RSS Flöde

Etikettarkiv: kasta

Fiona och Miltons fan-club /erviluca

Postat den

Fiona och Milton har en fan-club. Den yngsta i fan-cluben är 2,5 år och heter Lucas. Den äldsta är nog möjligen Tara, som jag tror är ungefär 9 år. Däremellan finns Rosa, Tanja och Melissa. Sen dyker Sam upp ibland också, och Amid.

När vi kommer ut genom porten ropar någon av tjejerna: ”NU KOMMER DOM!!!!” och så ruuuuusar dom fram till hundarna. Men mitt i rusningen ropar dom också: ”Får vi klappa?!?” för det har dom nog lärt sej, av sina föräldrar. ”Jaadå!” säger jag alltid. Sen blir hundarna klappade och pussade och kramade så det står härliga till.

Jag vill att mina hundar ska bli ”barnvänliga/tåliga” så jag tycker det är bara bra att ett gäng barn ”överfaller” dom med pussar och kramar då och då.  Sam vill alltid kasta pinne till Fiona. Grejen är bara att han kastar pinnarna för långt! Och eftersom Fiona sitter fast i koppel, flyger både hon och jag när tvärstoppet infinner sej. Jag ”bannar” Sam om och om igen: ”Du får inte kasta för långt!”. ”Okey!”, säger Sam och kastar för långt….

Det är många många barn på gården och alla ser ju hur det här lilla gänget gosar och kramar hundarna. Häromdagen när jag kom ut kommer en liiiiten flicka springade rätt på Fiona. Dom är lika långa. Den lilla flickan pussar Fiona rätt på nosen. Fiona står blickstilla. Det är som att hon VET när barnen är så små att hon måste stå still (annars faller barnet omkull).

Det råkar vara den  yngsta flickan i familjen där mamman skällde ut mej för något halvår sedan, och SKREK och svor att hundarna var ”FULA och ÄCKLIGA”!

Tills hon ber om ursäkt tänker jag INTE säga ”hej” till henne, men hennes urgulliga barn kan jag prata med. Så det så.

Jag älskar nämligen barn! Jag tycker dom flesta är helt underbara, och dom säger ofta så roliga, kloka och underfundiga saker.

Fan-cluben ringer på dörren då och då. Sen hälsar dom på Milton och Fiona, och därefter är dom färdiga.

Sist frågade Tara: ”Hur många mobilskal har du haft?”

”Ett”, sa jag.

”ETT?!?! Men vad hade du för mobil när du var barn då??”

”Det fanns inga mobiler när jag var barn, så jag hade ingen”.

”VA?!??!!” säger hon varvid jag känner mej som 138 år gammal.

När gänget gått börjar jag fundera på hur gammal jag var när jag började använda mobil-tfn…..

Jag kommer fram till att jag var ungefär, typ, sisådär 48 år!!!

HerreGud!

Jag var en MYCKET motvillig mobilanvändare (men vi var tvungna att använda det i jobbet), och är fortfarande….

Fast det har ju inget med Fionas och Miltons fan-club att göra så nu spårade jag ur rejält…

Shit happens!

🙂

 

Annonser

Han säger det som om det vore en oviktig parentes./erviluca

Postat den

Han säger det med en axelryckning, som om det vore en oviktig parentes, eller en bimening till något annat, som inte heller är så viktigt :

”….när jag ska springa Midnattsloppet…”.

”Eeeeeh, VA?!? Ska DU springa Midnattsloppet?? Närdå? Vardå? Hur kommer det sej??”

Jag visste inte ens att han visste vad Midnattsloppet var! Jag visste inte ens att han sprang (!)…Jo, det visste jag…men ändå!

Hur kan MIN SON anmäla sej till Midnattsloppet utan att berätta det för sin kära MOR!?!

Obegripligt.

”Vi pratade om det i skolan…och så anmälde jag mej…”.

Lätt som en plätt, liksom.

Men han glömde att han skulle KASTA sej över mobilen och ringa hem till sin mamma…..

….. som ”ändå aldrig svarar i telefonen…” (näjustja!).

Rättning: Han glömde att han skulle KASTA sej över mobilen och SMS:a till sin mamma DIREKT efter att  han anmält sej till Midnattsloppet!

Varför?

Eeeeeeh, för att jag är hans mamma, och för att jag vill HÄNGA MED i ALLT VIKTIGT i hans liv, och att springa Midnattsloppet är en sån VIKTIG grej!

Frågan är om han inte skulle kunna ha glömt att berätta det för mej, och ikväll sagt till mej: ”Jag sticker in till stan med några kompisar!” och åkt in, sprungit Midnattsloppet, kommit hem igen, och jag hade inte fått veta ett SKIT!

Sen hade någon kompis´mamma sagt till mej SENARE: ”Vad kul att Storing fick så bra tid i Midnattsloppet!” och jag bah: ”VA?! Har ha sprungit Midnattsloppet??” eller ”VA?! Vad pratar du om??!”

Typ.

Och då hade jag känt mej som Världens Mest Oinsatta och Oengaerade Mamma = Sämsta Mamman Ever! Sen hade jag fått sitta fast i Skämsstocken utanför Kommun-huset i en hel vecka, och folk hade fått håna mej dagarna i ända.

Tänk att han inte fattade det, sonen! Pust! Berätta saker för mej, liksom! Annars…

För ”dom” (sönerna) liksom ”glömmer” att berätta saker. Hela tiden. Dom är inga pratkvarnar direkt…..

Eller så säger dom (när man säger ”Varför BERÄTTADE du inte det??”) :

”…men du frågade ju inte!”….. eller….

”Jag sa det men du har väl glömt!”….. eller….

” Jag sa det men du lyssnade inte!”

Så det blir liksom Mitt Fel hur man än vänder det: Stupstocken.

Nåja.

Min Käre Storing ska springa Midnattsloppet, och nu står jag i Valet och Kvalet: Ska jag åka in och HEJA?!? Är det liksom min roll nu? Eller räcker det med att han åker med ett gäng som gör det här Tillsammans? Är jag en Elak och Ointresserad mamma om jag stannar hemma? Är det här Sonens Grej, eller borde jag stå där som en Engagerad Kärleksfull Moder (vilket jag ju är!!) och heja på sidan av banan??

Hjälp!

Det vettesjutton nämligen om jag orkar trängas med tusentals människor mitt i natten. Det är ju ”festligheter” och ”tjohej” och ”jättekul” ”festivalstämning” etc…

…men att luffsa runt där ensam,  eller möjligen med bröderna (? som kanske bara vill hem och spela spel i lugn och ro) är nog ingen höjdare. För att inte tala om all trängsel….

Näe.

Jag börjar nog bli gammal….eller så är det bara ”been there – done that”….sådär lite…. uppgivet blasé-igt (!).

Eller nåt.

Jag tar ett snack med Storing.