För några år sedan bloggade jag på Aftonbladet. Det var KUL! Jag fick kontakt med ett gäng andra bloggare, och vi följde varandra på olika sätt, kommenterade varandras inlägg, blev liksom ett litet gäng, som grenade ut sej hit och dit, och man följde ”främlingars liv och leverne” via bloggarna, på ett sätt som var…trevligt och spännande och kul, och ibland kanske lite sorgligt.
Vi stöttade varandra, peppade varandra och hade det mysigt och bra i vår lilla blogg-värld. Efter några år sa Aftonbladet plötsligt en dag: ”Nu får det vara SLUT! Nu får ni inte blogga hos oss längre! Vi ska bara ha proffsbloggare fr o m nu!” Och vi ”fotfolksbloggare” blev upprörda och ledsna och förtvivlade i olika varianter, och med olika styrka, men Aftonbladet slängde ut oss allihop, ändå! UT I KYLAN, bah!
Vi hamnade lite här och där i bloggvärlden, och jag tappade kontakten med dom flesta, eftersom jag inte var tillräckligt ihärdig med att leta upp dom. Jag letade knappt alls. Faktiskt. Men grejen var ju att det var så enkelt och lättsamt där på Aftonbladet.blogg och det var liksom själva Grejen och Vitsen med att blogga: Att få skriva av sej OCH ha det trevligt med andra.
Att LETA och stöka och greja hade jag inte tid med. Några gamla Aftonbladet-bloggare kom hit (till wordpress), och vi har fortfarande kontakt, via bloggen, men dom flesta försvann ur min värld.
Ibland undrar jag hur det gick, för vissa….
I morse, när jag stod i duschen, tex, började jag tänka på ”C4” (eller kallade hon sej C3?), som hade en relation med någon ”Mr X” (eller vad det var), och hon skrev fantastiska texter om deras möten. Han var gift, men dom var liksom ändå ”Själsfränder” – och jag minns att jag hade svårt att acceptera att han faktiskt vänstrade och att hon var ”älskarinnan” – men jag älskade hennes texter! Så vackra. Så fina.
Vad jag förstod SKULLE han skiljas (som ”alla andra” som vänstrar) men det gick inte ”för barnen”, och vad allt det är som ”dom” säger.
Han kanske inte insåg att det är 2000-talet och man KAN skilja sej, och barn ÖVERLEVER skilsmässor, och det kan t o m bli bättre, beroende på hur äktenskapet är….men BRA kan det ju INTE vara när den ena har en älskarinna år ut och år in…..
Nåja.
Sen fick han cancer, och hela relationen blev satt ur spel, på något sätt, och hon skrev längtansfyllda texter om honom, och han hade också en blogg, där han skrev ”sitt”…..
Men hur gick det sen??
Jag bara undrar…
Är det någon gammal Aftonbladet-bloggare som vet? Som också följde dom?
Hur gick det?
SÅ tänkte jag i duschen i morse.
………………………………………………..
Och ååååh, vad jag längtar tillbaka när jag skriver det här…Tillbaka till Aftonbladet-bloggs-tiden.
Näe, ”vi” längtar efter Aftonbladet-blogg ; Den Gamla Goda Tiden!
erviluca #mammatillfyrakillar 