RSS Flöde

Dagsarkiv: 23 maj, 2013

Kärlek till sönerna /erviluca

Postat den

När någon frågar: ”Och hur mår dina söner då?” så blir min första känsla en mindre explosion av kärlek och stolthet i bröstet.

Jag är så stolt över mina söner så att det är inte klokt!

Jag nästan spricker!

Dom är så varma och fina och goa och ÄKTA så att jag nästan slår knut på mej själv av lycka!

En efter en har dom gått igenom ”faser” där jag undrat om det någonsin kommer att ta slut, om det är ”kört” för dom, och tankar som ”vad har jag gjort för fel?!?!”…..

….och snart står jag med FACIT i hand över alla fyra:

FY FAAN VAD DET BLEV BRA!

Jag är nog både LÄTTAD och STOLT, tror jag, och kroniskt FYLLD AV KÄRLEK till mina vackra, fina, kärleksfulla, varma, goa, kloka

fyra söner.

Visserligen är en kvar i den trötta, loja, hösäckiga, ”vet-inte-åldern”…..

 Men ändå!

Dom andra kom ju ut på Andra Sidan som Underbara Människor, så varför inte han?!

I LOVE YOU SONS of me!

 

Tankar vid en begravning /erviluca

Postat den

Det blir så tydligt att åren går, när man träffar släktingar vid en begravning. Plötsligt tillhör jag ”mittengenerationen” – jag, som alldeles nyss tillhörde ”ungdomsgenerationen”!

Vad hände, liksom?

 Hur kan alla mina kusiner blivit både grå- och tunnhåriga, och äldre – dom var ju unga nyss!

Och dom som var ”i mitten” förut, har nu blivit äldst.

Det är så konstigt, för det gick så fort.

Och jag känner mej ändå rätt ung. Och ”vanlig”. Inte  som om jag tillhör ”generationen i mitten”.

Jag tittar på mannen som sitter bredvid en av mina kusiner och funderar på vem det kan vara. Viskande frågar jag min syster.

Nämen, det är ju kusinens  äldsta son, som blivit MAN! Men han var ju alldeles nyss ett barn!

HerreGud! Jag har blivit en sån där kärring som går fram och säger att ”jag minns när du var så häääääär liten!” och ”OJ, vad du har blivit STOR!!” och ”TÄNK vad åren går fort!” – precis som äldre kärringar och gubbar sagt i alla tider. Sån där som jag aldrig skulle bli. För jag skulle liksom ”hänga med” när åren gick, och ”fatta det”. Inte bli så jävla förvånad!

TÄNK att jag också hamnade här!

Fa sci ne rande!

Inte för att jag trodde att jag skulle dö innan direkt, men….jag trodde väl inte….att det skulle gå så fort!

Jag blir farmor till nästa generation som föds, och det kan starta när-som-helst….

HerreGud, vad hände?!

Igår begravdes min kära älskade farbror, som kämpade som en tapper soldat med att hålla sej levande mycket längre än någon trodde, med konstgjord hjärtpump, cancer och allehanda sjukdomar. Men till slut gick det inte längre.

Nu är han i Himlen tillsammans med sina två bröder.

Storasyster, snart 85, finns kvar här på jorden.  Hon förlorade alla sina småbröder alldeles för tidigt. Häromveckan dog alltså den yngsta brodern, 14 år yngre än henne.

That´s life.

Ingen undkommer döden.