I morgon börjar skolan igen, för många.
För en del är det en lättnad, för andra är det ett helvete. För ytterligare många är det stället där man träffar sina kompisar! Och så är det ett gäng som verkligen vill lära sej och Bli Något.
FÖRSTÅR du hur viktiga våra lärare är?
MINNS du dina egna lärare? Kommer du ihåg något någon utav dom sa, eller gjorde?
Dom viktigaste personerna i ett barns liv är först och främst föräldrarna, och därefter kommer troligen syskon. Men många barn präglas också en del av sina lärare, beroende på vilken kontakt dom får med sina lärare och hur lärarna agerar.
En lärare som kränker sina elever kan stuka dom för livet. En lärare som lyfter sina elever kan rädda dom, för livet.
Lärarna är såååå viktiga!
Varför blir en lärare lärare? Finns det lika många svar på det som det finns lärare?
Dom flesta har åsikter om lärare, vet hur lärare borde vara eller vet hur dom inte borde vara. Men skulle du kunna vara en bra lärare själv? Tänk dej att du vill lära ut ett ämne som du brinner för, och det sitter 25 barn framför dej som INTE vill! Som inte vill lära sej ”ditt” ämne. Vad gör du då? Blir du arg, sur och irriterad, eller ser du det som en Utmaning och hittar ett roligt sätt att lära ut, eller tänker du att det är eleverna som är dumma i huvet?
Jag har haft MASSOR av lärare! Mängder! Och jag minns INTE alla eller allas namn, men jag minns Dom Braiga. Och dom kan man räkna på ena handens fingrar, tyvärr. Enligt min egen slutsats finns det alltså fler dåliga lärare än bra. Iallafall under den tid jag gick i skolan, och då har jag gått i…..*räknar*….8 olika skolor (!) och sammanlagt kan jag kanske haft minst 40 olika lärare, EXKLUSIVE vikarier:
Flera lärare har varit riktiga sömnpiller. Några har varit väldigt sura, irriterade och/eller introverta. Jag har haft ett par lärare som troligen hade alkoholproblem, några med riktigt dålig andedräkt (!) och några som stank svett. Jag har haft lärare som varit väldigt lynniga och fått Värsta Utbrotten och kastat kritor, tavelsuddar eller slagit sönder pekpinnar mot någons bänk.
Jag har haft lärare som blivit läskigt arga och skrämt sina elever, men också lärare som blivit arga på ett fånigt sätt och som vi elever mest skrattade åt. Jag har också haft lärare som varit helt förvirrade och inte verkat ha alla bestick i lådan, och en lärare som var halvdöv och halvblind. Jag har haft en lärare somvar översexuell och kom in på sex fast ämnet handlade om något helt annat. Jag har verkligen haft många konstiga och knasiga lärare. Och om och om igen har jag ställt mej frågan: ”VARFÖR blev hen lärare egentligen??”
Dom lärare som varit BRA har inte hängt i någon trapets eller gjort något alldeles fantastiskt svårt. Dom lärarna har helt enkelt haft God Energi, och utifrån hur dom betett sej och pratat har man förstått att:
1. Denna lärare gillar barn (=oss!)
2. Denna lärare tycker att ämnet hen lär ut är roligt och spännande (!)
3. Denna lärare kan förmedla att detta ämne är roligt och spännande!
4. Läraren behandlar eleverna respektfullt.
Jag minns Annika, som vi hade svenska med i högstadiet. Hon var varm, respektfull och älskade oss och sitt ämne. Och så hade hon humor. Med humor kommer man långt också.
Jag minns också Bosse, som vi hade fysik med i gymnasiet. Jag hatade fysik, men med Bosse blev det roligt, för han äääälskade sitt ämne och jag minns än idag hur han hoppade runt i klassrummet och visade hur atomer och molekyler rörde på sej.
Jag minns tyvärr också dom tråkiga lärarna, dom som sa att jag aldrig skulle bli något, dom som sa att jag var dum i huvudet och dom som inte såg mej alls.
Jag tror också att en bra lärare behöver förstå att barnens liv inte ÄR skolan, och att lära sej är viktigt men inte viktigast.
Att leva är viktigast. Relationer är viktigast. Att vara trygg är viktigast. Familjen är viktigast. Att känna sej älskad är viktigast. Att ha kompisar är viktigast. Om inte dom här sakerna fungerar är det svårt att slappna av och släppa in alla ämnen.
Välkommen till skolan i morgon, alla barn, och lärare!
🙂
erviluca #mammatillfyrakillar 