RSS Flöde

Månadsarkiv: augusti 2012

Superäcklad! Uäck! /erviluca

Postat den

Usch! Jag nästan kräks!

Uäck! Dubbel-uäck!

Jag satt i soffan och åt jättegod grönsakssoppa. Supergod! När det var bara en slatt kvar, ställde jag tallriken på soffbordet och började klia och klappa Milton, som låg bredvid mej. Då upptäckte jag en fästing på halsen på honom, så jag nöp bort den. Jag är en jävel på att ”nypa bort” fästingar! Skitskicklig! Inga små tänger och grejer behövs – ”NYP!”, bah!

Sen stoppade jag fästingen i grönsakssoppeslatten och tryckte till den med skeden: ”Ha! Där fick du, fästingjävel!” Typ.

Tittade lite slött på ”Friendzone” på MTV och fortsatte gosa med Milton, Fiona och Flisa, som alla låg intill mej….

Sen blev jag sugen på mer soppa!

Tog tallriken, gick ut i köket, fyllde på i tallriken, värmde i micron, satte mej i soffan igen och ÅT!

När allt (!) var slut, kom jag att tänka på FÄSTINGEN!!

VA-FAAN!

Jag har ätit en mosad fästing!!!

Kräks, liksom.

Vad ska jag göra nu? Är jag döende? Är det det bästa sättet att få borrelia och alla andra möjliga sjukdomar? Fy faan, igen!

Soppan ligger nu i halsområdet och funderar på om den ska komma ut…och upp…

Förhoppningsvis tillsammans med fästingen.

Uäck!

 

Annonser

Gissa vad jag tycker om min bil!? /erviluca

Postat den

Mercedes A190

Svar:

Jävla jävla jävla jävla jävla helvetes skitbilshelvete! Skitjävlahelvetesbil! Dumma idiotskitbil! Jävla skitbil! Jävla jävla dumma jävla helvetes fittbil! Jävla helvetes jävla faanbil! Skitjävlahelvetesfaanbil! Helvetesjävlafanskitbil! Jävlaskitjävlahelvetesfaanbil! Jävlabil!

Jävla jävla jävla jävla jävla helvetes skitbilshelvete! Skitjävlahelvetesbil! Dumma idiotskitbil! Jävla skitbil! Jävla jävla dumma jävla helvetes fittbil! Jävla helvetes jävla faanbil! Skitjävlahelvetesfaanbil! Helvetesjävlafanskitbil! Jävlaskitjävlahelvetesfaanbil! Jävlabil!

Jävla jävla jävla jävla jävla helvetes skitbilshelvete! Skitjävlahelvetesbil! Dumma idiotskitbil! Jävla skitbil! Jävla jävla dumma jävla helvetes fittbil! Jävla helvetes jävla faanbil! Skitjävlahelvetesfaanbil! Helvetesjävlafanskitbil! Jävlaskitjävlahelvetesfaanbil! Jävlabil!

Jävla jävla jävla jävla jävla helvetes skitbilshelvete! Skitjävlahelvetesbil! Dumma idiotskitbil! Jävla skitbil! Jävla jävla dumma jävla helvetes fittbil! Jävla helvetes jävla faanbil! Skitjävlahelvetesfaanbil! Helvetesjävlafanskitbil! Jävlaskitjävlahelvetesfaanbil! Jävlabil!

Jävla jävla jävla jävla jävla helvetes skitbilshelvete! Skitjävlahelvetesbil! Dumma idiotskitbil! Jävla skitbil! Jävla jävla dumma jävla helvetes fittbil! Jävla helvetes jävla faanbil! Skitjävlahelvetesfaanbil! Helvetesjävlafanskitbil! Jävlaskitjävlahelvetesfaanbil! Jävlabil!

Jag tycker faktiskt att jag var rätt modig som startade en resa till Norrköping med en bil som kändes…osäker. Minst sagt. Men när jag startade var den iallafall ”framvagnstillrättad”. Och det kändes. Jag behövde inte hålla hårt i ratten för att hålla den kvar på vägen, liksom…

Men ändå, för det blåste. Hela vägen. Mycket. Och då fick jag hålla hårt i ratten för det kändes som om den skulle åka av vägen. Men det var bara en liten petitess jämfört med ”det andra”.

Vid Bergshamra var det en buss som blinkade och blinkade och blinkade till mej (? eller inte!) och jag förstod inte varför. Jag försökte titta runt bilen, när jag satt inuti, men såg inget som verkade konstigt….

…men när det blev lite kö, tyckte jag att det verkade bolma rök ifrån avgasröret…

Men vafaan ska man göra när man rullar mitt i en lååååååååång kö?! Så jag ignorerade det. Och höll tummarna för att det ”inte var något”. Fast det kändes lite olustigt i magen.

”Det andra” var att bilen plötsligt, när jag körde i 110 km i timmen, ”hoppade till” – liksom ”hostade”; ”ÖHÖ!” – tände en lampa, som det stod någon bokstavskombination på – typ BSC eller GHR eller RYT eller UBX eller nåt…och sen la den av. Det vara bara att låta den rulla av vägen och stanna.

Och det är inte såååå mysigt på en motorväg, där bilar fräser förbi i 120 km i timmen, så att bilen ruskar till vid varje förbifarande bil!

Så jag satt där i bilen, kände viss ”bränd-gummi-lukt”, och FUNDERADE. På livet. Eller nåt.

Vad annars göra?

Jag visste ju tamejfaan inte ens hur man öppnade motorhuven! Och vad skulle jag gjort om jag hade kunnat öppna den? Stirra ner! Och sen då?

Givetvis stannade bil efter bil, och ur klev fantastiska män och frågade: ”Kan jag hjälpa dej?”

In my dreams!

När jag suttit där i bilen en stund och FUNDERAT, på Livet – eller snarare Ingenting! – startade jag bilen, som gick igång (!) och körde vidare.

Sen började vi om, bilen och jag: ”HOST!” *hoppa till* STANNA. Om och om igen.

Till slut åkte jag in på en parkeringsplats, letade efter handtaget till hur man öppnar motorhuven, HITTADE DET (! ”Tjohooo, vad jag är DUKTIG!!”), öppnade motorhuven och stirrade ner där: ”Eeeeeh??? Jaha.” Sen tänkte jag att det nog var bra för motorn och alla andra grejer där inne att ”svalna” så jag lät luckan stå öppen en stund. Man kan säga att det var mitt sätt att ”laga” den.

Alla sätt är bra utom dom dåliga. Har jag hört.

Jag tog mej ända fram till Målet.

Hämtade Bebisen och så startade jag HEMRESAN.

Nu hade jag bestämt att bilen inte ville åka över 90 km/timmen. Punkt. Jag KÄNDE det i hela mej. Intuitivt. Så jag körde strax under 90 km/timme hela vägen hem, UTAN ATT BILEN HOPPADE TILL ELLER STANNADE EN ENDA GÅNG!!!

Så min känsla var alltså rätt!

Jag har alltså en bil som inte vill köra över 90 km/timme.

Knäppare än knäppast.

Och ”jag” måste fortsätta ”smålaga” den för att kunna sälja den, för man kan ju inte sälja en bil som inte funkar ordentligt. Visserligen köpte jag den sån, och värre, men jag har inte MAGE att lura någon till detta. Tyvärr.

Så det är bara att fortsätta laga.

Inte jag alltså, utan Någon Annan typ.

För jag är ju glad bara över att kunna öppna motorhuven…..

… och liiiite mer bör man nog kunna.

Eller?

Jävla bilhelvetesjävel!

😉

”Du är inte klok!” /erviluca

Postat den

Jag ville inte höra det. Igen. För jag vet det redan.

Vaddå?

”Du är inte klok!!” i olika varianter. Tätt följt av ”Huuuur ska du klara det?!?” tätt följt av förklaringar om ”omöjlighets-scenarior” och allt möjligt annat som kommer att bli ”omöjligt”, jobbigt och svårt. För mej.

Så därför sa jag inget. Berättade inte för någon.

Vaddå?

Att jag planerade att skaffa en hund till.

Varför då?

För att jag så länge velat ha en kungspudelblandning, och jag försööökte hålla mej och tänka att det kan jag skaffa när jag blir stor…äldre… Men jag är inte sån.

Vaddå ”sån”?

En sån som kan VÄNTA och planera för FRAMTIDEN  och göra saker OM TIO ÅR osv. Jag är väldigt mycket NU! Idag. Helst igår. Typ. Jag lever idag. I morgon kanske jag blir sjuk, dör, blir överkörd….

Man vet faktiskt inte. Och ”alla” säger ju ”Carpe Diem” och ”Lev idag – i morgon kan det vara för sent” och ”Fånga Dagen” och ”Gör inte idag vad du kan göra i morgon”….Näe, nu blev det fel! ”Gör idag vad du inte kan göra i morgon”….eller nåt. Kanske.

Nåja.

Jag är inte mycket för att VÄNTA.

Nu är hon här! Vår yngsta familjemedlem!

Jag hämtade henne idag!

Hon är en blandning av kungspudel och golden retriever.

Ja, det är kämpigt med en valp! Ja, det kommer att ta tid! Ja, stora hundar kräver mer…av allt! Ja, stora hundar behöver mer motion! Ja, det kommer att bli ett kämpigt år. Ja, jag är ensam med tre hundar nu.

Grejen är ju faktiskt den att jag har varit ensam stora delar av mitt liv, och vad jag märkt är att JAG KLARAR DET! Vissa dagar hatar jag alla, och förbannar livet och tycker allt är skit och pess och senapsgas! Och dom dagarna kan alla dra åt helvete för det är såååå synd om mej och ”varför-är-jag-inte-sambo/gift-och-utan-hundar-och-bla-bla-bla…”.

Men sen går det över.

Och ju längre jag lever desto mer inser jag vem jag är:

Jag är en sån som ääääääääääääälskar barn, och äääääääääääälskar att umgås och prata med barn i alla åldrar.

Jag är också en sån som äääääääääääääälskar hundar – alla sorter; dina hundar, mina hundar, stora hundar, små hundar, plattnosade hundar, långnosade hundar, tjocka hundar, smutsiga hundar, trebenta hundar = ALLA hundar! Och jag äääääääääääääälskar att umgås med dom! Jag är så fånig att när jag träffar hundar ute, så vill jag gå fram och klappa dom lite och prata lite med dom…

Får jag klappa? säger jag, som värsta barnungen.

Nu har jag TRE hundar att gosa med och klappa här hemma. Och jag ääääälskar att gå långa promenader med dom och jag äääälskar att prata med dom, och se hur deras öron rör sej och huvuden som läggs på sned, för att dom försöker förstå vad jag säger.

Flisa förstår allt.

Milton förstår inget.

Ha ha ha ha!

Det ska bli spännande att se vad Fiona är för typ. En sån som förstår eller en sån som fattar noll.

Välkommen kära Fiona!

Eller, som jag skrev på facebook: Fiona Esmeralda Trasselsudd.

Det kom spontant, och det känns jätterätt!

Hon är en liten trasselsudd.

En nybadad trasselsudd.

 

Hur privat får man vara? /erviluca

Postat den

Jag har kanske inte förstått det där med att man ska vara så himla Privat när man är Ute i Stora Världen – tex på jobbet. Jag har alltid tänkt att Det Privata – alltså det som är Familj, intressen, tankar, åsikter, hobby, släkt och allt som är Utanför Jobbet – är liksom Det Riktiga Livet, och Resten, tex jobbet, är bara en liten del av ens liv, eller av det man gör. Så när en människa vill hålla sitt ”Liv-utanför-jobbet” helt Hemligt, på jobbet, blir liksom den människan bara halv….

…eller kanske bara en fjärdedel….

…av sej själv. Hen visar bara upp en fjärdedel – jobbdelen – och det blir lite…tomt!

”Ho! Ho! Det ekar här!”

Typ.

Eller så kan man säga att den människan bara går på ETT ben när hen är på jobbet, och lämnar det andra hemma. Hoppar omkring, liksom lite halt….

En enbent, halt, människa.

För att bli HEL på jobbet tänker jag att man ska dela med sej till sina arbetsKAMRATER lite om sitt hemmaliv – sitt privata – så att man ser en HEL människa. Förståelsen för den människan blir då också större. Och ”tycka-om:et”. Man tycker mer om en ”hel” människa.

Peter Larsson är inte bara busschaufför, han är pappa också. Till Nova och Niklas. Och husse till Bobbo. Skild.

”Jahaaaa!”

”Är det viktigt för dej att veta att Peter Larsson är pappa? Varför?! Det har ju inte med hans jobb att göra!”

”Jo, för att han kanske inte kan jobba alla nätter/kvällar/dagar som det behövs, för han kanske behöver VAB:a, eller så kan han inte jobba kvällar, för han har ingen barnvakt…”

”Jahaaa!”

Och om han kommer till jobbet dagen efter han fått veta att Nova har leukemi, så är han inte Bara En busschaufför – han är väldigt mycket pappa också! En pappa vars tankar kretsar kring om Nova ska klara cellgiftsbehandlingen samt en massa oro kring hennes sjukdom. Kanske oroar han sej också för hur Niklas, som hamnat i skymundan, mår. Peter kan inte stänga av sin pappasida när han sitter där och kör buss. Det är bra för hans chef att ha förståelse för det. OCH hans arbetskamrater.

Vi är inte DELAR, och vi kan INTE separera dessa ”icke-delar” av oss själva i olika sammanhang, även om många många gör det bästa för att faktiskt göra det.

Men jag tror vi går sönder av det. Jag tror det bästa är om vi är ”någorlunda hela” i alla sammanhang och att vi är ”lite privata” på jobbet – och lite ”jobbiga” hemma…..Ha ha ha, näe jag menar; precis som vi berättar om vårt jobb för vår familj, för att bli lite mer ”hela”. Och skapa förståelse.

Många delar blir en helhet.

Låt oss våga vara Lite Privata, och därmed förstå varandra bättre, och bli lite mer Helheter, helt enkelt!

Egensinnig stereo /erviluca

Postat den

Jag har en mycket egensinnig stereo. Saker kanske smittas av sin ägare med tiden…? Den är rätt gammal och saker som är gjorda detta årtionde (eller förra) har ju inte lika lång hållbarhetstid som dom hade ”förritiden”. Har jag hört.

När är ”min” stereo ”född”, tro….När köpte vi den? Hm…*tänker* : Frågan är om vi inte köpte den till lägenheten på Gröndalsvägen 27….? För det var en pytteliten lägenhet och därför behövde vi en pytteliten stereo. Sen fick jag den då vi skildes flera år senare….Den är alltså ”född/tillverkad” ca 1998-99. Den kanske har gjort sitt då. Tråkigt, för jag ”orkar inte” köpa en ny. Tycker inte det är värt det, liksom. Jag lyssnar ju på Spotify, om jag lyssnar på musik….

MEN när jag lyssnar på Spotify så SVAJAR musiken! Varför? Ibland går det lååångsamt, och stannar nästan av, för att ta fart igen och låta normalt en stund. Varför? Det är iallafall skitirriterande.

Nåja

Jag skulle skriva om min stereo/CD-spelare. Den är liten. Jätteliten! Men den har funkat bra så länge den funkade. Men fr o m att jag flyttade sista gången (i maj) spelar den bara VISSA CD:ar. Så då har jag spelat dessa Få Utvalda. När jag skulle lyssna på någon utav De Utvalda igår, när jag skulle städa – att städa utan musik går ju inte! – så stoppade jag i CD efter CD (eller heter det DVD? Näe, det är väl på TV:n va?! Det är så många bokstäver att hålla reda på nuförtiden…Saker heter inte ORD – dom heter förkortningar!)….och DEN ENDA CD stereon ville spela var ”Sound of Music”.

Alla andra skakade den på huvudet till: ”Nej!!” Typ.

Och eftersom jag ville SJUNGA när jag städade, så blev det så! SOUND OF MUSIC på hög volym och städa till ”Do, a deer a female deer, Re, a drop of golden sand, Mi, a name I call myself, Fa (r), a long long way to ruuuuun!” osv. Jag insåg när jag sjöng till att jag har en massa ”papegojaspråk” till flera av sångerna, sådär som man sjöng när man var yngre: ”..maj-fååål-la-lång-lång-sång-ven-sing-inga-lo-tof-tjoooolaaaa”…

Sen började jag tänka på vad filmen handlade om egentligen, och kom fram till att dom rymde, men jag vet faktiskt inte varför eller ifrån vad. Jo, tyskarna, var det väl, men varför?

Nåja.

Min stereo spelar alltså  BARA Sound of Music nuförtiden. Det kanske BETYDER något. Jag kanske ska FÖRSTÅ något. Det kanske är ett BUDSKAP.

Eller inte.

Jag kunde en grekisk sång på ”papegojspråket” också när jag var ung, och jag kan den fortfarande nästan helt, men jag har ingen aaaaningom vad jag sjunger eller om det är något ”ord” som är ”rätt”: ”Inja-flokos-sinja-loka-gliganjo-frago-sirglianiiii…”. Den lärde jag mej när jag var på Kreta med min syster ”för hundra år sedan” och levde ”rövar-liv”, och raggade killar på löpande band. Närå, jag raggade faktiskt bara upp EN. Men ändå!

Nu ska jag på en låååååångpromenad med hundarna. Om det inte regnar. *tittar ut* Ser inte. Får chansa.

Ut ska dom i vilket fall som helst.

See yah!

 

 

Lång natts färd mot dag /erviluca

Postat den

Vissa nätter är längre än andra.

Visserligen kan man ju tänka att det borde vara BRA, eftersom tiden går så fort, och åren med den. Men långa nätter….? Näe.

Det beror ju på vad man gör, förstås….Men om man ligger och har ont i huvudet och inte kan sova, och hostar och går upp och kissar fjorton gånger, och bara vankar runt…fast man vet inte varför….DÅ är det inge kul!

Men allt kan ju inte vara kul här i världen. Dessutom blir dom nätter man faktiskt sover mer värdefulla.

Ibland kan jag tycka om att vakna till på natten, bara för att jag då kan KÄNNA – precis i uppvaket – hur skönt det är att sova. Eller när man ….. sniffar….smurfar….SNOOZAR (så heter det! Åh, vad det är jobbigt när man tappar ord!)…Då kan man också riktigt KÄNNA hur skönt det är att sova.

När jag var yngre kunde jag inte snooza. Jag vet inte ens om det ”fanns”, faktiskt! Jag tror det hette att ”somna-om-fast-man-inte-får”, typ. Eller så hette det ”försova-sej”, för det fanns nog inte ens väckarklockor med den funktionen. Klockan ringde. Man skulle gå upp. Punkt. Missade man detta, så var det kört.

Men jag missade ALDRIG ringklockan. Jag hörde den inte ens, för jag vaknade av klicket INNAN klockan ringde, stängde av den och studsade upp som en liten studsboll. Jag tillhör nämligen den Ovanliga Släkten ”Morgonpigg”! Och kvällstrött.

Egentligen skulle jag kunna både storstäda och röja i skåp TIDIGT på morgonen, men det gör jag inte. Nuförtiden slappar jag mest. Eller diskar. Att diska på kvällen är TRÅÅÅÅKIGT, men att diska på morgonen är rätt skönt. Tycker jag. Ibland.

Det var toppen att vara morgonpigg när barnen var små, för dom vaknade vid 5-6-tiden och gick i gång DIREKT: Leka, busa, ”action!” Fullt ös – medvetslös. Det var rätt tomt på lekplatsen kl. 7.00 på morgonen kan jag säga….

Sen faller jag ihop i en  hög vid 15-16-tiden, och har jag inget att göra då, somnar jag on the spot. Not. Men det känns som om jag skulle kunna. Mitt i ett samtal på jobbet: Terapeuten faller framåt med huvudet och börjar dregla, och snarka. ”Välkommen tillbaka!” liksom…Näe, det har jag aldrig gjort. Men ibland känns det så, INNAN samtal: ”Huuur ska jag kunna hålla mej vaken??”, men som tur är blir jag pigg av att träffa människor!

Kvällstrött. Det betyder att jag ofta blir KALL på kvällen också. Morgonpigg + morgonvarm. Kvällstrött+ kvällskall. Så när jag går och lägger mej är jag oftast superiskall och måste sätta på mej en massa kläder och lägga på mej en massa täcken för att kunna somna. En hund tättintill kan också göra susen. För att inte tala om en varm kropp….men såna är det ont om i min säng…. 😉

Nåja.

Inatt hade jag svårt att sova. Och somna. Och ändå vaknade jag halvåtta i morse. Typ. Eller om det var tidigare. Gick upp och la mej i soffan och tittade på Kulturprogrammen/Dokumentärerna: ”Baggage” och sen ”Bachelorette”. He he he! Sånt kan man somna av…så jag slumrade till en stund och vaknade när ”David” visade sin ilska över att det var en massa andra män i huset som OCKSÅ ville ha ”Bacheloretten”. ”Surprise!!” liksom. Jag vet inte hur många hjärnceller David hade, eller så hade han bara inte blivit upplyst om att huset skulle vara fullt av män som ville ha, och tävlade om SAMMA kvinna. Han kanske trott dom skulle fått VARSIN och i så fall förstår jag hans frustration….

…för jag förståååår ju nästan alla.

Faktiskt så gör jag det.

OM man TÄNKER EFTER kan man förstå nästan ALLA.

Men nu ska jag inte tänka efter mer. Jag ska lägga mej i soffan och slappa en stund. Jag städade så mycket igår att jag borde få ha en vilodag. Dessutom SKA man ”tänka på vilodagen så att man helgar den”. Och idag ska jag helga hela dagen.

Tror jag.

 

”Ni, vita människor” /erviluca

Postat den

Idag såg jag en dokumentär om en liten svart kille i Uganda. Den hette: ”Ni, vita människor”.

Se den!

Jättefin!

Jag fick lust att göra en dokumentär om en liten vit kille i Sverige. Vad har han för tankar om ”dom svarta” – om barnen i Afrika?

Alla barn borde se ”Ni, vita människor”.

Och alla vuxna.

http://www.axess.se/tv/program.aspx?id=2710

Filmen var så Enkel, och så fin. Någon hade verkligen lyssnat på Eria, som berättade om sina tankar om ”vita människor”. En av hans kompisar sa att han trodde att vita och svarta människor var ”helt lika” (men bara med olika hudfärg), men Eria trodde annorlunda. Någon av hans vänner sa att man kunde bli vit om man smörjde in sej med olja. Så fint på något sätt. Att tro att man blir ”rik” om man blir vit. För det var det dom förstod, att ”dom vita” hade det BRA.

”Dom vita har maskiner till allt – vi har det mer jobbigt!”, sa han.

Jag ville åka dit och träffa honom. Prata med honom. Berätta om vårt liv och få höra mer om deras. Jag vill skicka kläder till dom eller skicka andra saker dom behöver.

Eira sa att han hört att vita människor byter kläder en gång i veckan (och han lät förundrad!). Själv hade han och hans kompisar dom kläder dom hade på kroppen. När kläderna tvättades antar jag att dom var utan en stund. Han berättade att när dom vita människorna bytte kläder, slängde dom dom gamla, eller tvättade dom i en maskin och skickade dom sen till Afrika. Jag tänkte: ”Kära lilla Eira, vi byter kläder varje dag, och vi har mer kläder än vi behöver, för vi vill vara snygga!”

Eiras pappa hade en t-shirt med jättestora hål i. Jag hade velat skicka en massa t-shirt till honom, som ”blivit över” här hemma.

Usch, vad vi är bortskämda egentligen!