Författararkiv: Erica Leijonhufvud

Ibland vill jag vara man /erviluca

 

Vi har många fördelar, vi tjejer/kvinnor i detta land:

Vi får känna känslor (av nästan alla sorter – speciellt Goda känslor).

Vi får tycka om, och klä oss i, ALLA färger och med alla mönster.

Vi får klä oss både ”killkläder” och ”tjejkläder” utan att anses speciellt avvikande.

Vi får vara ”pojkflickor” om vi vill (som barn), och kanske t o m ”manskvinnor”?

Vi får dansa och sjunga hur vi vill, och nästan när vi vill

Vi får fixa med våra hår och naglar, om vi vill

Vi får gråta

Vi får tala om vad vi ääälskar

Vi får kramas, och pussas, med varandra

Vi får prata om skönhetsprodukter och ytliga saker

Vi får säga uppmuntrande och snälla saker till varandra, om varandra

…och fler saker som jag inte kommer på nu.

 

Men ibland skulle jag ändå vilja vara man – korta stunder då och då – för då skulle jag kunna få:

– ha en tjock mage och strunta i den, eller vara stolt med den.

– tycka att jag är rätt snygg/duger som jag är

– tycka att jag hade en pondus!

– kunna strunta i städning och tvättning, och det enda som skulle hända var att folk skulle sucka lite och tänka ”tyyyypiskt män!”. Kanske t o m någon trevlig liten dam skulle städa ÅT mej (suckande över min ”oförmåga”).

– kunna skriva jättemycket och hänvisa till att jag ju är Konstnär – har en konstärssjäl – och ska inte behöva bry mej om något annat än mitt Skrivande

– då och då i mitt arbete få höra: ”Det behövs en MAN i det här ärendet!”

– kunna köra en klippmaskin genom håret och sedan vara ”klippt och färdig”.

– sänka min röst, se seriös ut och ”prata bajs”, och alla skulle tro att jag sa något VIKTIGT

– inte säga: ”Jag tror att….jag har läst att….jag har hört att….”, utan istället säga ”Så här ÄR det!” (utan att egentligen VETA)! och inte skämmas för det.

– ta för givet att Någon Annan håller kontakt med släktingar och skriver julkort och håller reda på barnens, kusinernas och föräldrarnas födelsedatum

– rycka på axlarna åt när ens mamma ringer och suckar över att man aldrig ringer

– rycka på axlarna åt att ens fru/mamma, eller annan kvinna, vill ha någon slags kärleksförklaring, utan att skämmas.

– vara kåt och kunna knulla utan att ha nå´vidare känslor, och må bra av det

– vara utan dåligt samvete för att man glömt städa/tvätta/skicka julkort, födelsedagskort, och andra kort, och ringa.

😛

 

Helt jämlika?!

Nähä du!

Göra smycken själv /erviluca

En kvinna har en liten utställning idag i restaurangen på jobbet. Hon gör smycken och schalar (vad konstigt det ser ut med sch…stavas det verkligen så? Shalar? Schalar?  Sjalar?…!) sjalar. Fina. Jag frågar vad halsbanden kostar. 150 kr. Jag vill köpa! Tur att jag inte har några pengar i plånboken. Eller nåt.

Men så kommer jag på: Göra själv! Kan själv! Jag är ju en riktig ”kan-självare”! Jag kan faktiskt nästan allt (+ – En Massa Grejer, tex koppla in en bänkdiskmanskin….det kan jag inte. Visserligen har jag inte ens försökt ens…men ändå!).

Jag säger till en kollega: ”Kan vi inte köpa in en massa grejer som man kan göra smycken av, och starta någon slags tjej/tant-klubb där vi en gång i veckan ska sitta och pyssla/göra smycken?” ”JA!” säger hon och berättar att hon redan köpt in såna saker, för hon tänkte att hennes dotter skulle tycka det var kul, att göra smycken. Det tyckte hon inte….

Så vi kan starta ”typ i morgon”!

”Då kan vi väl vara hos dej, för hos dej är ingen man i vägen?” säger hon.

”Ja!” säger jag.

Åh, vad jag ser fram emot vår första Pysselkväll!

 

 

Underligheter…/erviluca

”Underliga saker hända än i våra dar minsann….”

Underligt är det att det har blivit längre till marken. Förut så nådde jag lätt ner till marken – lätt som en plätt! Inte för att jag behövde nå dit så ofta, men när man tex satte på sej strumporna så var det så…enkelt!

Numera är fötterna längre ner. Jag tror inte jag vuxit, men troligen är marken längre ner.

Precis som när alla bokstäver plötsligt blev mindre och suddigare! DET blev jag lite irriterad på: ”SPARAR dom på bläcket nuförtiden, och gör därför alla bokstäver mindre (så dom får plats med fler också!) på alla förpackningar. Jävla skit, liksom. Då kan man ju inte läsa vad det står!”

Typ.

DESSUTOM fattas det liksom olja i alla leder. Eller nåt. För det är som om jag måste mjukas upp lite så fort jag ska resa mej eller nåt. Jag tror maten vi äter nuförtiden är för oljefattig, helt enkelt.

Sen tycker jag det är så fascinerande att alla människor blivit så unga!

Nuförtiden får ju BARN barn!

Dom små söta flickorna går och är gravida!

Typ.

Förut var mammor äldre. Och pappor. Men speciellt mammor.

Och tänk att det sitter små pojkar med kostymer i TV och läser Nyheterna! ”Lilla gubben!” tänker jag och att ”han vet nog inte vad han läser om. ”Du föttål inte, lilla gubben!” säger jag till den lilla pojken i den stora kostymen.

FÖRR satt farbröder, eller åtminstone vuxna människor, i TV och läste nyheterna: Nu är det småkillar, och småtjejer!

Jag säger inte att det var bättre förr – jag säger bara att förr var alla mycket äldre!

Typ.

Det är lite konstigt numera.

Underligt, liksom.

 

Jag blir glad av snön! /erviluca

Jag tycker det är otrooooligt härligt med MYCKET snö!

Det ger ett ”ombonat” intryck, och det är så VACKERT och blir så ljust!

Och så är det liksom lite ”lekfullt” på något sätt.

Jag får lust att kasta mej i den mjuka snön och göra snöänglar, rusa upp för backar och åka ner på en plastpåse, eller på en stjärtlapp, och bygga stora snökojor och snögubbar.

Fast jag gör det inte.

Bara i fantasin.

Och den fantasin gör mej glad.

Sen att man halkar (men ramlar kanske mjukt?), få pulsa i snön tills lårmusklerna värker, har svårt att ta sej fram över huvud taget, bussar och tåg blir inställda och kommer inte, bilar halkar och krockar, vinterdäck måste på och funka, rutor skrapas, snö skottas och borstas bort……

….det är liksom…..

…liksom….

…liksom…..

…bara ”tråkig fakta” och något som man ”måste göra” och ”stå ut med”.

Men för övrigt är det bara Härligt och Kul med snön!

🙂

 

 

Alltför många vuxna har glömt hur det är att vara barn /erviluca

ALLTFÖR många vuxna har HELT GLÖMT hur det är/känns att vara barn.

Jag vet inte VILKEN DAG det händer i Dom Vuxnas liv, men plötsligt har alla känslor och tankar från att dom var barn, försvunnit. Kanske det sker när dom själva blir föräldrar – jag vet inte, för jag har inte hamnat där själv än, och troligen kommer jag aldrig att hamna där, eftersom jag är så pass gammal – anses SUPERVUXEN i år sett – men kan LÄTT förstå en liten människas tankar och känslor….

…och MINNS tydligt hur det kändes, och var, att vara en lite mindre människa.

Det är som om många vuxna tror att barn är ett annat folk! Och ändå har dom tillhört det ”folket” själva!

Idag sa en Vuxen pappa till mej: ”Det ingår i barns personligheter att JÄVLAS med dom vuxna!”.

”Eeeeeh….VA?!?” sa jag.

”Ingår det i Vuxnas personligheter att jävlas med barn också??” tänkte jag sedan.

Men jag sa det inte.

Jag sa istället: ”Vilket otroligt tråkig inställning till barn. Som om dom vore en annan ART. Dom är faktiskt människor – inte helt färdigutvecklade, och dom behöver lära sej MER och vi behöver undervisa dom på olika sätt…

……men att det skulle ingå i dom att JÄVLAS med oss – näe!!”

Usch, vilken tråkig inställning.

Barn som behandlas gott; med kärlek, omtanke och ömhet, omvårdnad, lagoma gränser och värme…. jävlas inte!

Barn är nyfikna, vill lära mer (om livet), vill undersöka livet, vill upptäcka, vill VIDARE, vill PRÖVA PÅ! Och i detta måste vi ibland stoppa och hindra, för att dom inte ska skada sej, eller andra, hjälpa till och/eller ”undervisa”. Är det då dom anses ”jävlas” med oss??

Jag tycker man ska visa samma respekt för en liten människa som för en stor. Man ska som vuxen förstå att den lilla människan inte kan lika mycket, är inte färdigutvecklad och behöver lära sej, och utifrån den kunskapen (som den vuxne har) ska man bemöta den lilla människan med samma respekt som man bemöter alla andra människor.

För jag utgår ifrån att man möter sina medmänniskor med respekt.

Ibland blir jag så beklämd när jag hör hur människor är mot varandra, och speciellt hur vuxna kan vara mot barn.

Det var bara det jag ville säga.

För nu.

 

En käftsmäll av Jill Johnsson /erviluca

 

Jag sitter och ”bloggar” när jag får en Käftsmäll av ”Kärleken är”.

Jill Johnsson sjunger med en röst som går rätt in i hjärtat.

Ajje!

Först Vacker Natur så det gör Ont.

Och sen Jill Johnson!

Vilken dag!

Ville bara berätta det.

Slut.

Det är så vackert så det gör ont! /erviluca

 

 

Vacker vinter dag 2012-12-02 011

Det är så vackert i naturen nu, så att det gör ONT av Vackerhet, i hjärtat!  Jag stannar upp, tittar och bara KÄNNER hur hjärtat tar ett extraskutt av Lycka över att få Uppleva denna Otroliga Skönhet som Naturen presenterar för mej idag.

Solen strålar, det är flera minusgrader och snön täcker grenar och mark med sitt vita glitter.

Det går inte att fånga det på bild.

Man ska vara MITT I det för att kunna uppleva det.

Jag ÄR mitt i det.

Vacker vinter dag 2012-12-02 008

”TJOHEJ!!”

Hundarna rusar runt i lycka över att det är så VACKERT!

Not.

Men dom tycker den puderlika snön är HÄRLIG och dom kastar sej runt i YR LYCKA över att snö finns.

Typ.

Vacker vinter dag 2012-12-02 014

Jag vill att vi ska vara tillsammans på en bild…..

Trassel med koppel, och dom fattar inget:

”VAD GÖÖÖR DU?!? SLUUUUUTA!”

Vacker vinter dag 2012-12-02 015

Kylan har bitit sej fast i kinderna, och på näsan.

När jag kommer in känner jag att den också sitter fast i fingertopparna, på låren och på nedre delen av skinkorna (bild saknas).

Nu ska jag väl iallafall komma mej för att diska, och städa, och leta upp julpyntet….

…eller….

…kanske jag ska läsa lite först?

Rädda mej från Ettan!!! /erviluca

Fjärrkontrollen till boxen har gått sönder. När man riktar den mot boxen stänger den av ljudet, oavsett vilken knapp man trycker på. Man måste TA UR BATTERIERNA för att den inte ska stänga av ljudet på boxen/TV:n. Helknäppt!

Så då gick jag till Teknikmagasinet och köpte en ”all-kontroll” – en sån fjärrkontroll som klarar ALLT! T o m att diska upp disken hemma!

Not.

Nåja. Den ska iallafall klara av alla apparater som har med TV:n att göra. Sa dom. Trodde jag.

”Det tar 5 sekunder och upp till 15 minuter för fjärrkontrollen att hitta signalen till din box/TV/video” står det i BRUKSANVISNINGEN, som jag läst (!), flera gånger!

Jag har suttit och tryckt på den jävla knappen i 200 år (känns det som) och den hittar inte min jävla box!

”DEN STÅR JU MITT FRAMFÖR DEJ, DIN JÄVLA IDIOT!” fräser jag och riktig VISAR den vart den ska skicka signalen.

”All-kontroll” ?!? Ha! Not in a million years.

Jag får fortsätta titta på BARA ettan, och vad visar dom där? Program som man får migrän av. Just det. Det är av Ettan jag fått migrän. För det är så boooooring!

Skidskytte heeeela dagen, och sen lite sportkommentargrejer där man pratar om huuuur dom stakar och åker och formen på kroppen eller stavarna eller skidorna och så lite mer skidskytte där dom pratar mer om hur dom åker, går, står och skjuter: ”Oj! Håller hon handen DÄR?! OJ, så ovanligt!” bla bla bla…

Och sen kommer MATprogram i långa rader: Man äter och lagar mat Historiskt, i Kina, i Korpilombolo och när man står på huvudet. ”Åååååh, vad intressant!”

NOT.

Sen kommer alla Café-program där någon pratar lååååååååååångsamt, sitter och frågar någon gammal tant eller farbror vad dom lagade för MAT igår, eller om dom någonsin åkt skidor….

….och sen ”gör dom om mej” från Tant – till Annan Tant – och sen lagar dom lite mat igen, och smakar på den: ”Åååååh, vad GOTT!”

Sen kommer REPRISERNA på alla dessa program.

Snark!

Jag får meeer migrän!

Rädda mej från Ettan!!!

Skicka mej en fungerande fjärrkontroll!

Nuuuuuuuuuuuuu!

 

 

Det bidde migrän….. :( /erviluca

Jag försökte stoppa och hejda och trycka undan, men ”ICKE!” sa Nicke. Fast han inte ens var här. Surgubbe!

Jag hällde i mej söt dricka: Pepsi. Åt sööööta tomteskumgubbar. Tryckte i mej lite jordnötter också. Det kändes som om det behövdes. Och drack mängder med vatten. Men ändå….så bara fortsatte värken att värka…och blev värre och värre….

Inte blev det bättre av att sönerna SMS:ade hela tiden: ”Glömde en sladd!” och ”Glömde en sladd!” och ”Glömde en sladd!”.

Dom glömmer ALLTID sladdar av olika sorter när dom ska över till sin pappa (eller till mej också för den delen), så jag och pappan står och säger VARJE GÅNG: ”GLÖM nu inte någon lite sladd eller fjupp eller lite grej som är livsviktig! Och glöm inte heller dom icke livsviktiga sakerna! TITTA IGENOM ditt rum NOGA en gång till!”

Och så går dom in i sitt rum och tittar sådär ”noga” som bara killar kan – ungefär sådär som små barn gör när dom ska titta ”höger-vänster-höger” när dom ska gå över gatan, dvs huvudet rör sej men ögonen tittar i himlen, typ.

Det måste vara en VETENSKAPLIG SANNING: Killar KAN INTE leta, eller snarare HITTA saker! Jag vet inte HUR dom gör, men grejen dom letar efter kan ligga mitt framför dom, och ÄNDÅ står dom och tjuter: ”VAR ÄR min mobil?!?!?”

Jag hjälper killarna att ”titta noga”, fast det kanske blir lite mindre noga än vanligt, eftersom värken och illamåendet redan är i antågande, men jag gör iallafall Goda Försök.

När killarna försvunnit, värmer jag en halv grillad kyckling, lite pommes stripes, häller upp ett glas Pepsi och sjunker ner i soffan:

”Puuuuuh!” liksom.

Då börjar det: ”PIP PIP!” = sms.

Läser: ”Jag glömde min mobil. Kommer och hämtar den”.

Jag förstår att pappa skjutsar. Väntar. Mellan dyker upp och hämtar mobilen, med ett snett lite skämmigt leende.

Nä, man kan ju inte hämta med ett leende, utan han tar mobilen med händerna förstås! Men…äh, ni fattar!

När han gått sjunker jag ner i soffan igen.

”Puuuuuh!” liksom

”PIP PIP!”

Läser: ”Jag glömde en sladd! Kan du komma med den?”

Svarar: ”Näe, har början på migrän. Du får gå.”

Efter ca 20 minuter dyker han upp. Letar. Letar igen. Blir sur och arg: ”VA FAAN är min ()/=)(&/%&-SLADD?!?”  Jag försöker förstå vad det är för sladd han letar efter, och letar samtidigt efter ”någon sladd”, men hittar bara ”fel” sladdar, vilket får honom att sucka djuuuuupt och tycka att jag är Helt Bäng och Fattar Ingenting!”

Till slut går han. Ilsket. Utan sladd.

Jag sjunker ner i soffan igen.

”Puuuh!” Liksom.

”PIP PIP!”

Läser: ”Jag glömde min laddare. Kan du komma med den?”

Svarar: ”Nej, jag har migrän. Du får komma.”

Det är Storing som skriver, och har glömt.

Mellan skriver ilskna SMS. NÅGON måste han ju låta ilskan gå ut över! Han kan ju inte spela dator utan )=(¤)=%(”)=¤(-sladden! Det är tydligen MITT fel… Jag föreslår honom att be Storing leta efter den, och kanske ta med sladden, när han kommer om en stund. Han skriver tillbaka att Storing INTE ALLS ska komma till mej. Jag skriver till Storing och frågar, han svarar att han visst ska komma och att Mellan bara är SUR för att han inte kan spela dator.

Mellan kan verkligen bli SUR och låter det GÄRNA gå ut över Alla Andra. Det är som att det är Härligt när det Smittar! Eller nåt.

Storing dyker upp. Hämtar laddare. Letar efter sladd. Hittar inte. Säger att Mellan väl kan ta HANS sladd, som sitter i HANS dator hos mej, som han ändå inte använder….

Han säger ”hejdå!” och går.

Huvudet pulserar. Nacken värker. Ögonen gör ONT.

Jag går ut med hundarna. Illamående.

Väl inne bäddar jag om Mellans säng, för där ska jag sova. Han har en skööön säng.

Kryper ner i sängen med Milton. Fiona kryper UNDER sängen, där hon alltid ligger på natten. Det är hennes helt egen ide´. Ett slags ide kanske… 😉

Nu är migränen i full gång! Det gör så ont så att jag ålar runt i sängen.

”När tog jag spruta sist?” Försöker tänka. Det var nog vid 19-tiden…Då kan jag nog ta en till nu…eller två!

Tar två sprutor.

Faller i dvala. Typ. Ont-dvala. Känner ”ontet” genom dvalan. Går upp ”140 gånger” under natten för att fylla på vattenglaset, som töms med jämna mellanrum. Jag är sååå törstig när jag har migrän.

Idag är det som att gå på svag is.

Även utomhus. På riktigt.

Jag är livrädd för att migränen ska komma tillbaka (eftersom jag ofta har migrän i flera dygn) så jag trippar runt och försöker Ta Hand om Mej. Att Ta Hand om Mej är att:

– Inte Städa (fast jag BORDE och MÅSTE)

– INTE ta fram julpyntet idag

– INTE dammsuga

– INTE diska

BARA vila och ta det lugnt.

Hoppas jag lyckas.

Nu ska jag lägga mej i soffan, mitt i STÖKET och RÖRAN och Ta Det Lugnt, allt vad jag orkar.

Hej och hå!

Tyyyyyyyyyyyypiskt! /erviluca

 

”Äntligen FREDAG!!”………… liksom.

Och då kommer huvudvärken/migränvarningen, som ett brev på posten (som inte finns längre), eller som ett brev på ICA!

Min LEDIGA fredag kväll. Utan söner.

*suckar*

”ORKA!” liksom.

Men vad har jag för val?!

Nada.

Det är bara att härda ut och….härda ut.

Nu ska jag proppa i mej Pepsi Max och skumtomtar, som straff!

Mot vem då?!

Mot värken förstås!!

Blä!