Ni som vet ni vet /erviluca

Postat den

Gnällinlägg.

Jag vet inte om jag kommit i den ÅLDERN där krämpor avlöser varandra eller vad det är…

Visserligen har jag haft kronisk migrän hela livet…men ändå.

Min migrän försvann för 4-5 år sedan, sådär från ingenstans, men har nu kommit tillbaka – visserligen i mildare form och mer avgränsade migränattacker (så tack för det kroppen!) men med en jävla massa ögonmigränattacker istället som är otrooooligt frustrerande. Dom gör inte ont, men jag ser ju inte!!

Just nu ser jag ca 75% av synfältet – resten är strålar (eller som en halvrund blixt, som bilden ovan visar) Visserligen rätt vackert, så jag borde ju kunna sitta och njuta av strålarna, men nä!

Ni som vet ni vet. Det är fruktansvärt irriterande och jag vet inte vad det kommer att leda till – migränattack eller ingenting, det är frågan. Ofta hjälper det om jag äter något sött – gärna godis – så det kan ha med blodsockret att göra, men jag vet ju inte om det skulle gå över ändå eftersom jag nästan alltid äter något sött när det händer, för det känns som om kroppen vill det. Och så går det över.

MEN idag är det extra allt! Två på köpet av en! Jag har nämligen haft krampattacker i magen vilket betyder att mina tarmar vill vila (lärde jag mej rätt nyligen). Jag har nämligen tarmfickor (divertikulit) som ibland blir inflammerade och då gör det ONT. Jag måste äta jättenyttigt och har ännu inte lärt mej vad som funkar 100% och inte….

…okey, jag HAR slarvat med maten. Erkänner direkt.

Så nu är det flytande kost som gäller i någon vecka. Och då kommer migränen som ett brev på posten. Två nätter med migrän i rad. Tackar och bockar.

Fullsprutad med medicin i kroppen gick jag till jobbet ändå, eftersom jag hade mycket att göra. Så nu sitter jag här med ögonmigrän och borde kanske gå hem….

…och vila.

Eller nåt.

Det är såååå jävla tråkigt när kroppen sätter stopp för det man vill göra.

Ni som vet ni vet.

PS. DESSUTOM halkade jag i morse när jag var ute med hundarna och föll rätt ner i marken. Igen! Ja, jag borde haft broddar, men hade det inte. Slog mej inte illa och Lisa kom skuttande och slickade mej som tröst. Matilda fullkomligt sket i mej. Ingen empati där. DS

Om erviluca

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Lämna en kommentar