*lyssnar-på-Westlife-och-blir-alldeles-kärlekstörstande*
Näe, faan, nu vill jag bli lite kär igen! Nu räcker det med ensamliv. Tack för mej, nu flyttar jag ut från det. Ensamlivet alltså.
”Men du måste ju gå UT om du ska hitta nån”, sa Någon.
”Äsch tväsch! DET har jag ju ingen lust med! Alls. Jag vill vara HEMMA!”
*suckar*
Jag har ju redan varit ”ute” så mycket att jag blivit mätt på det. Stoppmätt. Jag har VERKLIGEN fått ”dansa av mej” och ”dricka av mej” och sånt. ”Festa av mej”. Jag är KLAR med det. Jag har VERKLIGEN INGEN lust att gå ut och sätta mej i någon bar, eller på något dansställe för att ”finnas där ute/vara tillgänglig”.
Och OM jag anstränger mej så mycket att jag gör det EN gång, och Riddaren INTE dyker upp, utan jag ska ”ha kul ändå” (när jag mest bara vill gå hem och lägga mej i soffan och gosa med hundarna), så blir det rätt så jobbigt, för då måste jag ju gå ut EN GÅNG TILL. Typ.
Pust!
Hela min ungdom dansade jag och festade, och sen blev det ett liiiitet glapp däremellan, när Äldste Sonen föddes, men eftersom jag ”blev” singel rätt fort därefter (när han var 4 månader gammal), fortsatte jag gå ut och dansa och festa och tyckte verkligen att det var KUL, och jag ”gav järnet” jämt! Näe, inte varje dag, förstås, men säkert varannan helg iallafall. DET är ju rätt mycket, eller hur?! I 10 år! Det är rätt länge, eller hur?
Jag träffade massor av killar/folk och ”visade upp mej”.
Men jag gjorde det FÄRDIGT.
Jag orkar inte en gång till!
Jag vill att HAN ska komma ridande på en svart (eller vit?) springare till MIN dörr. Fast DET blir nog lite knepigt. Han får nog INTE in Springaren i hissen…om ens hissen håller för en häst (?). Då kan han väl komma gående då. Fast å andra sidan, så kanske jag blir lite snopen om Han plötsligt ringer på min dörr, jag öppnar och han säger: ”Här är jag!” Och jag frågar ”VEM?”. ”Din riddare”.
Hm, då blir jag nog lite misstänksam, om han rymt ifrån….någonstans. Finns Säters mentalsjukhus fortfarande?
Han kan väl kontakta mej via FB!
SÅ kan riddare också få komma!
Eller så kan han börja prata med mej när jag tar (inte snor/tjuvar, utan sträcker mej efter en 1,5 liters mellan-) mjölk på ICA. DET skulle vara kul. Han behöver ju inte säga att han är ”Riddaren” DIREKT, sådär, utan det får jag inse själv efter ett tag. Räkna ut, liksom.
För ORKA gå ut och leta liksom.
Pust!
Jag är som en förvuxen tonåring; Lite obstinat, envis och trött. Det låter charmigt va?! Vem vill inte ha en sån?!
Du är riddare. JAG är en obstinat medelålders tonåring. Perfect match.
*host host host host host*
Ha ha ha!
erviluca #mammatillfyrakillar 