RSS Flöde

Etikettarkiv: njet

Man behöver bara TÄNKA lite…./erviluca

Postat den

Jag fortsätter att leta hemma efter plånboken. Jag TRODDE att jag lagt den i Lilla Handväskan, för jag byter fram och tillbaka mellan den och Portföljen beroende på vart jag ska och vad jag ska göra. Lilla Handväskan= åka och handla/shoppa. Portföljen=jobba. Of course! Det  hade ni redan räknat ut.

Men plånboken finns inte i Lilla Handväskan! Var är den? På köksbordet? Njet. På strykbrädan? Nej. I fickan på Andra Jackan? Nope. I Portföljen (fast-jag-inte-hittade-den)? Niente.

Letar-letar-letar-letar.

Men av Någon Anledning blir jag inte orolig över om den är stulen. Jag funderar på varför jag inte är orolig: Jag är KOLUGN när det händer sådana saker för det mesta, så i o f s är det inte så konstigt. Dessutom var plånboken tom på pengar. Den innehåller dock ID-kort och andra kort, men WTF! Sånt går att göra nytt. Och att oroa sej tar bara kraft.

ELLER är det så att mitt undermedvetna VET var jag lagt den, så jag behöver bara TÄNKA en stund?

Jag prövar tekniken att TÄNKA-EN-STUND……

Aaaaaah! NU minns jag: Jag åkte ut till skogen med hundarna, och hade plånboken med mej, men tyckte den var för stor för att bära med i fickan så jag stoppade den UNDER STOLEN I BILEN.

Jag vet också att jag tänkte: ”Nu kommer jag att glömma att den är där”, så därför satt jag kvar några extra sekunder och liksom ”matade in” informationen i hjärnan.

*harkel*

Fast jag minns det ju. Nu!

Bättre sent än aldrig…hö hö hö.!

Men var är då bilen??

*suckar*

I Svala Garaget i Sollentuna.

Såååå….HUR ska jag då ta mej till Sollentuna när SL-kort och andra kort (=pengar) är i bilen i Svala Garaget i Sollentuna!?

*tänker*

*TÄNKER*

*tänker*: Jag och en ”nästan-kollega” ska ha ett möte ihop i Sollentuna idag. HON bor i Åkersberga. Tjohoooo!

Ringer henne!

Givetvis kan jag åka med!

Tjohooo!

Det löser sej alltid.

Det är ju det jag säger.

Man behöver bara TÄNKA lite.

Annonser

Nada. Njet. No-no. None! Niente. Nope! /erviluca

Postat den

Det hände inget. Nada. Njet. No-no. None! Niente. Nope!

Det bidde inget. Nada. Njet. No-no. None! Niente! Nope!

Vad var det då kvar? Nada. Njet. No-no. None! Niente! Nope!

Det blev och kändes tomt.

Ihåligt liksom.

Som i en stor grotta, där det droppar lite kyligt från väggarna, men det är högt i tak och det EKAR:

”Ho ho!………….          

 

…………………………………………………..ho ho!”     
 
                                             

Jag vet inte om Besluten jag tar, då och då, är bra eller dåliga. Om dom leder till bra eller dåliga saker. Eller inget. Fast jag tycker att jag tänkt igenom dom rätt ordentligt, och verkligen tänkt KLOKT, så känns det – sen efteråt – inte ett dugg klokt. Bara dumt. Och ogenomtänkt. FAST det är så jävla genomtänkt.

Jag vet inte om jag öppnar ”dom rätta dörrarna” i livet, eller dom felaktiga, eller om jag borde ha nyckeln till Något Annat. Jag vet inte om jag borde vara mer misstänksam, mindre naiv, dummare dvs inte så snäll.

Jag kanske är för mesig, för korkad, för ogenomtänkt, för snabb, för långsam.

Kanske jag har för dålig självkänsla, för dåligt självförtroende, för tjock mage och är för prickig!

Kanske jag är för gammal, för trött, för utsliten, för tråkig, för knasig, för otålig, för tålig.

Dessutom tänker jag för mycket.

OCH för lite.

Kanske är jag helt enkelt FEL.

Ett måndagsexemplar.

För det blir ju inget av nåt.

Någonsin.

Ever.

Ever never ever ever!

Nada. Njet. No-no. Niente. Nope.

Och ibland är det bara så jävla trååååååååååååkigt…….

…….att det bara bidde en tummetott!

Om ens det……

😦