Jag ser slutet på en dokumentär om en ”seriemördare”, som sitter i/på Death row (?) i USA. En journalist intervjuvar honom programmet igenom.

Man får veta att mördaren har dödat  två kvinnor, på bestialiska sätt, och hur det gick till och hur polisen vaktade och jagade och väntade ut honom och ”bla bla bla”…..Snark!

Ja, fy och usch, vad han är hemsk och dum och elak och störd. Såja. Nu vet vi hur hemsk han är. Tack och adjö, liksom.

SEN, i förbifarten, intervjuvar journalisten (dokumentärfilmaren? Jag vet inte vad han är, eller vad han vill kallas), mördarens syster och DÅ, tycker jag, kommer det intressanta fram: Nämligen HUR blev mördaren mördare? Och hur blev han så ISKALL? Hur blev han psykopat, liksom?

Systern berättar att dom var 5 barn i familjen. En tog livet av sej som vuxen, en dog av en överdos, tre blev missbrukare+ kriminella (det hör ju oftast ihop) och ”Mördaren” blev dessutom mördare.

”Hur?”

”Varför??” undrar jag.

Folk föds inte onda. För det mesta!

TILL SLUT kommer det fram:

”Mördaren”  blev MYCKET svårt misshandlad av sin pappa, och resten av familjen (som tvingades slå sin bror), dagligen. Barnen i familjen blev också utsatta för diverse andra övergrepp – bl a sexuella. ”Mördaren” var så blåslagen i sin barndom att han långa perioder ”skämdes för att gå till skolan” eftersom han blev ”retad i skolan” för att han var så blåslagen. Han ville heller inte vara med på gympan i skolan, eftersom alla sår och skador syntes då!

Ofta satt han inlåst i sitt rum för att han ”varit dum”. Ofta var anledningarna till att han blev blåslagen påhittade av hans mamma och faster (berättar systern).

Sen blev han missbrukare, och därefter började han slåss och tutta eld på saker.

Konstigt?

Näe, helt ”normalt” utifrån dom förutsättningar han fick.

Faktiskt.

Näe, jag tycker inte man ska ”ursäkta” mördare, eller ”tycka synd om dom” så att dom ska komma undan sitt straff, men jag tycker det är för JÄVLIGT att barn ska behöva växa upp på detta sätt, och jag tycker det är för JÄVLIGT att barn som lever i HELVETET under hela sin barndom, dessutom ska straffas genom hela sitt vuxna liv, eftersom dom inte lärt sej godhet eller fått kärlek alls.

Jag tycker helt enkelt det är för JÄVLIGT vilket liv vissa får utstå!

Näe, det finns inget annat man kan göra med en sådan FÖRSTÖRD människa, än att låsa in honom! Men för i helvete: Han föddes inte sån! Han SKAPADES av sina föräldrar till att BLI sådan!

Och kanske for hans pappa, å sin sida, lika illa under SIN uppväxt!

Men VARFÖR ser ingen helvetet vissa barn lever i, och varför sätter ingen stopp?? HUR kan ett barn vara ”blåslagen” dag ut och dag in, arg och förtvivlad och ledsen, och ingen SER eller UPPTÄCKER vilket helvete dom lever i??

Nu utspelade sej visserligen det här i USA, men även där har dom väl socialarbetare, lärare i skolorna osv.

Jag kan inte låta bli att se ”det lilla barnet” i seriemördarens ögon, se hans sorg och övergivenhet, och det gör ONT i mitt hjärta.

Och när intervjuvaren säger att han ska hälsa från mördarens pappa (som han inte träffat på 10 år) att: 1. Din pappa hälsar att han älskar dej. 2. Din pappa hälsar att han avskyr dina handlingar, så önskar jag att mördaren ska svara: ”För i helvete! Det var ju MIN PAPPA som skapade detta monster jag blivit! Be honom dra åt helvete!!” Men det gör han inte. Han får tårar i ögonen, och så säger han: ”Åh, vad skönt att höra att pappa älskar mej.”

Barns längtan efter att få bli älskade och få kärlek av sina föräldrar är så….otrolig!

Barn är så lojala – ända in i Helvetet. Och sen tillbaka.

Jag slutar aldrig att förundras.

Över Dom Fantastiska Barnen.