RSS Flöde

Månadsarkiv: september 2012

Lördag morgon anno 2012 /erviluca

Vaknar tidigt, dvs vid 6-tiden. Fiona var dålig i magen igår och bajsade äcklig diarre´och kräktes flera gånger. Men IDAG är hon pigg som en….SuperPiggelin och studsar runt och vill LEKA! Klockan SEX!

Det är ju helt okey, för vissa, som jag, som faktiskt är rätt morgonpigg! Så jag går upp och ”leker” en liten stund, och tar en promenad ute i morgonluften, med mina tre små ”änglar”….*harkel*.

Det är härligt att vara ENSAM ute en tidig morgon, faktiskt.

När vi kommer in lägger jag mej i soffan och tittar på dr Phil. Gillar dr Phil och tycker det är tråkigt att han har så dåliga sändningstider f n i Sverige. Men men…..

Somnar till en stund, så jag missar större delen av programmet.

Vaknar och bestämmer mej för att bada alla tre hundarna. Efter kräk- och bajsanfallet igår, känns Fiona liksom lite ”smutsig” och jag jag ser på både Flisa och Milton att det är dags.

Jag börjar med Milton. Han är enklast. Han står blickstilla, och jag tror faktiskt att han njuter, fast hans ögon ser liiiite plågade ut. Men det kanske är en mixad känsla i honom. Han gillar ju inte när jag duschar honom på huvudet…… Han är också lätt att torka. Står blickstilla och med det lilla ”krullet” han har går det jättefort. När han är klar kör han sin ”racer-runda”, dvs rusar runt runt och rullar sej i soffan, i sängar och på allt som är mjukt. Fiona rusar efter och tror att det är en jätterolig lek!

Jag fångar in Fiona och ställer henne i badkaret. Hon försöker rymma, men hund-van som jag är fångar jag in henne och sen är hon fast. Duschar henne, schamponerar och duschar av igen. Hon är så söööööt när hon är genomblöt; så ynklig och liten och hjälplös. Synd att jag inte kan fota henne. Har ju ingen kamera med in, och kan heller inte släppa henne för plötsligt KAN hon HOPPA jättehögt, fast hon inte ens tycker att hon kan hoppa upp i soffan. Hon klättrar och ålar sej upp i soffan. När hon är färdig och torkad kör hon SIN racer-runda runt, runt och upp i soffan (som hon plötsligt KAN hoppa upp i!) och ner igen! Runt runt.

A Girl Giving Her Dog a Bath In a Wash Tub - Royalty Free Clipart Picture

Sen är det Flisas tur. Hon har FEMHUNDRA lager hår, har jag en känsla av. Tur att hon gillar att ”badas”. Hon står still i badkaret och ”finner sej”, alternativt njuter – jag vet inte. Jag duschar av henne, schamponerar henne och duschar av igen. Det tar lååång tid med alla lager av hår. Torkningen tar också lång tid, och när jag skrubbat och torkat lääänge med handduken är handduken dyngsur, och Flisa också, och jag (!) och sen tar det 4-5 timmar för Flisa att torka (om inte mer!) ändå!

Sen kommer Minsting upp. Då blir Fiona superglad: ”Den där ROLIGA människan!” ser hon ut att tänka. Minsting är såååååå ”rolig”! Han rusar runt, brottas, busar, tjoar med Fiona som ääääälskar det!

Milton står under min stol, tätt tryckt till mitt ena ben, och drömmer om att han var ”Enda-hund” och alltid fick vara nära mej och bli gosad med. ”Måste dom stöka runt så där?  Jag vill ha Ordning och Reda och Lugn och Ro!”. Jag riktigt KÄNNER hans tankar.

Flisa ligger i sin korg med ALLA ben och hundleksaker: ”MINA!” tänker hon.

Fiona har fallit ihop, mitt i leken (sådär som bara valpar kan göra), och somnat mitt på golvet!

Nu stökar två söner i köket och gör i ordning frukost till sej.

Jag ska städa.

Snart.

”Jag ska bara……”

😉

 

 

Annonser

Plötsliga moderskänslor /erviluca

Plötsligt får Flisa moderskänslor för valpen Fiona.

Hon, som nästan skrämt livet ur Fiona, när hon morrat och skällt när Fiona gått för nära dom ben och mjukisdjur som Flisa anser vara hennes, blir plötsligt otroooligt vårdande!

Fiona tittar förvånat på Flisa när hon ”tvättar av” Fiona i stjärten. Flisa är grundlig när hon gör något. Hon fortsätter lite kring ögonen och nosen på Fiona, som lugnt avvaktar och låter sej bli ”mammad”/tvättad.

När Flisa är färdig bestämmer hon sej för att lägga sej bredvid Fiona i korgen, varvid jag tänker att jag måste skaffa en större korg……

Flisa trycker och bökar sej ner i korgen, och en liten stund, då Fionas huvud är UNDER Flisa, tror både jag, och Storing –  som står och tittar på Flisas attack av moderskänslor – att Fiona ska kvävas där under Flisa, men när vi lyfter lite på Flisa och tittar under henne ser vi att Fiona ser rätt nöjd ut där under, och är inte alls döende eller flämtande efter luft. Flisa bökar sej tillrätta, och så ligger dom där, tättintill.

Dom ligger där i godan ro och Fiona tuggar på, och drar lite i, Flisas öra.

Det är så fint att jag måste fota dom:

Det gillar dom inte så dom sänder ut laserstrålar med sina ögon så att jag tappar mobilen….

Jäklar, att jag fick såna med laserögon!!

Alla dessa fantastiska mammor är värda en STOR GULDMEDALJ! /erviluca

Jag tänker ofta på Alla Tappra Ensamstående Mammor över hela världen. Hur fantastiska dom är,  hur dom kämpar och slåss för sin överlevnad, och för sina barn, hur dom sliter och jobbar för att få det att gå ihop, samtidigt som dom försöker vara bra mammor.

Dessa ensamstående mammor finns i överflöd över hela världen!  Kämpande i det tysta.

Jag vill ge varje mamma en STOR guldmedalj och en ÄNNU STÖRRE tapperhetsmedalj!

Jag vet många bara här i Sverige som kämpar för att klara av allt allt! Utan den minsta hjälp eller avlastning.

Och man ser dom på TV ibland; Kvinnor i något land i Afrika, som har klasar av barn runtomkring sej, och där papporna lyser med sin frånvaro. Och dom klarar det! I många fall. Inte alla. En del barn svälter ihjäl, andra blir ihjälslagna, men oj vad mammorna kämpar för sina barn ändå!

Dom är utsatta pga sitt kön, våldtas, räknas inte med, ses ner på i många länder. Men dom reser sej upp igen och igen, och fortsätter kämpa för sin överlevnad och för sina barn.

Det finns inte ord nog för hur mycket jag beundrar dessa kvinnor!

Och oj vad jag önskar att jag kunde skicka dom ett lass AVLASTNING, lite FRI TID, en stund med fötterna i ett FOTBAD eller en dag på ett Spaa, en stor hink med pengar och en massa omtanke och kärlek!

 

O B E G R I P L I G T ! /erviluca

Varför får man tycka till om och kritisera och kommentera alla (?) religioner utom Islam? Varför skulle just deras tro vara mer ”helig” än alla andra religioner?

Hur kan man döda varandra i Guds namn?

Hur kan man över huvud taget döda  någon som skojar, retas, luras, busar, tokar sej, ifrågasätter?

God Wants To Talk To You

Gud älskar ALLA. Därför älskar han också alla muslimer, katoliker, judar, kristna, agnostiker, ateister, fattiga, rika, dumma, fula, kriminella, psykopater, stora, små, gula, röda, snedögna, utvecklingsstörda, snälla, dumma, korkade, svarta, vita, långa, korta, rödögda, blåögda, krullhåriga, skalliga, tjocka…..jag ALLA!

Gud vill inte att Någon ska döda Någon för att den gjort Något! Det är jag övertygad om. Vi människor ska inte ta varandras liv! Vi GER liv och vi ska förstå och älska varandra.

Då ska vi också förstå dom som inte tycker och tänker som vi. Dom som har en annan tro. Dom som är ”….muslimer, katoliker, judar, kristna, agnostiker, ateister, fattiga, rika……” etc

Det som sker i Pakistan är för mej OBEGRIPLIGT!

Att någon gjort en ”hädisk” film om Muhammad och därefter har han, eller hon, eller dom, i sin frånvaro, blivit dömda till DÖDEN av ledare i landet.

O B E G R I P L I G T !

O M Ä N S K L I G T !

ELLER så är det just det – mänskligt! För vi människor tycks vara så fyllda av HAT, illvilja, oförståelse, destruktivitet så att jag blir alldeles matt!

Vi borde alla bli lite mer kärleksfulla, lite mer ödmjuka, lite mer förstående, gå lite mer i ”den andres skor”, bli lite mindre egoistiska och tänka lite mer ”open minded”.

Eller hur?!

 

Ibland blir det liksom bara GRRRRRRRRRRR! /erviluca

När man försöker och försöker och försöker och försöker få en människa att förstå att det handlar inte om att DEN ANDRA ska ”göra om sej” eller ”bli annorlunda”.

Det handlar inte om att vi ska svänga våra trollspön, som vi givetvis har flera stycken på lager (!), och TROLLA OM Den Andra personen så att den PLÖTSLIGT gör precis som Den Ena Personen vill och tänker!

DET HANDLAR OM ATT TÄNKA OM SJÄLV! RIKTA BLICKEN MOT SEJ SJÄLV: ”VAD KAN JAG GÖRA?”

Idag sa jag: ”Det handlar om att ni behöver lära er LYSSNA på varandra, båda två!”

”Meh! Jag lyssnar ju!”

”Ja, men jag menar LYSSNA och verkligen HÖRA vad hon tänker/känner/vill!”

”Det gör jag ju redan! Men hon tänker ju så bakvänt om allt! Hon är en jävla egoist!”

”Nej, du lyssnar inte på det sättet jag menar, för JAG hör ju vad hon säger….och det låter lika vettigt som det DU säger, anser jag, men ändå krockar ni!”

Han tittar irriterat på mej, som om jag vore helt dum i huvet.

”Det handlar om att du ska tänka dej att gå i hennes skor en stund, och på så sätt förstå HENNE, för att kunna veta hur du ska kommunicera med henne.”

Han tittar på mej med avsmak.

”Gå i HENNES skor!?! FY FAAN! Det skulle jag aldrig göra!”

”Jag menar givetvis inte bokstavligt”, säger jag och undrar om han förstår vad jag menar.

”Näe, det fattar jag väl, men hon är ju så jävla trångsynt och egoistisk så bara TANKEN på att försöka….näe!”

Jag suckar.

Som vanligt är det BARNEN som kommer i kläm.

Och dom krockar kring ALLT ALLT!

”Ni beter er som 3-åringar båda två!” säger jag.

Men jag VET att båda tänker: Näe, bara han/hon!

Båda vill ha RÄTT!

Dom säger båda att dom vill LÖSA PROBLEMEN och att : ”….det skulle gå om bara HON/HAN bla bla bla….”.

BÅDA är övertygade om att den andra är en Egoistisk Idiot, och jag får lust att ställa mej upp och säga:

”JA, JAG HÅLLER MED ER BÅDA: NI ÄR TVÅ EGOCENTRISKA EGOISTER SOM  ABSOLUT INTE VILL LÖSA ERA MENINGSSKILJAKTIGHETER KRING ALLT ALLT!

NI VILL BÅDA BARA HA RÄTT!

BÅDA VILL BARA VINNA!

ATT NI SKADAR ERA BARN UNDER TIDEN SKITER NI BÅDA FULLKOMLIGT I, FÖR OM NI  VILLE LÖSA ERA PROBLEM, SKULLE NI BÅDA SLUTA ATTACKERA, RESPEKTIVE FÖRSVARA, FÖR VARJE ORD DEN ANDRE UTTALAR.

VAR OCH EN AV ER SKULLE VÄNDA BLICKEN MOT SEJ SJÄLV OCH TÄNKA:

VAD KAN JUST JAG GÖRA FÖR ATT FÖRÄNDRA DETTA?”

Sen har jag lust att ”kasta in handduken” och fräsa:

” Fortsätt kriga ni, om det är det som håller er uppe här i livet! Men jag ska bara tala om för er, att så länge ni håller på så här, förstör ni för era barn, oavsett vad ni tror båda två.

Var och en av er är fantastiska föräldrar. Här sitter en underbar pappa och där sitter en härlig mamma, men ni sabbar för barnen genom att fortsätta kriga om småsaker.

 Nu kommer jag att stänga in er i ett rum och låsa, och låta er vara där tills ni bestämt er för att förstå varandra, lyssna på varandra och sluta kriga. Under tiden får barnen bo hos sina far- eller morföräldrar. Men ni kommer inte ut ur det här rummet förrän ni bestämt er för att lösa det här. OM ni tänker slåss, spotta på varandra, fräsa och klösa, samtala, skrika, böna och be….jag skiter i det!

Men ni släpps inte ut förrän ni löst det och kan uppskatta varandras olikheter utan att se dom som FAROR.”

Sen låser jag dörren och oavsett om det tar en dag, en vecka, en månad eller ett år, så ska dom vara instängda med BARA varandra tills dom kan komma överens och tro på varandra!

DET är en medicin jag skulle vilja ge MÅNGA av landets bråkande separerade föräldrar.

 

Kropp till salu! /erviluca

Näe, nu orkar jag inte längre med den här kroppen. Jag lägger ut den för försäljning. Rätt billigt. För den är såååå jobbig!

Äsch, nu kommer alla tankar på alla andra människor som har det MYCKET VÄRRE! Skit också! Kunde jag inte få vara värst bara en liten stund??

Jävla hjärna!

Jag tänkte verkligen GOTTA mej i Den Eländiga Kroppen och hur den beter sej med mej, men så dök det upp tankar på rullstolsburna människor, sängliggande, benlösa, armlösa, cancer-sjuka….

*suckar*

Varför får jag aldrig vara VÄRST?!

Det är orättvist!

Blä!

Som straff tänker jag inte skriva en rad om min jävla kropp som jävlas med mej!

Vem jag straffar?

Eeeeh…..?

Dej?

Mej?

Äh!

 

 

Från förlossning till skilsmässa /erviluca

Man separerar/skiljer sej bl a för att man INTE samarbetar speciellt bra…troligen…

Sen, efteråt, när man INTE lever ihop längre, måste man VERKLIGEN kunna samarbeta!

”Ni måste kunna SAMARBETA för baaaarnens skull!” säger alla experter.

Men saken är ju den att man hade behövt kunna samarbeta för baaaaarnens skull, redan innan.

När ett litet barn föds, och alla känslor flödar, känner många nyblivna föräldrar, att de skulle kunna ”GÅ IGENOM ELD och FORSCERA HÖGA BERG” för detta lilla Underverk.

Man kan plötsligt offra sitt LIV för sitt lilla barn. Man blir en Tigerhona/en Lejonhane!

Man kan göra ALLT för sitt lilla barn!

Men sen blir det svårt. För att ”göra allt” innebär då att ändra sitt beteende, att ändra på sitt liv, att ändra sin livsföring, sådär som man sa innan att man INTE skulle göra: ”Ett barn behöver inte betyda att man förändrar något! Man kan ta med sig babyn, man kan träna som vanligt – INGET behöver förändras!”, säger många, som är utan barn.

Man ska inte ”bli som dom andra” – de där som förändrade sina liv helt för baaaarnens skull. SÅDAN ska man inte bli! Man ska förbli ”sig själv” och barnet ”får väl hänga med”….

Jojo!

Det kanske går, ett tag, med ETT barn.

Fast bara kanske.

Grejen är ju att NI/DOM borde tänka ”tvärtom”: ALLT förändras när man får barn: LIVET, TANKARNA, SÄTTET ATT VARA, INSTÄLLNINGEN TILL ALLT – allt!

Och inser man det, och förändrar sig vartefter förändringarna behövs, blir det enklare – om än svårt. Förändring är alltid svårt.

När man inser att man måste förändras, att tankarna tänker andra tankar, att kroppen har förändrats (iallafall för mamman), att själen öppnats och släppt in nytt ljus, att hjärtat blivit sårbart, att hjärnan tänker två – eller tio – varv till ur ett ”säkerhetsperspektiv”, som inte fanns där innan, osv så blir det lättare att acceptera de förändringarna som sker när man blir förälder.

Mamman TVINGAS in i Förändring med sitt stora hormonpåslag:  PANG, bah! Pappan SEEEGAR sig in – kanske under påhejande eller påkrävande av mamman. Kriser kan uppstå. Väldigt vanligt. Pappan ”förstår inte”. Mamman gråter av vanmakt över att han ”inte engagerar sig”. Pappan tycker allt ska vara ”som vanligt”, och fortsätter med sin hockeyträning 2 ggr/vecka. Mamman blir besviken.

Klassiskt beteende. Supervanligt. Skapar kriser. Skapar sår. Skapar frustration.

Kan skapa Början på Slutet.

Tyvärr.

Sexet dör för hon orkar inte, mellan amningarna och blöjbytena och nattvaken, och vill och kan inte inte älska med någon som är så ”dum i huvet” och ”bryr sig ändå inte om oss” och ”tänker bara på sig själv”.

Han tycker att hon bara bryr sig om babyn, och att hon blivit ”helt förändrad” sedan hon blev mamma, och han tänker att hon nog inte älskar honom längre och flyr ännu längre bort.

En ond cirkel skapas.

Vill det sig riktigt illa, leder dessa Skillnader till skilsmässa.

SEDAN ska man börja SAMARBETA.

För ”baaaarnens skull”.

Och då vaknar pappan! Han vill också ta del av sina barn! Han vill också bestämma! Han vill också ha sin beskärda del av barnen och deras tid.

Mamman står där och stampar, sur: Men han ville ju inte FÖRUT! Han spelade ju bara hockey och träffade kompisar och jobbade hela tiden! Komma här och komma!

Och dessutom vet han inget om barnen: Han vet inte att Lisa behöver snutte och napp på natten och vaknar en gång varje natt och då ska man stoppa in nappen och buffa lite på rumpan. Han vet inte att Lukas vill höra ”Pelle-sagan” varje kväll fast han hört den 100 gånger redan.

HUR ska hon kunna lämna bort sina små sköra babysar till den där pappan som inte agerat pappa tidigare?!?

Och så ska de komma överens dessutom!

”Det är mina barn också!” fräser han.

”Komma här och komma”, tänker hon.

Misstron är där från början. Tilliten saknas.

Kläderna, som barnen har på sig när dom byter hem är smutsiga, tänker hon. ”Kan han inte tvätta dom?!? Eller går dom i smutsiga kläder jämt hos sin pappa??”

Hon vill inte att han ska ha dom över påsklovet: ”Vad tror hon? Att barnen BARA är hennes eller?!?”

Kriget kan börja. Kriget som aldrig borde ha påbörjats. Kriget som hade kunnat förbli FRED om dom hade LYSSNAT på varandra från början, om dom hade PRATAT med varandra från början.

Vad synd att Kärlek blir till Misstro och t o m Hat.

Synd för barnen, som älskar båda sina föräldrar.

Dom föräldrarna som tänkte att dom kunde ”gå igenom eld” för sina barn, men som nu inte ens kan vara trevliga och tillmötesgående mot barnens VIKTIGASTE andra förälder.

Det viktigaste i ett barns liv är att dens föräldrar är lyckliga och mår bra! Så är du snäll mot dina barns mamma/pappa, så gör du barnen GOTT!

Men det klarar ni inte – ni som bråkar och härjar med varandra:

”Om bara HAN……!”

”Om bara HON……!”

Synd.

För barnens själar trasas sönder, skapta som de är av Två Bråkiga Typer.

Det viktigaste är ju egentligen inte att ha rätt, utan att det fungerar. Att det fungerar i livet för barnen och att de mår bra.

Eller hur?

Så lägg ner din prestige och lägg stoltheten åt sidan, fundera på vad du kan förändra hos dig själv, och inse att den förändringen kommer att göra så att dina barn får det lite bättre.

Och DET måste ju vara värt allt!?

Eller hur?

”Om jag inte fanns skulle mina föräldrar slippa bråka”, var det en liten kille som sa.

Och det stämmer ju, eller hur?!

Så vem bär Bördan….

….i slutänden?