Minsting, Storing och Flisa.
Jag är uppvuxen med hundar, hade en hund när jag var i 20-årsåldern, gjorde ett hunduppehåll och hade katter istället i några år, men skaffade hund igen när jag skilde mej. Sedan dess har jag haft både en och två och tre hundar. Sedan Flisa dog för 2 år sedan har jag två hundar; Fiona och Milton.
Under alla dessa år har jag i princip aldrig lyckats få till det med hundvakt. Jag har varit hundvakt själv massor av gånger däremot.
Milton och Fiona.
Häromveckan satte jag ut en annons i tidningen om att jag önskade en dagmatte/daghusse, och så ringde en ung kille, vi träffades och gick promenader och pratade. Igår var jag och hundarna hemma hos honom och vande in mej, och dom.
Idag är dom där för första gången själva.
Det känns som att skola in sina barn på dagis. Nästan värre. För hundarna kan ju inte berätta hur det var!
Fast det kunde ju inte barnen heller när dom var riktigt små….
Minsting.
Usch, vad jobbigt det var när jag skolade in Minsting på dagiset i Åkersberga när han var 1 år. Uuuuusch! Fyyyyyy! Han grät hela vägen i vagnen hemifrån till dagiset varje dag, och skrek när jag lämnade honom, dag ut och dag in. Fi faan!
Förlåt, Minsting.
Närbild på Milton (eller är det Fiona??)….
Men nu är det alltså hundarna som ska vänjas in vid att vara med Någon Annan på dagarna (istället för att vara hemma ensamma), och gå promenader med Någon Annan. Det blir helt nytt för mej, och dom.
Så nu sitter jag här och är lite….pirrig.
OM det funkar kommer det att bli en stor lättnad för mej.
Om det inte funkar, blir det som vanligt igen, och det går det med.
erviluca #mammatillfyrakillar 