RSS Flöde

Månadsarkiv: mars 2013

Jag minns KÄNSLAN…. /erviluca

Postat den

…av att inte VÅGA smaka på ny och konstig mat.

…av att smaka på ny och konstig mat och tycka den var ÄCKLIG!

…av rädsla över att jag skulle KRÄKAS av maten (som kanske var äcklig).

Jag förstår KÄNSLAN, för jag minns den, och därför har jag förstått mina barn om dom tittat på maten med SKRÄCK i blicken, som om maten skulle kunna ÖVERFALLA honom och ÄTA UPP honom!

Jag har haft ETT sånt barn: Äldste Sonen. Han såg ut så när ny mat presenterades, och han kunde STENVÄGRA att ens smaka! Numera förstår jag ju också KÄNSLAN som en förälder kan ha när barnet VÄGRAR smaka.

Jag har också haft ett barn (Storing) som NYFIKET tittat på ny mat, nästan dreglandes över att få SMAKA – direkt! Och ibland efter smakningen, en förvånad min – ”äckligt?!??” – och sen smaka igen för att ”det-kan-inte-vara-sant: FINNS-det-ÄCKLIG-mat!?!”.

FA SCI NE RAN DE!!

Två barn har varit lite mittemellan: Ibland har dom smakat, ibland inte. Jag har egentligen inte brytt mej. Ville dom inte smaka slapp dom, och ville dom smaka så smakade dom.

Det var jobbigt att ha ett barn som var RÄDD för nya smaker, men jag kunde förstå det eftersom jag MINNS hur det var (eftersom jag var sån själv)….

….och det var jättekul att ha ett barn som ÄLSKADE nästan all mat, och som var NYFIKEN och INTRESSERAD av nya smaker (eftersom man blir lite mallig och kan skryta med: ”Han äter ALLT!!”….som om det vore MIN förtjänst).

Det var ABSOLUT INTE det här jag skulle skriva om idag. ABSOLUT INTE! Jag förstår mej inte på mina fingrar ibland….

Men nu blev det det här. Så det är väl bara att ”gilla läget”.

Jag tror jag just nu lever i en slags ”GILLA-LÄGET-period”. För det är mycket i mitt liv som kräver att jag ”gillar läget” . Fast jag inte gör det. Egentligen. Just nu åker jag mest bara med, utan att ta några direkta initiativ. Eller säga ifrån. Som ett riktigt ”mähä”, faktiskt.

Fast det är kanske bra….

…med tanke på hur otroligt Initiativrik jag varit. Och kanske hoppat på för många tåg….

Man kanske måste ha såna här perioder i sitt liv också….Sega, tröga, långsamma, initiativlösa….

Pruttiga!

😉

 

…och kanske lite sköna.

 

 

 

”SWOOOOSCH!” /erviluca

Postat den

 

Jag vill ta JÄTTEFINA bilder på mina hundar, och VISA VÄRLDEN hur HÄRLIGA dom är! Så jag fotar, och fotar, och fotar och…..

 

”Åååååh, vad söt hon är!!” tänker jag, vill visa hela världen det, och klickar med iPhonen….

KLICK! :

Fiona nyklippt och utebilder hundar mars 2013 011

 ………………………………………………………………………………………………………….

 

”Ååååh, vad roliga dom ser ut!!” tänker jag och klickar med iPhonen mot dom…

KLICK! :

Fiona nyklippt och utebilder hundar mars 2013 042

…………………………………………………………………………………………….

 

 

”Ååååh, vad sööööt hon är….”

KLICK! :

Fiona nyklippt och utebilder hundar mars 2013 028

……………………………………………………………………………………………..

 

 

”Ha ha ha! BÅDA sticker ut huvudet genom bilrutan och ser sååå roliga ut tillsammans….”

KLICK! :

Fiona nyklippt och utebilder hundar mars 2013 031

……………………………………………………………………………………………………….

 

 

”JAAA! Fortsätt så! Jag ska bara trycka på….”

KLICK! :

Fiona nyklippt och utebilder hundar mars 2013 030

…………………………………………………………………………………………………….

 

 

”Tjohoooo! Jag ska fota henne i Farten!!!”

KLICK! :

Fiona nyklippt och utebilder hundar mars 2013 029

……………………………………………………………………………………………………

 

Näe, kanske jag inte ska bli hundfotograf när jag blir stor, ändå….

😉

 

Från Clown till Lufs/erviluca

Postat den

 

Precis som många andra föräldrar upplever, har jag fått uppleva barn som genomgått en makalös Förvandling – från den ena dagen till den andra (nästan).

Som en METAMORFOS.

Minsting som ”igår” var ”klassens clown” – den som gjorde kullerbyttor i soffan, pratade oavbrutet, skojade och skämtade hela tiden, i 180 knutar – är nu en stooooor lååååångsam Lufs. Han orkar knappt röra munnen när han pratar, och han liksom ”faller framåt” när han går. Förut studsade han. Nu är det som om tyngkraften draaaar honom framåt, och han följer motvilligt med….

Igår åkte jag hem till Grabbarna Grus´ pappa för att hämta Minsting och skjutsa honom till en kompis. Dom skulle ”lana” (spela dator och vara uppe hela natten) tillsammans. Jag tog med hundarna för dom blir så ledsna när jag lämnar dom ensamma. Jag står inte ut med deras SORGSNA blickar när jag säger ”hejdå!” och stänger dörren…. Det gör för ont i hjärtat. På mej.

När vi kom hem till Grabbarna Grus´ pappas hus fick hundarna följa med in, och Fiona blev så glad när hon såg Grabbarna Grus så att hon nästan slog knut på sej själv av lycka: Hon STUDSADE runt och var så LYCKLIG!!!

Minsting rörde sej knappt, och ändå tycks han vara Favoriten (för Fiona), för ibland brottas han med henne, eller leker….Lååååååångsamt, men ändå!

”Hon har ju värsta ADHD!” mumlade Minsting när Fiona överföll henne med sin lycka.

”Nähäädu! Hon yttrycker bara sin ENORMA GLÄDJE på det där sättet!” sa jag. ”Tänk, förut – INNAN du blev tonåring – var du precis som Fiona; SUPERGLAD och SKUTTIG och PRATIG, och allt på en gång!”

Minsting vänder långsamt huvudet mot mej och så svarar/mumlar han (nästan utan att röra läpparna, faktiskt):

”Man KAN faktiskt vara GLAD inuti, utan att det syns utanpå.”

DET var dagens Sanning!

🙂

Att ”kliva ur” ensamhet – att skaffa nya vänner /erviluca

Postat den

Jag har träffat många ensamma människor, som är Helt Underbara! Dom har bara inte ”fått till det”. Det kan vara svårt att skaffa nya vänner och skapa sej en umgängeskrets när man är ny i ett område, inte så ung längre och/eller kanske har fullt upp med jobb och barn och att få Livet att gå ihop. Hur ska man hinna skaffar vänner också? När då, liksom?

Dessutom kan Ensamhet skrämma. Den skrämmer Dom Som Är Tillsammans – dom som inte VET att man kan vara ensam och Utan Fel.

Det är ett JOBB att skaffa Nya Vänner. Man måste kämpa. Och Våga. För att Dom som Redan Har sin umgängeskrets, kanske inte alls har lust att släppa in nya människor i den, och kanske speciellt inte någon ny (snygg) singel! En Singel är ett HOT mot alla (o-)lyckliga par! Är Singeln dessutom trevlig och glad och verkar nöjd med att ha separerat från sitt ex…; KÖRT! Heltkört! Otroligt skrämmande och läskigt: ”Håll dej borta! Stanna hos Dom Andra Singlarna!”

Många som lever i PAR/förhållanden tror att Singlar dansar runt och är bekymmerslösa jämt, att vi dejtar till höger och vänster och att vi är så FRIA och LYCKLIGA, att vi går ut och festar stup i kvarten och ”ligger runt” precis som vi önskar, och som NI/DOM ”drömmer om”.

That´s not the case.

KANSKE om man är i 20-årsåldern….och är MAN. ELLER kanske om det sexuella behovet är så STORT och pockande så att man tar hem ”vem-som-helst-när-som-helst” bara för att få ”knulla av sej”. DÅ kanske. Jag har iallafall hört att det KAN var så.

Men så är det (nog) inte för dom flesta singlar.

JAG tror att Dom Flesta Singlarna längtar efter NÄRHET, KÄRLEK och att få HÖRA IHOP. Att Bli Utvald och få Vara Älskad, och Älska. Människan vill Höra Till.

Människan vill inte komma hem till en Tom Lägenhet som Ekar av Tystnad. Varje dag.

Ibland gör det också mer ont att vara tillsammans med Ett Gäng Par, än att vara Helt Ensam Hemma.

Jag minns en gång när jag var på en sådan tillställning, där alla var PAR, och jag var den Enda Singeln, och jag kände mej mer Ensam än Någonsin. Hela bjudningen gick jag runt och kämpade emot gråten (”Varför? Varför? Varför?”)….och så fort jag satte mej i bilen började tårarna rinna. Jag satte på Gråtmusik på min CD i bilen och storgrät hela vägen hem! Det var sååå skönt, att gråta ut!

SÅ  känns ensamheten ibland.

Men ibland, när jag hör hur vissa par Kämpar med sin tvåsamhet, med sina gräl, med sina ”varför-tog-du-inte-ut-soporna-när-du-gick?!” och ”VEM-har-inte-tagit-undan-muggen-från-soffbordet?!?”, så känns det såååååååååååååå skönt att vara singel! Och när jag hör om sex som inte funkar; ”Vi hade sex sist för 4 månader sedan och då gjorde jag det BARA för att han skulle bli nöjd”…., så är jag såååå nöjd med att SLIPPA tvåsamheten.

Hellre någorlunda nöjd – iallafall av och till – i Ensamheten, än Kroniskt Missnöjd i Tvåsamheten!

Så är det för mej.

Och många andra.

Det var Skärtorsdagstankarna.

Glad Skärtorsdag!

Aj aj aj! /erviluca

Postat den

Nu igen!

Migränhuvudvärk. Illamående. Ont ont ont! Aj aj aj!

Ingen medicin hemma, och inga pengar att köpa ny medicin för. Aj aj aj!

Måste vänta tills i morgon då lönen kommer. Aj aj aj!

Jag vill kräkas, och ändå inte. Jag vill sova och ändå inte. Jag vill bara försvinna: Ja, DET vill jag! Och kanske komma tillbaka när värken är över. Ljuset gör ont i ögonen.

Solen är äntligen här och stråååålar! Då drar jag för alla persienner och stänger soljuset ute. För det gör ONT! Aj aj aj!

Blä!

Grabbarna Grus åkte över till sin pappa i fredags och då kom värken. Som ett brev på posten. Men jag hade mycket hellre fått ett brev på posten – på riktigt. Ett Riktigt Brev. Inte någon jävla räkning. För såna har jag redan. Fyrahundraåttioåtta stycken. Obetalda. Stressframkallande.

Blä!

Lönen kommer = Räkningar ska betalas = Lönen tar slut.

Blä!

VET ni hur mycket jag betalar i hyra?!?

Elvatusentvåhundratrettio kronor (11 230 kr) !

Fattar du hur mycket pengar jag betalar för att bara BO!?!?

Jag vill flytta till billigare.

Är det någon som har en billigare lägenhet, eller kanske ett litet hus, som ska hyras ut?

Jag vill inte lägga över halva min inkomst på hyran!!!

Blä!

Usch, vilken blä-ig dag!

Blä!

 

”Jag kunde se ett flygplan….” /erviluca

Postat den

Minsting har sett dåligt länge. HUR länge vet jag inte, men han började klaga på att han inte såg vad fröken skrev på Whiteboarden, för några år sedan. Vi såg då till att han fick sitta längst fram i klassrummet, för då såg han. Tavlan.

 

Jag tog med Minsting och testade synen på honom hos en Optiker för drygt ett år sedan. Man kunde då konstatera att han ser dåligt (närsynt). Punkt, liksom.

-”Men jag tänker INTE använda glasögon!” sa den lille store Minsting.

 

Så jag köpte inga glasögon. Jag tyckte det var onödigt att köpa jättedyra glasögon, som han ändå inte tänkte använda. Och så tänkte jag att han till slut kommer att VILJA ha glasögon, eftersom det i längden blir jobbigt att inte se ordentligt.

Den dagen kom.

Härommånaden. Härom månaden? Häromånaden? Nåja, you get it!? Nicht war?!

Syntest igen ledde till utprovning av glasögon, ledde till glasögon, kostade dyrt, ledde till en snygg kille (han var snygg innan också, men han passar verkligen i glasögon – ser Intelligent ut! Tänk vad glasögon kan luras… 😛  ).

Numera har han glasögon HEMMA. Modet att ha dom i skolan har inte kommit än.

MEN igår fick jag världens finaste SMS från Minsting (som gjorde att det kändes som små lyckokullerbyttor i magen):

”Jag kunde se ett flygplan med mina glasögon!”

Och jag visste inte ens att han inte såg flygplan! Han har alltså gått ett helt halvt liv (hela sitt iallafall!!) och inte sett flygplanen som åker förbi i luften. Inte för att det är så jätteviktigt att se dom…men ändå!? Vad har han mer missat, liksom?? Man kan ju inte veta vad man missar förrän man upptäcker det! Typ.

Gud, vilket klok sista mening! Den skriver jag om, med större bokstäver:

MAN KAN JU INTE VETA VAD MAN MISSAR FÖRRÄN MAN UPPTÄCKER DET!

Dagens sanning.

Liksom.

 

 

Tankarna styr /erviluca

Postat den

 

Vi sitter och pratar om varför vi gör som vi gör, och jag säger att en och samma upplevelse kan bli helt olika beroende på VEM som upplever den och HUR den tänker/känner.

Hon pratar ofta om vädret, och om hur jobbigt det är att dra barnvagnen när det är dåligt väder. Jag håller med. Det ÄR jobbigt att dra en barnvagn i snömodd och blåst och kyla. Men upplevelsen KAN  ändå vara olika beroende på vad vi intalar oss själva.

INGEN är väl alltid överlycklig jämt, förstås, men saker KAN bli lättare om vi tänker positiva tankar.

Hon beskriver hur jobbig backen till dagis är, och hur hon ibland känner sej HELT SLUT innan hon startat promenaden uppför backen, för att hon VET hur jobbig den är.

Jag säger att hon skulle kunna tänka att det är BRA TRÄNING för armarna och benen att gå uppför backen puttandes en vagn framför sej: ”Tänk vad benmusklerna jobbar uppför hela backen!” säger jag.

Några dagar senare träffas vi igen. ”Det funkade!” säger hon glatt. ”Jag tänkte på att jag tränade benmusklerna uppför hela backen och det blev en helt annan känsla än när jag är sur och irriterad!”

”Ja, det är otroligt vad vi kan styra vårt mående via hur vi tänker”, säger jag och tänker samtidigt att jag måste träna mer på att tänka positivt.

Hur tänker du?

 

Lurad! /erviluca

Postat den

Jahaaaaa!

Är det DÄRFÖR dom säljer ut glassarna för bara 6 kr styck på COOP!

Dom är ÄCKLIGA!

Dom smakar som ”körsbäret” i Alladinasken.

VARFÖR gjorde dom en sån glass över huvud taget?!? VISSTE dom inte att man inte ska stoppa körsbär i glassar, eller i choklad?? Om dom frågat mej så hade dom fått veta det FRÅN BÖRJAN, och då hade dom inte behövt sälja ut glassarna i jättetjuuuusiga förpackningar för 6 kr styck.

Förpackningen är så tjuuusig så den tror jag nästan att jag sparar.

Men där ser man: ”Man ska inte gå bara på UTSIDAN.”

UTSIDAN var vacker och jättefin! Insidan var BLÄ.

Jag är LURAD!

FAST det inte är 1 april.

Jag är ganska lättlurad, så det är ingen match att lura mej….

Nu ska vi se vad Minsting och Mellan säger när dom äter glassen…..

Min mun är förseglad. Jag ska INTE varna dom….

He he he…..

Tänk om…../erviluca

Postat den

….jag skulle:

….ställa mej upp under ett samtal med en Idiotisk pappa, som försvårar all form av samarbete med sin ex fru (sitt barns mamma) och skrika rätt i hans ansikte: ”DU ÄR EN SÅ JÄVLA STOR EGOIST ATT JAG ÖNSKAR ATT DU BARA FÖLL DÖD NER HÄR OCH NU DIN JÄVLA OSANNOLIKT IDIOTISKA IDIOT!!”

….säga till läraren i skolan att ”JAG SKITER FAKTISKT I OM MIN SON GÖR SINA LÄXOR! JAG ANSER ATT LÄXOR ÄR DJÄVULENS UPPFINNING OCH JAG STÄLLER INTE UPP PÅ EN SÅN IDIOTISK SAK!!”

….säga till tanten som skäller på mej och säger: ”Det är faktiskt Kopplingstvång!!” att: ”DU KAN TA DINA JÄVLA KOPPEL OCH KÖRA UPP I ARSLET OCH SEN KAN DU TA DIN JÄVLA FULA UPPSYN OCH KNYTA EN DUBBELKNUT I HJÄSSAN PÅ DEJ SJÄLV SÅ MAN SLIPPER SE DEJ DIN FULE FAAN!”

 

….FAST DET SKULLE JAG JU AAAAALDRIG GÖRA!

Men TÄNKA  vadsomhelst får man ju….

 

”Anfaaaaaall!!”/erviluca

Postat den

 

…eller: Att vara Hund- eller Kattmänniska.

 

Vi skulle hem till Äldste Sonen. Hundarna var med, förstås, men innan vi gick in till honom med dom, gick jag en extra kiss- och bajsrunda med dom. För säkerhets skull.

17 mars 2013 017

Inte visste väl jag att dom skulle MINNAS katten! Dom verkade ju inte ens upptäcka den sist vi var där; Den låg högst upp på en hylla och spanade hela tiden, och hundarna studsade runt ”som ingenting”, vad jag minns….

Men när Äldste Sonen öppnade dörren KASTADE sej hundarna  in: ”ANFAAAALLL!!!” Dom fullkomligt VRÄKTE sej in, och jag tappade kopplena. Hundarna RUSADE rätt in där katten satt/låg, på en fåtölj, Äldste Sonen rusade efter och räddade (livet på?) katten, som kissade på sej av skräck – nej, den kissade inte på SEJ, den kissade på Äldste Sonen!

Nu är jag ju 100% säker på att hundarna inte hade rört katten om den suttit still och förvånat stirrat på dom, men vilken katt gör det när två svarta monster kommer rusande mot sej!?! Det är ju dessutom en INNEKATT så den har ju liksom inte upplevt så himla mycket av andra djurarter osv…. 

Hundarna studsade sedan runt och ropade ”Var är katten?! Var är katten?!” eller ”DÄR är katten!! Jag vill haaaa den!!” (fri översättning).

Jag bestämde mej för att Utvisa hundarna.

Vinterbilder februari 2013 promenad med Fiona och Milton 014

Utvisning till bilen. Där är dom vana att sitta/ligga och vänta. Och dom tycks trivas.

Sen blev det lugnare. Jättelugnt.

Hur gör man då när man UMGÅS med tre SPELGALNINGAR? Jo, man spelar spel.

DOM spelade tillsammans, jag glodde på min iPhone på Facebook. What else liksom?!

Sen bjöd Äldste Sonen på pizza.

Sen åkte vi hem.

Och mina funderingar satte igång:

När Äldste Sonen var ca 3 år skaffade jag katt. Sen hade vi katt/katter i alla år när han växte upp. Han blev då ”katt-människa”.

När Grabbarna Grus var rätt så små skaffade jag hund. Därmed blev resterande gäng ”hund-människor”, tror jag. Eller? Kanske är det lite blandat; att någon utav dom är ”hundmänniska” och någon är ”inget-djur-alls-människa”…Jag vet inte så säkert än…Men en sak vet jag, och det är att dom INTE är kattmänniskor!

Och det är tack vare, eller pga, MEJ!

Moi!

Kanske deras pappa har lite att göra med det också. Han är en ”INGET-DJUR-ALLS-människa”.

Huuuuuur kunde jag gifta mej med en sån???

Nåja.

Det är lätt att vara efterklok.

Men fina barn blev det!

🙂