RSS Flöde

Etikettarkiv: leta

Det är ju LÖRDAG! /erviluca

Fionas ansikte 130520 004

Jag vet inte riktigt vad som hände, men jag satt i soffan i lugn och ro och tittade lite halvhjärtat på TV, då Fiona kom och la ena tassen på mej: ”DONK”, sådär lite uppfodrande, som om hon VILLE något. Jag klappade och kliade en stund, medan hon stööönade av skönhet njutning.

DÅ, plötsligt (!) kom jag att tänka på att jag och Fiona ju skulle på hundkurs! ”När var det nu då??” tänkte jag oroligt och började leta efter almanackan, samtidigt som hjärnan sa: ”Det var IDAAAG, men NÄÄÄÄÄÄÄÄR!!!”

Jag hittade almanackan och slog upp den på söndagen den bla bla bla och där stod det ”HUNDKURS 10-12”. !

Hjääääääääääälp!

 

Jag tittade på klockan: 09.30!

Kära nån!

Vad var det jag skulle ta med nu då, och var det verkligen vid Brukshundsklubbens stuga?

Hjääääälp!

Jag gick in i mailen och kollade, hittade inte mailet först, blev än mer stressad, men hittade det till slut: ”Ta med en hundleksak hunden tycker om samt hundgodis den gillar”.

Hjäääääääääääääälp!

Trasig gris 001

Vilken hundleksak tycker hon om?? Hon har ju ingen speciell….Jag tar den trasiga grisen som hundarna brukar ha dragkamp med….

Sen stressgick jag ut i köket och tog en näve torrfoder och stoppade i en påse.

Men vad har jag på mej? tänkte jag sen och tittade mej i spegeln. Kanske dom tycker att man ska ha byxor på sej….? På med byxor! Behövs det jacka? Ja, jag tar jacka? Ska jag ta handväskan? Ja, jag tar handväskan.

Det är många beslut som måste fattas när man ska iväg…

Och Milton då??? Vad ska jag göra av honom? Visst kan han vara ensam hemma, men staaaaaaackars! Jag hade tänkt ha honom i bilen vid kursstugan, men BILEN ÄR JU TRASIG!

Tänk om!

Han får vara hemma.

Jag går in i Minstings rum. Han sover. Djupt. ”Jag ska gå på hundkurs med BARA Fiona, så Milton får vara hemma ensam, så du får vara med honom!” säger jag stressat, och högt, inser att Minsting inte har hört ett ljud, men skiter i det och går iväg med BARA Fiona.

milton i närbild

”Hejdå, Milton! Vi kommer snart tillbaka!”

AJ! Milton tittar på mej med FRÅGANDE och LEDSNA ögon….

Fiona blir HELT förvirrad!

Helt. Förvirrad.

Hon har ALDRIG gått ut utan Milton!

Aldrig!

Midsommar 2013 i Sigtuna 374

Hon går några steg, stannar och tittar bakom sej, går några steg, tittar sej förvirrat omkring, stannar, vänder sej om, tittar på mej frågande: ”Ska det verklígen vara så här?” osv.

Jag tänker på Cesar Millan och att man ska vara LEDARE och TYDLIG och tala om med hela kroppsspråket, och sin ENERGI, att ALLT ÄR OK OCH DET ÄR SÅ HÄR DET SKA VARA. Lugn och ro.

FAST jag känner: ”STACKARS-Milton-som-är-ensam-kvarhemma”.

Jag lyckas rätt bra, för Fiona liksom ”okeyar” upplägget och börjar trava på rätt okey, om än lite förundrad.

Jag kanske borde ta ut dom en och en oftare, tänker jag, men vet att jag inte kommer att genomföra det, för HUR, liksom? Ska jag låta den ENA vara ensam hemma ibland? Näe, usch vad sorgligt!

Jag funderar på om jag ska ta cykeln, men eftersom Fiona aldrig ”cyklat” tänker jag att det blir för många nya saker på samma dag (1. Vara utan Milton 2. Springa bredvid cykel 3. Gå på hundkurs) så vi går. ”Kommer vi att hinna?” frågar jag mej själv när jag i rask takt går mot Klubbhuset.

Jag funderar samtidigt på varför det värker överallt i hela kroppen? Är det åldern? Är det för att jag gått så mycket den senaste tiden? Är det någon hemsk sjukdom? Cancer?

Medan tankarna snurrar går jag i rask takt över gatan och är på väg att snedda över gräsmattan vid Sporthallen när jag plötsligt börjar fundera: Vad är det för dag egentligen???

Jag ser en liten 9-årig kille komma cyklande, och jag ställer frågan till honom rakt ut: ”Vad är det för dag idag egentligen??” Han ser lite misstänksam ut. Han får kanske inte prata med främmande damer. ”Är det lördag idag??” frågar jag då. ”Ja”, svarar han (för det är ju inte att PRATA direkt utan mer att SVARA. Svara främmande tanter får han nog).

Jag tvärnitar. Lördag! Det är lördag!

Hundkursen är på SÖNDAGAR.

I did it again.

Jag har inte bara dåligt lokalsinne – jag har dåligt dagsinne också!

😦

Pust!

Men tur för Milton!

Det är hårt att vara jag.

 

 

 

Annonser

Jag undrar vad som hände…/erviluca

Postat den

För några år sedan bloggade jag på Aftonbladet. Det var KUL! Jag fick kontakt med ett gäng andra bloggare, och vi följde varandra på olika sätt, kommenterade varandras inlägg, blev liksom ett litet gäng, som grenade ut sej hit och dit, och man följde ”främlingars liv och leverne” via bloggarna, på ett sätt som var…trevligt och spännande och kul, och ibland kanske lite sorgligt.

Vi stöttade varandra, peppade varandra och hade det mysigt och bra i vår lilla blogg-värld. Efter några år sa Aftonbladet plötsligt en dag: ”Nu får det vara SLUT! Nu får ni inte blogga hos oss längre! Vi ska bara ha proffsbloggare fr o m nu!” Och vi ”fotfolksbloggare” blev upprörda och ledsna och förtvivlade i olika varianter, och med olika styrka, men Aftonbladet slängde ut oss allihop, ändå! UT I KYLAN, bah!

Vi hamnade lite här och där i bloggvärlden, och jag tappade kontakten med dom flesta, eftersom jag inte var tillräckligt ihärdig med att leta upp dom. Jag letade knappt alls. Faktiskt. Men grejen var ju att det var så enkelt och lättsamt där på Aftonbladet.blogg och det var liksom själva Grejen och Vitsen med att blogga: Att få skriva av sej OCH ha det trevligt med andra.

Att LETA och stöka och greja hade jag inte tid med. Några gamla Aftonbladet-bloggare kom hit (till wordpress), och vi har fortfarande kontakt, via bloggen, men dom flesta försvann ur min värld.

Ibland undrar jag hur det gick, för vissa….

I morse, när jag stod i duschen, tex, började jag tänka på ”C4” (eller kallade hon sej C3?), som hade en relation med någon ”Mr X” (eller vad det var), och hon skrev fantastiska texter om deras möten. Han var gift, men dom var liksom ändå ”Själsfränder” – och jag minns att jag hade svårt att acceptera att han faktiskt vänstrade och att hon var ”älskarinnan” – men jag älskade hennes texter! Så vackra. Så fina.

Vad jag förstod SKULLE han skiljas (som ”alla andra” som vänstrar) men det gick inte ”för barnen”, och vad allt det är som ”dom” säger.

Han kanske inte insåg att det är 2000-talet och man KAN skilja sej, och barn ÖVERLEVER skilsmässor, och det kan t o m bli bättre, beroende på hur äktenskapet är….men BRA kan det ju INTE vara när den ena har en älskarinna år ut och år in…..

Nåja.

Sen fick han cancer, och hela relationen blev satt ur spel, på något sätt, och hon skrev längtansfyllda texter om honom, och han hade också en blogg, där han skrev ”sitt”…..

Men hur gick det sen??

Jag bara undrar…

Är det någon gammal Aftonbladet-bloggare som vet? Som också följde dom?

Hur gick det?

SÅ tänkte jag i duschen i morse.

………………………………………………..

Och ååååh, vad jag längtar tillbaka när jag skriver det här…Tillbaka till Aftonbladet-bloggs-tiden.

Näe, ”vi” längtar efter Aftonbladet-blogg ; Den Gamla Goda Tiden!

Pirret har övergått i…oro /erviluca

Postat den

Äh!

Min inställning Inför Något är nästan alltid: ”Det kommer att gå BRA!”, så jag mår iallafall bra tills det SKER. SEN kommer ”smällen”, när det INTE funkat/funkar.

Nu är vi mitt i ”smällen”. Det funkar inte. Tror jag. Och då startar min ”mamma-oro”….

…eller snarare väcks Tigern i mej!

Jag är Den som Kämpar För Mina Barn ”genom eld och över höga berg”. Typ.

Jag KAN gå genom betongväggar för mina barn….eller åtminstone klättra över dom.

Nu måste jag bara hitta en stege.

Jag har fullt upp med att leta. Har ingen stege hemma nämligen.

Mellan har haft ”skol-otur” genom hela sin skoltid, så nu trodde jag oturen skulle släppa, men icke!

bild fyrklöver

Det kändes som om det liksom var Hans Tur, att ha Tur.

Men det tyckte inte Ödet, eller Gud eller Den som Styr.

Mellan kom till sin Nya Gymansieskola igår. Jag hade peppat honom full med en massa positiva argument till hur BRA det kan blir FAST man få gå på sitt ”andra-hands-val”.

Själv kom jag ju in på mitt ”11-handsval” (ja, mitt ELFTE-hands val!)  när jag började på Högskolan i Östersund för hundra år sedan. Dessutom kom jag in som 16:e reserv, 1 månad efter skolan börjat! Och ändå blev det  jättebra!

När Mellan kom hem berättade han att dom varit 4 stycken (FYRA) i hans klass, men dom ska vara 6 stycken (SEX) så två var inte där…. men att dom troligen skulle slå ihop dessa 4-6 stycken med åk 2….

”Eeeeeh…jaha?! Det blir kanske bra….?”

Jag tittade på schemat, och det såg ju bra ut, av vad jag förstod….

Men Mellan som hoppats på ”En Större skola” än han gått i förut, en ”Större” klass och helst inte i Åkersberga…hamnade alltså i en liten skola med bara 4-6 elever (vi kan avrunda dom till 5 tycker jag) i Åkersberga.

*suckar*

”Upp till Kaaaaamp emot….” VAD? Vad ska jag kämpa emot?? Mellans poäng, som inte räckte till förstahandsvalet? Att poängen var för höga: ”SÄNK POÄNGEN för Mellans skull!” ?? Att dom tar in så få elever och gör till en klass? Är inte det bra?? Var skulle han annars gå??

VAD??

Jag kommer nog på något.

Jag hittar nog en svårforscerad mur, och sen en stege, så att jag kan klättra över.

Allt brukar lösa sej.

……………………….

………annars får jag väl skicka honom till min syster i Florida ett tag!

Vad säger du om det, Sis, Over-There??