RSS Flöde

Etikettarkiv: rej

Från det ena till det andra /erviluca

Postat den

I mitt arbete känner jag mej DUKTIG, KOMPETENT och LYCKAD. Jag VET vad jag gör och det är mycket sällan jag är bekymrad, nervös eller orolig för hur jag ska hjälpa en familj vidare/framåt, eller hur jag ska jobba med en familj.  Allt liksom ”kommer av sej självt” – inifrån – och jag kan LITA PÅ mej själv. Det känns tryggt.

Jag är verkligen TRYGG i mitt jobb, och jag tycker att jag gör det bra (för det mesta)! Det är härligt och känns bra. Jag trivs, och t o m älskar mitt jobb.

I det privata är det värre. Jag snubblar, vacklar och undrar och tänker. Känner mej svag och stark och duktig och dålig, om vartannat. Jag är så mycket MÄNNISKA så det är inte klokt!

Och ibland inte klok alls.

Ibland är jag ful och dum och eländig och liten och ”ingen-tycker-om-mej” och ensam och skitig och ”har-det-värst-i-hela-världen” och ”stackars-mej” och ”jag-kan-ingenting-och-är-helt-oduglig-och-inte-värd-att-älskas”…..

….medan jag ibland känner mej stor och stark och duktig och kompetent och klok och vettig och snygg och vacker och ”nästan-bäst” och härlig och Helt Underbar!

Är det det som kallas för att vara Bipolär? Eller Schizofren? 😉

Bah, skoja!

Närå. Ingen diagnos här inte. Bara en massa känslor. Och troligen har jag inte fått lära mej att lägga locket på. Jo, det har jag, förresten – utåt. Men inte i skrift! Ha!

Sen jobbar jag ju med Människors Känslor också – hela tiden – så tanken på dom och hur man använder sej av dom, är ju ständigt aktuellt. Därför är dom inte möjliga att ”begrava”. Typ.

IGÅR hade jag en skvätt av ”Skit på´rej” (=Hela Världen, typ) och det kändes ”Helt Hopplöst!”.

Sen kom en skvätt av Fullkomlig Lycka, då jag fick ett starkt endorfinpåslag, efter ett möte på jobbet med två ”underbara” ungdomar.

Så kom jag hem till hundar, som varit ensamma för länge, och därmed var understimulerade och ”krävde saker” (Flisa blir skitsur när jag är borta för länge, och då ger hon igen när jag kommer hem genom att KRÄVA LEK lääänge efteråt).

Nåja.

Upp-och-ner-och-ner-och-upp, eller….

That´s life!

 

 

Annonser

Hallå f d Aftonbladet-bloggare! /erviluca

Postat den

Morgonens duschning, med undringar kring C4, skapade en massa vidare undringar:

Tärningen: Hur gick det? Träffade han någon tjej att leva ”for ever and ever” med? Har han något barn på G?

Trollan: Gick hon ner i vikt? Kom hon över det fula sveket från killen? Har hon träffat någon ny? Bor hon kvar i Tjottahejti?

Islin, vet jag ju: ”Hej Islin! Det är jättekul att vi fortsätter vara vänner, och också har kontakt via Facebook! Kram på´rej!”

Pappanhasse: Vi har kontakt. Här. Jag älskar att läsa dina berättelser om dina killar! Fortsätt med det!

Islandsmamman: Du har dykt upp här någon gång. Hur gick det med mannen som inte uppskattade dej nog? Hur mår dina barn?

Christel: Funkar relationen? Hur är det med livet?

Hon som inte kunde backa in bilen: Hur gick det för henne, hennes lille pojke, och sambon, som det tog slut med? Jag äääälskade hennes sätt att skriva! Är hon kvar i bloggvärlden tro?

Just nu är det dessa som dyker upp i mitt huvud och som jag funderar på….

Hur gick det och hur blev det?

Här på WP följer jag…ingen. Det är inte lika ”nära” och inte lika ”smått”. Det är som om jag flyttat från en liten by där alla känner alla, till en storstad och dess anonymitet.

Det som jag inte gillar. 😦

Jag gillade det inte när jag flyttade från Sala till Stockholm och jag gillar det inte nu.

Men men, det finns inga vägar som går bakåt.

Typ.