RSS Flöde

Månadsarkiv: september 2013

Omedelbar behovstillfredsställelse /erviluca

Vi lever i ett samhälle som mer och mer liknar en 3-årings beteende vad gäller omedelbar behovstillfredsställelse.

Säkerligen är det så att jag börjar ”bli gammal” och tillhör ”den äldre generationen”, som inte är uppvuxen med det här sättet att vara. Jag börjar väl hamna i åldern ”det-var-bättre-förr”, fast jag ALDRIG trodde jag skulle hamna här/där….

Och jag gillar ju Snabbt, i många sammanhang – dock inte alla.

Jag tycker tex inte alltid man MÅSTE svara i mobilen när den ringer. Är det ett viktigt samtal kan ju personen i fråga ringa igen, SMS:a eller prata in på telefonsvararen.

Men det är inte den Vanligaste uppfattningen – att man kan låta bli att svara, alltså. Att stänga av telefonen är nästan en dödssynd. Att glömma den någonstans kan man inte. Att inte ha någon mobil finns inte.

Är det lag på att ha en mobil?

Är det lag på att vara kontaktbar – att ha en telefon över huvud taget?

Man kan tro det.

Vi nås ju på alla möjliga sätt nuförtiden. Det kan ju inte vara så att världen faller samman ifall det går en helg utan att man kan bli kontaktad? Fast det verkar så.

Jag tycker att ”man” borde ha ”data- och mobilfria” dagar. En dag i månaden, kanske? Bara för att få vara ifred. Känna hur det känns att LEVA. Göra ingenting. Vila. Inte vara kontaktbar.

Det är skönt.

Det var så vi levde ”förritiden”.

På den tiden då vi hade svartvit TV, med EN kanal, och då det var program på TV från klockan 18 till 22. Sen var det testbild. Men inte alltid, för oftast var det bara brus.

Jag minns när ”Sommarlovsmorgon” började, eller ”Jullovsmorgon” och det var (barn-) program på TV En Annan Tid på dygnet, dvs På Morgonen (!), och hur FANTASTISKT det var. Vad MYSIGT det var att krypa upp i soffan på morgonen och se på TV! Fast det var BARA på jullovet. Inte annars. Och det var så Speciellt!

Snart finns nog inte ens TV:n längre, för ”dagens unga” ser på datorn istället. Mina söner ser ALDRIG på TV.

Men jag, som är gammal som gatan, tittar aldrig på TV-program på datorn, för jag är fast i att en TV är en TV och en dator en dator. Min hjärna är lite seg när det gäller såna där ”nya påhitt”, men om sisådär 10 år fattar jag nog också hur man ska göra….

😉

Annonser

Såååååååååå trött! /erviluca

Jag VISSTE det ju, men ändå är jag så förvånad.

VARJE GÅNG jag har bytt jobb, har jag blivit så FÖRVÅNAD över hur TRÖTT man/jag är när man byter jobb. Jag brukar säga det till Andra – att ”jaha, du ska byta jobb….då kommer du att bli JÄTTETRÖTT den första tiden, av alla nya intryck och allt nytt”, men när jag sen sitter där/här själv blir jag ändå nästan Överlumpad över hur TRÖTT jag är.

In i benmärgen trött.

Jag vill bara sova.

Men det kan man ju inte göra hela tiden!

Man måste ju gå ut med hundarna också. Och tvätta. Och städa. Och laga mat.

Jag är så TRÖTT på att laga mat så att jag kräks över kastrullerna!

Jag skulle hellre vilja städa eller tvätta eller skura toaletterna eller dammsuga varje dag, än att laga mat jämt jämt jämt.

Hur faan kan man tycka att det är KUL!?! Jag skulle VILJA tycka att det är kul, men det gååååår inte! Jag skulle VILJA ha matlagning som ett jättestort intresse, men….näe.

”Alla andra” tycker ju om att laga mat, är intresserade, diskuterar innehåll i maten och hur länge det ska bubbla, koka, fräsa osv.

Men jag vill bara äta den. Jag älskar god mat! Men jag vill inte laga den. Jag vill bara äta den.

Jág kan diska. Varje dag. Bara jag slipper laga mat.

Men det slipper jag inte. Det ingår i mammaskapet liksom. Det är plustecken emellen. Typ.

Fast det var inte det jag skulle skriva om.

Det var hur trött jag är efter första veckan på Nya Jobbet.

Efter EN dag kändes det som om jag jobbat en vecka. Efter en vecka kändes det som om jag  jobbat där en månad!

Jag trivs och känner mej hemma. Fast jag är borta. På nya jobbet alltså.

Det är ju bra. Hoppas det fortsätter så.

Jag behövs.

En skolkurator behövs.

😉

Nytt jobb idag /erviluca

 

Idag började jag på nytt jobb.

När man börjar på nytt jobb känner man sej snurrig och förvirrad. Man hälsar på folk hit och dit, och samtidigt som man hör namnet så glömmer man det.

Så ÄR det.

Ibland hälsar man på samma person flera gånger.

Alla arbetsplatser (eftersom jag varit på alla…. *harkel*) har sina ”egna ord” för saker och ting – såna där ord som dom tror är allmängiltiga och som dom säger som om ”allabordeveta”. När jag var ung och ville verka klok, sa jag inget när såna där ord dök upp, utan tänkte att jag nog skulle lära mej till slut…

Nu när jag vet att jag VET, och är mycket tryggare, så kan jag säga till när jag inte förstår. Det är skönt. Jag skiter i om jag verkar dum, för jag vet ju att jag inte är det!

Det var så skönt att få ett eget rum! Det har jag inte haft på flera åååååår! Varken på jobbet eller hemma faktiskt. Jag bara satt i mitt egna rum och njöööööööööt, en stund idag. En trevlig kvinna kom och bad om ursäkt över att dom ”lämnade mej”, men jag sa att det bara var skööönt, för jag satt och bara njöööööt i Mitt  Eget  Rum.

Sen möblerade jag om det, men det blev inte så bra, så jag får fortsätta flytta runt möblerna i morgon och se om jag kan hitta en bra lösning på att både ha det som kontor och samtalsrum.

Ny mobil fick jag . Nej, inte ”ny”,  och inte ”fick”, men typ. Det innebär att jag måste lära mej den. Varje gång jag ska lära mej en ny sån där teknisk sak, blir jag lite trött. Pust! Jag skulle gärna vilja ha samma samma samma hur länge som helst, för när jag väl lärt mej en mobil helt, så är det så sköööööööööööööööönt, men det tar TID. För jag tycker inte mobiler är det roligaste som finns, så jag har ingen lust att hålla på med den hur mycket och länge som helst. Jag är liksom inte så NYFIKEN på mobilen – jag vill bara att den ska funka för det den är till för, nämligen att prata i den och att SMS:a med den. Resten skiter jag i. Jo, väcka mej på morgonen vill jag också att den ska kunna göra. Sen får det va!

ALLA telefonnummer jag hade i min förra mobil är puts väck. Jag tänkte inte på att jag skulle spara dom, eller skriva ner dom – glömde liksom. Men världen går ju inte under för det. Folk finns ju liksom ”överallt”; på FB, på twitter, Instagram, hotmail osv osv osv. Sen kan man ju träffa folk ”på riktigt” också.

Det är många trådar jag ska hålla i på skolan. Jag ska hålla i ”den gruppen”, utveckla ”den handlingsplanen”, ringa den och den och den, prata med den etc. Idag kändes det som en enda röra, alltihop, men så ÄR det ju från början. Sen blir det mer ordning och gripbart. Övergripbart (är det ett ord?).

I den bästa av världar hade jag önskat att jag hade fått ha hundarna med mej också. Men det går ju inte. Jag längtar efter dom när jag inte är med dom.

Vilse i skogen 2013-08-10 063

Dom fick iallafall en promenad INNAN jobbet, en promenad VID LUNCH och en promenad  när jag kom hem EFTER jobbet. En promenad är kvar. Fiona var så glad när jag kom hem, så att hon nästan slog knut på sej själv av lycka, och sen när vi gick promenaden tog hon hela tiden små lyckoskutt mot mej och glittrade med ögonen och drog upp ena mungipan (som hon gör när hon är riktigt glad). Det är sååå härligt att vara så älskad!

Nu ska jag sjunka ner i min bajsbruna soffa med sitt härliga gos-hörn och titta på något intelligensbefriat TV-program! Såna program Äger när man använt hjärnan intensivt på dagen.

😉

 

TV-recensioner /erviluca

TV-recensioner:

Arga doktorn är inte ett dugg arg! Han är en mes som bara gör ”samma sak likadant” som patienterna gjort redan, ställer samma frågor till samma läkare och tar ”varvet runt” och avslutar med Ingenting. Helt menlöst och meningslöst. Programmet borde heta ”Menlösa doktorn ställer samma frågor igen”. Detta tycker jag efter att ha sett ETT avsnitt (kanske dom följande är bättre alltså…). Jag vill inte se fler. Den Menlösa doktorn retar nämligen gallfeber på mej, just för att han är så menlös. EN erviluca.

Idol. Just nu är det lite segt. Uttagningarna var spännande och roliga. Nu är det mest boooring. Bard är inte riktigt lika hemsk som jag trodde han skulle vara, och jag gillar att hans ”kollegor” fräser ifrån till honom då och då. Men hoppas det blir roligare/bättre och att jag börjar ”känna för” idolerna, vilket jag inte gjort än. Jag gillar dock inte ”knak-sångarna”, som sjunger som vinnaren från förra året, med ”knakande/knarrande” röst. TRE erviluca.

Körslaget. Vet inte vilken kör jag hejar på än. Återkommer om det. När solosångarna sjunger falskt gömmer jag mej bakom en kudde och skäms.  Men älskar programmet! Dock blir det orättvist när man kan rösta längre (tid) på den kör som sjunger först, än den som sjunger sist. No more comments. FYRA erviluca.

Mannen som talar med hundar. Alla som har hundar borde se det. Det handlar om ÄGARNAS beteende. Alltid. FYRA erviluca.

De dejtbara. En underbar serie, där man får ”träffa” dessa dejtbara människor, som man som tittare, blir alldeles kääär i! Vilka människor! Bara den där underbara långa, lite större killen (andra från vänster på bilden), som hittat en tjej i Göteborg; Han går omkring och sprider glädje så att det bara sprutar om det! En sån kille skulle alla ha på sin arbetsplats! Då skulle världen se lite bättre ut. Tror jag. FYRA erviluca.

Igår kväll (lördag), såg jag en halv film som hette Melancholia, som var väldigt….underlig. Fascinerande. Nästan sådär så att jag inte kan beskriva den, och jag vet inte ens om jag tyckte om den eller inte, men jag kunde inte sluta titta när jag väl börjat, och filmen sitter kvar inuti mej ganska starkt…så den ger jag FEM eller EN erviluca. Jag måste nog se den igen för att förstå den/landa i den.

En obstinat medelålders tonåring /erviluca

*lyssnar-på-Westlife-och-blir-alldeles-kärlekstörstande*

Näe, faan, nu vill jag bli lite kär igen! Nu räcker det med ensamliv. Tack för mej, nu flyttar jag ut från det. Ensamlivet alltså.

”Men du måste ju gå UT om du ska hitta nån”, sa Någon.

”Äsch tväsch! DET har jag ju ingen lust med! Alls. Jag vill vara HEMMA!”

*suckar*

Jag har ju redan varit ”ute” så mycket att jag blivit mätt på det. Stoppmätt. Jag har VERKLIGEN fått ”dansa av mej” och ”dricka av mej” och sånt. ”Festa av mej”. Jag är KLAR med det. Jag har VERKLIGEN INGEN lust att gå ut och sätta mej i någon bar, eller på något dansställe för att ”finnas där ute/vara tillgänglig”.

Och OM jag anstränger mej så mycket att jag gör det EN gång, och Riddaren INTE dyker upp, utan jag ska ”ha kul ändå” (när jag mest bara vill gå hem och lägga mej i soffan och gosa med hundarna), så blir det rätt så jobbigt, för då måste jag ju gå ut EN GÅNG TILL. Typ.

Pust!

Hela min ungdom dansade jag och festade, och sen blev det ett liiiitet glapp däremellan, när Äldste Sonen föddes, men eftersom jag ”blev” singel rätt fort därefter (när han var 4 månader gammal), fortsatte jag gå ut och dansa och festa och tyckte verkligen att det var KUL, och jag ”gav järnet” jämt! Näe, inte varje dag, förstås, men säkert varannan helg iallafall. DET är ju rätt mycket, eller hur?! I 10 år! Det är rätt länge, eller hur?

Jag träffade massor av killar/folk och ”visade upp mej”.

Men jag gjorde det FÄRDIGT.

Jag orkar inte en gång till!

Jag vill att HAN ska komma ridande på en svart (eller vit?) springare till MIN dörr. Fast DET blir nog lite knepigt. Han får nog INTE in Springaren i hissen…om ens hissen håller för en häst (?). Då kan han väl komma gående då. Fast å andra sidan, så kanske jag blir lite snopen om Han plötsligt ringer på min dörr, jag öppnar och han säger: ”Här är jag!” Och jag frågar ”VEM?”. ”Din riddare”.

Hm, då blir jag nog lite misstänksam, om han rymt ifrån….någonstans. Finns Säters mentalsjukhus fortfarande?

Han kan väl kontakta mej via FB!

SÅ kan riddare också få komma!

Eller så kan han börja prata med mej när jag tar (inte snor/tjuvar, utan sträcker mej efter en 1,5 liters mellan-) mjölk på ICA. DET skulle vara kul. Han behöver ju inte säga att han är ”Riddaren” DIREKT, sådär, utan det får jag inse själv efter ett tag. Räkna ut, liksom.

För ORKA gå ut och leta liksom.

Pust!

Jag är som en förvuxen tonåring; Lite obstinat, envis och trött. Det låter charmigt va?! Vem vill inte ha en sån?!

Du är riddare. JAG är en obstinat medelålders tonåring. Perfect match.

*host host host host host*

Ha ha ha!

Homosexuella linser…?/erviluca

 

Oj, vad ”vi” kämpade med linserna i morse! Oj oj oj!

Nä, inte JAG direkt. Jag stod bredvid som ett Moraliskt Stöd, eller som ett Mammastöd, och svettades och våndades och var Lugn och Pedagogisk och Peppande.

”Ja! Ja! Nuuuuu!” sa jag 148 gånger, men sen vek sej linsen, åkte ner under ögat, geggade ihop sej, fastnade på fingret, ramlade på bordet osv….och så fick han börja om; vika linsen åt rätt håll, få den rätt på fingret, rikta den mot ögat, putta dit den….

Vilket fantastiskt tålamod Minsting hade! Oj oj oj! Han klagade inte speciellt mycket, gnällde inte, utan bara fortsatte och fortsatte att försöka och försöka, om och om igen!

Men så, efter någon timme så sjönk modet något och han fräste:

Jävla gaylinser!”

”Är det homosexuella linser? Oj, då måste jag ringa och säga att vi skulle ha vanliga hetero-linser”, sa jag.

Då börjar han skratta.

”Men tänk om det är så, att du fått gaylinser fast du skulle ha heterolinser?!” fortsatte jag.

”Men SLUTA NU!” sa Minsting och började om med att försöka få in linsen i ögat.

Unisexlinsen.

Linsförsöken började ca kl 09.00, och efter diverse pauser mm lyckades han få in sin första lins 13.44! Den andra stoppades in några minuter senare!

Nu får han ALDRIG mer ta ut dom! I forbid it!

😉

 

 

 

Pillrigt och tålamodsprövande…/erviluca

Näe, det är inge kul att gå till skolan om man inte SER något. Det kan jag förstå. Så efter mycket om och men (Hans ”om och men” = ”Vill inte! Behövs inte! Kommer inte att använda dom! Jag ser inte alls så dåligt!” ) skaffade vi glasögon till Minsting…och han SÅG plötsligt! En ny värld öppnade sej: ”Jag SER flygplanen, mamma!” SMS:ade han mej lyckligt (hur man nu SMS:ar ”lyckligt”…).

Men man kan ju inte ha glasögon i skolan! HerreGud! DET går ju inte!

*suckar*

Jag tänkte att han skulle VÄNJA SEJ vid glasögonen under sommaren, och trava iväg med glasögonen PÅ till skolan, nu i augusti. Nope! Jag trodde fel.

”Jag vill ha LINSER!” sms:ade han mej från sin pappa. Men pappan visste ingenting. Med honom pratade inte sonen. Pappan trodde att JAG ville att sonen skulle ha linser, när jag meddelade honom Minstings önskan.

Varför skulle JAG vilja det??

*suckar*

Fixade linser. Hämtade dom igår, och fick en liten ”sätta-in-linser-lektion”, som gick jättebra!

Så inför idag tänkte jag:

– Gå upp lite tidigare för att ha lite extra tid för linsinsättning.

– Iväg till skolan!

Jag är OFTA för positiv. För optimistisk.

För det första försov jag mej. Jag vaknade av mobilsignalen, men tryckte på den där grejen som gör att man kan sova några minuter till (kommer inte på vad det heter just nu)….

….och sov 1 timme till!

Dumma den! 😦

Så när jag väckte Minsting gjorde jag det sådär irriterat som man kan göra när man försovit sej,och är både arg på sej själv och stressad:

-”VAKNA!! Jag har försovit oss! Det är BRÅTTOM nu!! Och du ska ju sätta in linserna också!!”

Superjättepedagogiskt.

Givetvis studsade Minsting upp, glatt ropandes ”Oj, då måste jag skynda mej!” och klädde på sej i ett huj, åt frukost och puttade in linserna.

N O T !

”Men åååååååååååååååååååh!”

ALLT är MITT FEL nu. Och det är det ju…så där kan jag hålla med.

Minsting seeeeeeeegar sej upp och är jättesur för att det är bråttom, och för att JAG försovit OSS!

Fast jag sa åt honom att ställa in sin mobil OCKSÅ – utifallatt. Gjorde han det? Nej.

Han seeegar sej igenom påklädning och frukostätning, medan jag tjoar, tjatar, skriker, hotar, ryter, tjurar, bönar, ber och allehanda andra kloka, psykologiska och pedagogiska metoder för att få honom att skynda sej och att ställa in sej på Att Gå Till Skolan.

Det här var Grunden. Grunden som vi stod på när ”vi” började.

Fram med spegel, tvätta händerna, fram med linsgrejerna och sätta igång:

Linsinsättning Hugo 18 sept 2013 021

Pillrar och pillar…..

Linsinsättning Hugo 18 sept 2013 022

Småttigt och kladdigt….

Linsinsättning Hugo 18 sept 2013 028

In med linsen!  *blinkar*

Linsinsättning Hugo 18 sept 2013 023

Äh, den vek sej…..

Pillrar den i ordning….så att den ligger rätt på

fingret….

Linsinsättning Hugo 18 sept 2013 030

In med den igen…..

Linsinsättning Hugo 18 sept 2013 024

Äh, den vek sej igen….

*viker upp linsen*

Pillrar och fixar….

Linsinsättning Hugo 18 sept 2013 030

In med linsen!…………..

Linsinsättning Hugo 18 sept 2013 025

Äh, den åkte ut, vek sej, klistrade ihop sej….

Linsinsättning Hugo 18 sept 2013 029

In med linsen…..

Linsinsättning Hugo 18 sept 2013 026

Äh!

 Vi läser igenom bruksanvisningen. Men han gör ju så

som det står!!

Linsinsättning Hugo 18 sept 2013 032

Öppna ögat med fingret, lägg in linsen, håll kvar tills du

känner att den sitter fast, titta ner och blunda…

Linsinsättning Hugo 18 sept 2013 033

Pillrar upp linsen ur hållaren….

Linsinsättning Hugo 18 sept 2013 035

In i ögat med linsen!

Näääääääääää……

Linsinsättning Hugo 18 sept 2013 034

Jag försöker vara pedagogisk och lista ut hur jag kan

stötta och hjälpa….Bollen är ögat, skålen är linsen…

Linsinsättning Hugo 18 sept 2013 036

Pillrar, fixar, grejar, kladdar, grejar….

IN med linsen i ögat…..

NEJ!

1-0 till linsen.

Eller ögat.

Vi/Minsting vann INTE den här första ronden.

Jag hade ingen aaaaning om att det var så svårt att få in linser!

Puh!