”Hemma på min gata i staaaaan…”

Nästan.

I Den Gamla Skogen, där jag gick mina hundpromenader FÖRUT – när jag hade Flisa (och sen Bosse och sen Sally) och bodde i radhuset ; DÅ gick jag långa promenader på dom slingrande stigarna i skogen intill. Där mötte jag ofta allehanda människor med hundar, och blev väldigt sällan utskälld, eftersom dom flesta var som jag, dvs hade sina hundar lösa, och vi lät våra hundar hälsa, umgås och leka.

Jag ”lärde känna” allehanda hundägare, av olika storlek, ålder och kön, och allehanda hundar av olika storlek, ålder och kön, och det var sååååå trevligt!

Jag bodde då på Världens Hundvänligaste Gata, tror jag. Det bodde 13 hundar på den korta gatsnutten då. Nu är det säkert fler. Hundägande KAN nämligen ”smitta”.

Ibland träffades vi på gräsmattan bredvid det första huset på gatan, och lät våra hundar leka, samtidigt som vi mattar och hussar snackade skit en liten stund. Det var alltifrån 80-åriga gubbar till tonårstjejer, och alltifrån små taxar till Rotweilers. Stora och små, hanar och tikar om vartannat.

Jag har saknat den gatan, dom promenaderna,  DEN skogen, dom hundarna och DOM hussarna och mattarna.

Så jag åkte till Den Skogen häromdagen. Det är inte långt alls.

Jag gick Den Långa Vändan och träffade på ett ungt par, som var nyinflyttade i området. Dom hade en Rhodesian Ridgebacktik, som var 10 månader och som Fiona lekte en lång stund med. Dom berättade för mej att det var ”såååå trevligt” att gå i den där skogen, eftersom alla som gick med sina hundar där, var ”såååå trevliga”, och gärna lät sina hundar hälsa och leka.

Sedan den promenaden har jag åkt dit varje dag. Igår träffade jag ”Ronjas husse” (ja, dom heter ofta så, eftersom man inte frågar efter ägarens namn – bara hundens) och han blev sååå glad och berättade att han saknat mej (!). Då blev jag såååå glad!!

Han berättade att dom nu är ca 7 stycken + hundar, som går på dom slingriga stigarna i skogen tillsammans. Stigarna har fått namn. En stig heter ”Pensionärgöstas stig” berättade han stolt (eftersom han tydligen heter Gösta). En annan stig heter ”Överstens stig”. Han frågade om jag sett snögubbarna dom ”byggt” i skogen. Dom har jag sett, och trott att det är någon barnfamilj som fikat i skogen, och låtit barnen göra snögubbar. Näe, det är Gösta & comp som gjort dom!

Gösta är 81 år gammal, och dom andra hussarna är på ett ungefär i samma ålder….Det finns en del mattar också, med dom är lite yngre….

Fast jag undrar om inte Kings matte är i 80-årsåldern….

Jag tycker man ska döpa den skogen till Den Vänliga Hundens skog eller Den Hundvänliga Skogen, och så skulle dom som INTE tycker om hundar, eller är rädda för hundar, låta bli att gå i just den skogen.

 Och dom som har elaka hundar kunde också hålla sej därifrån…

Jag längtar tillbaka till radhuset på Den Hundvänliga Gatan nära den Hundvänliga Skogen…..

…… men så länge jag inte kan ”hosta upp” 2,5 milj får jag ta min skruttiga Volvo och åka dit varje dag istället.

Det går bra det med.

🙂