Etikettarkiv: sej

Jag – en lagbryterska /erviluca

Postat den 20 september, 2012 av Erica Leijonhufvud

 

 

 

EN HEL MÅNAD…..

…gick det utan att jag blev utskälld av NÅGON!

Det har varit en MYSIG månad.

En. Hel. Månad.

Jag borde ha firat – igår!

Idag blev jag utskälld:

”Det är faktiskt KOPPELTVÅNG i den här kommunen!! Hör du vad jag säger!? Jag tycker inte om hundar som springer lösa och DET ÄR FAKTISKT KOPPELTVÅNG!!” vrålade han åt mej.

Vi gick på spåret i skogen, och jag hade precis släppt lös två av hundarna.

”Det är faktiskt KOPPELTVÅNG ÖVERALLT här: Domarudden, Smedby, Skånsta….” rabblade han.

Han kanske trodde att jag var hörselskadad, eftersom han var tvungen att prata så HÖGT, och jag svarade inte (men han ställde ju heller ingen fråga….) – LOG bara stort.

Jag-ska-inte-bli-arg-och-jag-ska-inte-be-om-ursäkt-och-jag-ska-inte-koppla-hundarna! tänkte jag och loooog så det gnistrade om tänderna (om det inte fastnat någon matrest där…).

Han måtte trott att jag var utvecklingsstörd eller nåt.

Han joggade sen iväg, och vände sej om flera gånger för att se om jag kopplade hundarna. Det gjorde jag INTE! Jag hade två hundar lösa NÄSTAN hela promenaden, och försökte fundera ut något finurligt att säga till honom om jag skulle möta honom en gång till. Men jag kom inte på något.

Bara typ: ”Jaha, men då bryter jag väl lagen då!”. För det gjorde jag ju.

Jag gick omkring och bröt lagen.

Hemska, otäcka lagbryterska!

Ring polisen!

Promenaden blev inte lika mysig som den brukar vara….Det ÄR inte kul att bli utskälld och sen tänkte jag bara på att jag bröt lagen och på att, när jag gör det,  måste stå ut med att bli utskälld ”stup i kvarten”……

….. och att jag tyckte att människor som inte gillar hundar borde förbjudas! Dessutom tänkte jag att koppeltvång borde förbjudas, för det är hundmisshandel, tycker jag.

Sen borde man förbjuda knäppa människor också! Både såna som har hund och såna som inte har hund!

Hundar som aldrig får springa lösa är det SYND om! Så det så!

Mina hundar kommer I PRINCIP alltid när jag ropar eller visslar. Fast bara ”i princip”. Flisa är nästan alltid lös eftersom hon ALDRIG går fram till andra hundar eller människor. ALDRIG! Och hon kommer NÄSTAN alltid när jag ropar, även om hon stannar en meter ifrån (!).

Men men….

Kanske jag en dag finner mej i (lyder) lagar och regler – precis som ”alla andra” lagliga och Duktiga Människor, som aldrig gör några fel….

….. men till den dagen kommer……

….. kommer jag att förbli en lagbryterska, och dessutom kommer jag att bryta lite andra regler också! Ba´fatt jag vill det! Eller för att just dom reglerna är knäppa!

Så det så!

Ha!

Där fick ni!

 

8 kommentarer

Publicerad i 50+, dogs, ensam mamma, funderingar, humor, hundar, kärlek, love, medelålders, singel, Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.

Irritation…/erviluca

Postat den 19 september, 2012 av Erica Leijonhufvud

judge

….är en känsla som är ”istället-för”.

Det är ingen grundkänsla.

Man är arg eller ledsen eller frustrerad över något. Man uttalar inte det man skulle behöva uttala. Man smiter undan sina egna känslor, och är feg, eller så har man inte lärt sej att lägga undan sitt eget tyckande på hur man tycker det ska vara, och så lägger man över det på den man irriterar sej på….

….och tycker att dom/han/hon borde fatta ändå!

Det gör dom inte.

Dom fattar kanske inte ens om du förklarar, om du ”uttalar”.  För dom tycker Annorlunda. Tänker ”inte-likadant” som du. Tänker åt ett helt annat håll. ÄR helt annorlunda. Och troligen är det inte ens ”fel” –  bara som du tänkt att det  inte skulle vara.

Så hur blir man då av med irritationen?

För det är ju enklare att göra sej av med sin egen irriation, än att försöka få ”resten av världen” att ändra sej.

Eller?

Irritation är ett jävla energislöseri! Du slösar med din egen energi! Åt något du troligen inte kan göra något  åt.

Guuuud, så irriterande!

 

Lämna en kommentar

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.

Att göra det svårt för sej, eller att älska barn och hundar gränslöst /erviluca

Postat den 18 september, 2012 av Erica Leijonhufvud

      

Att se till att inte göra det lätt för sej….

DET är jag bra på!

Ingenting ska vara Bara Enkelt!

När jag gick på Socialhögskolan i Östersund, första omgången, hade jag (och dåvarande maken – ja, jag gifte mej väldigt tidigt!), skaffat en valp. Så jag var tvungen att gå ut med den ”stup i kvarten” och kunde därmed inte hänga med till fik, och sånt, direkt efter plugget, och var alltid tvungen att skynda mej hem till hunden. Och OM jag gick ut och festade behövde jag hundvakt (tack, Kristina!).

Sen kom Äldste Sonen.

Och jag fortsatte på Socialhögskolan i Östersund. Denna omgång var jag ensamstående mamma, med allt vad det innebär. Men det gjorde att jag blev än mer fokuserad och motiverad när jag pluggade, vilket gjorde att jag oftast var Bäst i Klassen på tentor. Tjoho! Ibland gick jag ut och festade, och då hade jag barnvakt (tack Jari! Och tack ”va-hette-hon-nu-då?”….Susanne; vad hette hon som gifte sej med Micke?).

Sen gick åren och jag hade Äldste Sonen att ta hänsyn till, och tänka på, i Första hand – ALLTID – och så skaffade vi katter. Inte en, inte två….utan flera! Of course! Lagom är inte bäst i min värld!

Så dök Andre Maken upp, ”bara-sådär”, och han råkade vara allergisk mot…katter! Så ”hejdå, katterna!” och ”Välkommen till oss, Nya Mannen!”. Sen kom Storing, Mellan och Minsting. Fler att ta hänsyn till och bry sej om, och älska, och komma i första hand. Alltid.

 

Så skilde vi oss. Då skaffade jag hund. Så den vecka jag var barnledig, och EGENTLIGEN skulle kunnat ha BARA-FÖR-MEJ-SJÄLV, hade jag nu en liten hundvalp…som sedemera blev en vuxen hund!

Sen blev det en hund till, en hund till och en hund till…..

Och NU, när jag går en utbildning igen, så måste jag springa ifrån och gå ut med hundar och ”fixa och dona” med dom….

Så….man kan ju undra vad det är för fel på mej, som alltid ser till att ha Någon Annan att ta hänsyn till i första hand, och som behöver mej, alltid?!

Fast det behöver ju inte vara något fel, direkt….

Men jag har ALDRIG gått en utbildning, eller haft ett ett jobb, och bara kunnat bry mej om mej själv.

Aldrig!

Och när väl Minsting är vuxen, och klarar sej själv (om sisådär 7 år)….

…..då är jag förmodligen farmor (???) och Troligen en Super-engagerad sådan!

Hoppas jag.

Är det synd om mej?

Näe, inte ett dugg!

Men det bara slog mej att jag ALLTID sprungit iväg för att ”Ta-Hand-Om-Någon” när ”alla-andra” fikat/festat/diskuterat/umgåtts/gjort ingenting/slappat etc.

Och jag har aldrig kunnat gå hem från jobbet och lägga mej i soffan och bara fisa!

…. och jag har faktiskt rätt mycket luft i magen….

😉

Men jag hade (nog) inte kunnat göra på annat sätt. För jag har ett sådant STOOOOORT ”ta-hand-om-behov” antagligen….

…..eller ”att-vara-älskad-och-älska-någon-och-vara-behövd-behov” eller ”att-gosa-med-någon-behov”.

Eller nåt.

….eller så älskar jag helt enkelt bara hundar och barn så gränslöst mycket så att jag inte kan leva utan dom!

Så enkelt kan det vara.

Eller nåt.

🙂

 

 

 

 

2 kommentarer

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.

Blev jag räddad av Flisa?? /erviluca

Postat den 14 september, 2012 av Erica Leijonhufvud

Jag vet inte om det var min Vilda Fantasi som spelade upp sej igår kväll, eller om det var Sant det jag upplevde. Och jag kommer heller aldrig att få veta det.

Jag gick ut genom porten för att gå kvällsprommisen med hundarna. Det var mörkt och runt hörnet dyker det upp en man klädd i mörka kläder, och jag tror han talar i en mobil. Jag ser honom i ögonvrån, och plötsligt går det kalla kårar utefter min ryggrad, och hela mitt inre skriker: ”Akta dej!”.

Jag har ju sett mörkt klädda män talandes i telefonen 140 ggr förut, utan att bli rädd, på kvällen, men just igårkväll hände något i hela mej.

Lugnt samlar jag ihop hundarna  och bestämmer  mej för att inte gå min vanliga kvällspromenad, som går runt fotbollsplanen, eftersom delar av den vägen är mörk och inga hus nära. Så jag svänger höger runt husen, istället för vänster, och går en kort promenad som är upplyst, och nära husen.

Jag känner mej obehaglig till mods, och lite arg för att jag känner så. Jag vill inte känna så! Jag vill inte att min värld ska begränsas av ”mörka män”!

När jag sedan kommer runt huset möter jag samme man igen, och han pratar fortfarande i telefonen. Han går emot mej samtidigt som jag ser en annan man komma emot mej från andra hållet. Också pratandes i mobilen. Jag ser att dom tittar på mej, utan att jag tittar direkt på dom. Jag får en obehaglig känsla i hela mej igen.

DÅ händer det!

Detta är inte Flisa, men ger en bild av hur galen hon blev.

Flisa blir GALEN! Helt galen! Hon börjar störtskälla på Den Mörke Mannen. Superilsket! Hon hoppar upp och ner med framtassarna och skäller och skäller. Hon tycks HATA denna man.

Flisa är en ”snäll flicka”, som ALDRIG bitit någon, ALDRIG varit DUM mot någon – varken hund eller människa – och som nästan alltid går rundor förbi människor när hon går lös, vilket hon nästan alltid gör. Jag kopplar henne bara då vi måste gå nära någon bilväg, för hon har INGEN som helst respekt för bilar: ”Flytta på dej!” verkar hon tänka om bilar.

Nåväl.

Jag kopplar Flisa, och hyschar på henne. Männen försvinner och jag går hem.

Det känns skönt att jag har en hund som skulle kunna försvara mej, och jag känner mej både lite skakad, och inte – samtidigt. Men ändå låser jag polislåset på dörren för första gången när jag kommer in.

Var det Fantasin som spelade mej ett spratt, eller var det Intuitionen som Varnade mej för Verkligheten?

Who knows!?

Och jag kommer aldrig någonsin att få veta det heller.

6 kommentarer

Publicerad i 50+, dogs, ensam mamma, familj, familjeterapi, föräldraskap, humor, hundar, medelålders, parenthood, singel, Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.

Tunnelbane-rånet /erviluca

Postat den 13 september, 2012 av Erica Leijonhufvud

Usch, jag blir så illa berörd!

Givetvis är det en fruktansvärd handling killen, som rånade den medvetslöse mannen på spåret, har utfört! En ful och VIDRIG handling. Fullkomligt empatilöst och människoföraktligt tar han en medvetslös´mans saker, och lämnar honom liggande på spåret, varefter han blir överkörd av tåget.

Det ÄR vidrigt!

Jag håller med alla om det!

Men jag tycker det är nästan lika vidrigt med den förföljelse, och med vilka ord ”alla andra” nu utsätter Rånaren för! Han är en ”råtta”, han borde döööö, folk ska ”slå ihjäl” honom och jag vet inte allt!

Dessutom ligger det bilder på honom, när han går ut genom en t-banedörr, på nätet och dessa sprids, tillsammans med allt detta HAT, på nätet.

Jag tycker det är minst lika vidrigt.

”Man ska inte kasta sten i glashus”.

Och ”Den som är utan skuld får kasta första stenen”.

Näe, jag gillar verkligen inte det här hatet som blossat upp kring denna man. Lika lite som jag gillar hans handling.

Jag tycker att han ska bli straffad, men jag tycker inte ”gemene man” ska utföra straffet, utan att han – precis som alla andra som mördar, slår, våldtar, rånar och beter sej fullkomligt galet – ska få ett straff inom våra lagar.

Hur blir det annars? Om vi börjar straffa varandra, för saker vi TROR har hänt, eller för att vi HÖRT något vi inte gillar, eller för något vi SETT på nätet?!? VI vet inte bakgrunden. VI vet inte historien bakom. VI vet Ingenting!

Usch, vad jag blir illa berörd av allt hat.

Och åh, vad jag hoppas att den här Rånaren blir fast av polisen, och Det Svenska Rättsväsendet, innan ”pöbeln” får tag i honom.

*ryser*

Lämna en kommentar

Publicerad i 50+, ensam mamma, ensam pappa, familj, föräldraskap, funderingar, kärlek, medelålders, parenthood, parents, singel, terapi och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.

Leksand nästa, fast mest längtan efter hundarna… /erviluca

Postat den 5 augusti, 2012 av Erica Leijonhufvud

 

Nu sticker vi till Leksand.

Hundarna ska vara ”på landet” hos kollegan. Flisa känner på sej att det ska ”hända något” och hon följer mej överallt och TITTAR på mej med stora undrande ögon. ”AJ!” mitt hjärta. Jag längtar redan efter henne, och Milton. Men Milton klarar sej alltid bättre, för han är så glad och kärleksfull och älskar ALLA. Och alla älskar honom. Det är knepigare med Flisa. Hon är ”mattes-hund” och längtar jämt efter mej när jag inte är hemma (säger killarna).

Dessutom är hon ”blyg” för nya människor, och det tar ett bra tag innan hon släpper in någon i sitt liv. Flisa kommunicerar väldigt mycket, med ögonen, kroppen och med olika ”voff”.

Hur ska tex någon annan kunna förstå vad hon menar när hon stirrar på marken, fäller fram öronen, viftar på svansen och skrapar med tassen i marken? JAG vet vad det betyder, men ”alla andra”?!

Hon som älskar att bada, leka med stenar, skutta efter bollar, ligga nära och gosa ibland (men långt ifrån ibland). Hon som älskar när jag kliar henne i öronen och snosar (nosar+sniffar) på henne och när jag pussar på hennes rosa mage – HUUUUR ska hon klara sej utan detta/mej i en vecka???

Jag är orolig för henne också, för jag är rätt övertygad om att hon faktiskt har cancer. Hon har några tumörer, som gör att hon inte kommer att leva så länge, som jag skulle önska. Och jag tänker INTE utsätta henne för operationer och jobbig medicinering osv. Hon trivs bäst hemma och med oss, och skulle gå under av att behöva opereras och sova borta på någon klinik i en bur där hon inte känner någon….så jag tror inte hon har så lång tid kvar heller. Hon har en knöl på tungan, en stor knöl på huvudet och en på sidan av kroppen. Hon har inte ont, och är ”som vanligt”, men det känns som om det bara är en tidsfråga innan dessa knölar påverkar henne på något sätt.

”GÅ TILL EN VETERINÄR!” skriker ni nu.

Ja, jag ska väl det, för att få diagnosen jag redan vet. Antar jag.

Men jag längtar efter henne redan, iallafall, fast hon sitter här bredvid mej.

Min älskade Flisa.

 

………………………………………………………………

 För er som undrar:

Ja, jag älskar Milton också – precis lika mycket, men på ett annat sätt, för han är en Helt Annorlunda liten människa hund. Honom får jag skriva om en annan dag. Men han gör inte lika många tokiga och roliga grejer. Fast han är Helt Underbar! Världens mest kärleksfulla faktiskt!

………………………………………………………………

4 kommentarer

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.
←
Nyare inlägg →