RSS Flöde

Dagsarkiv: 12 september, 2013

Schema och struktur /erviluca

Jag tror jag måste göra ett schema över mina aktiviteter. Annars flyter saker och ting iväg och det blir inget av något.

Jag måste S T R U K T U R E R A  min tid, och skriva upp det. VAD ska jag göra NÄR, liksom.

Jag ska skriva in jobb, promenader, simning, skrivande (och VAD jag ska skriva – bok eller blogg?), matlagning och allt annat hemarbete. Det kanske blir skittråkigt, eller så blir det jättebra. Vi får väl se.

När jag hade dagbarn ”för hundra år sedan” – 5 dagbarn från 8 månader till 2,5 år (+ Äldste Sonen, som då var ca 1,5 år) – strukturerade jag upp dagarna jättenoga. Trots att jag då aldrig hade jobbat på dagis, blev strukturen sådan som dom flesta dagisar lägger upp sina tider och aktiviteter på. Det var väldigt viktigt att göra så, för att skapa trygghet i den lilla barngruppen och för att mina dagar skulle bli övergripbara – för att det skulle fungera helt enkelt.

Jag var dagmamma för att jag inte kunde tänka mej att lämna bort mitt eget barn (och för att jag älskar barn också, givetvis). Jag kunde INTE tänka mej att lämna min Solstråle på dagis, då. Han var 3 år när han fick börja på dagis. Men det var inte det jag skulle skriva om nu.

Struktur, scheman, tider, ordning och reda. DET ska jag börja med. Nu.

Jag funderar på att överhuvudtaget bli en Ordning- och Reda-typ……ha ha ha ha ha ha ha ha!

Jag är ju i själ och hjärta en Konstnär!

Jag har en Konstnärs-själ. Har jag insett.

Helst vill jag krypa undan i någon håla och sitta där och skriva,  glömma bort att både tvätta, städa och tvätta mej, glömma bort att äta och bara dricka rött viiiiin, som Någon – förhoppningsvis min tåliga och härdade manfru – kommer med regelbundet. Och lite god mat också.

SEN, när jag SKRIVIT FÄRDIGT (inte skrivit färdigt BOKEN, utan skrivit Färdigt för att jag KÄNNER för det), ska jag komma ut ur hålan/rummet och då ska jag behöva slappna aaaav lite, umgås med människor kanske….ta promenader med hundarna (som min manfru skött under tiden då jag varit tvungen att få utlopp för min konstnärliga ådra).

Va?! Är jag inte man och lever på 1700-talet?? Åååå, neeeej!

Va?! Är jag kvinna och ensamstående och jobbar heltid och lever på 2000-talet. Shit bah!

Booooooring.

Eftersom jag Lever i Verkligheten måste jag alltså schemalägga min tid.

Strukturera.

DET ska jag göra….

…i morgon!

 

 

Nytt på G /erviluca

Det är lite Nytt på G i mitt liv. Me like.

Me like NYTT.

Jag behöver NYTT då och då. Om jag inte flyttar, behöver jag byta jobb eller soffa, kanske möblera om. Möjligen få in en kille, men det är så svårt att det är enklare att få in annat nytt…

Häromdagen fick jag TVÅ ”nyhets-samtal” samma dag!

Det kändes upplyftande och friskt.

Det ena nya förändrar min livssituation mycket. Det andra vet jag inte om det förändrar något alls än, men chansen finns! Vi får se.

Ja, jag tänker vara ”kryptisk” tills allt är på plats.

När EN ny sak händer, brukar den följas av andra.

DET är också kul.

Det blir Frisk Luft ett tag. Förhoppningsvis. Spännande!

Sen är det ju tröttsamt också att ”börja om” med vissa saker, och ”köra hela racet igen” liksom, men ändå kul. Tröttsamt, spännande och kul!

En vacker dag tycker jag inte så längre.

En vacker dag vill jag nog ha allt Samma Samma hela tiden.

Men den dagen har inte kommit än.

Allt förändras ju; Tankar, känslor, upplevelser, tyckande.

Det jag tyckte om ”igår”, behöver jag inte tycka om idag.

Hur jag tyckte om någon eller något ”igår” behöver inte alls vara detsamma ”idag” .

Det har jag alltid sagt till mina barn om mat:

Hugo 2001 äter

Minsting smakar 2000

”Smaka! Smaken i munnen ändras med åren, så det du inte tyckte om igår, kanske du tycker om idag.”

Och så är det med allt annat också.

Man förändras.

Förhoppningsvis till det bättre.

Fast i vissa fall bara förändras man. För i vissa fall är det inte ”bättre” eller ”sämre” – bara förändrat.

Som tex gamla möbler….antika.

Förut tyckte jag sånt var tråkigt och fult. Jag kunde INTE förstå hur man kunde tycka om gamla och antika möbler. Jag tyckte dom var fula och opraktiska. Och jag har svårt för saker  som man måste vara rädd om hela tiden. Jag tycker man ska LEVA i sitt hem, utan att behöva tänka på det ”fina golvet/bordet/taket/vasen” osv.

Nu börjar jag tycka gamla möbler är fina. Plötsligt, liksom. ”Jaha, då bytte jag smak igen”, tänkte jag när jag upptäckte att jag ville ha ett ”gammaldags” soffbord.

Mina söner är som jag var ”förr”: ”Fy, vad FULT! Det ser ju skitgammalt ut!” Och jag tänker: Dom fattar ju ingenting! Det är ju SNYGGT – har själ, liksom.

Fast jag måste ju låta dom gå igenom alla stadier, och faser, precis som jag gjort.

Fast alla är inte som jag, och förändras. Eller tycker om Nytt och Förändring.

Många fastnar.

Men det får dom väl göra då.

Vi är ju olika, vi människor.

Och det är ju tur det!

Ingen är bättre eller sämre än den andre.

Glöm inte det!

Den rike är inte bättre, eller mer värd, än den fattige.

Och den som utvecklas är inte bättre än den som fastnar.

Den onde är inte mindre värd än den gode.

Så är det.

Och DET är statiskt.

Punkt.