RSS Flöde

Månadsarkiv: juni 2013

Tuppen ja! /erviluca

Postat den

 

Nä, nu tror jag det är dags att gå på date! Den som vill säger ”tuppen JAAAA!”.

🙂

 

 

Faan, vad ARG jag blev! /erviluca

Postat den

Fionas ansikte 130520 004

 

Jag tog en sväng till hundparken efter hembesöket, med hopp om att det skulle finnas andra hundar där, så att mina hundar skulle få leka av sej. ” Jaaaaa!” tänkte jag när jag såg att det satt en tjej på bänken i parken. När vi kom närmare såg jag att det var en collie. Den viftade glatt på svansen när jag släppte in mina hundar. Fiona sprang fram och hälsade och hundarna började leka.

Jag gick fram till bänken för att sätta mej, då hundens matte irriterar ställde sej upp och sa att hennes hund blivit biten av en amstaff förra veckan och att hunden sedan dess är rädd för andra hundar. Jag tittade på hundarna som glatt lekte.

 

Tjejen gick iväg längre bort i parken för att , som jag förstod, komma bort från mina hundar. Fiona följde glatt med, men kom tillbaka när jag visslade på henne (hon är såååååå duktig).

Vi höll oss därefter på varsin sida av parken ( och jag tänkte: Bra sätt att skapa rädsla hos en hund…). Så dök en annan matte upp med en svart Labrador ( som vi träffat förut). Finna och han började jaga varandra runt runt över hela parken, så att dom kom nära collien .  Labradormatten gick nära colliematten och fick väl höra samma historia som jag. Sen gick C- matten tillbaka till mej och sa: ”Jag var faktiskt här först!”

” Eeeeeeeh ja…?” sa jag.

”Så ni får gå!”

” VA ?! Parken är ju för alla och kan inte DIN hund träffa andra så får ju DU gå!”

Sen tjafsade vi fram och tillbaka kring vem som hade mest rätt att stanna i parken tills det fullkomligt kooookade i mej (och hon hotade med att ringa polisen, vad nu dom hade med detta att göra!). Till slut gick jag, kokandes.

Och jag kan konstatera att det finns idioter lite här och där…

 

Rädda mej…./erviluca

Postat den

 

….från MEJ!

Idag fick jag skjuts till Sollentuna av en kollega. Vi åkte hem till en familj och hade en sejour, och därefter körde kollegan mig till ”the garage from Hell”.

Jag hoppade glatt ur hennes bil, och in i min. NU hade jag nämligen både biljett och pengar. Trodde jag!

Jag rotade igenom hela väskan. Letade i fack efter fack tre gånger tre….och hällde sedan ut hela innehållet på sätet: INGEN  PLÅNBOK!

Bilen i garaget, bankkortet och biljetten i plånboken, som var…VAR?!?!

TUR att jag hade iPhonen med mej.

När man är som jag måste man lära sej se dom SMÅ – yttepyttesmå – glädjeämnena i livet….

Ringde kollegan: ”Var är du?? Jag behöver skjuts hem, också!”.

Blä, blättan blä!

Jag vill inte vara jag.

Bilen står kvar i garaget. Jag är hemma, med plånboken….

… och jag vill inte vara jag!

😦

 

Soppatorsk…. /erviluca

Postat den

….i garaget from Hell.

Jodåsåatteeee….så var det.

Det Händer Saker i mitt Spännande Liv – kanske inte alltid så roliga saker, men det är ändå rätt kul…. Efteråt. Dessutom finner jag ALLTID på råd och lösningar. Kanske inte alltid Dom Bästa, men ändock Lösningar! Och ”imorgon är en annan dag”, och egentligen är det bara en ”piss i havet”….

…och shit happens!

Efter det sista terapisamtalet gick jag – trött, men nöjd – tillbaka till garaget där jag parkerat bilen (NÄRA fönstrerna så att luft skulle strömma in i bilen), till hundarna, som LYCKLIGA överföll mej med kärlek och pussar. As usual.

Jag satte mej i bilen, och efter att hundarna lugnat ner sej, startade jag den och körde mot utgången: *host-hos-host* sa bilen och betedde sej konstigt. Javisstja! Den har ju knappt någon bensin! tänkte jag och konstaterade att Röda Lampan lyste ilsket.

Hm! Den BRUKAR kunna åka rätt långt på Röda Lampan…men det kanske redan är gjort….Typ. tänkte jag vidare.

Jag körde till en ny parkeringsruta, och precis då sa bilen: ”SLUT!”.

Häftig bil, va?! En bil som säger ”SLUT!” när det är slut på bensin…. 😉

Jaha. Då var det bara att Gilla Läget och Tänka.

 

Tänker gör jag bäst när jag är ute och går med hundarna, så jag tog en liten promenad i Sollentuna Centrum, tänkandes. Jag kom fram till att jag INTE kunde köpa ny bensin eftersom jag inte hade pengar (idag har jag: Löööön!).

Men vänta nu; Jag kan ju panta tomflaskorna jag har i bilen! Hur många var det nu? Eeeeh….4 stycken! Det blir…16 kr! Kan man tanka 1 liter i en mack? Eeeeeh, inte så smart kanske…. Jag tänkte en stund till på den idén, men näe – den idén släpptes.

Idé 2: Vi (jag och hundarna) kan åka buss hem! Det har vi ju gjort förut, och jag har faktiskt plånboken med mej idag! Tjohooo!

Vi gick till busshållplatsen. Jag tänkte att ”alla bussar måste ha gått”, för det var så TOMT på folk där i busskurerna (det brukar ALLTID vara folk där), men men….så är det väl ibland, när alla bussar gått samtidigt…eller hur jag tänkte (ibland förstår jag faktiskt inte HUR jag tänker!!). Jag satte mej på bänken i busskuren och tog upp iPhonen för att kolla på www.sl.se när bussen skulle gå. Fiona sa: ”Neeeej! Jag vill inte åka sån där LÄSKIG!” (tror jag, för hon skuttade runt lite oroligt…).

Det var en liten gul trekant vid informationen, och först tänkte jag att det nog betydde  något Oviktigt, och tänkte inte kontrollera det vidare, men så tog en liten intelligent djävel (som satt på axeln..) över och sa till mej: ”Kolla det NU!” så jag klickade på den och där stod det att det var BUSS-STREJK!

Javisstja! Åh, herreguuuuud vad jag är dum! tänkte jag, och hoppades att ingen sett mej….och smööög hukande bort från busskurerna.

Sen sträckte jag på mej och så var det dags att TÄNKA igen:

Tågen! Tågen kan man ju åka! Först pendeltåg till Centralen och sen Roslagsbanan….nä, först p-tåg, sen t-bana och SEN Roslagsbanan…kom jag fram till.

MOT Pendeltåget!

Ner för trappor, upp för trappor, betala med blått kort och vänta på perrongen. Milton är VAN. Fiona gick i småcirklar och undrade ”Vad händer?!”.

Så kom pendeltåget, och OJ vad svalt och skönt det är i pendeltågen nuförtiden och OJ vad fina dom är inuti, plus att dom flyyyyter fram! Shit bah! Fiona hoppade upp på sätet (för hon tycker att hon är en Människa), men jag drog ner henne igen (annars blir man väl utskälld..). Milton stod som en liten stel gubbe lugnt på golvet och kikade nyfiken runt. Han är van. Fiona ömsom stod, satt ner och låg, tittade undrande på mej (och jag tittade tryggt och lugnt tillbaka, som en Riktigt Ledare, och förmedlade: Så här ska det vara).

Vi klev av vid T-centralen och gick nedför trappor igenom gångar, uppför trappor, nedför trappor, igenom spärrar…bland tvåtusen miljoner trehundraåttiofyra  människor (!). Fiona visste inte ens att det FANNS så många människor! Men hon var jätteduktig för att vara första gången att trängas med så många!

Sen var det dags för t-banan. Hej och hå, vad det skriker och knycker. Men jag fortsatte med Lugna Ledarskapsblickar och Lugnt Ledarskapsbeteende gentemot Fiona, som skötte sej galant, trots att det var första gången och femtusenåttahundramiljoner intryck: lukter, synintryck, och allt som hörseln utsattes för.

Så klev vi av och genom tunnel upp i Konstig Hiss (enligt Fiona), ut genom spärrar med konstiga dörrar, genom gångar, upp för trappor och in i nästa tåg som nästan var fullt av folk, och VARMT!

Vi trängde oss ner på en ledig plats och jag frågade omkringsittande om någon var rädd för hundar. Trötta och svettiga skakade folk på huvudet. Fiona är STOR när det kommer till såna här trånga utrymmen, och det finns ingen plats för hundar  speciellt, så hon la sej till slut på golvet, mitt i gången. Det var rätt okey ändå, för folk klev över  henne när dom skulle ut ur tåget och ingen klagade – inte ens konduktören. Skönt!

Så var det: UT UR TÅGET! Free at last!

Hemma i Åkersberga! Tjohooo!

Vid 21-tiden klev jag innanför dörren; HUNGRIG, trött och svettig. Då sprang Milton och hämtade en boll, viftade på svansen och ville LEKA!

”Äru inte klok?!?” sa jag.

😉

”Sådan matte – sådan hund”.

 

Lika långa! /erviluca

Postat den

Sönerna som små barn 003

Mellan, Minsting och Storing 2000.

Den 23 juni 1013 008

Minsting och Storing 2013 (båda är ca 184 cm långa)

HerreGuuuuud vad fort det har gått!!

”Vad hände??” liksom….

Ville bara säga det.

🙂

 

Den 23 juni 1013 006

PS. Killarnas pappa är fortfarande längst (192 cm), men Mellan är snart ikapp….fast han ville inte stå still tillräckligt länge för att jag skulle hinna fota. ”Du lägger bara upp det på Facebook”, sa han irriterat….DS

 

Idag fyller Minsting år! /erviluca

Postat den

Detta datum, för 14 år sedan, låg jag på operationsbordet med bedövad mage. Det sa PLASK och så kom Minsting. Han lades vid mitt huvud (ja, för man har ju en operationsduk på bröstet som ett skydd emot att SE eländet…) och jag tänkte: ”Han ser PRECIS ut som jag föreställt mej!”, och så började Minstings liv.

Dagen efter var det Midsommarafton. Jag låg  i en säng på Södersjukhuset, med Minsting på bröstet, och bara njöööt (och hade ont i operationssåret, men VISSTE ju att ”Det går över”) av min fjärde son. Resterande söner var på midsommarfirande med sin pappa (berättade dom sedan).

Några dagar senare var jag hemma med Den Nya Sonen och livet fortsatte som det gjort tidigare, med hushållssysslor och passande av söner. Minsting hamnade rätt snart i ett bärsele (BabyBjörn) på bröstet och där hängde han sedan nästan jämt, eftersom jag hade så fullt upp med storebröderna, som var 3 och 4 år, och som var överallt och ingenstans.

Minsting fick kolik, så jag vandrade runt på nätterna också, med  honom i bärselet; vandrade och vandrade, med en visshet om att ”det går över” och att ”det är sista gången jag gör det här”. Äldste sonen hade också kolik, men då kändes det som om det aaaaldrig skulle ta slut och jag höll på att ”bryta ihop”. Med Minsting hade jag mer erfarenhet, men var lika trött för det.

Dagarna gick som i ett töcken. Men I did it och nu är Minsting en låååååååååååååååååååång Lufs!

Att växa så mycket på så kort tid tar på krafterna. Att fyllas av en massa hormoner, som kroppen ännu inte vant sej vid, tar på krafterna. Detta betyder att man en period i livet har en Stoooor Lufs som vandrar omkring som i en dimma och knappt orkar röra på munnen….

…men, som vanligt så har jag ”been there – done that”, och det är väl det som både är tjusningen och det tråkiga (ibland) för Den Fjärde Sonen att vad han än går igenom och vad han än gör, så har jag ”been there – done that”, så allt han gör betraktas med ett Stort Lugn och ”detgåröver”.

GRATTIS ÄLSKADE MINSTING PÅ DIN FJORTONÅRSDAG!!!!

Må du leva i 100 år!!

 

 

Midsommar 2013/erviluca

Postat den

Jag blev så GLAD när Storing och Mellan ville följa med mej till Sigtuna och fira Midsommarafton med mej, min syster, svåger, hans dotter och deras son. Det är inte så ofta som dom tycker sånt är roligt, nuförtiden, men kanske dom börjar bli så stora så att dom uppskattar dessa sammankomster mer nu.

Ingen midsommarstång i sikte, men nubbe, sill och färskpotatis (och Storing har blivit så stor så att han blev erbjuden att ”nubba” med oss andra vuxna!), grillat kött med jättegod potatissallad och sedan supergod jordgubbstårta och paj med glass. Öl och vin till detta! Oj vad gott!!

Sen bidde det kubb-spel.

Jag var fotograf.

Fiona var kubb-pinne-tjuv, så att det liksom blev en extra-krydda/spänning i spelet….

Här kommer eftermiddagen i bilder med kommentarer av Mästerfotografen själv:

Midsommar 2013 i Sigtuna 002 

Storing och Svåger.   

              Midsommar 2013 i Sigtuna 004                                                  

Söstra mi och Storing.

 

FÖRST BJÖDS DET PÅ FIKA MED NYBAKADE MUFFINS MED MARÄNGTÄCKE! MUMS!

ALLA ÄR HUNDÄLSKARE. MILTON SATTE SEJ FÖRST I BONUSKUSINENS KNÄ OCH BLEV OMPYSSLAD DÄR.

Midsommar 2013 i Sigtuna 005

Milton och barnens ”bonuskusin” + Kusinen i bakgrunden.

 

SÖSTRA MI OCH JAG + HUNDARNA GICK SEN EN LÅNGPROMENAD (och jag fick tvåtusen blåsor på fötterna! Aj aj aj!)

 UNDER TIDEN SPELADE GRABBARNA GRUS TV-SPEL OCH GITARR:

Midsommar 2013 i Sigtuna 010

Kusinen, Mellan och Storing.

 

Midsommar 2013 i Sigtuna 014

Mina fina söner.

 

SEN VAR DET DAGS ATT GÖRA IORDNING MIDDAGEN.

FULL RULLE I KÖKET:

Midsommar 2013 i Sigtuna 016

Bonuskusin

Midsommar 2013 i Sigtuna 020

Svåger

Midsommar 2013 i Sigtuna 021

Bonuskusin + Söstra Mi

 

DÄREFTER ÅT VI DEN JÄTTEGODA  MIDDAGEN!

Midsommar 2013 i Sigtuna 026

Söstra Mi, Bonuskusin och Storing

Midsommar 2013 i Sigtuna 029

Svåger och jag.                                        

Midsommar 2013 i Sigtuna 031 

Mellan.

 En stund med mobilen….i ALLA sammanhang.

 

Midsommar 2013 i Sigtuna 033Midsommar 2013 i Sigtuna 032

Efterrätt före……

Midsommar 2013 i Sigtuna 297

Efterrätt efter…..

 

Midsommar 2013 i Sigtuna 044

Midsommar 2013 i Sigtuna 049

GOS med hundar en liten stund….

Midsommar 2013 i Sigtuna 035

En ”små-grodorna-snabbis”…..med Milton i förgrunden….

    Midsommar 2013 i Sigtuna 051

Midsommar 2013 i Sigtuna 052

DEN SPÄNNANDE OCH ROLIGA ”FARBRORN” LEKER MED FIONA, SOM FÅR TOKSPEL AV LYCKA!!

 

Midsommar 2013 i Sigtuna 076

SEN LITE LEK MED STORING OCKSÅ…

 

  Midsommar 2013 i Sigtuna 092

”Små grodorna, små grodorna är lustiga att seeee!” sjunger svågern.

”Jag vill också va me!” säger Söstra Mi.

 

Midsommar 2013 i Sigtuna 158

”Kasta pinnen då!!!” säger Fiona.

Midsommar 2013 i Sigtuna 163

”JAAAAA!!!” ropar Fiona.

”NEEEEEJ!!” ropar alla andra….

Midsommar 2013 i Sigtuna 182

”Kan jag få din pinne??” frågar Fiona Mellan.

Midsommar 2013 i Sigtuna 417

   ”AJJABAJJA! Du får inte ta pinnarna!” uppfostrar Storing.

Midsommar 2013 i Sigtuna 095              

”Då tar jag ALLA pinnar!” tjurar svågern…

 

Midsommar 2013 i Sigtuna 374

”Vaddå?!? Jag har inte gjort nåt!!”

 

     Midsommar 2013 i Sigtuna 298   

Mera vin behövs!!

……..in i dimman…………

 

SLUT!

 

Vilken svettig dag! /erviluca

Postat den

Först svettades jag i det första samtalet, för rummet var så VARMT! Vi behöver lite fläktar på kontoret, tror jag….

SEN gick jag till hundparken en stund och satte mej på bänken där. Fiona fick ”tokspel” och sprang runt som om hon hade eld i baken. Det kanske var solen… Sen dök det upp två tjejer med två hundar. Jag förstod att den ena var matte till båda. Hon stod och såg Väldigt osäker ut, och berättade att hundarna var ”lite osäkra”. Hela hennes kropp skreeeek: Jag är OSÄKER!!! Jag hade lust att förvandla mej till Cecar Millan en stund och säga: ”Sträck på ryggen! Se stolt ut! Ta kommandot! Bli en ledare!”, men jag bara låtsades att det regnade (och fällde upp ett paraply. Not).

SEN kom en JÄTTETREVLIG nybliven mamma med en liten corgi. Hon slog sej ner på bänken bredvid mej och vi började prata. Först ”niade” hon mej, vilket gjorde att jag kände mej som otrooooligt gammal (typ 80 år!), men sen slutade hon med det. Vi ”fann varandra” och pratade som bara den! Obs! Inte om hundar, utan om våra respektive intressen/jobb! Det var kul!

SEN åkte jag iväg för att träffa en liten ”nästan-rymmar-tjej”. Jag hämtade upp henne och vi åkte och fikade. Hon var ARG som ett bi! Hon satt och ”hatade” sina föräldrar, och höll på att krypa ur skinnet när jag sa att dom var oroliga för henne: ”Meh! Åååååh!” Sen skjutsade jag tillbaka henne och åkte vidare till nästa lilla skrutta:

Jag hade lovat henne att vi skulle gå ut med hundarna, så det gjorde vi.Hon tycker om att låtsas att Milton är hennes. 🙂  Vi gick till en annan hundpark (än den ovan) och satte oss på en bänk. Där berättade hon en massa spökhistorier för mej, så att trots att solen stråååålade och gjorde mej svettig, reste sej håren på armarna. Huvva! Jag är väldigt lättskrämd. Hon tycktes njuuuta av att jag blev så rädd! Vi pratade om andra Viktiga Saker också, men det är Hemligt! 😛

Nu har jag suttit en lååång stund och räknat arbetstimmar, så hjärnan är helt mosig. Jag har ju givit mej själv diagnosen dyskalkyli, så ni fattar hur jobbigt det är med alla siffror!?

Det är annars en Fantastiskt Underbar Kväll och jag önskar att jag hade en altan och ett glas viiiin. Men det har jag inte. Däremot har jag har en balkong och ett glas vatten, och  jag är bra på att fantisera….

Glad midsommar allihop!

 

Mina fortsatta öden och äventyr… /erviluca

Postat den

What a day! Again!

Jag vill ibland inte vara jag. Jag vill vara Någon Annan.

Fast å andra sidan hetsar jag inte upp mej eller lägger mej ner och skriker ”Maaaammmaaaaaa!” (även om jag har god lust till det ibland) när det går fel. Jag fixar. Själv. Utan hjälp. Och. Klarar det.

Kan själv!

That´s my motto!

Typ.

Dagen är över och jag ska hämta min bil. Nyckeln har jag hämtat på kontoret. Den sista familjen har vi jobbat hårt med – slitit – i nästan 3 timmar (och frågan är ändå: Nådde vi fram till mamman…?). Pust. Vi är som urvridna disktrasor i hjärnorna när vi kliver ut ur huset. Vi tittar på varandra och skakar på huvudena.

Men nu ska bilen hämtas! Tjoho.

När jag kommer till garaget börjar jag leta efter bilnyckeln….”VAR la jag den nu???” Jag raffsar och sliter i väskan, river och letar….Ett varv till; ner med handen och gräva! VAR FAAN ÄR BILNYCKELN! Ja, jag svär. Då stoppar kollegan lugnt ner sin ena hand i en ficka i väskan, och säger: ”I den HÄR har du säkert lagt bilnyckeln. Det är en Typisk Bilnyckelficka!”. Hon har rätt. Där ligger bilnyckeln.

Mot bilen. Med språng.

När jag väl är där funderar jag en kort stund på om hundarna behöver ta en kiss-och bajssväng eller inte. Bestämmer mej för att dom behöver det. Går en sån. Som tur är bajsar ingen, för jag upptäcker att jag inte har några bajspåsar….Dom ligger i jackan som ligger i bilen…

Väl tillbaka i garaget knyter jag fast hundarna i en stolpe för att gå till automaten och betala biljetten. Men var är biljetten?!? Jag är säker på att jag la den i plånboken, så jag går igenom den fack efter fack och rotar och letar. Näe. Var är den?? Jag letar igenom alla fickor i väskan och alla fickor i plånboken två gånger. Sen är jag nära att ge upp. Men inser att jag behöver TÄNKA. Jag går till bilen (och blir överfallen av slickar och Lycka!) och sätter mej och FUNDERAR. Då ser jag biljetten! Den ligger i bilen! Meh! VEM har lagt den där?? Liksom.

Och huuuuur kunde jag tro att jag lagt den i plånboken!?! För den låg ju gömd UNDER sätet i bilen! Bortglömd. Det visste jag ju!

 Tillbaka till Apparaten. Jag har en 500-lapp. Apparaten tar inte 500-lappar. Jag måste alltså gå och växla. Jävla skit! Jag hastar  iväg för att växla 500-lappen i 100-lappar. Jag tror att jag bara ska kunna svänga in på Apoteket,  som ligger närmast, och få växel. ”Nej!” säger Apotekstanten (rätt otrevligt faktiskt.  Jag har lust att göra fuck-you-tecknet, men som tur är är jag vuxen och kan stoppa den impulsen…). Jag går in på H&M: ”Nej, vi växlar inte”. Jag går in på Lindex: ”Nej, jag kan inte öppna kassaapparaten!”. Jag går in på affär X, och Y, och Fadderullan, och Hejsan, och Svejsan: ”Nej!” säger alla.

VAD FAAN SKA JAG GÖRA??? Jag har en ”obrukbar” 500-lapp i handen och får inte växla den! Svetten lackar.

Till slut går jag in på någon ”Ditt-och-Datt-affär” och frågar och tjejen i kassan säger: ”Okey då….” och jag får  lust att PUSSA på henne. ”Ååååh TACK! Äntligen!” pustar jag. Jag tar fram 500-lappen och lämnar den till henne. Hon tittar noga på den och säger sen: ”Hm…den är väldigt ful. Såna här fula och trasiga sedlar BRUKAR vi inte ta…”, som om JAG hade tillverkat den, och skrynklat till den innan jag lämnade fram den?! Den är ju liksom inte MIN personliga. Men hon är ”snäll för den här gången” och växlar den åt mej. ”TACK JÄTTESNÄLLA DU!!” säger jag och leeer mitt Bästa Leeende (och DET vill inte säga lite…).  🙂

X 5

Med FEM hundralappar hoppar jag hopsasteg tillbaka till Apparaten. Här ska betalas (!).

Men det är ju JAG som ska göra det! Jag! Moi! Glömde det….

HUR jag än vänder och vrider hundralapparna spottar maskinen ut dom igen: ”Bläh!” liksom. Jag håller på och håller på, och nu lackar svetten igen. Kön bakom mej växer. Till slut vänder jag mej om och säger till första bästa: ”Det spelar ingen roll hur jag än stoppar in dom; Apparaten tar inte emot pengarna!”

”Ööööh, den kanske inte tar pengar”, säger Mr Smart.

Jag pekar på bilden på PENGAR (sedlar).

”Men den kanske är trasig”, säger Mr Smartkillens kompis. Sen lägger han till: ”Ring det där numret!”

Jag har mobilen i bilen. Of course!

Jag memorerar telefonnumret och springer till bilen rabblandes numret: 08-580 01 800. Jag blir överöst av slickar när jag sätter mej i  bilen (igen), men puttar bryskt undan hundarna: Här ska ringas!

Jag ringer och ringer. Inget svar. Ringer igen. Tittar mej omkring. Tänker att jag kanske kan hitta en väg ut ur garaget som INTE har bommar och stoppgrejer….

Funderar på om jag ska/kan sova i bilen i garaget i natt….. Tja….Varför inte, liksom?

Funderar på om Apparaten kan känna av att mitt kontokort är tomt på pengar eller inte….Bestämmer mej för att pröva.

Går tillbaka till Apparaten och stoppar in mitt kontokort: Ja, Apparaten kan känna av att kortet är tomt.

Shit –  pommes frites!

   

Jag försöker med sedlar en gång till. Ba´fatt, liksom. Meh! Det funkar: En hundralapp, två hundralappar….sen är det stopp. Den vill inte mer. Meh! Jag trycker in nästa hundralapp, men maskinen SPOTTAR ilsket ut den, så att den flyyyyyger ut och jag får fånga den i luften. ”Ojdå!” säger jag. ”DEN hundralappen tyckte den INTE om!” konstaterar jag och ler mot kvinnan som står bakom mej. ”Näe, den verkligen flög ut!” skrattar hon. Jag prövar med en annan, skrynkligare hundralapp: Ja! ”Den gillar tydligen använda och skrynkliga hundralappar”, säger jag och stoppar in den sista skrynkliga.

När Apparaten är nöjd och mätt får jag tillbaka den lilla vita lappen. ”Jaaaaa! Tack Gode Gud!”, utropar jag då. Kvinnan ler och ser lite frågande ut. ”Du anar inte hur länge jag har bråkat med den här Apparaten”, säger jag. ”Nu kan jag ÄNTLIGEN åka ut ur garaget!”.

Jag går till bilen, hoppar in i den, stoppar in den jävla lilla biljetten i det fåniga lilla hålet, bommen öppnas och jag kan LÄMNA det JÄVLA GARAGET och KÖRA HEM!

Den som vill vara Jag (med mitt Spännande liv och leverne!) säger ”Tuppen jaaaa!”……….

🙂

Man behöver bara TÄNKA lite…./erviluca

Postat den

Jag fortsätter att leta hemma efter plånboken. Jag TRODDE att jag lagt den i Lilla Handväskan, för jag byter fram och tillbaka mellan den och Portföljen beroende på vart jag ska och vad jag ska göra. Lilla Handväskan= åka och handla/shoppa. Portföljen=jobba. Of course! Det  hade ni redan räknat ut.

Men plånboken finns inte i Lilla Handväskan! Var är den? På köksbordet? Njet. På strykbrädan? Nej. I fickan på Andra Jackan? Nope. I Portföljen (fast-jag-inte-hittade-den)? Niente.

Letar-letar-letar-letar.

Men av Någon Anledning blir jag inte orolig över om den är stulen. Jag funderar på varför jag inte är orolig: Jag är KOLUGN när det händer sådana saker för det mesta, så i o f s är det inte så konstigt. Dessutom var plånboken tom på pengar. Den innehåller dock ID-kort och andra kort, men WTF! Sånt går att göra nytt. Och att oroa sej tar bara kraft.

ELLER är det så att mitt undermedvetna VET var jag lagt den, så jag behöver bara TÄNKA en stund?

Jag prövar tekniken att TÄNKA-EN-STUND……

Aaaaaah! NU minns jag: Jag åkte ut till skogen med hundarna, och hade plånboken med mej, men tyckte den var för stor för att bära med i fickan så jag stoppade den UNDER STOLEN I BILEN.

Jag vet också att jag tänkte: ”Nu kommer jag att glömma att den är där”, så därför satt jag kvar några extra sekunder och liksom ”matade in” informationen i hjärnan.

*harkel*

Fast jag minns det ju. Nu!

Bättre sent än aldrig…hö hö hö.!

Men var är då bilen??

*suckar*

I Svala Garaget i Sollentuna.

Såååå….HUR ska jag då ta mej till Sollentuna när SL-kort och andra kort (=pengar) är i bilen i Svala Garaget i Sollentuna!?

*tänker*

*TÄNKER*

*tänker*: Jag och en ”nästan-kollega” ska ha ett möte ihop i Sollentuna idag. HON bor i Åkersberga. Tjohoooo!

Ringer henne!

Givetvis kan jag åka med!

Tjohooo!

Det löser sej alltid.

Det är ju det jag säger.

Man behöver bara TÄNKA lite.