RSS Flöde

Etikettarkiv: ekar

Att ”kliva ur” ensamhet – att skaffa nya vänner /erviluca

Postat den

Jag har träffat många ensamma människor, som är Helt Underbara! Dom har bara inte ”fått till det”. Det kan vara svårt att skaffa nya vänner och skapa sej en umgängeskrets när man är ny i ett område, inte så ung längre och/eller kanske har fullt upp med jobb och barn och att få Livet att gå ihop. Hur ska man hinna skaffar vänner också? När då, liksom?

Dessutom kan Ensamhet skrämma. Den skrämmer Dom Som Är Tillsammans – dom som inte VET att man kan vara ensam och Utan Fel.

Det är ett JOBB att skaffa Nya Vänner. Man måste kämpa. Och Våga. För att Dom som Redan Har sin umgängeskrets, kanske inte alls har lust att släppa in nya människor i den, och kanske speciellt inte någon ny (snygg) singel! En Singel är ett HOT mot alla (o-)lyckliga par! Är Singeln dessutom trevlig och glad och verkar nöjd med att ha separerat från sitt ex…; KÖRT! Heltkört! Otroligt skrämmande och läskigt: ”Håll dej borta! Stanna hos Dom Andra Singlarna!”

Många som lever i PAR/förhållanden tror att Singlar dansar runt och är bekymmerslösa jämt, att vi dejtar till höger och vänster och att vi är så FRIA och LYCKLIGA, att vi går ut och festar stup i kvarten och ”ligger runt” precis som vi önskar, och som NI/DOM ”drömmer om”.

That´s not the case.

KANSKE om man är i 20-årsåldern….och är MAN. ELLER kanske om det sexuella behovet är så STORT och pockande så att man tar hem ”vem-som-helst-när-som-helst” bara för att få ”knulla av sej”. DÅ kanske. Jag har iallafall hört att det KAN var så.

Men så är det (nog) inte för dom flesta singlar.

JAG tror att Dom Flesta Singlarna längtar efter NÄRHET, KÄRLEK och att få HÖRA IHOP. Att Bli Utvald och få Vara Älskad, och Älska. Människan vill Höra Till.

Människan vill inte komma hem till en Tom Lägenhet som Ekar av Tystnad. Varje dag.

Ibland gör det också mer ont att vara tillsammans med Ett Gäng Par, än att vara Helt Ensam Hemma.

Jag minns en gång när jag var på en sådan tillställning, där alla var PAR, och jag var den Enda Singeln, och jag kände mej mer Ensam än Någonsin. Hela bjudningen gick jag runt och kämpade emot gråten (”Varför? Varför? Varför?”)….och så fort jag satte mej i bilen började tårarna rinna. Jag satte på Gråtmusik på min CD i bilen och storgrät hela vägen hem! Det var sååå skönt, att gråta ut!

SÅ  känns ensamheten ibland.

Men ibland, när jag hör hur vissa par Kämpar med sin tvåsamhet, med sina gräl, med sina ”varför-tog-du-inte-ut-soporna-när-du-gick?!” och ”VEM-har-inte-tagit-undan-muggen-från-soffbordet?!?”, så känns det såååååååååååååå skönt att vara singel! Och när jag hör om sex som inte funkar; ”Vi hade sex sist för 4 månader sedan och då gjorde jag det BARA för att han skulle bli nöjd”…., så är jag såååå nöjd med att SLIPPA tvåsamheten.

Hellre någorlunda nöjd – iallafall av och till – i Ensamheten, än Kroniskt Missnöjd i Tvåsamheten!

Så är det för mej.

Och många andra.

Det var Skärtorsdagstankarna.

Glad Skärtorsdag!

Nada. Njet. No-no. None! Niente. Nope! /erviluca

Postat den

Det hände inget. Nada. Njet. No-no. None! Niente. Nope!

Det bidde inget. Nada. Njet. No-no. None! Niente! Nope!

Vad var det då kvar? Nada. Njet. No-no. None! Niente! Nope!

Det blev och kändes tomt.

Ihåligt liksom.

Som i en stor grotta, där det droppar lite kyligt från väggarna, men det är högt i tak och det EKAR:

”Ho ho!………….          

 

…………………………………………………..ho ho!”     
 
                                             

Jag vet inte om Besluten jag tar, då och då, är bra eller dåliga. Om dom leder till bra eller dåliga saker. Eller inget. Fast jag tycker att jag tänkt igenom dom rätt ordentligt, och verkligen tänkt KLOKT, så känns det – sen efteråt – inte ett dugg klokt. Bara dumt. Och ogenomtänkt. FAST det är så jävla genomtänkt.

Jag vet inte om jag öppnar ”dom rätta dörrarna” i livet, eller dom felaktiga, eller om jag borde ha nyckeln till Något Annat. Jag vet inte om jag borde vara mer misstänksam, mindre naiv, dummare dvs inte så snäll.

Jag kanske är för mesig, för korkad, för ogenomtänkt, för snabb, för långsam.

Kanske jag har för dålig självkänsla, för dåligt självförtroende, för tjock mage och är för prickig!

Kanske jag är för gammal, för trött, för utsliten, för tråkig, för knasig, för otålig, för tålig.

Dessutom tänker jag för mycket.

OCH för lite.

Kanske är jag helt enkelt FEL.

Ett måndagsexemplar.

För det blir ju inget av nåt.

Någonsin.

Ever.

Ever never ever ever!

Nada. Njet. No-no. Niente. Nope.

Och ibland är det bara så jävla trååååååååååååkigt…….

…….att det bara bidde en tummetott!

Om ens det……

😦