RSS Flöde

Etikettarkiv: bordet

Homosexuella linser…?/erviluca

 

Oj, vad ”vi” kämpade med linserna i morse! Oj oj oj!

Nä, inte JAG direkt. Jag stod bredvid som ett Moraliskt Stöd, eller som ett Mammastöd, och svettades och våndades och var Lugn och Pedagogisk och Peppande.

”Ja! Ja! Nuuuuu!” sa jag 148 gånger, men sen vek sej linsen, åkte ner under ögat, geggade ihop sej, fastnade på fingret, ramlade på bordet osv….och så fick han börja om; vika linsen åt rätt håll, få den rätt på fingret, rikta den mot ögat, putta dit den….

Vilket fantastiskt tålamod Minsting hade! Oj oj oj! Han klagade inte speciellt mycket, gnällde inte, utan bara fortsatte och fortsatte att försöka och försöka, om och om igen!

Men så, efter någon timme så sjönk modet något och han fräste:

Jävla gaylinser!”

”Är det homosexuella linser? Oj, då måste jag ringa och säga att vi skulle ha vanliga hetero-linser”, sa jag.

Då börjar han skratta.

”Men tänk om det är så, att du fått gaylinser fast du skulle ha heterolinser?!” fortsatte jag.

”Men SLUTA NU!” sa Minsting och började om med att försöka få in linsen i ögat.

Unisexlinsen.

Linsförsöken började ca kl 09.00, och efter diverse pauser mm lyckades han få in sin första lins 13.44! Den andra stoppades in några minuter senare!

Nu får han ALDRIG mer ta ut dom! I forbid it!

😉

 

 

 

Annonser

Nytt på G /erviluca

Det är lite Nytt på G i mitt liv. Me like.

Me like NYTT.

Jag behöver NYTT då och då. Om jag inte flyttar, behöver jag byta jobb eller soffa, kanske möblera om. Möjligen få in en kille, men det är så svårt att det är enklare att få in annat nytt…

Häromdagen fick jag TVÅ ”nyhets-samtal” samma dag!

Det kändes upplyftande och friskt.

Det ena nya förändrar min livssituation mycket. Det andra vet jag inte om det förändrar något alls än, men chansen finns! Vi får se.

Ja, jag tänker vara ”kryptisk” tills allt är på plats.

När EN ny sak händer, brukar den följas av andra.

DET är också kul.

Det blir Frisk Luft ett tag. Förhoppningsvis. Spännande!

Sen är det ju tröttsamt också att ”börja om” med vissa saker, och ”köra hela racet igen” liksom, men ändå kul. Tröttsamt, spännande och kul!

En vacker dag tycker jag inte så längre.

En vacker dag vill jag nog ha allt Samma Samma hela tiden.

Men den dagen har inte kommit än.

Allt förändras ju; Tankar, känslor, upplevelser, tyckande.

Det jag tyckte om ”igår”, behöver jag inte tycka om idag.

Hur jag tyckte om någon eller något ”igår” behöver inte alls vara detsamma ”idag” .

Det har jag alltid sagt till mina barn om mat:

Hugo 2001 äter

Minsting smakar 2000

”Smaka! Smaken i munnen ändras med åren, så det du inte tyckte om igår, kanske du tycker om idag.”

Och så är det med allt annat också.

Man förändras.

Förhoppningsvis till det bättre.

Fast i vissa fall bara förändras man. För i vissa fall är det inte ”bättre” eller ”sämre” – bara förändrat.

Som tex gamla möbler….antika.

Förut tyckte jag sånt var tråkigt och fult. Jag kunde INTE förstå hur man kunde tycka om gamla och antika möbler. Jag tyckte dom var fula och opraktiska. Och jag har svårt för saker  som man måste vara rädd om hela tiden. Jag tycker man ska LEVA i sitt hem, utan att behöva tänka på det ”fina golvet/bordet/taket/vasen” osv.

Nu börjar jag tycka gamla möbler är fina. Plötsligt, liksom. ”Jaha, då bytte jag smak igen”, tänkte jag när jag upptäckte att jag ville ha ett ”gammaldags” soffbord.

Mina söner är som jag var ”förr”: ”Fy, vad FULT! Det ser ju skitgammalt ut!” Och jag tänker: Dom fattar ju ingenting! Det är ju SNYGGT – har själ, liksom.

Fast jag måste ju låta dom gå igenom alla stadier, och faser, precis som jag gjort.

Fast alla är inte som jag, och förändras. Eller tycker om Nytt och Förändring.

Många fastnar.

Men det får dom väl göra då.

Vi är ju olika, vi människor.

Och det är ju tur det!

Ingen är bättre eller sämre än den andre.

Glöm inte det!

Den rike är inte bättre, eller mer värd, än den fattige.

Och den som utvecklas är inte bättre än den som fastnar.

Den onde är inte mindre värd än den gode.

Så är det.

Och DET är statiskt.

Punkt.

Slappardag, utan telefon /erviluca

Postat den

Slappardag.

Utan mobil. Har ingen hemtelefon heller.

Och jag tycker det är sköööööööööönt!

Man kan ju nå mej via datorn, om det kniper.

Att vara utan telefon är sköööööööööönt! Ingen KRÄVER att jag ska svara när det ringer. För det ringer inte. Det kan ju inte ringa när jag är telefonlös. Jag önskar jag skulle kunna vara telefonlös for ever! And ever!

Inte under arbetstid, förstås… Men efter arbetstidens slut.

Att vara nå-bar jämt jämt är stressande och jobbigt, tycker jag.

Och att tala i telefon är….boooring. Och stressande.

SMS går bra. Det går fort och KRÄVER inget.

Jag förstår inte hur alla ORKAR vara nåbara jämt jämt och hur alla orkar prata och prata och prata och SMS:a osv JÄMT!?

”Folk” pratar ju JÄMT i telefonen!

Gåendes, ståendes, på bussen, i t-banan, på Roslagsbanan, på vanliga tåget, i bilen, på ICA, på Coop, i kassan på alla affärer, på dejten, i sängen, framför TV:n, på festen vid bordet, på festen på dansgolvet – ÖVERALLT!!!

Why?!?!

Kan man inte umgås med dom som står där, framför en? Kan man inte låta kassörskan få hela ens uppmärksamhet när man betalar? Kan man inte släppa taget om Världen Utanför en liiiiiten liiiiiten stund för att vara där man är i NUET??

Näe, ”folk” kan inte.

Men jag kan.

Och vill.

Och njuter t o m av det!

Tjohoooo, jag är utan telefon!!!

Men jag får en ny den 2 januari igen. Då är jag fast igen.