Etikettarkiv: mej

Ibland blir det liksom bara GRRRRRRRRRRR! /erviluca

När man försöker och försöker och försöker och försöker få en människa att förstå att det handlar inte om att DEN ANDRA ska ”göra om sej” eller ”bli annorlunda”.

Det handlar inte om att vi ska svänga våra trollspön, som vi givetvis har flera stycken på lager (!), och TROLLA OM Den Andra personen så att den PLÖTSLIGT gör precis som Den Ena Personen vill och tänker!

DET HANDLAR OM ATT TÄNKA OM SJÄLV! RIKTA BLICKEN MOT SEJ SJÄLV: ”VAD KAN JAG GÖRA?”

Idag sa jag: ”Det handlar om att ni behöver lära er LYSSNA på varandra, båda två!”

”Meh! Jag lyssnar ju!”

”Ja, men jag menar LYSSNA och verkligen HÖRA vad hon tänker/känner/vill!”

”Det gör jag ju redan! Men hon tänker ju så bakvänt om allt! Hon är en jävla egoist!”

”Nej, du lyssnar inte på det sättet jag menar, för JAG hör ju vad hon säger….och det låter lika vettigt som det DU säger, anser jag, men ändå krockar ni!”

Han tittar irriterat på mej, som om jag vore helt dum i huvet.

”Det handlar om att du ska tänka dej att gå i hennes skor en stund, och på så sätt förstå HENNE, för att kunna veta hur du ska kommunicera med henne.”

Han tittar på mej med avsmak.

”Gå i HENNES skor!?! FY FAAN! Det skulle jag aldrig göra!”

”Jag menar givetvis inte bokstavligt”, säger jag och undrar om han förstår vad jag menar.

”Näe, det fattar jag väl, men hon är ju så jävla trångsynt och egoistisk så bara TANKEN på att försöka….näe!”

Jag suckar.

Som vanligt är det BARNEN som kommer i kläm.

Och dom krockar kring ALLT ALLT!

”Ni beter er som 3-åringar båda två!” säger jag.

Men jag VET att båda tänker: Näe, bara han/hon!

Båda vill ha RÄTT!

Dom säger båda att dom vill LÖSA PROBLEMEN och att : ”….det skulle gå om bara HON/HAN bla bla bla….”.

BÅDA är övertygade om att den andra är en Egoistisk Idiot, och jag får lust att ställa mej upp och säga:

”JA, JAG HÅLLER MED ER BÅDA: NI ÄR TVÅ EGOCENTRISKA EGOISTER SOM  ABSOLUT INTE VILL LÖSA ERA MENINGSSKILJAKTIGHETER KRING ALLT ALLT!

NI VILL BÅDA BARA HA RÄTT!

BÅDA VILL BARA VINNA!

ATT NI SKADAR ERA BARN UNDER TIDEN SKITER NI BÅDA FULLKOMLIGT I, FÖR OM NI  VILLE LÖSA ERA PROBLEM, SKULLE NI BÅDA SLUTA ATTACKERA, RESPEKTIVE FÖRSVARA, FÖR VARJE ORD DEN ANDRE UTTALAR.

VAR OCH EN AV ER SKULLE VÄNDA BLICKEN MOT SEJ SJÄLV OCH TÄNKA:

VAD KAN JUST JAG GÖRA FÖR ATT FÖRÄNDRA DETTA?”

Sen har jag lust att ”kasta in handduken” och fräsa:

” Fortsätt kriga ni, om det är det som håller er uppe här i livet! Men jag ska bara tala om för er, att så länge ni håller på så här, förstör ni för era barn, oavsett vad ni tror båda två.

Var och en av er är fantastiska föräldrar. Här sitter en underbar pappa och där sitter en härlig mamma, men ni sabbar för barnen genom att fortsätta kriga om småsaker.

 Nu kommer jag att stänga in er i ett rum och låsa, och låta er vara där tills ni bestämt er för att förstå varandra, lyssna på varandra och sluta kriga. Under tiden får barnen bo hos sina far- eller morföräldrar. Men ni kommer inte ut ur det här rummet förrän ni bestämt er för att lösa det här. OM ni tänker slåss, spotta på varandra, fräsa och klösa, samtala, skrika, böna och be….jag skiter i det!

Men ni släpps inte ut förrän ni löst det och kan uppskatta varandras olikheter utan att se dom som FAROR.”

Sen låser jag dörren och oavsett om det tar en dag, en vecka, en månad eller ett år, så ska dom vara instängda med BARA varandra tills dom kan komma överens och tro på varandra!

DET är en medicin jag skulle vilja ge MÅNGA av landets bråkande separerade föräldrar.

 

Kropp till salu! /erviluca

Näe, nu orkar jag inte längre med den här kroppen. Jag lägger ut den för försäljning. Rätt billigt. För den är såååå jobbig!

Äsch, nu kommer alla tankar på alla andra människor som har det MYCKET VÄRRE! Skit också! Kunde jag inte få vara värst bara en liten stund??

Jävla hjärna!

Jag tänkte verkligen GOTTA mej i Den Eländiga Kroppen och hur den beter sej med mej, men så dök det upp tankar på rullstolsburna människor, sängliggande, benlösa, armlösa, cancer-sjuka….

*suckar*

Varför får jag aldrig vara VÄRST?!

Det är orättvist!

Blä!

Som straff tänker jag inte skriva en rad om min jävla kropp som jävlas med mej!

Vem jag straffar?

Eeeeh…..?

Dej?

Mej?

Äh!

 

 

Jag – en lagbryterska /erviluca

 

 

 

EN HEL MÅNAD…..

…gick det utan att jag blev utskälld av NÅGON!

Det har varit en MYSIG månad.

En. Hel. Månad.

Jag borde ha firat – igår!

Idag blev jag utskälld:

”Det är faktiskt KOPPELTVÅNG i den här kommunen!! Hör du vad jag säger!? Jag tycker inte om hundar som springer lösa och DET ÄR FAKTISKT KOPPELTVÅNG!!” vrålade han åt mej.

Vi gick på spåret i skogen, och jag hade precis släppt lös två av hundarna.

”Det är faktiskt KOPPELTVÅNG ÖVERALLT här: Domarudden, Smedby, Skånsta….” rabblade han.

Han kanske trodde att jag var hörselskadad, eftersom han var tvungen att prata så HÖGT, och jag svarade inte (men han ställde ju heller ingen fråga….) – LOG bara stort.

Jag-ska-inte-bli-arg-och-jag-ska-inte-be-om-ursäkt-och-jag-ska-inte-koppla-hundarna! tänkte jag och loooog så det gnistrade om tänderna (om det inte fastnat någon matrest där…).

Han måtte trott att jag var utvecklingsstörd eller nåt.

Han joggade sen iväg, och vände sej om flera gånger för att se om jag kopplade hundarna. Det gjorde jag INTE! Jag hade två hundar lösa NÄSTAN hela promenaden, och försökte fundera ut något finurligt att säga till honom om jag skulle möta honom en gång till. Men jag kom inte på något.

Bara typ: ”Jaha, men då bryter jag väl lagen då!”. För det gjorde jag ju.

Jag gick omkring och bröt lagen.

Hemska, otäcka lagbryterska!

Ring polisen!

Promenaden blev inte lika mysig som den brukar vara….Det ÄR inte kul att bli utskälld och sen tänkte jag bara på att jag bröt lagen och på att, när jag gör det,  måste stå ut med att bli utskälld ”stup i kvarten”……

….. och att jag tyckte att människor som inte gillar hundar borde förbjudas! Dessutom tänkte jag att koppeltvång borde förbjudas, för det är hundmisshandel, tycker jag.

Sen borde man förbjuda knäppa människor också! Både såna som har hund och såna som inte har hund!

Hundar som aldrig får springa lösa är det SYND om! Så det så!

Mina hundar kommer I PRINCIP alltid när jag ropar eller visslar. Fast bara ”i princip”. Flisa är nästan alltid lös eftersom hon ALDRIG går fram till andra hundar eller människor. ALDRIG! Och hon kommer NÄSTAN alltid när jag ropar, även om hon stannar en meter ifrån (!).

Men men….

Kanske jag en dag finner mej i (lyder) lagar och regler – precis som ”alla andra” lagliga och Duktiga Människor, som aldrig gör några fel….

….. men till den dagen kommer……

….. kommer jag att förbli en lagbryterska, och dessutom kommer jag att bryta lite andra regler också! Ba´fatt jag vill det! Eller för att just dom reglerna är knäppa!

Så det så!

Ha!

Där fick ni!

 

Jag kan inte bestämma mej /erviluca

Jag kan inte bestämma mej för om jag är Nöjd eller Missnöjd, om jag är uttråkad eller inte, om jag är boored eller inte (samma sak juh, men jag orkar inte ta bort det), om jag är trött eller pigg (jo, det kan jag: Trött!)….

Jag kan inte bestämma mej för om jag vill ha någon att älska i mitt liv, eller inte, om jag vill bli älskad eller inte, om jag vill vara del i ett par eller inte.

Jag kan inte bestämma mej för om jag ska vika den rena tvätten eller inte, om jag ska tvätta en tvätt till eller inte, om jag ska städa badrummet också (precis som allt annat idag) eller inte.

Jag kan inte bestämma mej för om jag är Nöjd med mitt Liv eller inte, om jag gjorde det jag ville eller inte, om jag gör det jag vill eller inte, om jag vill ha det städat eller stökigt, om jag vill lära känna grannen eller inte, om jag vill bo här eller inte….

Jag kan inte bestämma mej för om jag är nöjd med mitt boende eller inte, om jag är nöjd med mitt jobb eller inte, om jag vill leva så här eller inte…..

Jag kan inte bestämma mej för om jag vill gå på kör eller inte, eller gå på Friskis och Svettis eller inte eller om jag vill gå på Brukshundsklubben eller inte.

Jag kan inte bestämma mej för om jag ska banta eller inte, om jag är tjock eller smal eller inte (!), om jag ska gå snabba promenader eller långsamma, om jag ska fixa riktig mat till mej eller inte….

HerreGud vad jag inte kan bestämma mej!

Suck!

😦

 

Tänk att så lite kan göra så mycket…/erviluca

Hon går ganska långt framför mej, men ändå stannar hon till och håller upp dörren åt mej när jag ska in. Hon ler ett kort leende när jag säger ”TACK!”. Jag känner mej glad av detta lilla.

🙂            🙂            🙂            🙂            🙂            🙂            🙂            🙂            🙂            🙂

Jag har aldrig sett mannen i fråga, men när jag kommer cyklande med cykeln full av kassar i både cykelvagnen och på styret, ler han emot mej och säger ”HEJ!”. ”Hej!?” säger jag tillbaka, förvånat, och ler. Vem är det? tänker jag sen. Känner jag honom? Men egentligen spelar det ingen roll, för leendet och ”Hejet” får mej att vara glad i flera timmar efteråt.

Tänk vad ett ord eller ett leende kan lysa upp ens dag!

När man förstår det, och får känna av det, borde man ständigt ”ge tillbaka” genom att sprida både leenden, upphållna dörrar, komplimanger och små ”hej” hit och dit, för OM det kan lysa upp någons dag, precis som det lyser upp min, är det värt ALLT.

Och det kostar inget, och kräver ingen större ansträngning.

🙂

 

Något att se fram emot…/erviluca

 

Vi är ett gäng medelålders människor som firar att en utav oss fyllt 60. Vi firar med bakelse och kaffe. Frågan kommer, som den alltid gör när någon fyller något över….30: ”Har du haft någon 60-årskris då?!”

”Jag har en pågående 40-årskris som inte gått över än….”, skrattar Den Nyblivna 60-åringen.

Jag skrattar: ”Skönt att man inte är ensam! Min ålderskris startade också vid 40 och har inte gått över än…”.

”Den enda kris jag har är att det är som om allt är Färdigt, och det finns inget mer att Uppleva: Jag är gift, har fått barn, som blivit vuxna, har det jobb jag troligen kommer att ha resten av livet….Det är liksom Färdigt…”, säger en av dom medelålders kvinnorna.

”Jamen, då är det ju skitbra för mej, för jag har ju inte träffat Den Rätte än, så då har jag det KVAR! Vilken TUR jag har som är singel!” säger jag lättat, och liksom känner hur min 40-årskris lättar lite.

Dom andra tittar på mej, och ser ut som om dom funderar på att gå hem och skiljas direkt, hela bunten.

Not!

Men ”Inget ont som inte har något gott med sig!”

Vilken himla tur att jag är singel!

Jag har Något kvar!!

🙂

 

 

En massa idéer och tankar /erviluca

Ibland är det så mycket jag vill skriva om så att det blir värsta ”seriekrocken” i huvudet, och ingen ordning på någonting. Så nu måste jag vänta på att bärgningsbilen ska komma, och på poliserna och brandmännen, som ska reda ut allt , och ta bort en bil i taget , och fixa och dona.

SEN blir det väl lite ordning igen. Där inne. I skallen.

Eller så måste Idéerna och Tankarna bara lära sej att ställa sej i kö, och vänta på sin tur. Nu trängs dom och bråkar och skriker ”JAAAAG vill vara först!!” och jag bara låter dom hållas….

Jag måste bli strängare mot Idéerna alltså. Eller nåt.

Rynka ögonbrynen och säga: ”Men den VAR faktiskt först! Du får vänta!”

Men tänk om DEN andra idén är roligare, och mer spännande, och har bråttom ut?!?

Den kanske borde få Förtur! Den kanske handlar om Nuet!? Den kanske är en Nyhet!!

Det är inte lätt att vara fylld av idéer, tankar och fantasier!

Stackars stackars lilla mej….

😉

Hur dagen började…/erviluca

 

Jag var på utbildning idag. En skitbra utbildning! Jag har vänt på hjärnan tre varv, och såna utbildningar gillar jag – där jag verkligen får TÄNKA så det KNAKAR.

Nåja.

Jag hade inte fixat någon hundvakt, och vem kan ”vakta” TRE hundar, varav en är en pytteliten valp, egentligen?

 Jag inser att det är ett uppdrag som är rätt omöjligt. Förutom för MEJ som äääälskar dom och som därför kan stå ut med kiss och bajs och stök…… och bli biten i händerna, eller tårna……..

 ……och en valp som går ”kors-och-tvärs” och som inte gör som man säger osv.
JAG står ut. Men troligen inte någon random hundvakt.

Så jag bestämde mej för att ha hundarna i bilen, och ha med allt dom behöver och rasta dom regelbundet under dagen.

Givetvis blev morgonen lite kaosartad. Mornar där allt MÅSTE klaffa – för att man MÅSTE komma iväg i tid och MÅSTE få allt fixat etc osv bla bla bla – klaffar aldrig. Så ÄR det. Så det är inget att hetsa upp sej över. Men upphetsad blir jag, och då inte på det Trevliga Sättet, utan mer på Det Svettiga Stirrande Sättet.

Om NÅGON kliver framför mej och säger ”Böh!” när jag blir stressat, stirrig och svettig så är jag ”ready to kill”. Typ.

När jag väl kommit till bilen med två normala hundar och en ”hit-och-dit-valp”, en kasse med hundgrejer och handväskan (som ENVISAS med att ramla av axeln när den inte ska det – jävla skitväska! – men snygg är den iallafall)…

…..så hade jag GLÖMT BILNYCKELN! Eller, kanske inte glömt, utan mer inte kollat att den verkligen låg i väskan!

Den låg i min jeansjacka som hängde i  hallen hemma!

Jävla jeansjacka!

Så jag fick gå hem igen med tre hundar, varav en som studsade åt ”fel håll” hela tiden….

Väl tillbaka vid bilen startade resan mot Målet.

Någon Rolig Figur hade ändrat på ”språk” på min GPS så den talade holländska! Jag är inte så bra på det, och jag brukar bara LYSSNA när jag har GPS:en på, men nu fattade jag alltså NOLL, och jag var alldeles för stressad för att stanna bilen och ställa om GPS:en.

Jag vet inte ens hur man gör! Fast det kanske är enkelt, men jag hade inte tid att kolla!

Så jag ”tolkade” GPS:en så gott det gick, och kom ”Ganska Rätt”. Alltså inte Helt Fel.

MEN! Jag höll på att somna vid ratten! Det är Helt Hopplöst för mej när jag är trött och ska köra bil: Mina ögon åker igen heeela tiden, och det fanns inte tid för att stanna och sova lite…förstås! Så jag tänkte att jag skulle köra av och köpa en kopp kaffe, men där jag körde av hade dom tagit bort hela jävla Statoil (!)….

…eller så fanns det aldrig någon Statoil där.

Jag kan nämligen inte lita på mitt minne vad gäller vad saker och ting ligger och hur det ser ut, för det sinnet är lika ”wajko” som lokalsinnet (dvs finns inte!). Det blev en U-sväng där istället, och inget kaffe.

Väl framme rusade jag upp för alla trapppor där på Söder, och in på skolan där utbildningen skulle vara! Jag frågade i receptionen i vilken lokal utbildningen hölls, men då sa  hon att det inte var någon sådan utbildning där (!).

”Men åååååååååååååh!”

Utbildningen skulle vara på en Annan Adress! Jag hade blandat ihop X och Y och fått det till B. För att göra en lång förklaring kort.

Så det var bara att trava vidare. Gata upp och gata ner.

Jag kom ”bara” 30 minuter för sent….

Svettigare än svettigast.

*suckar*

Varför blir det alltid så när jag ska göra något?

Jag startade ju faktiskt ändå hemifrån TIDIGT! Supertidigt.

Nåja.

Dagen var ändå rätt jättebra…..

…förutom lunchen, och det var ju den, och kinesen, jag tänkte skriva om nu…..

Men det gör jag i nästa blogginlägg, för den här inledningen blev så lång.

Missa inte Den Spännande Fortsättningen i Nästa Blogginlägg…..

😉

Slut för nu.

Superäcklad! Uäck! /erviluca

Usch! Jag nästan kräks!

Uäck! Dubbel-uäck!

Jag satt i soffan och åt jättegod grönsakssoppa. Supergod! När det var bara en slatt kvar, ställde jag tallriken på soffbordet och började klia och klappa Milton, som låg bredvid mej. Då upptäckte jag en fästing på halsen på honom, så jag nöp bort den. Jag är en jävel på att ”nypa bort” fästingar! Skitskicklig! Inga små tänger och grejer behövs – ”NYP!”, bah!

Sen stoppade jag fästingen i grönsakssoppeslatten och tryckte till den med skeden: ”Ha! Där fick du, fästingjävel!” Typ.

Tittade lite slött på ”Friendzone” på MTV och fortsatte gosa med Milton, Fiona och Flisa, som alla låg intill mej….

Sen blev jag sugen på mer soppa!

Tog tallriken, gick ut i köket, fyllde på i tallriken, värmde i micron, satte mej i soffan igen och ÅT!

När allt (!) var slut, kom jag att tänka på FÄSTINGEN!!

VA-FAAN!

Jag har ätit en mosad fästing!!!

Kräks, liksom.

Vad ska jag göra nu? Är jag döende? Är det det bästa sättet att få borrelia och alla andra möjliga sjukdomar? Fy faan, igen!

Soppan ligger nu i halsområdet och funderar på om den ska komma ut…och upp…

Förhoppningsvis tillsammans med fästingen.

Uäck!

 

Ont i huvet…/erviluca

Jag har nu klivit in i en ”ont-i-huvet-period”. Såna perioder är TUNGA! Allt jag gör är TUNGT och JOBBIGT. Ljus är jobbigt och ljud är jobbigt. Allt är jobbigt – t o m sånt som är roligt.

Helst skulle jag vilja sova mej igenom såna perioder. Som tur är går dom över. Efter en eller två veckor. Om jag har tur. Den sista tiden har jag också sett små lysande bollar i synfältet, och t o m någon slags ”aura” runt folk….

Inte kul.

Tråkigt.

JOBBIGT!

Jag vill fixa färdigt hemma. Och snart är det färdigt. Jag har dock inte fått någon sovplats. Är det typiskt mej, eller inte? Jag ska sova i den smala soffan när jag har grabbarna Grus och dom veckor jag är utan dom, sover jag i Mellans säng. Den är skön, och i hans rum känner jag mej ”hemma”.

Igår köpte jag en fåtölj via blocket. Jättestor. Bred. ”Amerikansk”. På bilden såg den grå ut, men den var beige. Ja, ja, shit happens. Jag orkade inte leta vidare, men grå hade varit snyggare (eftersom soffan är svart).  Jag tror att en zebra-randig filt skulle vara snygg på fåtöljen (fast den är fräsch) så det måste jag fixa.

Sen vill jag ha en ”ligga-och-fisa-i-soffan-vecka” och titta på ”intelligensbefriande-tv-program” och kanske ”dricka-ett-glas-vin” (men inte om jag har ont i huvudet, förstås). ”Fis-soff-vecka” kan jag inte ha när jag har pojkarna, men veckan därpå!

Fast å andra sidan är det dags för en massa skolavslutningar och sånt där nu….Skolresor, picnicar, ”saker-som-måste-fixas-NUUUU-helst-igår!” Och gamla lägenheten ska flyttstädas och jag måste planera lite för sommaren…

Tänkte skicka Storing och Mellan till min syster i USA, men trodde det var billigare….Blev lite svettig när jag såg vad dyrt det skulle vara att skicka iväg dom någon vecka eller två…*suckar*

Och så ska bostadsförsäljningen avslutas, och jag kommer att få PANIK över att pengarna inte kommer att räcka till dom skulder jag hade tänkt….

…så jag skulle helst vilja blunda och hålla för öronen och inte lyssna och inte se och inte höra och bara krypa under en sten i skogen…..

…eller bli 5 år igen och låta Någon Annan Vuxen ta hand om allt!

Guuuuuud, vad skönt det skulle vara!