I morse ramlade jag PLADASK (!) rätt fram på magen och slog i ena knät och bröstkorgen. Jag låg kvar en stund och kände efter om jag skadat mej någonstans, men när hjärnan letat igenom hela kroppen kunde jag konstatera – nä! Knät lite grann och ngt revben, men inte värre än så.
Jag reste mej upp, svor lite inuti mej åt Matilda, som dragit omkull mej, ropade på Lisa och fångade därefter in henne. Matilda skuttade glatt omkring och letade efter ekorren som gjort att hon ryckt till i kopplet. Eftersom ekorren försvunnit kunde jag få Matilda att ”Stanna!” och därefter hämta henne i ett buskage.
Nu på eftermiddagen påminns jag om olyckan när jag känner att knät är lite ömt. Jag tror jag fått ett blåmärke. Jag gillar när jag får blåmärken eftersom det blir ett kvitto på att det gjorde ont på nåt sätt. Om man ramlar och det inte syns någonstans så är det som om det inte gills.
Ikväll när jag tar av mej byxorna kommer jag att få veta om olyckan gilldes eller inte.
erviluca #mammatillfyrakillar 