RSS Flöde

Etikettarkiv: dej

Tomten är uppäten! /erviluca

Postat den

Fiona 121212 006

”Fiona, har du sett tomten som jag ställde i fönstret?”

”Näe….”

”Vad har du i skägget?”

”Inget….”

 

Fiona 121212 002

”Men där ligger ju en tomtemössa, Fiona!”

 

 

Fiona 121212 004

”VAR??”

 

 

Fiona 121212 003

”Mitt framför dej. Du har ÄTIT UPP TOMTEN, Fiona!”

 

 

Fiona 121212 007

”Eeeeeeh…vad betyder tomten?”

 

 

 

Göra smycken själv /erviluca

Postat den

En kvinna har en liten utställning idag i restaurangen på jobbet. Hon gör smycken och schalar (vad konstigt det ser ut med sch…stavas det verkligen så? Shalar? Schalar?  Sjalar?…!) sjalar. Fina. Jag frågar vad halsbanden kostar. 150 kr. Jag vill köpa! Tur att jag inte har några pengar i plånboken. Eller nåt.

Men så kommer jag på: Göra själv! Kan själv! Jag är ju en riktig ”kan-självare”! Jag kan faktiskt nästan allt (+ – En Massa Grejer, tex koppla in en bänkdiskmanskin….det kan jag inte. Visserligen har jag inte ens försökt ens…men ändå!).

Jag säger till en kollega: ”Kan vi inte köpa in en massa grejer som man kan göra smycken av, och starta någon slags tjej/tant-klubb där vi en gång i veckan ska sitta och pyssla/göra smycken?” ”JA!” säger hon och berättar att hon redan köpt in såna saker, för hon tänkte att hennes dotter skulle tycka det var kul, att göra smycken. Det tyckte hon inte….

Så vi kan starta ”typ i morgon”!

”Då kan vi väl vara hos dej, för hos dej är ingen man i vägen?” säger hon.

”Ja!” säger jag.

Åh, vad jag ser fram emot vår första Pysselkväll!

 

 

Ibland blir det liksom bara GRRRRRRRRRRR! /erviluca

När man försöker och försöker och försöker och försöker få en människa att förstå att det handlar inte om att DEN ANDRA ska ”göra om sej” eller ”bli annorlunda”.

Det handlar inte om att vi ska svänga våra trollspön, som vi givetvis har flera stycken på lager (!), och TROLLA OM Den Andra personen så att den PLÖTSLIGT gör precis som Den Ena Personen vill och tänker!

DET HANDLAR OM ATT TÄNKA OM SJÄLV! RIKTA BLICKEN MOT SEJ SJÄLV: ”VAD KAN JAG GÖRA?”

Idag sa jag: ”Det handlar om att ni behöver lära er LYSSNA på varandra, båda två!”

”Meh! Jag lyssnar ju!”

”Ja, men jag menar LYSSNA och verkligen HÖRA vad hon tänker/känner/vill!”

”Det gör jag ju redan! Men hon tänker ju så bakvänt om allt! Hon är en jävla egoist!”

”Nej, du lyssnar inte på det sättet jag menar, för JAG hör ju vad hon säger….och det låter lika vettigt som det DU säger, anser jag, men ändå krockar ni!”

Han tittar irriterat på mej, som om jag vore helt dum i huvet.

”Det handlar om att du ska tänka dej att gå i hennes skor en stund, och på så sätt förstå HENNE, för att kunna veta hur du ska kommunicera med henne.”

Han tittar på mej med avsmak.

”Gå i HENNES skor!?! FY FAAN! Det skulle jag aldrig göra!”

”Jag menar givetvis inte bokstavligt”, säger jag och undrar om han förstår vad jag menar.

”Näe, det fattar jag väl, men hon är ju så jävla trångsynt och egoistisk så bara TANKEN på att försöka….näe!”

Jag suckar.

Som vanligt är det BARNEN som kommer i kläm.

Och dom krockar kring ALLT ALLT!

”Ni beter er som 3-åringar båda två!” säger jag.

Men jag VET att båda tänker: Näe, bara han/hon!

Båda vill ha RÄTT!

Dom säger båda att dom vill LÖSA PROBLEMEN och att : ”….det skulle gå om bara HON/HAN bla bla bla….”.

BÅDA är övertygade om att den andra är en Egoistisk Idiot, och jag får lust att ställa mej upp och säga:

”JA, JAG HÅLLER MED ER BÅDA: NI ÄR TVÅ EGOCENTRISKA EGOISTER SOM  ABSOLUT INTE VILL LÖSA ERA MENINGSSKILJAKTIGHETER KRING ALLT ALLT!

NI VILL BÅDA BARA HA RÄTT!

BÅDA VILL BARA VINNA!

ATT NI SKADAR ERA BARN UNDER TIDEN SKITER NI BÅDA FULLKOMLIGT I, FÖR OM NI  VILLE LÖSA ERA PROBLEM, SKULLE NI BÅDA SLUTA ATTACKERA, RESPEKTIVE FÖRSVARA, FÖR VARJE ORD DEN ANDRE UTTALAR.

VAR OCH EN AV ER SKULLE VÄNDA BLICKEN MOT SEJ SJÄLV OCH TÄNKA:

VAD KAN JUST JAG GÖRA FÖR ATT FÖRÄNDRA DETTA?”

Sen har jag lust att ”kasta in handduken” och fräsa:

” Fortsätt kriga ni, om det är det som håller er uppe här i livet! Men jag ska bara tala om för er, att så länge ni håller på så här, förstör ni för era barn, oavsett vad ni tror båda två.

Var och en av er är fantastiska föräldrar. Här sitter en underbar pappa och där sitter en härlig mamma, men ni sabbar för barnen genom att fortsätta kriga om småsaker.

 Nu kommer jag att stänga in er i ett rum och låsa, och låta er vara där tills ni bestämt er för att förstå varandra, lyssna på varandra och sluta kriga. Under tiden får barnen bo hos sina far- eller morföräldrar. Men ni kommer inte ut ur det här rummet förrän ni bestämt er för att lösa det här. OM ni tänker slåss, spotta på varandra, fräsa och klösa, samtala, skrika, böna och be….jag skiter i det!

Men ni släpps inte ut förrän ni löst det och kan uppskatta varandras olikheter utan att se dom som FAROR.”

Sen låser jag dörren och oavsett om det tar en dag, en vecka, en månad eller ett år, så ska dom vara instängda med BARA varandra tills dom kan komma överens och tro på varandra!

DET är en medicin jag skulle vilja ge MÅNGA av landets bråkande separerade föräldrar.

 

Kropp till salu! /erviluca

Näe, nu orkar jag inte längre med den här kroppen. Jag lägger ut den för försäljning. Rätt billigt. För den är såååå jobbig!

Äsch, nu kommer alla tankar på alla andra människor som har det MYCKET VÄRRE! Skit också! Kunde jag inte få vara värst bara en liten stund??

Jävla hjärna!

Jag tänkte verkligen GOTTA mej i Den Eländiga Kroppen och hur den beter sej med mej, men så dök det upp tankar på rullstolsburna människor, sängliggande, benlösa, armlösa, cancer-sjuka….

*suckar*

Varför får jag aldrig vara VÄRST?!

Det är orättvist!

Blä!

Som straff tänker jag inte skriva en rad om min jävla kropp som jävlas med mej!

Vem jag straffar?

Eeeeh…..?

Dej?

Mej?

Äh!

 

 

Världen ÄR verkligen upp-och-ner /erviluca

TVÅ INLÄGG I ETT, kan man säga:

http://www.rb.se/press/kampanjer/Pages/varlden_ar_upp_och_ner.aspx

Ovanstående klipp är väldigt bra, tycker jag.

Världen ÄR verkligen upp och ner, och jag tänker på det rätt ofta – typ varje dag.

Jag tänker ofta på Orättvisorna. Att vi i västvärlden är så bortskämda och  ofta ägnar vår tid åt egocentriska saker, att vi blir upprörda över småsaker och att vi inte är tacksamma över hur bra vi har det.

……………………………………………………………………………………………….

En liten historia om Oviktiga Petitesser:

Igår gick jag för att köpa ett par ”promenadskor”, fast nuförtiden heter det ”walking-shoes”, eller nåt sånt. För man GÅR inte längre – man POWERWALKAR! Dom skor jag hittills gått i var rätt så slitna och började mer se ut som ”extraskinn-på-fötterna”, än som skor.

”Kan jag hjälpa dej?” sa den coola killen i Sportaffären.

”Ja, jag ska ha ett par skor som jag kan GÅ MYCKET i! Jag är mycket ute och går med mina hundar, i skogen och överallt och hittills har jag gått i DOM HÄR!” sa jag och lyfte upp ena foten med ”extra-skinnet” på.

Jag hade faktiskt köpt dom skorna i samma affär, och dom har varit JÄTTEBRA, så därför tänkte jag att jag skulle köpa ett par till i just DEN affären.

”DOM HÄR har varit jättesköna och bra att gå i, så något liknande skulle jag vilja ha”, sa jag.

”Men det där är ju JOGGING-skor!” sa coola killen upprört. ”Har du GÅTT i ett par joggingskor?!”

”Ja…”, sa jag och fick skämmas mej rödansiktad…

Jag tittade i golvet och skruvade lite på mej.

”MENAR DU ATT DU GÅTT OMKRING I ETT PAR JOGGINGSKOR!?!”

Nu var Coola Killen riktigt upprörd.

”….förlåt….” pep jag.

”Ja, det får väl gå för den här gången, men lova att inte göra om det!!” sa Coola Killen myndigt.

Jag lovade, men ärligt talat hade jag fingrarna i kors bakom ryggen….

Nu har jag ett par ÄKTA Walking-skor, och jag har LOVAT Coola Killen att INTE jogga i dom….

…men jag tror inte jag kan hålla det. Får väl kika mellan träden så att han inte spionerar på mej, när jag får för mej att jogga i mina walking-skor….

…………………………………………………………………………………

Och återigen tänkte jag på Den Upp-och-ner-vända Världen:

VI köper Specifika skor för Specifika tillfällen. Många – speciellt tjejer – har dessutom X antal skor bara för att vara snygga, och matcha sina out-fits.

Men på Andra Sidan Världen får kanske en liten kille ett par ärvda skor, som är tre nummer för stora, och dessa skor släpar dom med sej dom första åren – tills dom passar ett tag – och sen har dom skorna tills dom hänger i remsor på fötterna.

Samma sak med kläder. Vi byter kläder varje dag, matchar, försöker vara snygga, köper nya stup i kvarten, fast vi inte BEHÖVER.

Men på Andra Sidan Världen får man EN t-shirt och den har man på sej tills den ramlar av av sej själv….och då kanske man måste knyta ihop den på något sätt, för att ha den kvar ett tag till….eftersom man inte får tag på någon ny.

Det är VERKLIGEN Upp-och-Ner-vända Världen!

Och varför fick just JAG lyckan att födas just HÄR, där vi har det så himla BRA?!? Och varför är jag inte superdupertacksam varje dag? Och varför klagar vi på småsaker när det är INGET att klaga på EGENTLIGEN?!

Saken är den att jag retar mej på folk som klagar och gnäller på småsaker, för jag har ”Den Andra Världen” ständigt i mitt sinne….

…även när jag grottar ner mej själv i småsaker som egentligen bara är en ”piss i havet”.

Jag VILL INTE reta mej på andra och jag VILL INTE grotta ner mej i småsaker själv (någonsin!), MEN jag  får väl ursäkta mej med att jag är ju ”bara en vanlig människa”, med fel och brister – precis som du!

Fast jag tror ändå att det är BRA och VIKTIGT att vi inte glömmer bort att vara tacksamma över det vi har, och att ägna en liten tanke, då och då, åt ”Den Andra Världen”, där dom inte har det lika bra.

 

😉

 

 

 

 

Fiona berättar: /erviluca

Hej! Jag heter Fiona och är…liten.

(11 veckor)

Jag bor med två gamlingar.

…och så några människor också förstås!

Ibland försöker jag få den ena gamlingen att leka.

Men sluta´rå! säger hon då.

Tråkig typ.

Jag kan lära dej att nosa på saker istället, säger hon.

Men det kan jag ju redan!

Då går jag till den andra gamlingen:

Ska vi leka??

Okey! säger han och springer iväg. Jag älskar att jaga

honom!

Sen brottas vi också.

Det gillar jag!

Ibland vilar jag lite…

Den vita hunden vet oftast vart vi ska gå. Jag följer henne.

Men den andra hunden är lite roligare:

Vi sticker! säger han.

Ja! Vi sticker! Ut i Stora Världen!

Stora världen är jättestor!

…men jag längtar alltid tillbaka till min matte!

Hon är bäst faktiskt!

🙂

 

Slut!

 

 

Kloka ord /erviluca

Postat den

Det finns många Kloka Ordspråk, ord och meningar som vi slänger oss med lite hit och dit. Speciellt vi tjejer/kvinnor är nog lite mer FÖR att sätta upp lappar på kylskåpet där det står ”Fånga dagen!” eller ”Gör inte mot andra vad du inte vill att de ska göra mot dig”  och allehanda mer Kloka Ord, som man i grund och botten VILL följa, ibland TROR att man följer eller så jobbar man på att försöka leva så.

Men dom flesta gör det inte.

”Vänd andra kinden till!” kan det stå på en lapp på ett kylskåp i ett hem där det förekommer en massa gräl och bråk.

”Carpe Diem” står det på en tavla på väggen i ett annat hem, där man Planerar för Framtiden och för Pensionen och sparar pengar och lägger på hög ”utifallatt”….

Men troligen jobbar vi på det. Låter det verka i tysthet, inuti. Kanske. Eller så vill vi bara VERKA kloka  men kan inte leva upp till det själv.

Alla klokheter är så ”Självklara” och alla tror att dom lever efter det, eller försöker iallafall.

Precis som alla tror att dom har Sunt Förnuft! ALLA! Vad är då Sunt Förnuft, om ALLA har det? När det händer något tokigt säger ”dom-som-inte-medverkade” att ”Det hade ju räckt med lite Sunt Förnuft”. Men jag LOVAR dej att den som betedde sej som en ”idiot” tyckte att hen använde sitt ”sunda förnuft”. Eller så försvann det tillfälligt. Men då tycker jag att dom som står ”utanför” och dömer denna människa, ska gå i hens skor en liten stund…. för vi gör så gott vi kan, vi människor. För det mesta. Även när det blir fel.

Jag menar inte att man ska ursäkta människor, när dom gör tokiga saker, med att dom gjorde så gott dom kunde…men jag tycker heller inte att man ska döma dom eller ”halshugga dom vid knävecken” (eller var det fotlederna?).

Just nu försöker jag träna i 180 på att INTE reta mej på folk. Och det är SVÅRT! Ibland VILL jag reta mej på folk. Ibland VILL jag fräsa: ”Jävla idiot!!!” till någon som kör för långsamt, eller står på fel sida i rulltrappan.

Men för det mesta vill jag INTE det, för det är bara ett Energislöseri, och jag vill inte slösa! Jag vill använda min energi till Viktiga och Goda saker.

Därför behöver jag TRÄNA på att INTE irritera mej på Andra. Träna träna träna. Den enda man kan ändra på är en själv. Så hur mycket jag än tycker att ”han borde sluta tugga så högt”, så är det MIN irritation jag kan göra något åt! Inget annat. Jag kan be honom tugga tystare, och kanske gör han det, men gör han det inte, eller har inte förmågan att göra det (!), så är det MIN irritation jag måste jobba med.

Och när ”Hennes reaktion” blir, i mina ögon/öron/i mitt tänk KONSTIG och jag bara vill ”sudda bort” henne, för jag tycker att hennes seghet liksom smittar mej……eller gör att jag måste vääänta in henne….så är det bara  jag själv som blir drabbad. Jag kan inte skynda på henne, för hon ÄR sån, och jag kan inte ändra på henne – jag kan bara lära mej  att vänta och slappna av…

…och OM jag anser att hon är ”korkad”, är det jag själv som är korkad eftersom jag inte kan acceptera henne som hon är. Och dessutom ”smittar” det inte, även om det känns så, ibland.

Så jobbet är att jobba med sej själv!

Allways.

Och det sker inte på utsidan – det sker genom att vända hjärnan fyra varv (ibland sju!) – utan på INSIDAN. Och det är ett jävla jobb! Och sker inte i en handvändning.

Det sker under en livstid!

Kanske, om man jobbar hårt.

Grejen är att lära sej vara SANN mot sej själv, SANN mot andra, och förstående inför andra, inte slösa energi på ”fel saker” ,och att älska livet, och dess invånare.

Lätt som en plätt.

Not!

Och det handlar INTE om att ”kväva sej själv”, för det finns också folk som biter ihop i 180, blir högröda i ansiktet, ögonen sprutar ILSKA, och så säger dom ”…det gööööör inget!!!”. Dom behöver jobba lite mer på det, för dom bara sväljer sin ilska. Dom behöver lära sej att inte känna ilskan alls – bara förståelsen – och det är ett JOBB.

But a girl gotta do what a girl gotta do!

 

Hur privat får man vara? /erviluca

Postat den

Jag har kanske inte förstått det där med att man ska vara så himla Privat när man är Ute i Stora Världen – tex på jobbet. Jag har alltid tänkt att Det Privata – alltså det som är Familj, intressen, tankar, åsikter, hobby, släkt och allt som är Utanför Jobbet – är liksom Det Riktiga Livet, och Resten, tex jobbet, är bara en liten del av ens liv, eller av det man gör. Så när en människa vill hålla sitt ”Liv-utanför-jobbet” helt Hemligt, på jobbet, blir liksom den människan bara halv….

…eller kanske bara en fjärdedel….

…av sej själv. Hen visar bara upp en fjärdedel – jobbdelen – och det blir lite…tomt!

”Ho! Ho! Det ekar här!”

Typ.

Eller så kan man säga att den människan bara går på ETT ben när hen är på jobbet, och lämnar det andra hemma. Hoppar omkring, liksom lite halt….

En enbent, halt, människa.

För att bli HEL på jobbet tänker jag att man ska dela med sej till sina arbetsKAMRATER lite om sitt hemmaliv – sitt privata – så att man ser en HEL människa. Förståelsen för den människan blir då också större. Och ”tycka-om:et”. Man tycker mer om en ”hel” människa.

Peter Larsson är inte bara busschaufför, han är pappa också. Till Nova och Niklas. Och husse till Bobbo. Skild.

”Jahaaaa!”

”Är det viktigt för dej att veta att Peter Larsson är pappa? Varför?! Det har ju inte med hans jobb att göra!”

”Jo, för att han kanske inte kan jobba alla nätter/kvällar/dagar som det behövs, för han kanske behöver VAB:a, eller så kan han inte jobba kvällar, för han har ingen barnvakt…”

”Jahaaa!”

Och om han kommer till jobbet dagen efter han fått veta att Nova har leukemi, så är han inte Bara En busschaufför – han är väldigt mycket pappa också! En pappa vars tankar kretsar kring om Nova ska klara cellgiftsbehandlingen samt en massa oro kring hennes sjukdom. Kanske oroar han sej också för hur Niklas, som hamnat i skymundan, mår. Peter kan inte stänga av sin pappasida när han sitter där och kör buss. Det är bra för hans chef att ha förståelse för det. OCH hans arbetskamrater.

Vi är inte DELAR, och vi kan INTE separera dessa ”icke-delar” av oss själva i olika sammanhang, även om många många gör det bästa för att faktiskt göra det.

Men jag tror vi går sönder av det. Jag tror det bästa är om vi är ”någorlunda hela” i alla sammanhang och att vi är ”lite privata” på jobbet – och lite ”jobbiga” hemma…..Ha ha ha, näe jag menar; precis som vi berättar om vårt jobb för vår familj, för att bli lite mer ”hela”. Och skapa förståelse.

Många delar blir en helhet.

Låt oss våga vara Lite Privata, och därmed förstå varandra bättre, och bli lite mer Helheter, helt enkelt!