RSS Flöde

Etikettarkiv: kommit

Vägs ände /erviluca

Postat den

 

När man kommit till vägs ände

när vägen tagit slut

och framför finns ett Ingenting

som leder Ingenstans

Ska man då bara stanna

sätta sig ner

vänta

 bara låta tiden gå

i väntan på att en ny väg

ska byggas

ett nytt hopp

ska väckas

ett nytt liv

ska starta

Eller tar det slut där

vid vägs ände?

 

Halli hallå! /erviluca

Postat den

Så sa man i leken. ”Halli, hallå, låt bollen gå, högt upp i det blåååååå!” och så studsade man bollen HÅRT i marken och sen sprang man!

Åh, vad det var kul att LEKA när jag var barn!

Hoppa twist, hoppa hopprep, spela kula, spela hockeybockey (finns det ens nuförtiden?!?), byta bokmärken, leka Burken….

Att Leka är Viktigt!

Det har Experterna kommit på, fast ”vi andra” (troligen) redan VISSTE det: Barn MÅSTE få leka. Det fullkomligt BUBBLAR LEK ur dom hela tiden!

Jag undrar vad som skulle hända om man TVINGADE ett barn att INTE leka i hela dens liv!? HUR skulle ett sånt barn må, sen, som vuxen?

När jag var ute och gick med hundarna idag kom jag också på en lösning på skolornas mobbningsproblem, som ALDRIG tycks lösas…

Lösningen berättar jag om i nästa blogginlägg.

Nu ska jag åka iväg och jobba. För det är ju DET vi gör, vi vuxna, jämt och ständigt: Jobba jobba jobba! Är det DET som är Livet? Eller vad är det? Är det Familjen? Är det Jobba? Är det Fritiden? Eller är det ALLT i en salig blandning? Är det Kärleken? Är det att reproducera sej?

Hoppsan, nu spårade jag ur lite grann….

Ur spår!

Liksom.

😛

 

”Jag kunde se ett flygplan….” /erviluca

Postat den

Minsting har sett dåligt länge. HUR länge vet jag inte, men han började klaga på att han inte såg vad fröken skrev på Whiteboarden, för några år sedan. Vi såg då till att han fick sitta längst fram i klassrummet, för då såg han. Tavlan.

 

Jag tog med Minsting och testade synen på honom hos en Optiker för drygt ett år sedan. Man kunde då konstatera att han ser dåligt (närsynt). Punkt, liksom.

-”Men jag tänker INTE använda glasögon!” sa den lille store Minsting.

 

Så jag köpte inga glasögon. Jag tyckte det var onödigt att köpa jättedyra glasögon, som han ändå inte tänkte använda. Och så tänkte jag att han till slut kommer att VILJA ha glasögon, eftersom det i längden blir jobbigt att inte se ordentligt.

Den dagen kom.

Härommånaden. Härom månaden? Häromånaden? Nåja, you get it!? Nicht war?!

Syntest igen ledde till utprovning av glasögon, ledde till glasögon, kostade dyrt, ledde till en snygg kille (han var snygg innan också, men han passar verkligen i glasögon – ser Intelligent ut! Tänk vad glasögon kan luras… 😛  ).

Numera har han glasögon HEMMA. Modet att ha dom i skolan har inte kommit än.

MEN igår fick jag världens finaste SMS från Minsting (som gjorde att det kändes som små lyckokullerbyttor i magen):

”Jag kunde se ett flygplan med mina glasögon!”

Och jag visste inte ens att han inte såg flygplan! Han har alltså gått ett helt halvt liv (hela sitt iallafall!!) och inte sett flygplanen som åker förbi i luften. Inte för att det är så jätteviktigt att se dom…men ändå!? Vad har han mer missat, liksom?? Man kan ju inte veta vad man missar förrän man upptäcker det! Typ.

Gud, vilket klok sista mening! Den skriver jag om, med större bokstäver:

MAN KAN JU INTE VETA VAD MAN MISSAR FÖRRÄN MAN UPPTÄCKER DET!

Dagens sanning.

Liksom.

 

 

Ibland (rätt ofta…) blir jag så trött på mej själv! /erviluca

Postat den

 

Kan man liksom inte få VILA ifrån sej själv ett tag? Ta en paus liksom. Gå ut och andas, eller nåt!

Jag blir så trött på mej själv ibland, att jag skulle vilja springa ifrån mej, göra slut, gömma mej ifrån mej själv……

…. men DET GÅR INTE! Jag är fastnaglad vid mej själv, som om jag vore fastsatt med handbojor.

Usch!

Det är småsaker som är så KNÄPPA som jag gör, och som jag upprepar, fast jag bestämt mej för att INTE….!

Eller lite större saker som jag inte tar tag i, eller förstår, eller klarar av…som gör mej TOKIG!

Jag MÅSTE ju! Jag är ensamstående  med ALLT ansvar över mej själv  och mina barn. JAG MÅSTE!

Skit! säger jag till mej själv: ”SKITKÄRRING!”

Eller nåt.

”Idiot! Hur tänkte du?! You did it again, liksom!”

Ibland svarar jag: ”Förlåt. Jag tänkte inte…”

”Men det är ju DET du ska göra, har vi ju kommit överens om: TÄNKA EFTER FÖRE! Varför gjorde du inte det!?!?”

Och så har jag ingen förklaring. Eller; ingen BRA förklaring.

Så då står jag där och skäms! Och är arg på mej själv. Sur. Irriterad. Har lust att göra SLUT!

Men det går inte!

😦

Eller så svarar jag:

”Jag TÄNKTE faktiskt! Jag tänkte jättemycket! Men det gick inte ändå!!”

Och då börjar jag undra om det är något fel därinne i hjärnkontoret någonstans…..

Någon liten bokstavskombination kanske?

Det vore rätt skönt att få den förklaringen: ”Nej, du/jag kan inte såna här saker för den lilla biten i hjärnan som sköter detta, är tom!” Det är NADA där! ”

Då skulle jag kunna klappa mej själv på huvudet och säga: ”Sååååja, det gööör inget att du klantade till det IGEN, för du kan faktiskt inte bättre. Det är hålet i hjärnan som gör det. Det är tomt där! Du måste be någon om hjälp. Någon som har något DÄR i hjärnan, typ!”

Fast det är ett hålrum där också. I hjärnan. ”Be-om-hjälp-biten” fungerar icke!

Där är det också ett hål. Helt tomt.

Jag försöker: ”Kan du hj….hjä…..hjäl…..&/%5¤/%/&%(….”

Näe, det GÅR INTE!

Shit!

Det är bara att sätta sej ner och…..

….grina!

Typ.

För lämna mej kan jag ju inte. Ge upp, liksom.

Det är helt hoppLÖST.

Typ.

😦

 

 

Hur dagen började…/erviluca

Postat den

 

Jag var på utbildning idag. En skitbra utbildning! Jag har vänt på hjärnan tre varv, och såna utbildningar gillar jag – där jag verkligen får TÄNKA så det KNAKAR.

Nåja.

Jag hade inte fixat någon hundvakt, och vem kan ”vakta” TRE hundar, varav en är en pytteliten valp, egentligen?

 Jag inser att det är ett uppdrag som är rätt omöjligt. Förutom för MEJ som äääälskar dom och som därför kan stå ut med kiss och bajs och stök…… och bli biten i händerna, eller tårna……..

 ……och en valp som går ”kors-och-tvärs” och som inte gör som man säger osv.
JAG står ut. Men troligen inte någon random hundvakt.

Så jag bestämde mej för att ha hundarna i bilen, och ha med allt dom behöver och rasta dom regelbundet under dagen.

Givetvis blev morgonen lite kaosartad. Mornar där allt MÅSTE klaffa – för att man MÅSTE komma iväg i tid och MÅSTE få allt fixat etc osv bla bla bla – klaffar aldrig. Så ÄR det. Så det är inget att hetsa upp sej över. Men upphetsad blir jag, och då inte på det Trevliga Sättet, utan mer på Det Svettiga Stirrande Sättet.

Om NÅGON kliver framför mej och säger ”Böh!” när jag blir stressat, stirrig och svettig så är jag ”ready to kill”. Typ.

När jag väl kommit till bilen med två normala hundar och en ”hit-och-dit-valp”, en kasse med hundgrejer och handväskan (som ENVISAS med att ramla av axeln när den inte ska det – jävla skitväska! – men snygg är den iallafall)…

…..så hade jag GLÖMT BILNYCKELN! Eller, kanske inte glömt, utan mer inte kollat att den verkligen låg i väskan!

Den låg i min jeansjacka som hängde i  hallen hemma!

Jävla jeansjacka!

Så jag fick gå hem igen med tre hundar, varav en som studsade åt ”fel håll” hela tiden….

Väl tillbaka vid bilen startade resan mot Målet.

Någon Rolig Figur hade ändrat på ”språk” på min GPS så den talade holländska! Jag är inte så bra på det, och jag brukar bara LYSSNA när jag har GPS:en på, men nu fattade jag alltså NOLL, och jag var alldeles för stressad för att stanna bilen och ställa om GPS:en.

Jag vet inte ens hur man gör! Fast det kanske är enkelt, men jag hade inte tid att kolla!

Så jag ”tolkade” GPS:en så gott det gick, och kom ”Ganska Rätt”. Alltså inte Helt Fel.

MEN! Jag höll på att somna vid ratten! Det är Helt Hopplöst för mej när jag är trött och ska köra bil: Mina ögon åker igen heeela tiden, och det fanns inte tid för att stanna och sova lite…förstås! Så jag tänkte att jag skulle köra av och köpa en kopp kaffe, men där jag körde av hade dom tagit bort hela jävla Statoil (!)….

…eller så fanns det aldrig någon Statoil där.

Jag kan nämligen inte lita på mitt minne vad gäller vad saker och ting ligger och hur det ser ut, för det sinnet är lika ”wajko” som lokalsinnet (dvs finns inte!). Det blev en U-sväng där istället, och inget kaffe.

Väl framme rusade jag upp för alla trapppor där på Söder, och in på skolan där utbildningen skulle vara! Jag frågade i receptionen i vilken lokal utbildningen hölls, men då sa  hon att det inte var någon sådan utbildning där (!).

”Men åååååååååååååh!”

Utbildningen skulle vara på en Annan Adress! Jag hade blandat ihop X och Y och fått det till B. För att göra en lång förklaring kort.

Så det var bara att trava vidare. Gata upp och gata ner.

Jag kom ”bara” 30 minuter för sent….

Svettigare än svettigast.

*suckar*

Varför blir det alltid så när jag ska göra något?

Jag startade ju faktiskt ändå hemifrån TIDIGT! Supertidigt.

Nåja.

Dagen var ändå rätt jättebra…..

…förutom lunchen, och det var ju den, och kinesen, jag tänkte skriva om nu…..

Men det gör jag i nästa blogginlägg, för den här inledningen blev så lång.

Missa inte Den Spännande Fortsättningen i Nästa Blogginlägg…..

😉

Slut för nu.