RSS Flöde

Månadsarkiv: augusti 2014

Uj uj uj! /erviluca

Postat den

 

Plötsligt, sob ed blixt fråd klar hibbel, dudrar värsta förkyldigged id. Täppt däsa, odt i halsed och sed kob hostad. Jag sdydter bej så att hela hjärdad kobber ut. Sob tur är sparar jag ed lited bit av hjärdad i ett glas….

Jag fyller på bed alla böjliga bedicidska grejer, såsob Acetylbiddeduj, Betadoladderaj och Libbyrajbidderoj, och så startar processed att fixa ed dy hjärda. Ded ska jag sedad suga upp gedob däsad. Återkobber ob det gick.

Brain in a Jar, Hand Blown Glass Miniature, Anatomically Correct Brain

Udder tided blir det kodstiga idlägg; Tänk på att jag bara har ed lited lited del av hjärdad kvar.

”AAAAAAAAAAAAAAAAAATJO!!!”

 

Annonser

På våran gård /erviluca

Postat den

Jag bor i ett område som anses som ”mindre fint”. Det är där ”Dom Andra” bor – ”dom-som-inte-är-som-jag” och ”dom-som-är-lite-sämre-än-jag” inklusive ”alla invandrare”.

Det var här jag tänkte att jag ALDRIG I LIVET ville bo, när jag flyttade till Åkersberga. Att bo här var liksom ”värsta lägst” – att bo bland alla blattar, kriminella och socialbidragstagare. Typ.

Photograph:The United Nations declared that children everywhere have the right to be protected from harm, to develop to their fullest, and to participate in the life of their family, culture, and society.

 

Men OJ vad jag trivs!

I min portuppgång bor det två ”helsvenska” familjer, resten kommer ifrån Egypten, Afghanistan, Polen och Colombia. Alla är jättetrevliga. En del kan mycket svenska, andra väldigt lite, men det funkar och alla leeer mot varandra.

Detär en salig blandning av barn som jag ser leka på gården. Tjejer och killar i åldrarna 2 till 13 år ser jag leka på gården varje dag. Dom leker ofta alla tillsammans; Burken, kurragömma, vattenkrig…..och så gungar och cyklar dom, eller sitter bara och pratar. Det är Mehmet, Muhammed, Sandra, Ali, Lovis, Douglas, Jimmy, Pepe, Timothy, Lina etc. Det är snedöga, svarthåriga, bruna, vita, stora, små, långhåriga, korthåriga, vithåriga, blåögda barn….och vissa pratar helsvenska, andra halvsvenska och ytterligare några kan bara några ord på svenska, men dom leker. Allihop. Tillsammans.

kids playing hide and seek.  Free Summer fun.

Jag älskar att stå på balkongen och se hur Mehmet, ca 4 år, står och räknar, med händerna över ögonen, vid en stolpe: ”1,2,3,5,7…….35! NU KOMMER JAG!!”, och se hur alla dom andra barnen springer och gömmer sej.

Det är liksom Hela Världen i Fred och Frihet Tillsammans på våran gård.

Fint.

Barn kan.

 

Känslor/erviluca

Postat den

Teenage Girls Lying on Quilt

Ni aaaaanar inte hur komplicerade och tilltrasslade tonårstjejers relationer och problem kan vara. HerreGud! Jag blir alldeles fascinerad, och imponerad varje gång jag sitter och pratar med ett gäng tjejer.

Och så tänker jag: ”Var det sådär det var??”

photo photograph portrait teenage teenager students girls vintage bw education school class

På den svartvita tiden…

Och så får jag lust att tänka som ”alla andra vuxna”, nämligen: ”Näe, SÅN var inte jag!” eller ”Såååå var det inte på MIN tid!”, men sannolikheten att det faktist VAR så är större än vad jag tror.

För man lever ju MITT I det. Och då är det liksom SKILLNAD. Och när vi var små/mindre skulle vi ju ALDRIG bli såna där trååååkiga vuxna, som inte fattade nåt! Och nu ÄR vi det!

Jag har det fördelen att jag kan vara en vuxen som ”fattar” – iallafall i skolan, när jag jobbar. Hemma är jag ”helt körd” och ”fattar noll”. Bara jag kommer i närheten av Vissa Personer (hemma) suckar dom högt, och jag känner mej Pestsmittad: ”Ååååååååååååååh! Gåååååååååååååå!”.

Men i skolan, som skolkurator, är jag ”Värsta bäst”.

Wohooo!

Iallafall ibland, och för vissa.

two teenage girls arguing. (two teenage girls arguing)

Tjejerna kör ihop det, så att det står härliga till, i sina relationer. Dom kör ihop det med varandra, och med andra. Ibland t o m med sej själva.

Förklaringarna till varför det blev som det blev, när dom är osams, eller arga/sura/irriterade på någon eller några (=100% av tiden), är oerhört komplicerade:

Calm a Teenager Step 3.jpg

”Jonas gick på gångvägen, du vet vid den där lilla lekplatsen du vet vid vägen….och då bah kom jag, och Nina och Sally och då bah sa han att jag skulle följa med honom men då sa Nina att gååå inte och jag bah gick ändå och då blev hon skitsur men jag kan väl inte lyda henne jämt heller och sen frågade Jonas om jag hade träffat Kalle för han skulle träffa Lina senare och hon hade sagt att Pelle och Kalle skulle vidare….” osv.

Dom första gångerna jag fick höra dessa långa och krångliga historier försökte jag verkligen hänga med i svängarna, både kring vad som verkligen hänt och vilka som var inblandade, men därefter har jag mer och mer insett att det inte är möjligt, och får dom bara prata av sej och prata färdigt om alla knepiga krusiduller hit och dit, och känslor hit och dit, så blir det en lösning i slutet på något sätt obegripligt sätt ändå.

3 teenage girls.jpg

Dom kommer in i mitt rum och ”hatar….” och när dom en timme senare går iväg igen kramas dom och ”älskar….”.

Sedan att det börjar om hela tiden, och blir nya röriga situationer, hör ju tonåren till. Eller hör Tjej-tonåringar till.

Det är egentligen ingen idé att försöka förstå vad det är som händer, för det bara händer.

teenage girls

Och plötsligt förstår jag mina tårar bättre. Dom tårar jag fällde i mängder när jag själv var i tonåren. Jag gräääät över allt och inget. I minnet känns det som ”hela tiden”, men så var det ju inte. Men det var som om dom liksom hängde innanför ögonlocken hela tiden. Tårarna alltså. Beredda liksom. Utifallatt…..

Känslorna satt på utsidan. Nästan.

Nu har dom förflyttat sej. Inåt.

Tur det.

Annars hade man väl hoppat från något berg.

För att leva med känslorna ”på utsidan” länge, orkar man bara inte.

 

 

HUNDÄGARE ÄGER /erviluca

Postat den

Enligt statistik jag hittat på nätet fanns det ca 4000 hundÄGARE i Österåkers kommun för några år sedan. Om jag då utgår ifrån att det ökat lite sedan dess så gissar jag på….4500 hundÄGARE nu. Varje hundÄGARE har minst en hund, kan vi utgå ifrån. En del har två. Några har fler. Därför lägger jag till…..hm….1000 hundar. Det blir 5500 hundar i Österåkers kommun. Sen är det ett gäng som inte är registrerade. Hur många kan det vara? Hm….346 gissar jag. Det blir alltså 5846 hundar i Österåkers kommun.

Femtusenåttahundrafyrtiosex hundar.

 

Mina två älsklingar! ❤

Jag har två. Dessa två går jag ungefär 4 promenader om dagen med. Tre utav dom promenaderna är i centrala Åkersberga. En är längre och i skogen. Det blir…..1460 promenader/år. En del görs på andra orter och gills därför inte i det här blogginlägget. Dom är Undantag.

Hur många hundar rastas i centrala Åkersberga, tro? Hm. Hur ska jag räkna ut det? Ingen aning. Därför höftar jag. Jag gissar på…..*räknar INTE*…..527. Nä, det bor nog fler i centrala Åkersberga….hm….723.

Vi låtsas att 723 hundar rastas i och omkring centrala Åkersberga varje dag. Åtminstone EN promenad. Om dom rastas fler gånger blir det fler gånger, förstås.

Under mina promenader med mina hundar – 3 gånger i centrala Åkersberga/dag – ser jag bajs på marken ca 3 ggr/promenad, om jag tittar ordentligt. Ibland ser jag ingen bajshög på hela promenaden.

Det betyder att hundÄGARE i Åkersberga är OTROLIGT DUKTIGA på att plocka upp sina hundars bajs.

Själv kan jag berätta att jag nästan alltid plockar upp mina hundars skit. Dom  gånger jag inte gör det skäms jag, som en hund. Och varför plockar jag inte upp bajset vissa gånger?

Gissa!

Svar. Av två anledningar:

1. Jag har GLÖMT bajspåsar (händer väldigt sällan, men det händer. Speciellt vid årsskiftningar då jag bytt jacka och därför inte har fickorna laddade med bajspåsar)

Happy cartoon dog pooping

2. När hundarna bajsar ”för många” gånger, dvs jag kan ha 3-4 bajspåsar med mej, och dom bajsar fler gånger än så. Händer väldigt sällan, men det händer. Ta med fler bajspåsar då! säger då ”hen-som-alltid-gör-allt-rätt” och då svarar jag: ”Ja, MEN även solen har fläckar” (har jag hört).

Det jag ville med detta inlägg var att HYLLA ALLA DUKTIGA HUNDÄGARE i Åkersberga som plockar upp sina hundars bajs så duktigt!

BRAVO!

HUNDÄGARE ÄGER!

 

Livet före detta /erviluca

Postat den

Bob Crisp in 1935 at Cardiff, where South Africa were playing a match against Glamorgan

Troligen var jag en man i mitt förra liv. Jag ser framför mej en man i 40-årsåldern, som var gift med en fin och trevlig kvinna och vi hade ett par, tre barn. Hon var hemmafru och jag arbetade. Förstås. Jag dog i slutet av 50-talet, typ 1957 och då var jag typ 83 år. Nej, förresten, jag var lite yngre när jag dog…för det var ju ”förr” och då dog män tidigare. Jag dog när jag var….76 år. Av hjärtinfarkt. I sömnen. Det känns bäst så.

Min fru blev väldigt ledsen, men levde i….typ….7 år till.

I Climbed up the Apple Tree,  1950s Period Ephemera - Cherished Book Illustration

 

Jag minns hur det var att vara liten pojke, och kunna, vilja och få klättra högst upp i träden och vilja springa fortast, och spotta på marken. Och skjuta med slangbella. Fast jag fick inte gråta. Så jag bet ihop. Ofta. Lärde mej det. Liksom.

Men jag minns hur skönt det var att gå med bar överkropp, och låta vinden och solen smeka min kropp, utan att ha tuttar som fladdrade hit och dit och som behövde stöd och gömmas….

Jag minns också min snopp och hur kul det var att leka med den… Den saknar jag.

A few minutes after midnight on August 31, 1940 in Santa Barbara, Laurence - known as Larry - and Vivien became husband and wife

Som vuxen jobbade jag hela dagarna. Fast det var ju rätt lugnt på den tiden,….på….*räknar*….Äh! Orkar inte. Det var iallafall lugnt. Det var få som hade bil, vi hade EN telefon och TV:n hade inte kommit till hemmen. Så på kvällarna satt jag i en fåtölj och läste tidningen, rökte pipa och lyssnade på radion. Min fru stickade eller strök och gjorde andra viktiga saker i hemmet. Jag gjorde inget hemma. Det behövde jag inte, för jag drog ju in pengar till familjen.

Jag jobbade som…..hm….bankman (?). Nej! HerreGud, det gjorde jag ju förstås inte, för OM jag gjort det borde liiiite av den där ekonomiska kunskapen väl smittat över till nästa liv….och det har den ju inte. Näe, jag jobbade som…..hm….injengör ingenjör….Nej, det gjorde jag INTE! Jag kan ju knappt ens stava till det. Och dessutom är jag inte ett dugg teknisk. Näe, jag var nog….polis lärare präst …..……Nej nej nej….NU vet jag! Jag var förstås läkare. Jepp, det var jag. Typ på Vårdcentralen….Nej, privatpraktiserande med min läkarpraktik i källaren på vårt hus. Jepp, så var det.

För sen när jag dog och skulle ner i nästa liv, valde jag en mamma som var nyutbildad sjuksköterska, för det kändes tryggt. Jag hade god erfarenhet av sjuksköterskor.

När jag kom hem på kvällen var jag trött, förstås. Jag kom hem till ett jättefint hem, som alltid var städat och fint. Min fru pussade mej på munnen och önskade mej välkommen hem. Varje dag. Sen tog hon fram mina tofflor och jag fick sätta mej i min fåtölj en stund och ta det lugnt.  Om det var fredag hällde min fru upp en liten whiskey åt mej. Mina barn klättrade ibland upp i mitt knä och ville att jag skulle berätta en saga. Det gjorde jag ibland. Ibland orkade jag inte, och då ropade jag på min fru och bad henne ta hand om barnen. Då gjorde hon det. Med ett leende.

Efter en stund var det middag och då var det alltid väldigt god och vällagad mat och vi pratade om hur dagen varit, och lite av varje. Jag hade en väldigt fin och gullig fru. Och jättefina barn. Två, tror jag. Eller om det var tre…. Nej, två var det. En flicka och en pojke. 

 

A young attractive man and woman arm in arm, the man smokes a pipe

 

Efter maten satte jag mej i fåtöljen igen. Och tog det lugnt. När min fru gjort iordning i köket och lagt barnen, kom hon också och satte sej i vardagsrummet, för att sticka, sy, lappa saker eller stryka. Och så lyssnade vi på radion tillsammans.

Åh, vad vi hade det bra! Iallafall jag.

Det är därför jag är som jag är i detta liv. Jag var ju en MAN i förra livet, och jag längtar tillbaka. Vill komma hem till ett rent hem och till ett färdigdukat bord och god mat.

Men men, jag kanske skulle lära mig i detta livet. Lära mig laga mat, städa, fixa allt allt allt själv. Pust. Det räcker nu, tack. Nu kan jag. Nu vill jag ha tillbaka min lilla fru…..eller nåt.

 Typ.

Arg och upprörd /erviluca

Postat den

Ibland bara bubblar det över.

Det pyser över för att det finns folk som ska bestämma saker som är FEL, och så blir jag så jävla arg när jag träffar barn som far illa, och som vill ha hjälp och ber om hjälp, och inte får det, för att vuxna är så jävla korkade och ignoranta, och inte kan gå i barnens skor.

För i helvete: Vi har ju alla varit barn! Minns ni inget alls? Är det alldeles svart bakåt i tiden i minnet?

 

 

Jag ska berätta en sak för er:

BARN ÄR MÄNNISKOR.

Jo, det är sant! Dom ÄR människor. Inte lika stukade av livet som vi vuxna och inte lika förhärdade och instängda (än), men dom är absolut människor. Med tankar och känslor och funderingar. Jag lovar. Dom har ingen inbyggd sida som gör att dom alltid ljuger, aldrig talar sanning och vill vara elaka eller trotsa. Dom har heller ingen ”jag-vill-sabotera-allt-gen” i tonåren, utan när dom får problem, måste man vända sej till sej själv som förälder och undra: ”Vad kan VI göra annorlunda för att det ska fungera bättre för vårt barn?”

 

What to say when kids ask ‘why’

 

Ett svar brukar vara rätt enkelt: Fråga barnet. Barn vet. Och när barnet svarar ska ni ta det på allvar, och LYSSNA. Sen ska ni förstå att just det som barnet säger besvärar dom, och vad ni än tycker om det, bör ni göra annorlunda/ändra på något.

 

Barn vill väl för det mesta. Och dom är ofta ärligare än vuxna. När dom ljuger gör dom det rätt tydligt. Dom är inte lika bra på det som vi vuxna.

Vi vuxna sviker barnen stup i kvarten och varje dag. Vi står där och ”talar om hur det ska vara” utan att lyssna. Ja, DET är vuxna experter på; att inte lyssna och ta barnen på allvar.

Vuxna är experter på att inte respektera barns åsikter och tankar. Vuxna kör över barn. Varje dag och hela tiden. Troligen för att många vuxna glömt hur det var att vara barn, eller så vill dom ”ge igen”, för att ”när jag var liten fick jag minsann stryk/veta hut/lära mej bocka och niga/lyda…”.

Jag vet inte….

Men idag är jag otroligt irriterad och arg över barn som utsätts av vuxna och sviks. Jag träffar dom och har träffat dom i alla år, och av och till blir jag så jävla ARG.

Domestic Violence, Child Abuse

Ingenting ändras, men av och till står jag ut ändå – speciellt när jag känner att JAG gjort lite skillnad för ett barn (till det bättre). Men när jag SER att barn far illa, och kan inget göra, och jag ser hur barnet/barnen ”ger upp” sin tro på vuxna – då blir jag så TRÖTT och BESVIKEN och arg!

För vi sviker tamejfaan barnen allihop. Bland annat genom att inte inse att dom är människor. Precis som vi.

Fast lite renare i sinnet och (ofta) klokare.

 

Alla ljuger /erviluca

Postat den

The Truth May Hurt For A Little While But A Lie Hurts Forever

Äh! Skitsnack!

”Everyone lies a lot!”

 

Jag vet att jag skrivit om det förut, men nu behöver jag skriva om det igen, för det slår mej igen – att det är så här.

Det som är mest fascinerande är att vuxna människor inbillar sej att dom Talar Sanning, och att dom gör det jämt, medan ”barn ljuger” och att dom gör det ofta. Min erfarenhet är att barn är otroligt sanna och ärliga med sej själva och med hur dom tänker och tycker, medan vuxna är ett sammelsurium av ihopslingrade förklaringar och skyddsanordningar som gör att dom inte pratar sanning, någonsin.

Och då menar jag Ärlig och Rak Sanning.

The man who never lied - Maroon 5

Vet ni ens vad det är?

Såg ni filmen om Mannen som ljög? Det är en amerikansk film (of course. Vilken film är INTE amerikansk, liksom) som handlar om ett land (en stad?) där ALLA talar sanning alltid. Och det är så roligt, för det blir hur tokigt som helst när alla hela tiden TALAR SANNING och är ÄRLIGA. Och sen är det en man som ljuger en gång, och sen får han makt över alla, eftersom inget vet att man KAN ljuga och när han säger sina lögner tror alla på honom direkt.

Done. The Band Perry.

Nåja. Det var inte det jag skulle skriva om, men förstår ni vad jag menar? Vi ljuger. Hela tiden. Nästan. Om oss själva.

”Fy faan vad vi har det bra!” liksom, hela tiden på Facebook, och så ligger vi hemma i soffan med smuts i hörnen, otränade och äter ful tårta och är ensamma. Och överviktiga, och mår dåligt av det. Typ. Nästan.

Och om jag frågar ”Hur är det? / Hur mår du?” så svarar ”du” förstås ”bra”, för du VET att jag inte vill veta EGENTLIGEN. Jo, JAG kanske vill veta EGENTLIGEN, för jag är ju familjeterapeut, och INTRESSERAD på riktigt (iallafall på jobbet), men i övrigt.

When Is It Acceptable To Lie?

Om DU frågar: ”Hur är det?” och jag svarar: ”Jo, jag har skitont i rumpan där det svider som faan för jag har svettats så mycket så jag är alldeles röd i rumpan och behöver en salva där….och dessutom har jag huvudvärk och är urless på att ……”bla bla bla. Näe, DET vill du inte veta. Du vill att jag ska svara ”Bra”. Och då ljuger jag. Och du. För du undrar inte egentligen.

 

LiesYouTellYourChild

 

Men barn är nästan alltid ärliga. Tysta eller ärliga. Eller så ljuger dom så uppenbart så att man inte kan missa det. Och det är ju mycket ärligare egentligen. Att ljuga tydligt. Att säga ”Det var inte jaaaag!” tex, eller att säga att man bor i ett slott och är en prinsessa. Då blir det lite mer fantasi än ljug och så blir det plötsligt jättebra!

Men inse att du ljuger lite grann hela tiden. Jag kräver att du förstår det. ”Tycker du att jag är tjock?” kanske någons fru har frågat. Och det tycker du faktiskt, men om du svarade ”ja”, skulle din fru döda dej….typ.

Eller: ”Vilken snygg klänning!” säger man till en kvinna vars klänning man tycker är jätteful, men man ser på den kvinnan att hon känner sej väldigt snygg och klänningen är så anskrämlig (i ens egen smak) så man förstår att den är väldigt noga utvald. Men man vet också att lögnen man säger gör kvinnan glad, och det är mer värt än att säga Sanningen (om vad man egentligen tycker), för om en klänning är snygg eller ful finns det ju ingen Sanning om. Det handlar ju BARA om tycke och smak.

Lemony Snicket : This is an absurd moral, for you and I both know that sometimes not only is it good to lie, it is necessary to lie. good. Meetville Quotes

Så sluta säga till dina barn att dom aldrig får ljuga, och inse att det är ett sätt att bli vuxen, att lära sej ljuga snyggt och lite grann, hela tiden, för man kan inte vara sann hela tiden.

Jag vet att jag småljuger om sånt här, men i övrigt är jag ovanligt ärlig. Och det ska jag träna bort. För det är inte alltid bra, för hälsan.

Att vara låtsas-glad, och låtsas-lycklig och låtsas-sann och låtsas-kär och låtsas-duktig och låtsas-allt är ibland bättre än att vara ärlig och sann. För man blir mindre utlämnad och ”naken” när man är ”låtsas-något”.

Jag vet ju att minnet ibland sviker. Rätt ofta faktiskt. Och ju äldre jag blivit desto mer sviker det. Jävla svikarminne! Men jag tror helt enkelt det är fullt där uppe i hjärnkontoret. Så enkelt är det. Småminnen får inte plats längre. Så när någon säger: ”Har du tagit min penna?” så brukar jag svara ärligt: ”Jag vet inte”….eller ”Kanske”, för jag minns faktiskt inte. Men fr o m idag ska jag blåneka, som ”alla andra”: ”Nej!” ska jag säga.

Memories. Aging. Memory Loss. Life Stories. Family History. Family Stories. Tips to help you remember

”Har du tagit min bok?”

”NEJ!”

”Har du sett min kanin?”

”NEJ!”

”Såg du vart Pelle gick?”

”NEJ!”

”Vet du vad det är för mat idag?”

”NEJ!”

Jag ska sluta gissa och tro och chansa och vara ärlig.

Så hej och hå! Här ska ljugas så det står härliga till! Och inget dåligt samvete ska jag ha heller.

Slut.