut!

Byt kanal då!

Jag skaaaaa!

Men jag ville se lite om Astrid Lindgren, och Pippi, och det där lilla inslaget från Hylands Hörna….

….men jag stod knappt ut!

Så där mycket skrek dom inte när dom åkte runt i USA och sökte upp udda människor. Då var dom sådär charmigt nyfikna.

Men nu!

HerreGud vad dom skriker!

Och dom har så fullt upp med att skrika, nästan i munnen på varandra, att dom inte lyssnar på sina intervjuoffer.

Fifan!

Jag byter kanal.

……………………………………………………………………..

Fotnot: Inlägget handlar om programmet ”Nugammalt” med Filip och Fredrik.

Jag längtar hem…./erviluca

Postat den

När jag sitter på jobbet längtar jag hem, ibland, och alltid när lunchtid närmar sej.

För hemma väntar tre FANTASTISKA och LJUVLIGA varelser!

Visserligen kan en utav dom ha lagt stora illaluktande korvar på golvet, och spridit kiss i små öar här och där….

….och kanske har dom alla tre klivit i ”skiten” och spritt ut den lite mer finfördelat över vardagsrummet.

Men det GÖÖÖÖR INGET, för jag äääälskar dom! Och det är ju så lätt att torka upp!

När vi är ute och går vår lunch-promenad skuttar dom lyckligt med hela tiden. Svansarna visar oavbrutet att dom är glada!

Lilla Fiona kommer då och då rusande emot mej i full galopp och kastar sej över mej i Härlig Lycka, och ögonen stråååålar mot mej som om hon skriker: ”Jag ÄLSKAR DEJ, underbara matte!”

”Jag älskar dej tillbaka!” säger jag och kramar om henne och kliar henne lite på magen. Det tycker hon är skönt.

Sen skuttar hon lika lyckligt iväg igen, för att upptäcka Den Stora Världen.

När dom sitter i hissen, på väg upp till våning fyra, tittar Fiona ALLTID på mej med ögon så fyllda av kärlek, och tillit, att jag blir alldeles VARM om hjärtat, och det slår några extraslag.

Det är verkligen ÄKTA kärlek!

”Home is were your dogs are and your heart is”.

Inte konstigt att jag längtar hem….

 

 

Leksand nästa, fast mest längtan efter hundarna… /erviluca

Postat den

 

Nu sticker vi till Leksand.

Hundarna ska vara ”på landet” hos kollegan. Flisa känner på sej att det ska ”hända något” och hon följer mej överallt och TITTAR på mej med stora undrande ögon. ”AJ!” mitt hjärta. Jag längtar redan efter henne, och Milton. Men Milton klarar sej alltid bättre, för han är så glad och kärleksfull och älskar ALLA. Och alla älskar honom. Det är knepigare med Flisa. Hon är ”mattes-hund” och längtar jämt efter mej när jag inte är hemma (säger killarna).

Dessutom är hon ”blyg” för nya människor, och det tar ett bra tag innan hon släpper in någon i sitt liv. Flisa kommunicerar väldigt mycket, med ögonen, kroppen och med olika ”voff”.

Hur ska tex någon annan kunna förstå vad hon menar när hon stirrar på marken, fäller fram öronen, viftar på svansen och skrapar med tassen i marken? JAG vet vad det betyder, men ”alla andra”?!

Hon som älskar att bada, leka med stenar, skutta efter bollar, ligga nära och gosa ibland (men långt ifrån ibland). Hon som älskar när jag kliar henne i öronen och snosar (nosar+sniffar) på henne och när jag pussar på hennes rosa mage – HUUUUR ska hon klara sej utan detta/mej i en vecka???

Jag är orolig för henne också, för jag är rätt övertygad om att hon faktiskt har cancer. Hon har några tumörer, som gör att hon inte kommer att leva så länge, som jag skulle önska. Och jag tänker INTE utsätta henne för operationer och jobbig medicinering osv. Hon trivs bäst hemma och med oss, och skulle gå under av att behöva opereras och sova borta på någon klinik i en bur där hon inte känner någon….så jag tror inte hon har så lång tid kvar heller. Hon har en knöl på tungan, en stor knöl på huvudet och en på sidan av kroppen. Hon har inte ont, och är ”som vanligt”, men det känns som om det bara är en tidsfråga innan dessa knölar påverkar henne på något sätt.

”GÅ TILL EN VETERINÄR!” skriker ni nu.

Ja, jag ska väl det, för att få diagnosen jag redan vet. Antar jag.

Men jag längtar efter henne redan, iallafall, fast hon sitter här bredvid mej.

Min älskade Flisa.

 

………………………………………………………………

 För er som undrar:

Ja, jag älskar Milton också – precis lika mycket, men på ett annat sätt, för han är en Helt Annorlunda liten människa hund. Honom får jag skriva om en annan dag. Men han gör inte lika många tokiga och roliga grejer. Fast han är Helt Underbar! Världens mest kärleksfulla faktiskt!

………………………………………………………………

Tänk att dom inte vet…/erviluca

Postat den

…var Gränsen går.

Än.

Eller också vet dom, men VILL gå över Gränsen.

Jag säger, eller skriker, eller tjoar:

STOPP! SLUTA! DET RÄCKER NU! LÄGG NER!”

Men dom slutar inte.

 

Och då VET jag att det kommer att bli KRIG!

Fullt krig.

Ibland stoppar jag kriget INNAN dom har ihjäl varandra. Ibland går jag därifrån, suckande: ”Slå ihjäl varandra då!”

Hittills har dom inte gjort det.

För dom vet nog var Gränsen går iallafall. DERAS gränser.

Deras gränser och mina gränser är inte på samma ställe kan man då lugnt konstatera.

Och vad man kan konstatera också är att JAG gillar inte läget för deras gränser.