RSS Flöde

Etikettarkiv: liten

Vilken svettig dag! /erviluca

Postat den

Först svettades jag i det första samtalet, för rummet var så VARMT! Vi behöver lite fläktar på kontoret, tror jag….

SEN gick jag till hundparken en stund och satte mej på bänken där. Fiona fick ”tokspel” och sprang runt som om hon hade eld i baken. Det kanske var solen… Sen dök det upp två tjejer med två hundar. Jag förstod att den ena var matte till båda. Hon stod och såg Väldigt osäker ut, och berättade att hundarna var ”lite osäkra”. Hela hennes kropp skreeeek: Jag är OSÄKER!!! Jag hade lust att förvandla mej till Cecar Millan en stund och säga: ”Sträck på ryggen! Se stolt ut! Ta kommandot! Bli en ledare!”, men jag bara låtsades att det regnade (och fällde upp ett paraply. Not).

SEN kom en JÄTTETREVLIG nybliven mamma med en liten corgi. Hon slog sej ner på bänken bredvid mej och vi började prata. Först ”niade” hon mej, vilket gjorde att jag kände mej som otrooooligt gammal (typ 80 år!), men sen slutade hon med det. Vi ”fann varandra” och pratade som bara den! Obs! Inte om hundar, utan om våra respektive intressen/jobb! Det var kul!

SEN åkte jag iväg för att träffa en liten ”nästan-rymmar-tjej”. Jag hämtade upp henne och vi åkte och fikade. Hon var ARG som ett bi! Hon satt och ”hatade” sina föräldrar, och höll på att krypa ur skinnet när jag sa att dom var oroliga för henne: ”Meh! Åååååh!” Sen skjutsade jag tillbaka henne och åkte vidare till nästa lilla skrutta:

Jag hade lovat henne att vi skulle gå ut med hundarna, så det gjorde vi.Hon tycker om att låtsas att Milton är hennes. 🙂  Vi gick till en annan hundpark (än den ovan) och satte oss på en bänk. Där berättade hon en massa spökhistorier för mej, så att trots att solen stråååålade och gjorde mej svettig, reste sej håren på armarna. Huvva! Jag är väldigt lättskrämd. Hon tycktes njuuuta av att jag blev så rädd! Vi pratade om andra Viktiga Saker också, men det är Hemligt! 😛

Nu har jag suttit en lååång stund och räknat arbetstimmar, så hjärnan är helt mosig. Jag har ju givit mej själv diagnosen dyskalkyli, så ni fattar hur jobbigt det är med alla siffror!?

Det är annars en Fantastiskt Underbar Kväll och jag önskar att jag hade en altan och ett glas viiiin. Men det har jag inte. Däremot har jag har en balkong och ett glas vatten, och  jag är bra på att fantisera….

Glad midsommar allihop!

 

Annonser

Ibland (rätt ofta…) blir jag så trött på mej själv! /erviluca

Postat den

 

Kan man liksom inte få VILA ifrån sej själv ett tag? Ta en paus liksom. Gå ut och andas, eller nåt!

Jag blir så trött på mej själv ibland, att jag skulle vilja springa ifrån mej, göra slut, gömma mej ifrån mej själv……

…. men DET GÅR INTE! Jag är fastnaglad vid mej själv, som om jag vore fastsatt med handbojor.

Usch!

Det är småsaker som är så KNÄPPA som jag gör, och som jag upprepar, fast jag bestämt mej för att INTE….!

Eller lite större saker som jag inte tar tag i, eller förstår, eller klarar av…som gör mej TOKIG!

Jag MÅSTE ju! Jag är ensamstående  med ALLT ansvar över mej själv  och mina barn. JAG MÅSTE!

Skit! säger jag till mej själv: ”SKITKÄRRING!”

Eller nåt.

”Idiot! Hur tänkte du?! You did it again, liksom!”

Ibland svarar jag: ”Förlåt. Jag tänkte inte…”

”Men det är ju DET du ska göra, har vi ju kommit överens om: TÄNKA EFTER FÖRE! Varför gjorde du inte det!?!?”

Och så har jag ingen förklaring. Eller; ingen BRA förklaring.

Så då står jag där och skäms! Och är arg på mej själv. Sur. Irriterad. Har lust att göra SLUT!

Men det går inte!

😦

Eller så svarar jag:

”Jag TÄNKTE faktiskt! Jag tänkte jättemycket! Men det gick inte ändå!!”

Och då börjar jag undra om det är något fel därinne i hjärnkontoret någonstans…..

Någon liten bokstavskombination kanske?

Det vore rätt skönt att få den förklaringen: ”Nej, du/jag kan inte såna här saker för den lilla biten i hjärnan som sköter detta, är tom!” Det är NADA där! ”

Då skulle jag kunna klappa mej själv på huvudet och säga: ”Sååååja, det gööör inget att du klantade till det IGEN, för du kan faktiskt inte bättre. Det är hålet i hjärnan som gör det. Det är tomt där! Du måste be någon om hjälp. Någon som har något DÄR i hjärnan, typ!”

Fast det är ett hålrum där också. I hjärnan. ”Be-om-hjälp-biten” fungerar icke!

Där är det också ett hål. Helt tomt.

Jag försöker: ”Kan du hj….hjä…..hjäl…..&/%5¤/%/&%(….”

Näe, det GÅR INTE!

Shit!

Det är bara att sätta sej ner och…..

….grina!

Typ.

För lämna mej kan jag ju inte. Ge upp, liksom.

Det är helt hoppLÖST.

Typ.

😦

 

 

Fiona berättar: /erviluca

Hej! Jag heter Fiona och är…liten.

(11 veckor)

Jag bor med två gamlingar.

…och så några människor också förstås!

Ibland försöker jag få den ena gamlingen att leka.

Men sluta´rå! säger hon då.

Tråkig typ.

Jag kan lära dej att nosa på saker istället, säger hon.

Men det kan jag ju redan!

Då går jag till den andra gamlingen:

Ska vi leka??

Okey! säger han och springer iväg. Jag älskar att jaga

honom!

Sen brottas vi också.

Det gillar jag!

Ibland vilar jag lite…

Den vita hunden vet oftast vart vi ska gå. Jag följer henne.

Men den andra hunden är lite roligare:

Vi sticker! säger han.

Ja! Vi sticker! Ut i Stora Världen!

Stora världen är jättestor!

…men jag längtar alltid tillbaka till min matte!

Hon är bäst faktiskt!

🙂

 

Slut!