….är en känsla som är ”istället-för”.
Det är ingen grundkänsla.
Man är arg eller ledsen eller frustrerad över något. Man uttalar inte det man skulle behöva uttala. Man smiter undan sina egna känslor, och är feg, eller så har man inte lärt sej att lägga undan sitt eget tyckande på hur man tycker det ska vara, och så lägger man över det på den man irriterar sej på….
….och tycker att dom/han/hon borde fatta ändå!
Det gör dom inte.
Dom fattar kanske inte ens om du förklarar, om du ”uttalar”. För dom tycker Annorlunda. Tänker ”inte-likadant” som du. Tänker åt ett helt annat håll. ÄR helt annorlunda. Och troligen är det inte ens ”fel” – bara som du tänkt att det inte skulle vara.
Så hur blir man då av med irritationen?
För det är ju enklare att göra sej av med sin egen irriation, än att försöka få ”resten av världen” att ändra sej.
Eller?
Irritation är ett jävla energislöseri! Du slösar med din egen energi! Åt något du troligen inte kan göra något åt.
Guuuud, så irriterande!
erviluca #mammatillfyrakillar 