RSS Flöde

Etikettarkiv: flisa

Snoppen styr…./erviluca

Postat den

Han är ju faktiskt kastrerad, och när min förra tik, Flisa , löpte, så var det HON som hela tiden var på HONOM och puffade på honom med nosen, som om hon sa: ”Kom igen! Knulla mej!”. Och han fick sätta på henne tills både snoppen och benen kroknade, och han stod och flämtade – helt slut. Men då var hon på honom igen och knuffade och puffade tills han körde igång igen. Jag trodde TMF (=ta mej fan) att han skulle knulla ihjäl sej! Men han kom igen – han fick ju vila mellan löpningarna, för då fick han knappt röra henne:”STICK!” sa hon så fort han kom nära. Typ. Med kroppsspråket. 

Nu löper Fiona för andra gången, och plötsligt är rollerna lite omvända, på nåt vis. Fiona tycks vara Helt Omedveten om sitt ”tillstånd”. Hennes svans sitter som en korv på ryggen hur hon är går och står så på den ser man inte hur villig hon är (Flisa VEK sin svans åt sidan när hon löpte, så när man träffade andra hundar ute, fick man nästan skämmas….).

Vem som helst får nosa Fiona där bak, hursomhelst. Alla dagar. Hon bryr sej inte: ”Nosa på du! Vill du slicka också?? Helt okey.”  Och nu när hon löper är det likadant. Nu tycks hon tro att Milton plötsligt blivit VÄLDIGT lekfull. Hon skuttar runt och försöker leka med Milton när han kör igång med sitt ridande, så det blir en riktigt knasig lek av det hela, där han försöker ”sätta på” henne medan hon lyckligt leker, som ”svar”. Liksom. 

Efter en lååååång ”lek-stund” blir Fiona trött och törstig och går för att dricka vatten. Milton fortsätter rida på henne, så han hoppar med när hon går iväg, och hon bryr sej inte det minsta. Det är lite trögare att gå för henne bara, tycks det som. Det ser ut som om dom dansar någon slags Jenka, fast det bara är Milton som ”dansar”. Och medan Fiona dricker vatten kämpar Milton på där bak.

Under hela middagen idag hade Fiona Milton ridande på sej: Hej och hå! Men hon åt i lugn och ro och brydde sej inte det minsta. Jag puttade bort Milton, och fick MATA honom för att han skulle äta, och så fort han ätit färdigt var han på Fiona igen.

HERREGUUUUD vad snoppar kan styra sina ägare, säger jag bara!

Man kan inte annat än att bli imponerad.

Den Hundvänliga Skogen /erviluca

Postat den

 

Hemma på min gata i staaaaan…”

Nästan.

20111016151

I Den Gamla Skogen, där jag gick mina hundpromenader FÖRUT – när jag hade Flisa (och sen Bosse och sen Sally) och bodde i radhuset ; DÅ gick jag långa promenader på dom slingrande stigarna i skogen intill. Där mötte jag ofta allehanda människor med hundar, och blev väldigt sällan utskälld, eftersom dom flesta var som jag, dvs hade sina hundar lösa, och vi lät våra hundar hälsa, umgås och leka.

Jag ”lärde känna” allehanda hundägare, av olika storlek, ålder och kön, och allehanda hundar av olika storlek, ålder och kön, och det var sååååå trevligt!

Jag bodde då på Världens Hundvänligaste Gata, tror jag. Det bodde 13 hundar på den korta gatsnutten då. Nu är det säkert fler. Hundägande KAN nämligen ”smitta”.

Ibland träffades vi på gräsmattan bredvid det första huset på gatan, och lät våra hundar leka, samtidigt som vi mattar och hussar snackade skit en liten stund. Det var alltifrån 80-åriga gubbar till tonårstjejer, och alltifrån små taxar till Rotweilers. Stora och små, hanar och tikar om vartannat.

Jag har saknat den gatan, dom promenaderna,  DEN skogen, dom hundarna och DOM hussarna och mattarna.

Så jag åkte till Den Skogen häromdagen. Det är inte långt alls.

Jag gick Den Långa Vändan och träffade på ett ungt par, som var nyinflyttade i området. Dom hade en Rhodesian Ridgebacktik, som var 10 månader och som Fiona lekte en lång stund med. Dom berättade för mej att det var ”såååå trevligt” att gå i den där skogen, eftersom alla som gick med sina hundar där, var ”såååå trevliga”, och gärna lät sina hundar hälsa och leka.

Sedan den promenaden har jag åkt dit varje dag. Igår träffade jag ”Ronjas husse” (ja, dom heter ofta så, eftersom man inte frågar efter ägarens namn – bara hundens) och han blev sååå glad och berättade att han saknat mej (!). Då blev jag såååå glad!!

Mars 2013 (mest hundar) 001

Han berättade att dom nu är ca 7 stycken + hundar, som går på dom slingriga stigarna i skogen tillsammans. Stigarna har fått namn. En stig heter ”Pensionärgöstas stig” berättade han stolt (eftersom han tydligen heter Gösta). En annan stig heter ”Överstens stig”. Han frågade om jag sett snögubbarna dom ”byggt” i skogen. Dom har jag sett, och trott att det är någon barnfamilj som fikat i skogen, och låtit barnen göra snögubbar. Näe, det är Gösta & comp som gjort dom!

Gösta är 81 år gammal, och dom andra hussarna är på ett ungefär i samma ålder….Det finns en del mattar också, med dom är lite yngre….

Fast jag undrar om inte Kings matte är i 80-årsåldern….

Jag tycker man ska döpa den skogen till Den Vänliga Hundens skog eller Den Hundvänliga Skogen, och så skulle dom som INTE tycker om hundar, eller är rädda för hundar, låta bli att gå i just den skogen.

 Och dom som har elaka hundar kunde också hålla sej därifrån…

Jag längtar tillbaka till radhuset på Den Hundvänliga Gatan nära den Hundvänliga Skogen…..

…… men så länge jag inte kan ”hosta upp” 2,5 milj får jag ta min skruttiga Volvo och åka dit varje dag istället.

Det går bra det med.

🙂

 

När man får ont i hjärtat…. /erviluca

Postat den

 

 

….av kärlek, så kan det väl inte vara farligt?!

 

  Hugo badar (mamma Erica är med) 1999   

Jag och Minsting när han var ca 8 månader.
   

Jag sitter och tittar på bilder från när barnen var små och det verkligen VÄRKER TILL i hjärtat av en ENORM KÄRLEK och jag får tårar i ögonen av…..

…..”ALLT”:

– att det är över

– att det gick så fort!

– att jag undrar om jag gav dom tillräckligt mycket, av ALLT!

CNV00012

Flisa som valp och Mellan (ca 9 år)

– att jag undrar om jag var en tillräckligt bra mamma

– av att jag lämnade deras pappa och lät barnen bli varannanveckasbarn/skilsmässobarn

– av att jag kanske skrek åt dom någon gång för mycket

– av att jag var så trött och sliten

mormor med hugo 2001

Mormor med Minsting 2001

– av att jag undrar om jag SÅG DÅ hur söta och underbara dom var!

– av att jag kanske inte lyssnade tillräckligt alla dagar på deras tankar

– av att jag kanske inte fanns där när jag behövdes hela tiden och jämt….

Hugo har somnat i cykelvagnen 2000

Minsting har somnat i cykelvagnen vintern 2001

– av att barndomen för mina fyra söner är slut

– av att det inte går att spola tillbaka tiden och göra om

Hugo badar i köket 1999

Minsting badar i diskhon 1999

HerreGuuuud vad dom var söta!!!

Gav jag dom det dom behövde??

Gör jag det nu??

hugo och lucas tittar på TV 2002

Minsting och Storing tittar på TV 2001

Samtidigt är jag lättad, när jag ser och hör andra föräldrar slita med sina små barn! Jag tänker: ”Åh, vad skönt att det är över!”

Slitet, stressen, Det Dåliga Samvetet, De Vakna Nätterna, alla sjukdomar och VAB:andet.

I did it och nu är det över.

Hugo och Lucas badar 2

Minsting och Storing badar 2001

Nu är det bara resten kvar!

Och ärligt talat tycker jag att små barn är tuuuuuuuuuuuusen gånger jobbigare och slitigare för en mamma (den här mamman!) än det någonsin varit med någon tonåring jag haft!

Hugo och mamma Erica utklädda till drakar 1999

Minsting coh jag har klätt ut oss till drakar 1999

Kanske för att jag ”endast” har söner. Kanske för att jag slet som en idiot när dom var små med att sätta gränser och vara konsekvent, och därför slipper för stora utbrott senare. Jag har en teori om att om man är tydlig, och konsekvent, med ramarna/gränserna när barnen är små, har man igen det när dom blir äldre, och hittills har det stämt – iallafall i vårt liv.

Näe, nu ska jag fortsätta med det andra, som jag höll på med: Fixa inför Storings 18-årsdag….

 

”Tjohooooo! Dusch ute!!” /erviluca

Postat den

”TJOHOOOOOO! DUSCH UTE!!!” tjoade Fiona med hela kroppen när vi gick ut igår.

 Det VRÄKTE ner!

Hon skuttade runt av lycka: ”KOLLA!! Flisa! Milton! Kom igen!!! VI LEKER I DUSCHEN!!! Tjohooooo!!!”

”Meh! Det är ju bara regn, dumskalle,” suckade Flisa och travade iväg ”som om det regnade”.

Hon struntar väl i om det är regn eller snö eller sol – bara hon får gå ut och traska – helst på sitt eget sätt (dvs OKOPPLAD!), och sina egna små vägar.

”Ååååh, regn! Usch, det är så äckligt och jag vill inte bli blöt på maaagen, och om tassarna!” suckade Milton och tittade på mej: ”Kaaaan vi inte gå in igen??”

”Meh! KOLLA!!! VATTEN!!! FRÅN HIMLEN!!” tjoade Fiona och tog ännu fler glada skutt.

”Du är tamejfaan inte klok!” suckade Milton, insåg att man måste gå ut i alla väder, bet ihop och travade iväg lydigt i ösregnet med sin flock……

….men under protest.

”Man borde haft kameran med…” tänkte jag……

…… och fortsatte Promenaden i Ösregnet med mitt lilla gäng:

Överlyckliga Fiona,

vanliga och egensinniga Flisa,

& motvilliga, vattenogillande Milton.

Samtal med hundarna /erviluca

Postat den

Vi kommer till sjön. Samma som igår.

Jag frågar Flisa:

”Ska du fånga flugor??”

”Fånga flugor = Stå-i-vattnet-upp-till-knäna-och-hugga-efter-inbillade-flugor-i-vattnet”

Flisa säger:

”VOV! VOV! VOV! VOV! VOV! VOV!” och stirrar intensivt på mej och viftar på svansen.

…men eftersom min kära läsare inte förstår hundspråket, ska jag översätta vårt samtal:

”Nej! Jag vill att du kastar en pinne ut i vattnet så ska jag simma efter den!!” svarar Flisa.

”Meh! Vattnet är ju kallt!” säger jag.

”Jamen, jag VILL!!” Flias är envis.

”Okey´rå!”  Jag är svag för Flisa, och därmed lättövertalad.

*kastar en pinne*

Flisa hoppar i och simmar iväg och hämtar pinnen och lägger den sedan vid mina fötter.

”IGEN!!!” skäller hon uppmanande.

”Men, var det inte KALLT?!” undrar jag.

”Nej, nej, nej! Kasta igen!!!” Jag SER hur kul hon tycker att det är!

”Okey´rå! Bara EN gång till då!”  Övertalad igen.

*kastar iväg pinnen ut i vattnet*

Flisa hämtar pinnen. Lägger den vid mina fötter och ropar:

”IGEN!!!!” Svansen går i 180!

”Näe, jag ser ju att du fryser. Det är ju kallt i vattnet!” Jag är osäker: Är det här verkligen bra för henne?

”Nej! Kasta igen! Det är så kul! Kasta´rå!” Hon lyckas övertala mej igen.

”Jamen, NU är det verkligen sista gången. Jag vill ju inte att du ska bli sjuk!”

*kastar pinnen lite längre*

Flisa hoppar i och simmar efter pinnen, kommer upp, skakar på sej och lägger pinnen vid mina fötter.

”IGEN! IGEN! IGEN!” Hon studsar på stället, av upphetsning och lycka.

”Du skakar ju Flisa. Nu räcker det!”

”BARA EN GÅNG TILL!!! SNÄLLA! EN GÅNG TILL!!” Tänderna skallrar, men det skiter hon i.

”Ooookey…..EN gång till!” Övertalad igen.

*kastar pinnen i vattnet*

Flisa hämtar pinnen.

Allt upprepar sej.

”IGEN! IGEN! IGEN!!” Hon studsar på stället, stirrar på pinnen och försöker få mej att ta den.

”Näe, Flisa, NU räcker det! Det är kallt och du blir sjuk om du simmar mer i det här kalla vattnet!”

”JO! JO! JO!”

”Nej, nu går vi vidare!”

Nu har jag bestämt mej…..

….och så går vi vidare en bit in i skogen, i geggan och leran, GENOM träsk och över små kullar.

Plötsligt är Fiona borta. Hon var med Flisa, och plötsligt är Flisa ensam.

”Var är Fiona?” frågar jag Flisa.

”Inte vet jag”, säger Flisa. ”Hon får väl hålla reda på sej själv!”

”Näe, Flisa. Hon är bara en valp. VAR är Fiona? SÖK Fiona!”

”Näe, jag har ingen lust. Kasta en pinne istället!”

”Näe! Sök Fiona!”

”Nej, jag orkar inte, men jag kan ropa på henne: FIONA! FIONA! FIONA! FIONA!”

Jag hjälper till: ”FIOOOONA!!!”

Plötsligt dyker Fiona upp.

”Matte! Jag kom bort!!!” Fiona kastar sej i mina armar och hjärtat slår hårt och fort på henne. ”Matte! Jag kom bort!”

”Ja, gumman, jag märkte det. Men nu är du här igen! Det är bättre om du går med Milton, för han springer inte så långt bort som Flisa…okey?”

”Okey….Matte! Jag kom bort! Det var så läskigt!”

”Ja, lilla gumman. Men nu är du här igen.”

*kramar om*

Nu ligger alla och sover runtomkring mej under bordet, efter Äventyret i skogen.

🙂

Mina fina hundar.

Superäcklad! Uäck! /erviluca

Postat den

Usch! Jag nästan kräks!

Uäck! Dubbel-uäck!

Jag satt i soffan och åt jättegod grönsakssoppa. Supergod! När det var bara en slatt kvar, ställde jag tallriken på soffbordet och började klia och klappa Milton, som låg bredvid mej. Då upptäckte jag en fästing på halsen på honom, så jag nöp bort den. Jag är en jävel på att ”nypa bort” fästingar! Skitskicklig! Inga små tänger och grejer behövs – ”NYP!”, bah!

Sen stoppade jag fästingen i grönsakssoppeslatten och tryckte till den med skeden: ”Ha! Där fick du, fästingjävel!” Typ.

Tittade lite slött på ”Friendzone” på MTV och fortsatte gosa med Milton, Fiona och Flisa, som alla låg intill mej….

Sen blev jag sugen på mer soppa!

Tog tallriken, gick ut i köket, fyllde på i tallriken, värmde i micron, satte mej i soffan igen och ÅT!

När allt (!) var slut, kom jag att tänka på FÄSTINGEN!!

VA-FAAN!

Jag har ätit en mosad fästing!!!

Kräks, liksom.

Vad ska jag göra nu? Är jag döende? Är det det bästa sättet att få borrelia och alla andra möjliga sjukdomar? Fy faan, igen!

Soppan ligger nu i halsområdet och funderar på om den ska komma ut…och upp…

Förhoppningsvis tillsammans med fästingen.

Uäck!

 

Leksand nästa, fast mest längtan efter hundarna… /erviluca

Postat den

 

Nu sticker vi till Leksand.

Hundarna ska vara ”på landet” hos kollegan. Flisa känner på sej att det ska ”hända något” och hon följer mej överallt och TITTAR på mej med stora undrande ögon. ”AJ!” mitt hjärta. Jag längtar redan efter henne, och Milton. Men Milton klarar sej alltid bättre, för han är så glad och kärleksfull och älskar ALLA. Och alla älskar honom. Det är knepigare med Flisa. Hon är ”mattes-hund” och längtar jämt efter mej när jag inte är hemma (säger killarna).

Dessutom är hon ”blyg” för nya människor, och det tar ett bra tag innan hon släpper in någon i sitt liv. Flisa kommunicerar väldigt mycket, med ögonen, kroppen och med olika ”voff”.

Hur ska tex någon annan kunna förstå vad hon menar när hon stirrar på marken, fäller fram öronen, viftar på svansen och skrapar med tassen i marken? JAG vet vad det betyder, men ”alla andra”?!

Hon som älskar att bada, leka med stenar, skutta efter bollar, ligga nära och gosa ibland (men långt ifrån ibland). Hon som älskar när jag kliar henne i öronen och snosar (nosar+sniffar) på henne och när jag pussar på hennes rosa mage – HUUUUR ska hon klara sej utan detta/mej i en vecka???

Jag är orolig för henne också, för jag är rätt övertygad om att hon faktiskt har cancer. Hon har några tumörer, som gör att hon inte kommer att leva så länge, som jag skulle önska. Och jag tänker INTE utsätta henne för operationer och jobbig medicinering osv. Hon trivs bäst hemma och med oss, och skulle gå under av att behöva opereras och sova borta på någon klinik i en bur där hon inte känner någon….så jag tror inte hon har så lång tid kvar heller. Hon har en knöl på tungan, en stor knöl på huvudet och en på sidan av kroppen. Hon har inte ont, och är ”som vanligt”, men det känns som om det bara är en tidsfråga innan dessa knölar påverkar henne på något sätt.

”GÅ TILL EN VETERINÄR!” skriker ni nu.

Ja, jag ska väl det, för att få diagnosen jag redan vet. Antar jag.

Men jag längtar efter henne redan, iallafall, fast hon sitter här bredvid mej.

Min älskade Flisa.

 

………………………………………………………………

 För er som undrar:

Ja, jag älskar Milton också – precis lika mycket, men på ett annat sätt, för han är en Helt Annorlunda liten människa hund. Honom får jag skriva om en annan dag. Men han gör inte lika många tokiga och roliga grejer. Fast han är Helt Underbar! Världens mest kärleksfulla faktiskt!

………………………………………………………………