RSS Flöde

Mina fortsatta öden och äventyr… /erviluca

Postat den

What a day! Again!

Jag vill ibland inte vara jag. Jag vill vara Någon Annan.

Fast å andra sidan hetsar jag inte upp mej eller lägger mej ner och skriker ”Maaaammmaaaaaa!” (även om jag har god lust till det ibland) när det går fel. Jag fixar. Själv. Utan hjälp. Och. Klarar det.

Kan själv!

That´s my motto!

Typ.

Dagen är över och jag ska hämta min bil. Nyckeln har jag hämtat på kontoret. Den sista familjen har vi jobbat hårt med – slitit – i nästan 3 timmar (och frågan är ändå: Nådde vi fram till mamman…?). Pust. Vi är som urvridna disktrasor i hjärnorna när vi kliver ut ur huset. Vi tittar på varandra och skakar på huvudena.

Men nu ska bilen hämtas! Tjoho.

När jag kommer till garaget börjar jag leta efter bilnyckeln….”VAR la jag den nu???” Jag raffsar och sliter i väskan, river och letar….Ett varv till; ner med handen och gräva! VAR FAAN ÄR BILNYCKELN! Ja, jag svär. Då stoppar kollegan lugnt ner sin ena hand i en ficka i väskan, och säger: ”I den HÄR har du säkert lagt bilnyckeln. Det är en Typisk Bilnyckelficka!”. Hon har rätt. Där ligger bilnyckeln.

Mot bilen. Med språng.

När jag väl är där funderar jag en kort stund på om hundarna behöver ta en kiss-och bajssväng eller inte. Bestämmer mej för att dom behöver det. Går en sån. Som tur är bajsar ingen, för jag upptäcker att jag inte har några bajspåsar….Dom ligger i jackan som ligger i bilen…

Väl tillbaka i garaget knyter jag fast hundarna i en stolpe för att gå till automaten och betala biljetten. Men var är biljetten?!? Jag är säker på att jag la den i plånboken, så jag går igenom den fack efter fack och rotar och letar. Näe. Var är den?? Jag letar igenom alla fickor i väskan och alla fickor i plånboken två gånger. Sen är jag nära att ge upp. Men inser att jag behöver TÄNKA. Jag går till bilen (och blir överfallen av slickar och Lycka!) och sätter mej och FUNDERAR. Då ser jag biljetten! Den ligger i bilen! Meh! VEM har lagt den där?? Liksom.

Och huuuuur kunde jag tro att jag lagt den i plånboken!?! För den låg ju gömd UNDER sätet i bilen! Bortglömd. Det visste jag ju!

 Tillbaka till Apparaten. Jag har en 500-lapp. Apparaten tar inte 500-lappar. Jag måste alltså gå och växla. Jävla skit! Jag hastar  iväg för att växla 500-lappen i 100-lappar. Jag tror att jag bara ska kunna svänga in på Apoteket,  som ligger närmast, och få växel. ”Nej!” säger Apotekstanten (rätt otrevligt faktiskt.  Jag har lust att göra fuck-you-tecknet, men som tur är är jag vuxen och kan stoppa den impulsen…). Jag går in på H&M: ”Nej, vi växlar inte”. Jag går in på Lindex: ”Nej, jag kan inte öppna kassaapparaten!”. Jag går in på affär X, och Y, och Fadderullan, och Hejsan, och Svejsan: ”Nej!” säger alla.

VAD FAAN SKA JAG GÖRA??? Jag har en ”obrukbar” 500-lapp i handen och får inte växla den! Svetten lackar.

Till slut går jag in på någon ”Ditt-och-Datt-affär” och frågar och tjejen i kassan säger: ”Okey då….” och jag får  lust att PUSSA på henne. ”Ååååh TACK! Äntligen!” pustar jag. Jag tar fram 500-lappen och lämnar den till henne. Hon tittar noga på den och säger sen: ”Hm…den är väldigt ful. Såna här fula och trasiga sedlar BRUKAR vi inte ta…”, som om JAG hade tillverkat den, och skrynklat till den innan jag lämnade fram den?! Den är ju liksom inte MIN personliga. Men hon är ”snäll för den här gången” och växlar den åt mej. ”TACK JÄTTESNÄLLA DU!!” säger jag och leeer mitt Bästa Leeende (och DET vill inte säga lite…).  🙂

X 5

Med FEM hundralappar hoppar jag hopsasteg tillbaka till Apparaten. Här ska betalas (!).

Men det är ju JAG som ska göra det! Jag! Moi! Glömde det….

HUR jag än vänder och vrider hundralapparna spottar maskinen ut dom igen: ”Bläh!” liksom. Jag håller på och håller på, och nu lackar svetten igen. Kön bakom mej växer. Till slut vänder jag mej om och säger till första bästa: ”Det spelar ingen roll hur jag än stoppar in dom; Apparaten tar inte emot pengarna!”

”Ööööh, den kanske inte tar pengar”, säger Mr Smart.

Jag pekar på bilden på PENGAR (sedlar).

”Men den kanske är trasig”, säger Mr Smartkillens kompis. Sen lägger han till: ”Ring det där numret!”

Jag har mobilen i bilen. Of course!

Jag memorerar telefonnumret och springer till bilen rabblandes numret: 08-580 01 800. Jag blir överöst av slickar när jag sätter mej i  bilen (igen), men puttar bryskt undan hundarna: Här ska ringas!

Jag ringer och ringer. Inget svar. Ringer igen. Tittar mej omkring. Tänker att jag kanske kan hitta en väg ut ur garaget som INTE har bommar och stoppgrejer….

Funderar på om jag ska/kan sova i bilen i garaget i natt….. Tja….Varför inte, liksom?

Funderar på om Apparaten kan känna av att mitt kontokort är tomt på pengar eller inte….Bestämmer mej för att pröva.

Går tillbaka till Apparaten och stoppar in mitt kontokort: Ja, Apparaten kan känna av att kortet är tomt.

Shit –  pommes frites!

   

Jag försöker med sedlar en gång till. Ba´fatt, liksom. Meh! Det funkar: En hundralapp, två hundralappar….sen är det stopp. Den vill inte mer. Meh! Jag trycker in nästa hundralapp, men maskinen SPOTTAR ilsket ut den, så att den flyyyyyger ut och jag får fånga den i luften. ”Ojdå!” säger jag. ”DEN hundralappen tyckte den INTE om!” konstaterar jag och ler mot kvinnan som står bakom mej. ”Näe, den verkligen flög ut!” skrattar hon. Jag prövar med en annan, skrynkligare hundralapp: Ja! ”Den gillar tydligen använda och skrynkliga hundralappar”, säger jag och stoppar in den sista skrynkliga.

När Apparaten är nöjd och mätt får jag tillbaka den lilla vita lappen. ”Jaaaaa! Tack Gode Gud!”, utropar jag då. Kvinnan ler och ser lite frågande ut. ”Du anar inte hur länge jag har bråkat med den här Apparaten”, säger jag. ”Nu kan jag ÄNTLIGEN åka ut ur garaget!”.

Jag går till bilen, hoppar in i den, stoppar in den jävla lilla biljetten i det fåniga lilla hålet, bommen öppnas och jag kan LÄMNA det JÄVLA GARAGET och KÖRA HEM!

Den som vill vara Jag (med mitt Spännande liv och leverne!) säger ”Tuppen jaaaa!”……….

🙂

Annonser

Om erviluca

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar, familjeterapeut och Barnombud. Allt i en och samma kropp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: