RSS Flöde

Etikettarkiv: hemma

Det är ju LÖRDAG! /erviluca

Fionas ansikte 130520 004

Jag vet inte riktigt vad som hände, men jag satt i soffan i lugn och ro och tittade lite halvhjärtat på TV, då Fiona kom och la ena tassen på mej: ”DONK”, sådär lite uppfodrande, som om hon VILLE något. Jag klappade och kliade en stund, medan hon stööönade av skönhet njutning.

DÅ, plötsligt (!) kom jag att tänka på att jag och Fiona ju skulle på hundkurs! ”När var det nu då??” tänkte jag oroligt och började leta efter almanackan, samtidigt som hjärnan sa: ”Det var IDAAAG, men NÄÄÄÄÄÄÄÄR!!!”

Jag hittade almanackan och slog upp den på söndagen den bla bla bla och där stod det ”HUNDKURS 10-12”. !

Hjääääääääääälp!

 

Jag tittade på klockan: 09.30!

Kära nån!

Vad var det jag skulle ta med nu då, och var det verkligen vid Brukshundsklubbens stuga?

Hjääääälp!

Jag gick in i mailen och kollade, hittade inte mailet först, blev än mer stressad, men hittade det till slut: ”Ta med en hundleksak hunden tycker om samt hundgodis den gillar”.

Hjäääääääääääääälp!

Trasig gris 001

Vilken hundleksak tycker hon om?? Hon har ju ingen speciell….Jag tar den trasiga grisen som hundarna brukar ha dragkamp med….

Sen stressgick jag ut i köket och tog en näve torrfoder och stoppade i en påse.

Men vad har jag på mej? tänkte jag sen och tittade mej i spegeln. Kanske dom tycker att man ska ha byxor på sej….? På med byxor! Behövs det jacka? Ja, jag tar jacka? Ska jag ta handväskan? Ja, jag tar handväskan.

Det är många beslut som måste fattas när man ska iväg…

Och Milton då??? Vad ska jag göra av honom? Visst kan han vara ensam hemma, men staaaaaaackars! Jag hade tänkt ha honom i bilen vid kursstugan, men BILEN ÄR JU TRASIG!

Tänk om!

Han får vara hemma.

Jag går in i Minstings rum. Han sover. Djupt. ”Jag ska gå på hundkurs med BARA Fiona, så Milton får vara hemma ensam, så du får vara med honom!” säger jag stressat, och högt, inser att Minsting inte har hört ett ljud, men skiter i det och går iväg med BARA Fiona.

milton i närbild

”Hejdå, Milton! Vi kommer snart tillbaka!”

AJ! Milton tittar på mej med FRÅGANDE och LEDSNA ögon….

Fiona blir HELT förvirrad!

Helt. Förvirrad.

Hon har ALDRIG gått ut utan Milton!

Aldrig!

Midsommar 2013 i Sigtuna 374

Hon går några steg, stannar och tittar bakom sej, går några steg, tittar sej förvirrat omkring, stannar, vänder sej om, tittar på mej frågande: ”Ska det verklígen vara så här?” osv.

Jag tänker på Cesar Millan och att man ska vara LEDARE och TYDLIG och tala om med hela kroppsspråket, och sin ENERGI, att ALLT ÄR OK OCH DET ÄR SÅ HÄR DET SKA VARA. Lugn och ro.

FAST jag känner: ”STACKARS-Milton-som-är-ensam-kvarhemma”.

Jag lyckas rätt bra, för Fiona liksom ”okeyar” upplägget och börjar trava på rätt okey, om än lite förundrad.

Jag kanske borde ta ut dom en och en oftare, tänker jag, men vet att jag inte kommer att genomföra det, för HUR, liksom? Ska jag låta den ENA vara ensam hemma ibland? Näe, usch vad sorgligt!

Jag funderar på om jag ska ta cykeln, men eftersom Fiona aldrig ”cyklat” tänker jag att det blir för många nya saker på samma dag (1. Vara utan Milton 2. Springa bredvid cykel 3. Gå på hundkurs) så vi går. ”Kommer vi att hinna?” frågar jag mej själv när jag i rask takt går mot Klubbhuset.

Jag funderar samtidigt på varför det värker överallt i hela kroppen? Är det åldern? Är det för att jag gått så mycket den senaste tiden? Är det någon hemsk sjukdom? Cancer?

Medan tankarna snurrar går jag i rask takt över gatan och är på väg att snedda över gräsmattan vid Sporthallen när jag plötsligt börjar fundera: Vad är det för dag egentligen???

Jag ser en liten 9-årig kille komma cyklande, och jag ställer frågan till honom rakt ut: ”Vad är det för dag idag egentligen??” Han ser lite misstänksam ut. Han får kanske inte prata med främmande damer. ”Är det lördag idag??” frågar jag då. ”Ja”, svarar han (för det är ju inte att PRATA direkt utan mer att SVARA. Svara främmande tanter får han nog).

Jag tvärnitar. Lördag! Det är lördag!

Hundkursen är på SÖNDAGAR.

I did it again.

Jag har inte bara dåligt lokalsinne – jag har dåligt dagsinne också!

😦

Pust!

Men tur för Milton!

Det är hårt att vara jag.

 

 

 

Annonser

Rädda mej…./erviluca

Postat den

 

….från MEJ!

Idag fick jag skjuts till Sollentuna av en kollega. Vi åkte hem till en familj och hade en sejour, och därefter körde kollegan mig till ”the garage from Hell”.

Jag hoppade glatt ur hennes bil, och in i min. NU hade jag nämligen både biljett och pengar. Trodde jag!

Jag rotade igenom hela väskan. Letade i fack efter fack tre gånger tre….och hällde sedan ut hela innehållet på sätet: INGEN  PLÅNBOK!

Bilen i garaget, bankkortet och biljetten i plånboken, som var…VAR?!?!

TUR att jag hade iPhonen med mej.

När man är som jag måste man lära sej se dom SMÅ – yttepyttesmå – glädjeämnena i livet….

Ringde kollegan: ”Var är du?? Jag behöver skjuts hem, också!”.

Blä, blättan blä!

Jag vill inte vara jag.

Bilen står kvar i garaget. Jag är hemma, med plånboken….

… och jag vill inte vara jag!

😦

 

Man behöver bara TÄNKA lite…./erviluca

Postat den

Jag fortsätter att leta hemma efter plånboken. Jag TRODDE att jag lagt den i Lilla Handväskan, för jag byter fram och tillbaka mellan den och Portföljen beroende på vart jag ska och vad jag ska göra. Lilla Handväskan= åka och handla/shoppa. Portföljen=jobba. Of course! Det  hade ni redan räknat ut.

Men plånboken finns inte i Lilla Handväskan! Var är den? På köksbordet? Njet. På strykbrädan? Nej. I fickan på Andra Jackan? Nope. I Portföljen (fast-jag-inte-hittade-den)? Niente.

Letar-letar-letar-letar.

Men av Någon Anledning blir jag inte orolig över om den är stulen. Jag funderar på varför jag inte är orolig: Jag är KOLUGN när det händer sådana saker för det mesta, så i o f s är det inte så konstigt. Dessutom var plånboken tom på pengar. Den innehåller dock ID-kort och andra kort, men WTF! Sånt går att göra nytt. Och att oroa sej tar bara kraft.

ELLER är det så att mitt undermedvetna VET var jag lagt den, så jag behöver bara TÄNKA en stund?

Jag prövar tekniken att TÄNKA-EN-STUND……

Aaaaaah! NU minns jag: Jag åkte ut till skogen med hundarna, och hade plånboken med mej, men tyckte den var för stor för att bära med i fickan så jag stoppade den UNDER STOLEN I BILEN.

Jag vet också att jag tänkte: ”Nu kommer jag att glömma att den är där”, så därför satt jag kvar några extra sekunder och liksom ”matade in” informationen i hjärnan.

*harkel*

Fast jag minns det ju. Nu!

Bättre sent än aldrig…hö hö hö.!

Men var är då bilen??

*suckar*

I Svala Garaget i Sollentuna.

Såååå….HUR ska jag då ta mej till Sollentuna när SL-kort och andra kort (=pengar) är i bilen i Svala Garaget i Sollentuna!?

*tänker*

*TÄNKER*

*tänker*: Jag och en ”nästan-kollega” ska ha ett möte ihop i Sollentuna idag. HON bor i Åkersberga. Tjohoooo!

Ringer henne!

Givetvis kan jag åka med!

Tjohooo!

Det löser sej alltid.

Det är ju det jag säger.

Man behöver bara TÄNKA lite.

Pirret har övergått i…oro /erviluca

Postat den

Äh!

Min inställning Inför Något är nästan alltid: ”Det kommer att gå BRA!”, så jag mår iallafall bra tills det SKER. SEN kommer ”smällen”, när det INTE funkat/funkar.

Nu är vi mitt i ”smällen”. Det funkar inte. Tror jag. Och då startar min ”mamma-oro”….

…eller snarare väcks Tigern i mej!

Jag är Den som Kämpar För Mina Barn ”genom eld och över höga berg”. Typ.

Jag KAN gå genom betongväggar för mina barn….eller åtminstone klättra över dom.

Nu måste jag bara hitta en stege.

Jag har fullt upp med att leta. Har ingen stege hemma nämligen.

Mellan har haft ”skol-otur” genom hela sin skoltid, så nu trodde jag oturen skulle släppa, men icke!

bild fyrklöver

Det kändes som om det liksom var Hans Tur, att ha Tur.

Men det tyckte inte Ödet, eller Gud eller Den som Styr.

Mellan kom till sin Nya Gymansieskola igår. Jag hade peppat honom full med en massa positiva argument till hur BRA det kan blir FAST man få gå på sitt ”andra-hands-val”.

Själv kom jag ju in på mitt ”11-handsval” (ja, mitt ELFTE-hands val!)  när jag började på Högskolan i Östersund för hundra år sedan. Dessutom kom jag in som 16:e reserv, 1 månad efter skolan börjat! Och ändå blev det  jättebra!

När Mellan kom hem berättade han att dom varit 4 stycken (FYRA) i hans klass, men dom ska vara 6 stycken (SEX) så två var inte där…. men att dom troligen skulle slå ihop dessa 4-6 stycken med åk 2….

”Eeeeeh…jaha?! Det blir kanske bra….?”

Jag tittade på schemat, och det såg ju bra ut, av vad jag förstod….

Men Mellan som hoppats på ”En Större skola” än han gått i förut, en ”Större” klass och helst inte i Åkersberga…hamnade alltså i en liten skola med bara 4-6 elever (vi kan avrunda dom till 5 tycker jag) i Åkersberga.

*suckar*

”Upp till Kaaaaamp emot….” VAD? Vad ska jag kämpa emot?? Mellans poäng, som inte räckte till förstahandsvalet? Att poängen var för höga: ”SÄNK POÄNGEN för Mellans skull!” ?? Att dom tar in så få elever och gör till en klass? Är inte det bra?? Var skulle han annars gå??

VAD??

Jag kommer nog på något.

Jag hittar nog en svårforscerad mur, och sen en stege, så att jag kan klättra över.

Allt brukar lösa sej.

……………………….

………annars får jag väl skicka honom till min syster i Florida ett tag!

Vad säger du om det, Sis, Over-There??