RSS Flöde

”Vuxet” vuxna och smådjur /erviluca

Postat den

 

Javisst ja! Jag skulle ju skriva ett inlägg om smådjuren på landet, när vi var små:

 

Grejen är att jag började tänka på hur vuxna är och beter sej, mot barn. Ofta tycker jag att vuxna beter sej lite arrogant, lite ”von oben-aktigt”, lite oförstående och lite kränkande.

Jag tror ingen vuxen VILL vara sån mot barn, men jag tror många fastnar i någon slags ”vuxenhet” , där dom glömt att dom själva varit barn – och hur det kändes – eller så har dom inte blivit förstådda själva som barn, och upprepar gamla mönster som är inlärda hur vuxen – barn-relationerna ska fungera. Många vuxna är nästa ”rädda” för att umgås med barn och ”vet inte hur man gör”…Men grejen är ju att ALLA har själva varit barn! Minns ni/dom inte?!?

Nåja.

”Dom vuxna” var ju rätt snälla mot oss vad gäller grannars hundar som kom in på ”vår” tomt på landet (som jag skrev i ett tidigare inlägg: https://erviluca.com/2013/08/15/hundut-skallningar-erviluca/#comments ).

Vi samlade också grodor i mängder, varje år, och hade i en stor balja. I denna balja hade vi X antal grodor VAR, jag och mina två systrar och vår kusin. Vi döpte dom och följde deras liv i baljan, och vi kände igen dom. Punkt. Men dom vuxna tittade lite överlägset på oss när vi höll på och pratade om våra grodor, och så sa dom: ”Näe, ni kan omöjligt känna igen grodorna!”. ”Johooo!” sa vi och tittade på Grodis, Grodanboll, Jocke, Pelle, Anna och Fjuttis, och VISSTE PRECIS vem som var vem. Då skrattade dom vuxna lite ”von-oben-sådär” och sa ”Neej du!”. Då kände jag hur det MORRADE inuti hela mej, och jag tänkte ”Dom fattar ju ingenting!!”.

Eller när vi kom hem med ett gäng halvdöda skadade harungar från skogen, och gick gråtande till Dom Vuxna och ville ha hjälp med hur vi skulle rädda dom. ”Det går inte! Det är lika bra att slå ihjäl dom, så dom slipper lida”, sa dom vuxna så kallt och hårt. Men vi ville ju iallafall FÖRSÖKA rädda dom. Varför kunde ingen vuxen förstå det? Vi lät ingen vuxen slå ihjäl dom, utan vi försökte på vårat sätt rädda harungarna, men dom dog en efter en….och vi begravde dom. Men vi försökte iallafall!

Jag har fortfarande så svårt för det där ”Det GÅR INTE! / Det är INGEN IDÉ” och överlägsna suckar eller ”lilla-gumman-prat”. Barn är otroligt kloka om man lyssnar på dom ordentligt. Det gäller bara att förstå deras tankebanor, som ofta är mycket RENARE och mer OFÖRSTÖRDA än våra.

Det viktiga är att vi LYSSNAR – inte UNDERVISAR eller STOPPAR.

Många vuxna är så upptagna med att sätta gränser och LÄRA UT, så att dom glömmer bort att barn kan mycket själva, och att dom utvecklas mer om dom får försöka själva. Visst behöver dom vägledning och handledning (och gränser) av och till, men däremellan kan dom mycket mer än vi någonsin anar!

Och det är viktigt att inte kränka barnen.

Jag minns känslan så klart – när ingen vuxen Lyssnade, på riktigt! Och förstod.

Man behöver inte få som man vill, bara någon lyssnar på vad man vill, och tar en på allvar.

 

Annonser

Om erviluca

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: