RSS Flöde

Månadsarkiv: maj 2013

Bilen är lagad – typ /erviluca

Postat den

lite av varje mars 2013 010

Kudde i bakgrunden

 

Jag har under minst ett halvårs tid kört med ena bakrutan öppen, eftersom den fastnade i halvöppet läge och därefter varken gick att öppna eller stänga. ALLA rutor upphörde fungera precis då – när ena bakrutan fastnade.

Men jag är en sån som ”löser” saker på mitt eget sätt, när det behövs, och så ”kör” jag vidare ett tag till, tills det är omöjligt. Typ.

”Finns det råd så finns det…rön”, eller nåt.

Så jag bullade in en kudde i rutan och så löste jag köldfrågan på detta sätt i vintras. Den frös fast där. Typ. Iallafall tillfälligt. Tills den åkte ut av sej själv någonstans mellan Åkersberga och Sollentuna. Då stoppade jag in en ny kudde. Den ramlade också ut till slut…..

Sen var fönster-kuddarna slut.

Det krävdes alltså Ny Lösning.

Tejp. Rutan tejpades igen med svart tejp.

Under hela den här perioden kunde egentligen ”Vem-som-helst” stjäla bilen, eftersom det bara var att plocka ut kudden/ta bort tejpen, sticka in handen och öppna bilen: ”Varsågod!” liksom.

Men jag tänkte att ”Ingen vill väl stjäla en GAMMAL Volvo?!?”

Och det ville ingen.

Nåja. Fönsterproblemet var inget stort problem, så jag körde vidare.

Mellan sa att bilen såg ut som ”värsta gettobilen”. Men det är nog lite ”getto” över mej, om jag tänker efter….

MEN sen slocknade ena framlampan…och så slocknade belysningen som lyser upp alla grejer och saker inuti. Så tex när jag körde genom en tunnel, och det blev mörkt, kunde jag inte se hur fort jag körde…..

….men det är ju bara att köra lika fort som den framför på ett ungefär. Typ.

I måndags ville den VERKLIGEN inte vara med längre, för då började det lukta plaströk i hela bilen när jag startade. Jag tänkte först att jag skulle hålla andan och köra, men sen tänkte jag lite till, och insåg att jag nog skulle svimma till slut….men då kunde jag ju veva ner fönstret…NOT!

Så jag körde till verkstan. Den låg så nära att jag kunde hålla andan. För plaströk är väl farligt att andas in?

Väl där rabblade jag alla fel bilen hade. Plus att framdäcken såg så konstiga ut. Det såg ut som om det var stora sprickor i dom!

Sen har jag åkt tåg och buss så det bara stänker om det i flera dagar och OJ vilken tid det tagit och OJ vad hjärnan fått arbeta för att förstå varifrån alla bussar och tåg går och vilken hållplats och tid, och hej och hå! Snacka om stress! Fast det var kul att se hur man tar sej till Kista och till Danderyds sjukhus och till alla möjliga platser, kommunalt. Det blev liksom: ”Jahaaaaa! Är det HÄR jag bor!”.

Jag tror jag ska ta mina söner till Kista Centrum inom kort. DÄR är det mysigt! Typ. Vilket Centrum, liksom! Värsta Utomlands inuti, liksom. Kista är härligt! Mycket människor från alla håll och kanter i världen.

Nåja.

IDAG hämtade jag bilen!

Jag tänkte ”kärlekstankar” när jag var på väg för att hämta den: ”Kära lilla bil, vad jag längtat efter dej! Du ska få en härlig dusch och så ska jag städa dej och tvätta dej inuti och jag ska prata snällt med dej och be dej förlåta mej alla mina elaka tankar jag haft om dej ibland, och så ska jag…..”. Typ.

Så stod den där, min fina bajsbruna Volvo, och såg ut att längta efter mej (också), mitt i verkstan.

Verkstadsmannen tittade bekymrat på mej och sa:

”Bråmsbelägen vor micket rostig! Kåm! Do titta!” Jag tittade.

”Eeeeeeh??” Jag såg två metallfyrkanter. ”Jaha??? Jag vet inte hur nya bromsbelägg ser ut”, sa jag ärligt.

”Dåm ska voara så häääär tjoka”, sa mannen och måttade med fingrarna.

”Oj oj oj!” sa jag, för kändes som om det var det jag skulle säga. Och se bekymrad ut också.

Han hade ”bytt glykol” (?) och ”fyllt på med olja” och:

”Titta här! Så dåm se ot!!” sa han och höll upp små saker som han bytt.

”Ja, oj oj oj!” sa jag och hade ingen aaaaning om hur ”dom såg ut”. Dom såg ju ut som dom såg ut. Liksom.

Och sen hade han ”&%¤#=)/%&” med motorn, som ”…forot boara gick po TVO cylindrar!”.

”Oj oj oj!” sa jag med bekymrad min. Igen.

Han gestikulerade och var upprörd över hur trasig bilen varit.

”Oj oj oj!” sa jag igen.

Och så hade han bytt två framdäck för på den ena var det ”en stoooor bobbla” och på det andra var det ”sprickor”.

NU har jag en glad och pigg bil, där fönstrerna går att öppna och stänga på Vänster sida – inte på höger. OM man ska kunna stänga dom på höger sida också måste man ”%¤/&¤%/&%/” och det har jag inte råd med just nu för det skulle kosta 2-3000 kr extra.

Pust!

Nu rullar bilen och är nöjd och glad. Och jag med.

Puh!

Husvakt finnes! /erviluca

Postat den

Här finns en frivillig husvakt, som kan vakta/bo i ditt/ert hus när du/ni åker på semester i sommar! Jag kan vattna dina blommor och ta in posten, klippa din gräsmatta och se till att inget inbrott sker.

Helst ska huset ligga sådär lite ”bra” så att jag kan njuta lite samtidigt också. Gärna pool, men inget måste. Har du en eller ett par hundar kan jag ta hand om dom också!

Svar lämnas här nedan.

🙂

 

PS. Jag menar allvar. DS

Evert och Gunnar /erviluca

Postat den

 

Varje gång jag ser Evert och Gunnar komma gående blir jag glad. Jag gillar dom båda. Dom har en så Positiv Energi!

Evert har berättat att Gunnar först bodde tillsammans med hans son, men där blev han illa behandlad av dom andra, stora hundarna. Han är så liten, Gunnar, som en chihuahua ungefär.

Så Gunnar blev lämnad hos pappa Evert. Först tillfälligt….

…men sen blev han kvar.

Jag tänker att det var en Lyckträff – att det var Meningen! För oj vad dom där två trivs ihop! Dom ser ut som ett riktigt Radarpar. Evert med sina plirande, glittriga ögon och Gunnar med sina pigga, busiga ögon. Dom där två har en tyst kommunikation. Ständigt pågående. Fast ibland kommunicerar dom högt också – iallafall Evert. Han översätter Gunnars tankar:

”Han har gått här och undrat om han inte ska träffa någon kompis. Han tycker inte om att gå en hel promenad utan att träffa en kompis, så nu blev han glad när han träffade er. Men nu är han färdig! Han ville bara säga hej.”

Jag vet inte alls hur Everts liv såg ut innan Gunnar flyttade hem till honom, men jag fantiserar om att det var ganska torftigt. En ensamstående man i 85-årsåldern, som han är.

Och sen kom Gunnar!

Gunnar öppnar dörrar för Evert. Alla vill hälsa på lilla söta Gunnar, och prata en liten stund med honom, och Evert.

Jag tror det är STOR KÄRLEK  dom emellan.

Man blir så GLAD när man ser dom.

Det riktigt lyser om radarparet Evert och Gunnar!

 

 

Tänker på alla mammor… /erviluca

Postat den

Jag tänker ganska ofta på alla dessa mammor i världen som kämpar och sliter, uppoffrar sej och strider – för sej själva, men framförallt för sina barn.

Aldrig någonsin utsätts en pappa för samma påfrestningar som en mamma.

Jag tänker på alla UNGA mammor; alltifrån 13 år (men det finns ju yngre också) och uppåt. Både dom som blir bortgifta tidigt, och får barn väldigt tidigt samt dom som först ofta blir utskällda (för att dom haft sex, trots att dom inte fick/har uppnått rätt ålder) och därefter får straff på straff på straff för att dom blev gravida, och sen ”minsann ska få lära sej”…..

…när det är svårt och jobbigt nog att vänta barn och bli mamma för första gången – speciellt om man är så ung! En ung mamma tvingas mogna mycket fortare än sina jämnåriga kompisar, och blir ofta ofta väldigt ensam.

Och om hon sedan också vill bli älskad….vem vill älska en mamma? En UNG mamma. En 15-20-årig mamma. Unga killar vill ofta inte ha någon annans unge på halsen….

Sen tänker jag på alla kämpande kvinnor i Den Tredje Världen (varför kallas det just Den Tredje?? Vilka länder är Den Första och Den Andra?). Kvinnor som är fattiga, instängda, utsatta….som är ensamma, eller som lever med en aggressiv man, svärmor eller någon/några andra som gör livet till Pest.

Hur orkar dom?

Alla mammor världen över, som inte kan ge sina barn mat, och som  tvingas se dom svälta ihjäl. Alla fattiga kvinnor som föder sina barn ensamma i bushen eller kvinnor som dör när dom ska föda, för att dom är för trånga, eller för att barnet ligger fel eller något annat….och så har dom ingen möjlighet att få någon medicinsk hjälp….

Alla mammor som slitits sönder i underlivet av barnafödslar, alla mammor som omskurits, fött barn, sytts ihop och skurits upp otaliga gånger.

Hur orkar dom?

Alla mammor som fått barn ifrån våldtäkter…..och alla mammor som kämpar med att försörja sina barn och sej själva, där mannen stuckit, inte orkat, inte velat…..

Alla mammor som behandlas som paria eftersom dom fött barn utom äktenskapet….

Alla dessa mammor tänker jag extra mycket på idag, när det är DERAS/VÅRAN dag:

MORS DAG!

 

 

 

Vägs ände /erviluca

Postat den

 

När man kommit till vägs ände

när vägen tagit slut

och framför finns ett Ingenting

som leder Ingenstans

Ska man då bara stanna

sätta sig ner

vänta

 bara låta tiden gå

i väntan på att en ny väg

ska byggas

ett nytt hopp

ska väckas

ett nytt liv

ska starta

Eller tar det slut där

vid vägs ände?

 

Gammal laptop? /erviluca

Postat den

Jag är så jävla braa, na na na na na naaa! /erviluca

Min lap-top, som jag spontanköpte för några år sedan,  och som jag använt JÄTTEMYCKET, sjunger på sista versen (tror jag).

Den går så här:

”Nu är det slut på orken – det är dags att somna iiiiin….” (Fredagsmysmelodin).

Jag bönar och beeeer: ”Kämpa lite till! Försök! Kom igen! Upp och hoppa!”

Men den bara suckar tungt, trasslar till alla sidor, rör till det, byter sida och stannar mitt i….

Älskvärd? /erviluca

Den är typ gråhårig, har värk i alla leder, går haltande och suckar tungt. Ibland rusar hjärtat på den.

TYP.

En Laptop lever ju inte så länge av vad jag förstår. Jag vet inte riktigt hur länge, men den här skaffade jag 2009, typ. Är en laptop gammal när den är 4 år?

Eller behöver jag bara ”rensa cockies” eller något annat obegripligt? Ge den lite meducin eller ”uppfräscha the dough” eller nåt sånt?

 

Stackars laptop – den är nog lite misskött. Jag har ju bara skrivit på den, och mailat och sparat bilder och sånt….inte duschat den, fixat den, oljat den och sånt annat viktigt.

Så jag TROR att den sjunger på sista versen.

Men den kanske bara behöver lite uppfräschning….?

Jag ska fråga Äldste Sonen när han kommer hit NÄSTA söndag.

KAOS /erviluca

Postat den

Kaos ute

kaos inne

kaos i hjärta

kaos i sinne.

Solig majdag 2012 016

Jag har iordningställt uthyrningsrummet så att Någon kan flytta in där. Det betyder att jag plockat ut alla grejer och pryttlar ur rummet, där Storing bott.

Man kan ju inte bara slänga gamla teckningar, foton, klassfoton, böcker, grejer och pryttlar! Så nu står grejerna i påsar runtom i vardagsrummet.

Solig majdag 2012 017

Reservmadrasserna står på högkant och den fina vita hurtsen står helt bortkommen där också,  tittar sej omkring och undrar var den hamnat – tom i magen och urtvättad.

I Minstings rum har jag plockat ur hyllorna, tvättat dom och ställt dom i uthyrningsrummet. Nu ska Minsting få den lite större bokhyllan som står och väntar i vardagsrummet, på att få en Egen Plats.

Tänk vad böcker och spel och mjukdjur samlar damm!

HerreGuuud!

EGENTLIGEN skulle jag vilja blunda och kasta allt allt i stora svarta soppåsar, men det GÅR INTE!

Det. Går. Inte.

Jag kan inte kasta funktionella saker. Det är miljöOvänligt att göra det, och det finns säkert någon som verkligen behöver en grej eller en pryl, och i så fall kan han/hon få den grejen av mej!

Dammsamlare

 

Det är dumt att kasta saker som fungerar. Det gör ONT i mej om jag måste.

Det är dumt att kasta kläder. Det gör ONT i mej om jag måste. Man kan ju skänka till Bättre Behövande.

Förr möblerade jag om hemma OFTA OFTA!

Jag tyckte det var kul att prova olika sätt att ställa möblerna på. Och jag hade Orken och Kraften och Viljan.

NU vill jag möblera om. Men jag vet inte om Orken Kraften och Viljan finns där…..

…och så undrar jag om det går att flytta på TV:n för det är ju bara ett sånt där underligt TV-urtag (eller vad det heter) på ETT ställe och flyttar jag på TV:n till andra sidan rummet måste man dra en sladd utefter väggarna runt hela v-rummet.

ORKA!

Liksom.

Vi får väl se om det blir hackat eller malet.

Eller så blir det Inkentink.

Kärlek till sönerna /erviluca

Postat den

När någon frågar: ”Och hur mår dina söner då?” så blir min första känsla en mindre explosion av kärlek och stolthet i bröstet.

Jag är så stolt över mina söner så att det är inte klokt!

Jag nästan spricker!

Dom är så varma och fina och goa och ÄKTA så att jag nästan slår knut på mej själv av lycka!

En efter en har dom gått igenom ”faser” där jag undrat om det någonsin kommer att ta slut, om det är ”kört” för dom, och tankar som ”vad har jag gjort för fel?!?!”…..

….och snart står jag med FACIT i hand över alla fyra:

FY FAAN VAD DET BLEV BRA!

Jag är nog både LÄTTAD och STOLT, tror jag, och kroniskt FYLLD AV KÄRLEK till mina vackra, fina, kärleksfulla, varma, goa, kloka

fyra söner.

Visserligen är en kvar i den trötta, loja, hösäckiga, ”vet-inte-åldern”…..

 Men ändå!

Dom andra kom ju ut på Andra Sidan som Underbara Människor, så varför inte han?!

I LOVE YOU SONS of me!

 

Tankar vid en begravning /erviluca

Postat den

Det blir så tydligt att åren går, när man träffar släktingar vid en begravning. Plötsligt tillhör jag ”mittengenerationen” – jag, som alldeles nyss tillhörde ”ungdomsgenerationen”!

Vad hände, liksom?

 Hur kan alla mina kusiner blivit både grå- och tunnhåriga, och äldre – dom var ju unga nyss!

Och dom som var ”i mitten” förut, har nu blivit äldst.

Det är så konstigt, för det gick så fort.

Och jag känner mej ändå rätt ung. Och ”vanlig”. Inte  som om jag tillhör ”generationen i mitten”.

Jag tittar på mannen som sitter bredvid en av mina kusiner och funderar på vem det kan vara. Viskande frågar jag min syster.

Nämen, det är ju kusinens  äldsta son, som blivit MAN! Men han var ju alldeles nyss ett barn!

HerreGud! Jag har blivit en sån där kärring som går fram och säger att ”jag minns när du var så häääääär liten!” och ”OJ, vad du har blivit STOR!!” och ”TÄNK vad åren går fort!” – precis som äldre kärringar och gubbar sagt i alla tider. Sån där som jag aldrig skulle bli. För jag skulle liksom ”hänga med” när åren gick, och ”fatta det”. Inte bli så jävla förvånad!

TÄNK att jag också hamnade här!

Fa sci ne rande!

Inte för att jag trodde att jag skulle dö innan direkt, men….jag trodde väl inte….att det skulle gå så fort!

Jag blir farmor till nästa generation som föds, och det kan starta när-som-helst….

HerreGud, vad hände?!

Igår begravdes min kära älskade farbror, som kämpade som en tapper soldat med att hålla sej levande mycket längre än någon trodde, med konstgjord hjärtpump, cancer och allehanda sjukdomar. Men till slut gick det inte längre.

Nu är han i Himlen tillsammans med sina två bröder.

Storasyster, snart 85, finns kvar här på jorden.  Hon förlorade alla sina småbröder alldeles för tidigt. Häromveckan dog alltså den yngsta brodern, 14 år yngre än henne.

That´s life.

Ingen undkommer döden.

Emerich Roth /erviluca

Postat den

 

Emerich Roth hade oturen att födas i fel land med fel religion, enligt Hitler. Därför sändes han till (olika) koncentrationsläger som ung.

Om detta helvete berättar han i en liten film han gjort, och live, på olika skolor runtom i Sverige, och detta har han gjort de senaste 21 åren. Han är nu 89 år.

Efter koncentrationslägertiden, och den fysiska och psykiska läkning som krävdes efter det, kom han till Sverige i början på 50-talet. Han utbildade sig till socionom och sedemera till terapeut (precis som jag!!). Han var TYST om sin tid, och sina upplevelser i koncentrationslägrena i ca 50 år, innan han började berätta.

Det var en dag då han såg några killar, som gjorde Hitler-hälsning och skrek och tjoade, och ingen reagerade, som han bestämde sej för att Berätta.

Nu Berättar han.

Jag tror att en sån som han ÄR ”Vägen Sanningen och Livet”. En sån som han har sett Döden i Vitögat och Upplevt Helvetet. En sån som han bör man lyssna på och ta på allvar. Han VET.

 

Han VET hur det är att vara med om Det Värsta, Överleva och återvända till Livet.

Jag känner mej ödmjuk inför att jag fick lyssna på honom. Jag känner mej glad över att jag träffat en som överlevde.

 Jag känner mej förundrad och förskräckt över vilket enormt FÖRARBETE Hitler lät tusentals människor utföra för att skapa dessa Fullkomliga Utrotningsmaskiner som Koncentrationslägrena var.

 

Hur länge pågick förarbetena till detta? Hur länge förberedde sej Tyskland innan dom började sända människor till slakt? Och hur många människor var inblandade i att bygga dessa helvetesområden?

Ofattbara mängder människor plååååågades läääänge. En del blev avrättade direkt.

Omfattningen av Hela Detta Helvete är så ofattbar, och ogreppbar.

Om du kan: Lyssna på Emerich Roth. Han kanske kommer till er skola/kommun.

Han är en utav dom som fortfarande lever och upplevde detta.

 

Och han hyser inget hat.

 

För det får han en stjärna i himlen.

Av mej.

Vilken fantastisk människa!

Och hans syn på barndom, barns uppväxt och varför barn spårar ur är EXAKT mina tankar. Jag fick kraft av att höra hans ord och hans berättelse. Bekräftelse.

TACK, Emerich, för att du finns och orkar berätta!