http://www.sala.se/Information/Alla-nyheter/Nyheter—kris–sakerhet/Skogsbranden-har-spritt-sig/
Det brinner i området kring Sala.
Sala är för mej ”hemma”. Det var där jag växte upp. Det var där jag kysste min första kille (nej, för det gjorde jag i Jugoslavien – närmare bestämt Kroatien) gick i skolan, hade mina kompisar, dansade, sjöng, åkte moppe, hade min första (och andra och tredje och….) fylla. ”Hemma” är Sala. Sala finns i mitt hjärta. Den grund jag står på är Sala.
Det brinner i trakten kring Sala. Det brinner på ett ”obegripligt” sätt. Det är svårt att förstå omfattningen, när man sitter i sin lägenhet i Åkersberga och tittar på datorn. Men jag hör när dom berättar på TV4:s Nyhetsmorgon, om och om igen, att Det Brinner i Sala. Och jag försöker förstå.
”Det skulle behövas 3 veckors hällregn för att branden skulle släckas”, säger en kvinna.
Omfattningen är Obegriplig för min hjärna.
Mitt i eländet blir jag varm och rörd av människors omtanke om varandra. Vi är i själ och hjärta Goda. Vi vill väl.
Många vill hjälpa: Ett hotell i Västerås ställer upp med gratis hotellrum (inklusive frukost) för dom som behöver, flera människor har stall där bönder kan ställa sina kossor och hästar som behöver komma undan. Några åker med häst- och koss- (?)transporter för att hämta upp djuren. Andra erbjuder mat till dom som kämpar mot branden. Campingplatser ställer upp med sovplatser till utmattade brandbekämpare.
Jag tror att vi alla i Sverige skulle ställa upp med Något om vi bara kunde och fick.
Säg till bara, så ställer vi upp!
Eller hur?
erviluca #mammatillfyrakillar 