RSS Flöde

Bilen är lagad – typ /erviluca

Postat den

lite av varje mars 2013 010

Kudde i bakgrunden

 

Jag har under minst ett halvårs tid kört med ena bakrutan öppen, eftersom den fastnade i halvöppet läge och därefter varken gick att öppna eller stänga. ALLA rutor upphörde fungera precis då – när ena bakrutan fastnade.

Men jag är en sån som ”löser” saker på mitt eget sätt, när det behövs, och så ”kör” jag vidare ett tag till, tills det är omöjligt. Typ.

”Finns det råd så finns det…rön”, eller nåt.

Så jag bullade in en kudde i rutan och så löste jag köldfrågan på detta sätt i vintras. Den frös fast där. Typ. Iallafall tillfälligt. Tills den åkte ut av sej själv någonstans mellan Åkersberga och Sollentuna. Då stoppade jag in en ny kudde. Den ramlade också ut till slut…..

Sen var fönster-kuddarna slut.

Det krävdes alltså Ny Lösning.

Tejp. Rutan tejpades igen med svart tejp.

Under hela den här perioden kunde egentligen ”Vem-som-helst” stjäla bilen, eftersom det bara var att plocka ut kudden/ta bort tejpen, sticka in handen och öppna bilen: ”Varsågod!” liksom.

Men jag tänkte att ”Ingen vill väl stjäla en GAMMAL Volvo?!?”

Och det ville ingen.

Nåja. Fönsterproblemet var inget stort problem, så jag körde vidare.

Mellan sa att bilen såg ut som ”värsta gettobilen”. Men det är nog lite ”getto” över mej, om jag tänker efter….

MEN sen slocknade ena framlampan…och så slocknade belysningen som lyser upp alla grejer och saker inuti. Så tex när jag körde genom en tunnel, och det blev mörkt, kunde jag inte se hur fort jag körde…..

….men det är ju bara att köra lika fort som den framför på ett ungefär. Typ.

I måndags ville den VERKLIGEN inte vara med längre, för då började det lukta plaströk i hela bilen när jag startade. Jag tänkte först att jag skulle hålla andan och köra, men sen tänkte jag lite till, och insåg att jag nog skulle svimma till slut….men då kunde jag ju veva ner fönstret…NOT!

Så jag körde till verkstan. Den låg så nära att jag kunde hålla andan. För plaströk är väl farligt att andas in?

Väl där rabblade jag alla fel bilen hade. Plus att framdäcken såg så konstiga ut. Det såg ut som om det var stora sprickor i dom!

Sen har jag åkt tåg och buss så det bara stänker om det i flera dagar och OJ vilken tid det tagit och OJ vad hjärnan fått arbeta för att förstå varifrån alla bussar och tåg går och vilken hållplats och tid, och hej och hå! Snacka om stress! Fast det var kul att se hur man tar sej till Kista och till Danderyds sjukhus och till alla möjliga platser, kommunalt. Det blev liksom: ”Jahaaaaa! Är det HÄR jag bor!”.

Jag tror jag ska ta mina söner till Kista Centrum inom kort. DÄR är det mysigt! Typ. Vilket Centrum, liksom! Värsta Utomlands inuti, liksom. Kista är härligt! Mycket människor från alla håll och kanter i världen.

Nåja.

IDAG hämtade jag bilen!

Jag tänkte ”kärlekstankar” när jag var på väg för att hämta den: ”Kära lilla bil, vad jag längtat efter dej! Du ska få en härlig dusch och så ska jag städa dej och tvätta dej inuti och jag ska prata snällt med dej och be dej förlåta mej alla mina elaka tankar jag haft om dej ibland, och så ska jag…..”. Typ.

Så stod den där, min fina bajsbruna Volvo, och såg ut att längta efter mej (också), mitt i verkstan.

Verkstadsmannen tittade bekymrat på mej och sa:

”Bråmsbelägen vor micket rostig! Kåm! Do titta!” Jag tittade.

”Eeeeeeh??” Jag såg två metallfyrkanter. ”Jaha??? Jag vet inte hur nya bromsbelägg ser ut”, sa jag ärligt.

”Dåm ska voara så häääär tjoka”, sa mannen och måttade med fingrarna.

”Oj oj oj!” sa jag, för kändes som om det var det jag skulle säga. Och se bekymrad ut också.

Han hade ”bytt glykol” (?) och ”fyllt på med olja” och:

”Titta här! Så dåm se ot!!” sa han och höll upp små saker som han bytt.

”Ja, oj oj oj!” sa jag och hade ingen aaaaning om hur ”dom såg ut”. Dom såg ju ut som dom såg ut. Liksom.

Och sen hade han ”&%¤#=)/%&” med motorn, som ”…forot boara gick po TVO cylindrar!”.

”Oj oj oj!” sa jag med bekymrad min. Igen.

Han gestikulerade och var upprörd över hur trasig bilen varit.

”Oj oj oj!” sa jag igen.

Och så hade han bytt två framdäck för på den ena var det ”en stoooor bobbla” och på det andra var det ”sprickor”.

NU har jag en glad och pigg bil, där fönstrerna går att öppna och stänga på Vänster sida – inte på höger. OM man ska kunna stänga dom på höger sida också måste man ”%¤/&¤%/&%/” och det har jag inte råd med just nu för det skulle kosta 2-3000 kr extra.

Pust!

Nu rullar bilen och är nöjd och glad. Och jag med.

Puh!

Annonser

Om erviluca

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: