Etikettarkiv: har

”Du som är så stark!” /erviluca

Ja, fifaan (!) vad stark jag är!

Jag klarar allt. Typ.

Men VARFÖR då då?

Därför att jag inte har något val!

”Du är så DUKTIG och STARK som klarar av din cancer/din brors död/ditt barns död/din mammas sjukdom/arbetslösheten…”, säger ”folk”.

”Vaddå DUKTIG och STARK?!?”

Vad är alternativet, liksom?? Lägga sej ner och dö?

”Jag skulle AAAAALDRIG klara av det!” lägger dom sen till.

Nähä! Så då är jag någon slags Supermänniska då, med några slags Superkrafter??

Jag ska bara tala om att dom flesta människor ”klarar av” det dom ställs inför. Alternativet är ju att ”hoppa framför tåget”. Typ.

Eller bara lägga sej ner och sluta Vara. Då blir man inlagd. På psyket.

Så vad är Alternativet?

”Du klarar ju ALLT!”

Ja, men helst skulle jag vilja krypa upp i någons famn, ”bli liten”, stoppa tummen i munnen och gnälla: ”Hjälp mej! Jag vill inte själv! Kan inte!”

Jag vill OCKSÅ vara liten och bli omhändertagen ibland! Jag vill OCKSÅ vara SVAG!

Inte bara svag ensam  hemma i ensamhet, gråtandes liggandes i sängen och tyckandes synd om mej själv….jag vill vara svag MED någon, som tröstar och hjälper  och som säger att det kommer att ordna sej.

Men har det Någonsin hänt i mitt liv?

N Å G O N S I N ? !

Min ex-man ”erkände” vid något tillfälle att han blev svag och hjälplös i närheten av mej, för han VISSTE att jag skulle ”fixa allt”, så hur mycket jag än ”kröp ihop” och blev ”svagare och svagare”, så lyckades han alltid ”lägga sej under” mej….

…..så att han ALLTID ”vann” svaghetsmatchen!

Shit! säger jag bara.

Man orkar ju inte vara duktig och stark  och klara allt själv jämt.

Eller gör man det?

Om man måste så gör man ju det. Men sen går man sönder.

En vacker dag – eller möjligen en regnig – faller man ihop. I en liten hög. Och blir som en liten trasa. Illaluktande och urvriden.

Det är kanske därför det värker i hela kroppen hela tiden numera. Det är kanske kroppen som inte orkar mer….

Ensam är stark…..?

Ensam är inte stark?

Eller hur var det nu?

 

 

 

Nu blir det krockar i huvudet igen! /erviluca

Nu har jag för mycket på gång (igen)!

Jag planerar och funderar! Till slut krockar alltihop och det blir en himla röra i huvudet: ”Vad var det jag höll på med nu igen?!?”….

….. för mitt i allt planerande ska hundarna ut på promenad, lägenheten ska städas, kläder ska rensas ur garderoberna, pengar ska flyttas från ett konto till ett annat, räkningar ska betalas.

Tjohej, vilka krockar det då blir i skallen!

Jag har en teori om att hjärnan fylls på och fylls på till en GRÄNS. Och sen får den liksom svårare att sortera och lägga saker och ting i rätt lådor i skallen och så….

…blir Nytillkommet liggande lite här och där, och RÖR TILL!

Och sen blir det pannkaka av alltihop!

Med sylt!

Jag bara MÅSTE lära mej:

– En sak i taget.

– Planera

– Organisera

– Skriva ner saker på listor och i kassaböcker och på andra viktiga lappar (…som jag sedan tappar bort/förlägger….)

– Vänta

– Ha tålamod

Eller måste jag det?

Kan jag inte få vara som jag är bara, och så kan Någon Annan sopa upp efter mej? Eller jag själv. För det är det jag gör nu. Klarar allt själv. Jämt. Även när det har stökat till sej så inihelvete! Det är alltid JAG JAG JAG som fixar till allt.

”KRASCH! BOM! PANG!” = KAOS! som JAG skapat.

”Fixa-fixa-fixa-fixa-fixa-fixa!” = JAG fixar!

That´s my life in a nutshell!

 

Omprov /erviluca

”Mamma, jag har omprov på fredag”, suckar Minsting.

”Meh! Du skulle ju säga till INNAN prov så att vi skulle plugga ihop”, suckar jag

”Meh! Jag glömde juh! Och förresten pluggade jag i skolan!”, förklarar Minsting.

”Jamen….. hur bra gick det då?!?” stönar jag

”Jamen, det jag har är OMÖJLIGT!” gnäller Minsting

”Vad är det för ämne?” stönar jag

”NO….och det är ingen idé att plugga för det är omöjligt att lära sej det där!” säger Minsting

”Jamen, är det omöjligt, och därför ingen idé att ens försöka, så gör vi väl inte det då!” säger jag lättad

(=”vi slipper! hurrraaaa!!!” liksom….)

”Meh! SÅ kan man väl inte säga!” säger Minsting förvånat

”Jodå! Och jag gjorde just det! Skönt att vi slipper plugga, va?!” säger jag

”Meh! Kom igen nu! Jag måste ju!” peppar Minsting…

Vad hände, liksom?

Våra geniala kroppar? /erviluca

Det är så mycket som är Genialt med våra kroppar, kan jag tänka ibland – hur liksom varje liten del har en funktion, som leder till en annan som hör ihop med ett annat system osv.

Förutom blindtarmen då. Som tycks ha ”blivit över”, eller nåt. Stackarn! Fick ingen funktion…ELLER så har den en häftig funktion som vi inte listat ut än. Eller nåt. Who knows!?

Tillverkaren knows, antagligen.

Jag stod i badrummet i morse och funderade på, som så många gånger förut, mensen. Jag vet ju vad den har för funktion och varför vi kvinnor blöder varje månad, men jag har mååånga gånger funderat kring;

”varför….

– så ofta?

– så mycket?

– så länge?

– så ont?”

Så i morse började jag fundera ut Alternativa sätt att få ut ett obefruktat ägg – hur liksom JAG hade gjort om jag varit Skaparen.

Jag funderade på om jag skulle gjort ägget lite större och låtit oss Hosta ut ägget….en gång i månaden.

För jag insåg att det är viktigt att man kan få göra det i smyg, liksom, för om man, som kvinna, inte vill att någon ska VETA om man är gravid eller inte….

…så måste man kunna få ut ägget utan att någon ser det.

Men grejen är att man måste själv veta att man faktiskt hostat ut det. Man får liksom inte missa det, så att man går omkring och tror att man är gravid, för att man missade hosten…..och ägget som trillade  ut genom munnen.

Men hur skulle ägget ta sej dit? Hm….Jag hade väl byggt något listigt rör  till magen, och så skulle magen ”putta ut/upp” ägget en gång i månaden…

Men då måste ju MAGEN krampa! Aj, vad ont!

Näe, det var inge bra.

Genom naveln då? Att navelsträngen liksom var en bit inåt också och satt ihop lite med kvinnopaketet där inne, och så liksom puttades ägget ut genom naveln. Men tänk om man missade det då? Hm….

Jag  hade verkligen huvudbry i morse när jag skulle fundera ut ett annat sätt för kvinnan att bli av med ägget varje månad….

För många har såna Problem med den metoden som är nu.

Och så tänkte jag: ”Hur gjorde Eva? Och alla andra kvinnor som gick omkring med löv över genitalierna (och som fortfarande gör det)?” Hur fångar man upp blodet utan trosor, tamponger och bindor??

Och varför ska det ta sån JÄVLA tid att bli AV med skiten? Och varför ”mensar” vi så himla länge (i år alltså)? Om vi ändå inte bör bli gravida efter 45 så borde det avslutas där och då. Tjong! Slut!

Och inte den här uuuuuutdragna processen med svettningar och humörförändringar, och blod lite hit och dit….

Jag tycker det är fruktansvärt orättvist!

Vi kvinnor ska både bära barnet (vilket är ett rätt tungt jobb), föda det (vilket gör ONT och sliter sönder många utav oss), amma det (vilket kan både göra ont och vara jobbigt och gör att vi är låsta intill vårt barn dygnet runt, typ), ha mens (som kan innebära smärtor och humörförändringar i 180!) och gå igenom klimakteriet.

…samt att vi förväntas göra allt utan att klaga.

Dessutom är vi Duktiga om vi kastar oss upp på en cykel efter förlossningen och cyklar en mil, därefter har sex och dessutom blir smala och ”snygga” igen direkt!

För ”att vänta och föda barn är ju Natuuuuuuuuuuurligt!”

DESSUTOM blir ”vi” våldtagna (för att vi har dessa organ) och nedtryckta och kuvade (i många länder)….

Men OJ vad jag tar i, och spårar ur, nu!

Så kan det gå när inte  haspen är på.

Bäst att jag slutar…

Här och nu.

Annorlunda /erviluca

Pekfingervals genom ett helt inlägg . Hur långt blir det då?

Jag skriver på ”min” nya iPad sittandes i soffan. Äntligen har den kontakten med ”sin” satellit, och det var inte jag som fick till det. Det var Minsting.

Han kom hit igår och jag sa till honom att det skulle gå att få kontakt med Världen Utanför, men att jag inte lyckats få till det.

”Får jag se?” sa han och tog iPaden….. Blupp, så var det klart!

Jag fattar det inte. HAN kunde lista ut det, men jag kunde inte ens fixa det med anvisningar! Det är ORÄTTVIST!

Nästa steg är att fixa så att tangentbordet klickar ihop sej med iPaden.

 

Jobba jobba jobba….viiiiiiiiila /erviluca

 

Det är lite nytt. En ny upplevelse.

Att ena dagen jobba så att det surrar i huvudet – ända fram till klockan 22 på kvällen – och sen, nästa dag: Ingenting!

Nästan. För jag har ringt några samtal, och så ska jag väl ha lite ”padd-träning” också…men ändå!

 

 

Förut har jag gått till jobbet och varit där ”no matter what”, liksom.

 

Så idag hinner jag städa innan Grabbarna Grus kommer!

Åh, vad dom kommer att bli förvånade!

”Har vi flyttat?!?” liksom…kommer det att bli.

Typ.

🙂

Att förlåta är att släppa bördan, för sej själv /erviluca

När man ”hatar” eller inte kan, eller vill, förlåta någon, bär man bördan själv s a s. Därför borde man förlåta ”den-som-varit-dum” bara för att hjälpa sej själv.

Men det är inte lätt alla gånger.

Att förlåta någon.

Man vill att han/hon ska FÖRSTÅ, och kanske liiiida lika mycket som man själv gjort.

Kanske vill man t o m hämnas.

För hämnden är ljuv, sägs det.

Men jag vet inte jag….Jag undrar….Är det härligt att skada någon??

Själv har jag väldigt svårt för det.

OM någon hade skadat någon av mina barn så kanske jag hade velat hämnas. Troligen. Men att bära på hämndkänslor och ilska och hat är tyngre än att förlåta.

Förlåta kan vara svårt, men underlättar, för en själv.

Å andra sidan kan man väl inte hålla på att förlåta någon om den gör om det dumma om och om igen? Eller?

I och för sej kan man då förlåta, och därefter Vandra Vidare. Släppa Taget. Inte utsätta sej. Inte låta sej Utsättas.

Kanske.

Så : Förlåta är att släppa bördan, för sej själv.  Att hata är att slösa energi.

 

När man är ung VET man så mycket…./erviluca

 

I 17-25-årsåldern så VET man så mycket! Nästan ALLT faktiskt.

Man VET hur LIVET är, hur man vill ha det, hur det borde vara, hur folk borde tänka, hur krig ska avslutas, hur konflikter ska lösas (andras!), hur man ska vara som förälder (när man får barn) och hur ens föräldrar BORDE ha varit, hur man skulle reagerat och agerat om man levt i Tyskland under andra världskriget och hur mänsligheten ska leva sina liv  – på hela jorden, typ!

Det är rätt skönt att veta ALLT!

Sen händer det något: Man ”börjar leva”.

Man lever och utvecklas och lär sej. Mognar (kanske).

Man inser att det är inte så enkelt, livet, som det tycktes vara där ”i början”….

…och ju mer man upplever, och ju mer man utsätter sej för olika saker, desto mer inser man att man inte vet, eller kan.

Man inser att man bara är en vanlig människa. Med samma fel och brister, som ”alla andra”.

Typ.

Näe, en del tycker att ”alla andra” gör alla fel och ”alla andra” har brister, utom en själv: ”Folk  är så konstiga och gör så konstiga saker”. Men jag TROR att alla, så småningom, inser att dom tillhör kategorin ”folk”.

Eller inte.

Iallafall när man blir tillräckligt gammal, eller har upplevt tillräckligt många, jobbiga och svåra saker.

Kanske.

Med åren inser man dock att man inte vet så mycket, inte kan så mycket och är rätt….mänsklig.

Iallafall dom kloka.

Och så står man där på Ruta 1 och ska uppfinna hjulet igen.

Nästan.

Näe, kanske har man lärt sej Något Nytt som för Nästa Generation ett snäpp vidare/längre.

Om inte, är det lite sorgligt – att generation efter generation skulle behöva börja på ruta 1.

Fast i vissa kretsar är det så:

I vissa familjer gäller det att BRYTA EN TREND/knipsa av en kedja/ta kampen, för att ta ett steg vidare. Dom har det jobbigare, men i förlängningen gör dom det för Nästkommande Generationer, så avbrottet är Livsavgörande för Framtiden, faktiskt: GRATTIS TILL ER SOM LYCKATS! Well done!

En del valsar bara vidare – samma vals generation efter generation.

Och ytterligare ett gäng tar stora kliv vidare i sin utveckling.

Men jag TROR att dom flesta ”Vet Allt” när dom är unga, och inser med åren att dom vet nästan ingenting.

Precis som jag.

För vi är rätt lika, vi människor.

Vi härmas, gör som ”dom andra”, försöker passa in, vill vara sociala, vill höra till, vill bli älskade, omtyckta….

….och så kan vi bäst, och vet bäst!

Speciellt när vi är 18 år.

Nu är jag 50+, och inser att jag vet och förstår mindre än jag trodde jag kunde och visste när jag var 18, fast jag tvärtom vet mer…och förstår mer…men ändå mindre än jag trodde mej veta när jag var 18…i en evig cirkel….

…och snart är det 2013.

”Nyss” tyckte jag det var en eeeeeeeeeeeeeevighet innan det skulle bli milleniumskifte!

Och nu har det gått 13 år sedan dess!

HerreGuuuud!

Jag baxnar!

Tiden rusar iväg, samtidigt som jag går långsammare….

Det är en underlig värld vi lever i, kan jag väl sammanfatta det med.

Tror jag.

Man vet ju inte säkert.

Men om jag hade varit 18 år hade jag vetat säkert.

😛

 

 

Stökigt igen! /erviluca

”Det syns att mormor har åkt, för nu är det stökigt igen!” säger Storing och tittar på köksbordet, som är fullt av pryttlar och grejer och papper, men som blev TOMT när mormor kom, fast det var överfyllt av pryttlar och grejer och papper innan.

Vi kunde t o m ÄTA vid köksbordet under julhelgen!

Tjohoooo!

Det var lite mysigt faktiskt.

Men nu är vi ”Back to Normal”. Eller nåt sånt.

Inte just DEN, men en randig i grönt, grått, aprikos och svart.
Charmant of Sweden.

Jag har nämligen köpt ny handväska.

Snygg.

Vad händer när man köper ny handväska?

Någon?

Svar: Man häller ut innehållet i Den Gamla Handväskan på köksbordet, går igenom innehållet och lägger i högar:

En hög för Kasta, en hög för Ha Kvar i Handväskan och en hög för Spara Någonannanstans (typ i pärm).

Högen för Kasta blir störst.

Det ÄR skönt att kasta. Och rensa ut.

Varför gör jag inte det oftare?

Svar: För att jag inte köper handväska så ofta.

Men jag borde verkligen rensa ur min garderob. Också.

 Jag tror att 75% av innehållet där kan ges bort (klädinsamling) eller kastas. Jag ska faktiskt rensa och kasta manjana. Tror jag. Om jag inte behöver en Vilo-dag efter att mamma varit här och jul firats.

Jo, jag tror jag behöver en vilo-dag, men SEN ska jag rensa och kasta.

Lovar!

 

Idag ska vi köpa julklappar /erviluca

Ha! Där står det ju "Hennes och Mauritz" som jag brukar säga
fast mina söner säger att det är "tusen år sen" någon sa så
och jag är "värsta 70-tal"... Nuförtiden säger man "H&M" säger
dom....Men DÄR, på bilden, står det ju faktiskt "Hennes Mauritz".
"Jaaaa!" Bilden är inifrån Täby Centrum - det är därför den är 
med här, och inget i texten handlar om H&M egentligen...Ville
bara konstatera att jag har RÄTT (som vanligt...*harkel*)

Idag ska Storing och jag åka in till Täby Centrum och Köpa Julklappar!

Vi kommer att TRÄNGAS med alla andra som är ute i sista minuten, svettas floder (iallafall jag!), bli irriterade på folk som STÅR I VÄGEN eller INTE FATTAR ATT DOM INTE KAN STÅ MITT I GÅNGEN OCH PRATA och över att KÖN TILL KASSAN ÄR SÅ LÅNG (!) och på att JUST DET VI TÄNKT KÖPA ÄR SLUT OCH VAD SKA JAG KÖPA ISTÄLLET DÅ?!?

På ett ungefär.

Been there – done that.

Jag tror INTE vi ska gå runt där tillsammans, för Lucas vill alltid VIDARE och stressar mej när jag tittar lite på ditt och datt, som jag inte SKULLE titta på. Så vi delar nog på oss och går runt. Sen hur vi ska hitta varandra igen, vet jag inte, för jag har ingen mobil. Jag är MOBIL-LÖS and I like it:

”Mer mobil-löshet till folket!!”

Man kan ju stämma träff någonstans någon speciell tid. Så gjorde vi ju på ”1800-talet”…och det gick så bra såååå!

Jag äääääääääääääälskar att köpa saker till andra! Love it!

Om jag hade några miljooooner skulle jag överösa ”folk-jag-gillar” med Grejer och Saker jag tycker är fina, eller som jag vet att dom vill ha, eller tycker att dom borde vilja ha…

Speciellt kul är det att köpa grejer och pryttlar till mina söner, förstås! Så min största utmaning idag är att HÅLLA I PLÅNBOKEN! Och att inte köpa För Mycket! För Dyrt.

Idag ska jag alltså ge mej ut på Min Största och Svåraste Utmaning: Att hålla i plånboken.

"NEEEEEEEJ!!!!"

Hårt.

Fortsättning följer….

….med Resultatet!