Månadsarkiv: augusti 2014

En del människor är trogna gentemot allt i deras liv: De är trogna sin stad (bor kvar), trogna sitt boende (bor kvar), trogna sin matvaruaffär (om de handlar på ICA, handlar dom inte på COOP tex), trogna sin make/maka (vilket är rätt bra…), trogna sin hundras (”en gång långhårig tax – alltid långhårig tax”) och t o m trogna ”sin” uppfödare (köper sina långhåriga taxar från samma uppfödare varje gång), trogna sin kattras (bara bondkatter eller cornish rex eller sphynx eller….), trogna sitt politiska tänk/politiska val, trogna sitt arbete (byter inte arbetsplats) och…… Dom är helt enkelt Supertrogna.

Andra människor är helt otrogna rakt igenom: Dom byter stad både en och två gånger, byter boende, handlar lite på ICA och lite på COOP – lite  här och lite där, skiljer sej och gifter om sej, är kanske t o m otrogna i förhållandet (men jag tror inte på ”en gång otrogen, alltid otrogen” – av egen erfarenhet), otrogna hundras och har flera hundar av olika sorter eller blandar t o m sorterna i en hund (= blandras), eller byter ras när en hunden dör och skaffar någon helt nu ras (! dom trogna darrar…), är otrogna kattras (har en cornish rex och en bondkatt tex), otrogna sitt politiska tänk (byter vad dom ska välja från år till år, beroende på vad dom lärt sej genom att bara leva, eller så kanske dom har läst mer och lärt sej mer, eller något annat), byter arbetsplats både en och två och kanske fler gånger och…..Dom är helt enkelt Superotrogna.

Själv tillhör jag den otrogna typen.

Vilken typ tillhör du?

…..förrän vi bryr oss om att killarna OCKSÅ behöver få vara som dom är.

Som mamma till fyra killar har jag fått den stora äran att följa dom genom livet, som just killar. Killar får bara vara…killar, kan jag säga. Tjejer (i SVERIGE) får vara som dom vill.

Tjejer ska stärkas, ska uppmuntras, ska få säga ifrån, ska höras, ska uppmärksammas, har kvinnliga förebilder hela tiden under hela sin uppväxt, får känna, får vara, får klä sej som dom vill, får vara pojkflickor (vilket är fint och bra), får klättra i träd, får dansa, får vara klädda i rosa och ha glitter och rosetter på sej, får gilla djur, får kramas, får pussas, får bli traktorförare eller sjukgymnaster eller sjuksköterskor eller läkare eller advokater när dom blir stora…..

…… får sjunga, får älska schlager, får älska en ”stjärna”, får vara helt uppslukade av en Idol, får hoppa jämfota av lycka, får skratta högt, får gråta ljudligt, får ha ont, får sjunga, får gå på dansskola, sjunga solo, sjunga i kör, får älska små söta valpar och kattungar, får ha klänning och kjol, får gå i högklackat, får ha olika frisyrer, får ha blommor i håret, får färga håret, får ha en massa krämer och parfym på sej……puh! Vad får dom INTE, liksom?

Och det är ju helt jävla underbart! Så ska det ju vara! Överallt i hela världen!

MEN!

Killar ska ”hållas igen” nuförtiden, ska inte uppmuntras, ska ”hållas på mattan, får inte säga ifrån (för det är flickornas ”tur” att höras och synas), får inte ”ta all uppmärksamhet”, har få manliga förebilder, får inte känna för mycket (”jävla böööög!”)…….

…..får inte klä sej som dom vill (i kjol och klänning, blommigt, glada färger, mönstrat, glatt, med små djur på etc), får inte vara flickpojkar (det är INGET en förälder är stolt över och inget man skryter med), får klättra i träd (puh!), får inte dansa (”jävla böööög!”), får inte vara klädd i rosa eller ha glitter och rosetter på sej (”jävla böööög!”), får inte gilla djur för mycket (”jävla böööög!”), får inte kramas för mycket (iallafall inte med killkompisar: ”Jävla böööög!”), får inte pussas (med killkompisar: ”Jävla bööööög!”),

…..ska helst inte vilja bli ett kvinnligt yrke (”jävla böööög!”), får inte älska schlager (”jävla böööög!”),  får inte älska en ”stjärna” (”jävla böööög!”), får inte vara helt uppslukade av en Idol (”Jävla böööög!”), får inte hoppa jämfota av lycka (”Jävla bööööög!”), får inte skratta för högt (”jävla tönt!”), får inte gråta ljudligt (”jävla meeees!”), får inte ha ont (”jävla meeees!”), får inte sjunga (”jävla böööög!”)……

…….får inte gå på dansskola (”jävla mes/bööööög!”), inte sjunga solo (”jävla böööög!”), inte sjunga i kör (”jävla böööög!”), får inte älska små söta valpar och kattungar (”jävla böööööög!”), får inte ha klänning och kjol (”jävla bööööög!”), får inte gå i högklackat (”jävla böööög!”), får inte ha olika frisyrer (”jävla böööög!”), får inte ha blommor i håret (”Jävla bööööög!”), får inte färga håret (”jävla böööög!”), får inte ha en massa krämer och parfym på sej (”jävla bööööög!”)……

Så är det inte dags nu – att SE och uppmärksamma killarnas situation OCKSÅ?

Dags att VAKNA!

………………………………………………………………………..

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/ann-heberlein-mina-soner-har-lart-mig-att-det-inte-ar-sa-latt-att-vara-pojke/?fb_action_ids=889041771123310&fb_action_types=og.recommends&fb_source=other_multiline&action_object_map=%5B719186994784661%5D&action_type_map=%5B%22og.recommends%22%5D&action_ref_map=%5B%5D

Tack så mycket! Men nu räcker det. Jag bor faktiskt i S V E R I G E och här är vi vana vid att klaga på, eller prata om, vädret. Vi brukar sucka över allt regn, över slask och kyla, över att solen aldrig skiner och att vi fryser. Men nu! HerreGud! Vi är ju inte vana! Vi brukar ÅKA TILL solen och då vistas vi i SOLEN i 2 veckor, eller möjligen 3 – och så hatar vi om det regnar någon dag – men sen är vi nöjda. Och så åker vi hem igen, till det Osäkra Vädret i Sverige.

Och så brukar vi KASTA OSS UT så fort solen kikar fram en liten stund. Vi slänger allt vi håller i, avslutar allt vi gör och kastar oss ut i solen, för att få lite färg och suga i oss lite AD-vitamin (UNDANTAG=alla databeroende tonåringar). Det är så vi är uppvuxna. Det är det vi är vana vid.

Vi är inte vana vid att solen steker dag ut och dag in, vecka ut och vecka in, och att det är 30 grader i skuggan jämt! Vi är inte vana att svettas heeela tiden! Vi är inte vana att gå avklädda dygnet runt.

Nuförtiden kan jag skrämma bort min omgivning genom att skaka lite på mej….Det STÄNKER nämligen svett!! För jag svettas mest av alla i hela Sverige. Det är sant. Jag  har flera i min omgivning som kan gå i ed på detta faktum.

Och jag är sååååååååååå trött på att stänka svett omkring mej!

Jag vill att det ska bli HÖST! Svalt. Kanske lite regnigt.

Men man ska inte klaga.

Säger alla.

Så jag klagar inte.

Jag bara säger: Jag längtar efter hösten.

I skogarna i Västmanland kämpar  Hjältar med att släckan en enorm eld. Den är så stor att vi vanliga dödliga inte alls förstår omfattningen. Vi förstår heller inte vilket Helvete Våra Hjältar kämpar med varje dag, timme ut och timme in, dag ut och dag in.

Jag är ingen brandman/kvinna så jag vet ingenting om hur man gör, vad man sätter på sej osv, men jag kan ju gissa. Jag gissar att området där det brinner är som Helvetet på Jorden. Det är stort och när man  närmar sej elden är det HETT. Hetare än vi vanliga dödliga förstår. Troligen kan man inte gå alltför nära….troligen är det tusen grader någonstans i närheten av elden.

Jag gissar att Våra Hjältar sätter på sej hela Branmanna-utstyrseln som ska skydda dom från eld och hetta. Kanske har dom syrgastuber på ryggen och syrgasmasker på sej, eftersom det är så rökigt.

Med all denna utrustning kämpar dom sej igenom skogen, bärandes på motorsågar (? för att såga ner träd, så att dom inte får dom i huvudet…) och kanske andra grejer och saker som dom behöver. Dom kämpar över stock och sten igenom skogen dragandes på långa slangar. Och sånt.

När dom sedan får igång vattnet och börjar spruta, är det hett hett hett och rökigt. Med sina stora och tunga utrustningar är dom svettiga så att dom simmar runt inuti sina overaller. Det rinner svett i ögonen så att dom knappt kan se.

Hur gör dom när dom ska bajsa eller kissa? var en liten fråga som dök upp i mitt huvud plötsligt.

Dom kämpar för att rädda oss andra. Dom kämpar för oss. För vår skull.

Jag tycker att dom är Hjältar.

1994 hyllade vi vårt svenska fotbollslag som hjältar, för att dom lyckats trixa med en boll rätt bra. Inte bäst, men nästan nästan bäst i världen. Typ. Åh, vad stolta vi var över våra fotbollstrixare.

Men idag borde vi hylla våra Brandhjältar. Och kanske vi borde fylla hela Sergels torg igen, och hylla dom, på en stor scen med musik och fest. Iallafall när elden är släkt och allt är över.

Visst borde vi HYLLA VÅRA HJÄLTAR?!

Våra Verkliga Hjältar.

…och BANK! BANK! BANK! BANK!

…och ”host host host host host”!

…och ”rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr”!

…och ”MUUUUULLLLLEEEEERRRRRRRRR”!

…och BRRRRRRRRRRRRRRRRRRRBRRRRRRRRRRRRRRR”!

…och ”en-massa-andra-LJUD-som-kommer-att-göra-att-jag-till-slut-beter-mej-som-knasfågeln-i-Kalle-Anka-på-julfågeln”.

Jag stänger överfönstret, för att få bort lite av ljudet….sen stänger jag underfönstret också, för det hjälper inte med bara överfönstret stängt. Of course. Det hade jag ju kunnat räkna ut med arslet! 

Näe, det hjälper inte heller. Dessutom börjar jag simma runt i mitt eget svett. Det finns INGEN ventilation inomhus nämligen. Jag har bara min pyttelilla fläkt som är kopplad till datorn och som jag har här tättintill mig blåsandes rätt på mej, och det räcker inte. Jag måste ha fönstrerna öppna!

…och BANK! BANK! BANK! BANK!

…och ”host host host host host”!

…och ”rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr”!

…och ”MUUUUULLLLLEEEEERRRRRRRRR”!

…och BRRRRRRRRRRRRRRRRRRRBRRRRRRRRRRRRRRR”!

Jag tycker ändå att jag är rätt ljudtålig – att jag klarar att stänga av ljud om kring mej i vanliga fall. Förutom prassel. Jag tål inte prassel av godispapper och såna ljud. Dom gör mej GAAALEN.

Men surr och bank och pratljud och motorljud och sånt brukar jag tåla, även om jag inte HÖR VAD FOLK SÄGER när det är mycket ljud omkring. Men det är smällar man/dom får ta.

Men nu!

HerreGud!

Skolan byggs om, så utanför borrar någon med en sån där ”RATATATATATATATATATATA”-borr, och alldeles utanför min dörr rivs ett innertak just nu så där blandas BANKANDE med BORRANDE och SÅGANDE ljud.

Men titta! DÄR ligger en hörselkåpa! Jag undrar om den hjälper….

*provar*

Tja, lite grann iallafall, men öronen kan ju inte andas nu! Det blir helt täppt. Alla ljud hörs, fast svagare.

Kan man få ersättning för ”sveda-och-värk” på sin arbetsplats?

Man blir faktiskt tokig på alla ljud!

http://www.sala.se/Information/Alla-nyheter/Nyheter—kris–sakerhet/Skogsbranden-har-spritt-sig/

Det brinner i området kring Sala.

Sala är för mej ”hemma”. Det var där jag växte upp. Det var där jag kysste min första kille (nej, för det gjorde jag i Jugoslavien – närmare bestämt Kroatien) gick i skolan, hade mina kompisar, dansade, sjöng, åkte moppe, hade min första (och andra och tredje och….) fylla. ”Hemma” är Sala. Sala finns i mitt hjärta. Den grund jag står på är Sala.

Det brinner i trakten kring Sala. Det brinner på ett ”obegripligt” sätt. Det är svårt att förstå omfattningen, när man sitter i sin lägenhet i Åkersberga och tittar på datorn. Men jag  hör när dom berättar på TV4:s Nyhetsmorgon, om och om igen, att Det Brinner i Sala. Och jag försöker förstå.

”Det skulle behövas 3 veckors hällregn för att branden skulle släckas”, säger en kvinna.

Omfattningen är Obegriplig för min hjärna.

Mitt i eländet blir jag varm och rörd av människors omtanke om varandra. Vi är i själ och hjärta Goda. Vi vill väl.

Många vill hjälpa: Ett hotell i Västerås ställer upp med gratis hotellrum (inklusive frukost) för dom som behöver, flera människor har stall där bönder kan ställa sina kossor och hästar som behöver komma undan. Några åker med häst- och koss- (?)transporter för att hämta upp djuren. Andra erbjuder mat till dom som kämpar mot branden. Campingplatser ställer upp med sovplatser till utmattade brandbekämpare.

Jag tror att vi alla i Sverige skulle ställa upp med Något om vi bara kunde och fick.

Säg till bara, så ställer vi upp!

Eller hur?

….men jag svettas mest!

Jag svettas bara jag TÄNKER. Och det är SANT. Det får inte vara någon aktivitet i min kropp över huvud taget, för OM det är det, så svettas jag. Jag svettas HELA TIDEN om jag inte sitter framför en fläkt. Så jag har en fläkt vid TV:n och en fläkt vid datorn. Fast den som jag haft vid datorn har jag nu tagit till jobbet…..

….så just nu sitter jag vid datorn och svettas så att det droppar från näsan ner på tangenterna. Sant!

Är det över huvud taget någon idé att duscha, för så fort jag kliver ur duschen börjar det igen…..

Det skulle funka om jag gick från fläkt till fläkt och satt blickstilla vid fläkten och lät bli att tänka.

Näe, nu rinner jag bort.

Hejdå!

HUUUUUR många gånger har jag skrivit om att jag gått, eller åkt, eller cyklat, vilse hittills?! Måste kolla…..:

 
https://erviluca.wordpress.com/wp-admin/post.php?post=1736666&action=edit

https://erviluca.com/2013/08/12/vilse-igen-erviluca/

https://erviluca.com/2013/04/14/bara-liiiiite-vilse-erviluca/

https://erviluca.com/2013/04/14/bara-liiiiite-vilse-erviluca/

https://erviluca.com/2008/08/24/925757/

….och några till!

Näe, jag kan inte få ihop länken till ett snyggt litet ord – vet inte hur man gör. Jag skulle vilja skriva ”här” och ”här” och ”här”, och så klickar man på ”här” och får fram länkarna, men icke sa Nicke. Jag kan inte. Är lite data-handikappad. Eller internet-funktionshindrad. När JAG var ung lärde jag mej skriva maskin, och det är väl gott nog. Not! Jag skriver snabbt iallafall, men finesserna med internet/datorer fastnar inte i min hjärna, eller så är det det totala ointresset som gör det. Jag vill bara skriva och att det ska FUNKA. Nog om det.

Att gå vilse är jag skitbra på! Jag borde starta ett professur i vilsekunskap. Det kan vara en bra kunskap. Om inte annat blir jag sällan orolig när jag går vilse, för jag är så VAN. Jag blir dock fortfarande förvånad (!) – iallafall lite grann – för jag tror varje gång att ”DEN HÄR GÅNGEN blir det rätt, för NU har jag tittat på solen, vädret (!?), träden, stigarna och hela fadderullan, så det KAN INTE blir fel!”

Igår märkte jag: Det kan det.

Jag SKULLE gå en ”ca 2-3-timmarspromenad” så DET blev iallafall rätt. Drygt 3 timmar blev det. Vi var rätt möra efteråt, hundarna och jag. Tur att vi skulle gå ”runt en sjö” (var min plan) eftersom vi nästan hela tiden hade tillgång till vatten. Nåja, inte jag kanske, men hundarna.

Nu har jag försökt gå den där rundan…..5 ggr, tror jag, och misslyckats varje gång. Den här gången gick jag i en cirkel och hamnade inte i Margeretelund (!), och DET ser jag som en förbättring. Jag  hamnade på ruta 1 kan man säga. Jag startade vid Dom Nybyggda Bänkarna vid Trastsjön, och upptäckte efter en timmes promenad att jag var tillbaka vid Dom Nybyggda Bänkarna vid Trastsjön. MYCKET underligt eftersom jag ”höll till höger” hela tiden och borde därmed ha gått runt sjön och hamnat på ett Helt Annat Ställe, först.

Jag kom alltså tillbaka till Dom Nybyggda Bänkarna från samma håll! OM jag gått RUNT sjön hade jag ju kommit från Andra Hållet! Men inte ens det.

När jag vandrade där i skogen med hundarna, upp för berg och nedför berg, och insåg att benen inte alls är som ”förr-i-tiden”, och då var ”förr-i-tiden” typ alldeles nyss (!). Typ.  Det kändes som om gångjärnen i lederna hade rostat, och det kändes osäkert att både kliva upp och kliva ner för höga stup och kanter. Musklerna kändes ”lite sisådär”, men ändå bättre än gångjärnen.

Sen funderade jag på vad som skulle hända om jag plötsligt hamnade på en klippkant och varken kunde ta mej upp eller ner – vad skulle jag göra då, liksom? Ringa 112 och säga ”Jag är i skogen och kan inte ta mej upp eller ner….jag är inte skadad men benen fungerar inte riktigt som dom ska….”.

”Inte skadad??” skulle 112-människan säga, och sen skulle hen lägga på. Tror jag.

Så då skulle jag bli tvungen att ramla ner från berget först, och BLI skadad, men då är det ju inte säkert att jag skulle kunna ringa, för jag kanske skulle slå i huvudet. Det vet man ju inte i förväg….vilken del av kroppen man ska skada, liksom….

Oj oj oj!

Jag får helt enkelt sluta gå på vilse-promenader och hålla mej till ”Dom gamla vanliga” stigarna.

Eller så får jag börja gå i skogen med hjälm på.

😉

För att man ska ”hitta någon” sägs det att man först och främst måste älska sej själv. Okey….men gör verkligen alla det som lever i par? HerreGuuud! Det är ju ett jävla livsverk att lära sej älska sej själv och tycka att man duger. Skulle man verkligen verkligen inte ”få någon” för att man inte älskar sej själv, skulle halva jorden befolkning vara singlar – det är jag övertygad om – men okey då; Jag ska väl jobba på det då – för det kan ju inte skada, iallafall.

Så: Check!

För det andra ska man TRIVAS och MÅ BRA med att vara singel. Punkt. Man ska inte vara ”needie” eller ”vilja-bli-ihop-med-någon” för mycket – helst inte alls! Helst ska man låtsas att det regnar. Och så ska man Leva Livet Fullt Ut. Jättesupermycket. Och älska sej själv. Det är när man ”minst anar” hen dyker upp. Säger dom.

Så man ska gå där och ”vilja ha någon” utan att ”vilja ha någon”….och så ska man plantera blommor och bygga hus och gå ut och dansa och ha skitkul, själv, eller med sina kompisar (som är par….), och må jättebra och älska sej själv och tycka att det är toppenkul att vara singel….för först DÅ dyker hen upp! Som gubben/gumman i lådan; ”Tjohoooo!”

Sen ska man gå ut och ”visa upp sej” i folkvimlet – helst på någon Pub (”…fast DÄÄÄR träffar man ju aldrig någon!”),  eller kanske en restaurang (”….nä, på uteställen kan man inte träffa någon!”) eller kanske på ett dansställe (”…nä, dom som går DIT vill bara ha sex för natten – det vill väl inte du? Du vill väl ha något Varaktigt?”).

Pust!

”Inte HÄR och inte DÄR!” VAR???

På jobbet. ”Näääää, på JOBBET kan du inte träffa någon! Tänk om det tar slut! Vad gör du då? Du kan väl inte vara på samma arbetsplats då?” Nähä. Inte jobbet.

Men VAR??

”Äh, nu mår jag så himla bra och älskar mej själv och är singelpingel och jag har  det rätt bra….så jag stannar hemma och myser med mej själv och mina hundar i soffan framför TV:n och gör just ingenting och mår bara braaaaa!”.

”Går du aldrig ut, och visar upp dej liksom?? Hur ska du då kunna träffa Någon??”

Ska jag gå ut och visa upp mej utan att själv ana att jag visar upp mej? Liksom.

Meh!

Jag vill ju helst vara hemma. I lugn och ro.

”VA?! Har du aldrig sex?? ALDRIG?? Är du inte klok! Sex är lika viktigt som att äta och dricka, juh! JAAAG skulle aldrig klara mej utan sex!”

Nähä. Då är jag väl död då.

”Har du prövat nätdejting??”

”Har du prövat nätdejting?”  Ha ha ha! Har JAG prövat nätdejting?? JA DET HAR JAG!! Tvåhundrasjuttiofemtiotvå gånger sjuttionfemtisju gånger! Typ. Så känns det. Allt blir fel när jag nätdejtar. Allt. Den som JAG tycker verkar bra och är snygg (på bild, och så ser dom ALDRIG ut som på bilden i verkligheten – man tittar BAKOM dom och undrar: ”Vart tog mannen på bilden vägen?!”) svarar inte när jag skriver till dom. SVARAR. INTE. Orkar inte bemöda sej ens med att skriva ”TACK, för uppskattningen, men nej tack!”. Dom som ser ut som ”hej-kom-och-hjälp-mej-jag-är-tappad-bakom-en-vagn-och-har-aldrig-tvättat-mej-eller-rakat-mej” kontaktar en…och jag skriver ”Nej tack!”. Dom som är 23 år skriver att jag är ”jättesnygg” och dom vill gärna dejta en ”äldre kvinna”….och jag är ingen ”äldre kvinna” – jag är JAG. Pust!

Dom män som är 50 vill ha någon som är 40 och dom som är 60 vill ha någon som är 40-50 osv. Jag ÄR inte min ålder och jag vill inte ha en ”gammal gubbe”. Tack.

Jo, jag har prövat nätdejting.

”Du borde ha en man vid din sida”, sa en klok man häromdagen. ”Jatack! Har du någon på lager så skicka honom till mej!” sa jag. ”Jag skulle själv ‘ta dej’ om jag inte redan var gift”, sa han. Och det var ju en fin komplimang…men grejen är att jag måste ju vilja ”ha honom” också. Om det bara var att plocka någon från ett träd – och vara nöjd med att han har en snopp mellan benen – så skulle det inte vara så komplicerat, tror jag. För hittills har jag inte sett att singelmän sitter i träd….

VEM är singel? Det vet man inte nuförtiden.

”Förr” (= när jag var UNG)  kunde man utgå från att alla som flirtade lite när man var ute och dansade, var det, men nu…..HerreGud! Hur många procent är singlar av alla män man träffar? 20 %? Och då gäller det att flirta med Den Ogifte, för flirtar man med den Upptagne slösar man ju massor av energi och lust och….så skrämmer man vettet ur honom. OCH hans fru/sambo!

Näe, jag tror jag köper singelringen.

Den ”uppfann” jag redan innan den fanns och jag slår mej själv i huvudet över att det inte är JAG som står bakom den nu. Jag tänkte ju ut det här konceptet redan 2006! Fifaan, att jag inte tog tag i det då! Idén fastnade i min skalle, liksom.

Men iallafall: Hjälper en singelring på en kvinna som är 50+?

Och i slutänden är det rätt skönt att vara singel OCKSÅ. Jag trivs med mej själv, med att mysa med mej själv och hundarna, bestämma själv, gå mina långpromenader, bestämma om jag vill ha stökigt eller städa och inte ha någon att skylla på när det är kaos hemma.

Ibland när jag hör mina gifta kompisar berätta om sina små gräl och att dom alltid ”måste fråga” och allt det där, så tänker jag: ”HerreGuuuud, vad skönt det är att slippa allt det där!”

Och inte.

Vill, vill inte, vill, vill inte, vill, vill inte.

Men nu har jag iallafall betat av listan:

– Älska mej själv. Check!

– Inte ana någonting/låtsas som det regnar. Check!

– Ha trevliga intressen som jag utövar. Check!

– Träffa kompisar då och då. Check!

– Trivs med livet och mår rätt bra. Check!

– Gamla kärlekar är lagda på hyllan. Dubbel- och trippelcheck!!

– Vill och vill inte – samtidigt. Check!

https://www.youtube.com/watch?v=0BxckAMaTDc

Titta på det här klippet. Det är underbart! Detta finns också beskrivet i ord, på olika siter. Och det känns så rätt. Jag tänker att om vi utgår från att det är så här, och ”landar” i det, så förstår vi varandra bättre – vi män och kvinnor. Vi bara ÄR sådana här och det är så vi behöver förstå varandra och förhålla oss till varandra. Sedan måste det ju finnas kvinnor som är ”mindre trassliga” och som har lite mer ”boxar” i huvudet, och tvärtom; Män som har ”trassel” mellan boxarna så att säga.

Jag kan ge några exempel:

En kvinna kan känna sej ÄLSKAD om hennes man städar badrummet. Mannen förstår verkligen inte hur det kan ha med kärlek att göra, men det har det! Och kvinnan blandar in känslorna i detta agerande och tänker att han tänkte att han skulle underlätta för henne och göra något som gör henne glad. Så tänkte han inte. Han tänkte: ”Badrummet är för jävligt skitigt, så jag städar det!”. Hon blir så glad att hon blir kåt och vill älska med honom på studs: ”Min man är verkligen underbar!” tänker hon. Han tänker: ”Eeeeh, va?!”.

En man kommer hem med en hyacint till sin kära hustru. Han brukar inte komma med blommor, men tänkte att han borde vara mer uppmärksam och visa uppskattning mer än han gjort på sistone. Kvinnan blir ledsen, börjar gråta. Han förstår ingenting; Han försökte ju bara vara kärleksfull och snäll – visa uppskattning! Hon gråter för att hon är allergisk mot hyacinter, och ”det har jag sagt till dej 100 ggr! Du lyssnar verkligen inte på vad jag säger!”.

I nästan allt som vi kvinnor är och tänker ingår känslor. Det bara ÄR så. Och för män tycks det vara tvärtom. Känslopaketet är liksom för sig. Jag är övertygad om att båda dessa sätt att vara BEHÖVS och att vi kompletterar varandra otroligt bra. Det gäller ”bara” att förstå dom olika sätten att vara och leva. Inget är bättre eller sämre.

Jag kan GISSA att homosexuella fått hjärnor som är mer åt ”andra hållet”, om ni förstår – att en homosexuell kille kanske har en mer kvinnolik hjärna och en homosexuell tjej har en mer manslik hjärna. Men det är bara en ren och skär gissning som jag plockar helt ur luften just nu…..

Näe, jag plockar det faktiskt ur trådarna i min ”trassliga” hjärna. Den är hit och dit och överallt, men helt fantastisk!