”Fiona, har du sett tomten som jag ställde i fönstret?”
”Näe….”
”Vad har du i skägget?”
”Inget….”
”Men där ligger ju en tomtemössa, Fiona!”
”VAR??”
”Mitt framför dej. Du har ÄTIT UPP TOMTEN, Fiona!”
”Eeeeeeh…vad betyder tomten?”

En kvinna har en liten utställning idag i restaurangen på jobbet. Hon gör smycken och schalar (vad konstigt det ser ut med sch…stavas det verkligen så? Shalar? Schalar? Sjalar?…!) sjalar. Fina. Jag frågar vad halsbanden kostar. 150 kr. Jag vill köpa! Tur att jag inte har några pengar i plånboken. Eller nåt.
Men så kommer jag på: Göra själv! Kan själv! Jag är ju en riktig ”kan-självare”! Jag kan faktiskt nästan allt (+ – En Massa Grejer, tex koppla in en bänkdiskmanskin….det kan jag inte. Visserligen har jag inte ens försökt ens…men ändå!).
Jag säger till en kollega: ”Kan vi inte köpa in en massa grejer som man kan göra smycken av, och starta någon slags tjej/tant-klubb där vi en gång i veckan ska sitta och pyssla/göra smycken?” ”JA!” säger hon och berättar att hon redan köpt in såna saker, för hon tänkte att hennes dotter skulle tycka det var kul, att göra smycken. Det tyckte hon inte….
Så vi kan starta ”typ i morgon”!
”Då kan vi väl vara hos dej, för hos dej är ingen man i vägen?” säger hon.
”Ja!” säger jag.
Åh, vad jag ser fram emot vår första Pysselkväll!

När man försöker och försöker och försöker och försöker få en människa att förstå att det handlar inte om att DEN ANDRA ska ”göra om sej” eller ”bli annorlunda”.

Det handlar inte om att vi ska svänga våra trollspön, som vi givetvis har flera stycken på lager (!), och TROLLA OM Den Andra personen så att den PLÖTSLIGT gör precis som Den Ena Personen vill och tänker!

Idag sa jag: ”Det handlar om att ni behöver lära er LYSSNA på varandra, båda två!”
”Meh! Jag lyssnar ju!”
”Ja, men jag menar LYSSNA och verkligen HÖRA vad hon tänker/känner/vill!”
”Det gör jag ju redan! Men hon tänker ju så bakvänt om allt! Hon är en jävla egoist!”
”Nej, du lyssnar inte på det sättet jag menar, för JAG hör ju vad hon säger….och det låter lika vettigt som det DU säger, anser jag, men ändå krockar ni!”
Han tittar irriterat på mej, som om jag vore helt dum i huvet.

”Det handlar om att du ska tänka dej att gå i hennes skor en stund, och på så sätt förstå HENNE, för att kunna veta hur du ska kommunicera med henne.”
Han tittar på mej med avsmak.
”Gå i HENNES skor!?! FY FAAN! Det skulle jag aldrig göra!”
”Jag menar givetvis inte bokstavligt”, säger jag och undrar om han förstår vad jag menar.
”Näe, det fattar jag väl, men hon är ju så jävla trångsynt och egoistisk så bara TANKEN på att försöka….näe!”
Jag suckar.
Som vanligt är det BARNEN som kommer i kläm.

Och dom krockar kring ALLT ALLT!
”Ni beter er som 3-åringar båda två!” säger jag.
Men jag VET att båda tänker: Näe, bara han/hon!
Båda vill ha RÄTT!
Dom säger båda att dom vill LÖSA PROBLEMEN och att : ”….det skulle gå om bara HON/HAN bla bla bla….”.

BÅDA är övertygade om att den andra är en Egoistisk Idiot, och jag får lust att ställa mej upp och säga:
Sen har jag lust att ”kasta in handduken” och fräsa:
” Fortsätt kriga ni, om det är det som håller er uppe här i livet! Men jag ska bara tala om för er, att så länge ni håller på så här, förstör ni för era barn, oavsett vad ni tror båda två.
Var och en av er är fantastiska föräldrar. Här sitter en underbar pappa och där sitter en härlig mamma, men ni sabbar för barnen genom att fortsätta kriga om småsaker.
![]()
Nu kommer jag att stänga in er i ett rum och låsa, och låta er vara där tills ni bestämt er för att förstå varandra, lyssna på varandra och sluta kriga. Under tiden får barnen bo hos sina far- eller morföräldrar. Men ni kommer inte ut ur det här rummet förrän ni bestämt er för att lösa det här. OM ni tänker slåss, spotta på varandra, fräsa och klösa, samtala, skrika, böna och be….jag skiter i det!
Sen låser jag dörren och oavsett om det tar en dag, en vecka, en månad eller ett år, så ska dom vara instängda med BARA varandra tills dom kan komma överens och tro på varandra!

DET är en medicin jag skulle vilja ge MÅNGA av landets bråkande separerade föräldrar.

Näe, nu orkar jag inte längre med den här kroppen. Jag lägger ut den för försäljning. Rätt billigt. För den är såååå jobbig!
Äsch, nu kommer alla tankar på alla andra människor som har det MYCKET VÄRRE! Skit också! Kunde jag inte få vara värst bara en liten stund??
Jävla hjärna!

Jag tänkte verkligen GOTTA mej i Den Eländiga Kroppen och hur den beter sej med mej, men så dök det upp tankar på rullstolsburna människor, sängliggande, benlösa, armlösa, cancer-sjuka….
*suckar*
Varför får jag aldrig vara VÄRST?!
Det är orättvist!
Blä!
Som straff tänker jag inte skriva en rad om min jävla kropp som jävlas med mej!
Vem jag straffar?
Eeeeh…..?
Dej?
Mej?
Äh!
(11 veckor)
🙂

Det finns många Kloka Ordspråk, ord och meningar som vi slänger oss med lite hit och dit. Speciellt vi tjejer/kvinnor är nog lite mer FÖR att sätta upp lappar på kylskåpet där det står ”Fånga dagen!” eller ”Gör inte mot andra vad du inte vill att de ska göra mot dig” och allehanda mer Kloka Ord, som man i grund och botten VILL följa, ibland TROR att man följer eller så jobbar man på att försöka leva så.
Men dom flesta gör det inte.

”Vänd andra kinden till!” kan det stå på en lapp på ett kylskåp i ett hem där det förekommer en massa gräl och bråk.
”Carpe Diem” står det på en tavla på väggen i ett annat hem, där man Planerar för Framtiden och för Pensionen och sparar pengar och lägger på hög ”utifallatt”….
Men troligen jobbar vi på det. Låter det verka i tysthet, inuti. Kanske. Eller så vill vi bara VERKA kloka men kan inte leva upp till det själv.

Alla klokheter är så ”Självklara” och alla tror att dom lever efter det, eller försöker iallafall.
Precis som alla tror att dom har Sunt Förnuft! ALLA! Vad är då Sunt Förnuft, om ALLA har det? När det händer något tokigt säger ”dom-som-inte-medverkade” att ”Det hade ju räckt med lite Sunt Förnuft”. Men jag LOVAR dej att den som betedde sej som en ”idiot” tyckte att hen använde sitt ”sunda förnuft”. Eller så försvann det tillfälligt. Men då tycker jag att dom som står ”utanför” och dömer denna människa, ska gå i hens skor en liten stund…. för vi gör så gott vi kan, vi människor. För det mesta. Även när det blir fel.

Jag menar inte att man ska ursäkta människor, när dom gör tokiga saker, med att dom gjorde så gott dom kunde…men jag tycker heller inte att man ska döma dom eller ”halshugga dom vid knävecken” (eller var det fotlederna?).
Just nu försöker jag träna i 180 på att INTE reta mej på folk. Och det är SVÅRT! Ibland VILL jag reta mej på folk. Ibland VILL jag fräsa: ”Jävla idiot!!!” till någon som kör för långsamt, eller står på fel sida i rulltrappan.

Men för det mesta vill jag INTE det, för det är bara ett Energislöseri, och jag vill inte slösa! Jag vill använda min energi till Viktiga och Goda saker.

Därför behöver jag TRÄNA på att INTE irritera mej på Andra. Träna träna träna. Den enda man kan ändra på är en själv. Så hur mycket jag än tycker att ”han borde sluta tugga så högt”, så är det MIN irritation jag kan göra något åt! Inget annat. Jag kan be honom tugga tystare, och kanske gör han det, men gör han det inte, eller har inte förmågan att göra det (!), så är det MIN irritation jag måste jobba med.

Och när ”Hennes reaktion” blir, i mina ögon/öron/i mitt tänk KONSTIG och jag bara vill ”sudda bort” henne, för jag tycker att hennes seghet liksom smittar mej……eller gör att jag måste vääänta in henne….så är det bara jag själv som blir drabbad. Jag kan inte skynda på henne, för hon ÄR sån, och jag kan inte ändra på henne – jag kan bara lära mej att vänta och slappna av…
…och OM jag anser att hon är ”korkad”, är det jag själv som är korkad eftersom jag inte kan acceptera henne som hon är. Och dessutom ”smittar” det inte, även om det känns så, ibland.
Så jobbet är att jobba med sej själv!
Allways.

Och det sker inte på utsidan – det sker genom att vända hjärnan fyra varv (ibland sju!) – utan på INSIDAN. Och det är ett jävla jobb! Och sker inte i en handvändning.
Det sker under en livstid!
Kanske, om man jobbar hårt.
Grejen är att lära sej vara SANN mot sej själv, SANN mot andra, och förstående inför andra, inte slösa energi på ”fel saker” ,och att älska livet, och dess invånare.

Lätt som en plätt.
Not!
Och det handlar INTE om att ”kväva sej själv”, för det finns också folk som biter ihop i 180, blir högröda i ansiktet, ögonen sprutar ILSKA, och så säger dom ”…det gööööör inget!!!”. Dom behöver jobba lite mer på det, för dom bara sväljer sin ilska. Dom behöver lära sej att inte känna ilskan alls – bara förståelsen – och det är ett JOBB.
But a girl gotta do what a girl gotta do!