När man ”hatar” eller inte kan, eller vill, förlåta någon, bär man bördan själv s a s. Därför borde man förlåta ”den-som-varit-dum” bara för att hjälpa sej själv.
Men det är inte lätt alla gånger.
Att förlåta någon.
Man vill att han/hon ska FÖRSTÅ, och kanske liiiida lika mycket som man själv gjort.
Kanske vill man t o m hämnas.
För hämnden är ljuv, sägs det.
Men jag vet inte jag….Jag undrar….Är det härligt att skada någon??
Själv har jag väldigt svårt för det.
OM någon hade skadat någon av mina barn så kanske jag hade velat hämnas. Troligen. Men att bära på hämndkänslor och ilska och hat är tyngre än att förlåta.
Förlåta kan vara svårt, men underlättar, för en själv.
Å andra sidan kan man väl inte hålla på att förlåta någon om den gör om det dumma om och om igen? Eller?
I och för sej kan man då förlåta, och därefter Vandra Vidare. Släppa Taget. Inte utsätta sej. Inte låta sej Utsättas.
Kanske.
Så : Förlåta är att släppa bördan, för sej själv. Att hata är att slösa energi.
Det är väl det som har blivit lättare med åren? Jag hatar inte någon idag (fast jag har en gås oplockad med en som vi behöver plocka klart…)
Ja, jag har nog genom åren varit rätt förlåtande ändå… men det finns EN människa som ”jag har väldigt svårt för”. Jag vill henne dock inget illa – vill bara inte vara i hennes närhet. That´s all! 😛