Månadsarkiv: maj 2013

Och hur man än vänder sig har man ändan bak…./erviluca

Postat den 19 maj, 2013 av Erica Leijonhufvud

 

FÅNGA DAGEN – CARPE DIEM!

 Planera för Morgondagen.

Lev idag – i morgon kan det vara för sent!

Spara till din Pension! Slösa inte! SPARA!

EGEN TID är viktigt!

 Var med dina barn mer. Kvalitetstid!

Värna om dina barn/vänner/din relation.

Arbeta heltid. Ta hand om dina barn. Älska din man/fru.

Var rak mot din sambo/fru/man! Kommunicera mera!

Man behöver inte berätta allt.

Ha inga hemligheter för din partner.

En hemlighet skadar ingen.

Alla behöver ett Hemligt Rum.

Älska varje dag! Älska ofta!

Tvinga inte din partner till sex.

Alla behöver sex.

En relation kan vara utan sex och fungera bra ändå.

Sex är lika viktigt som att äta och dricka.

Nu dör jag.

Sexfria relationer är vanliga.

Håll ihop din relation – kämpa dig igenom alla svårigheter.

Stanna inte kvar om du inte mår bra. Lämna och gå vidare.

Barn klarar skilsmässor bra.

Skilsmässobarn mår sämre….

….bättre….

….sämre!

Skilsmässobarn är som alla andra barn.

Prata med dina barn!

Var kompis med dina barn!

Ta Ledarskapet över dina barn!

Om du curlar dina barn går det åt helvete för dom!

Det enda och viktigaste barn behöver är kärlek!

Älska inte dina barn för mycket.

Sköt om din kropp – träna minst 3-4 ggr/vecka. En långsam promenad gills inte. Promenera INNAN frukost. Ät rätt frukost….

….och lunch och middag. Banta inte, men gå ner i vikt.

Ät inte socker eller vitt mjöl.

Baka cupcakes!

Laga GOD mat. Äkta smör är viktigt. Äkta grädde likaså. Var smal.

Att vara smal är inte viktigt – det viktiga är att må bra!

Du mår bara bra om du är smal och vältränad och har Goda Relationer.

Umgås med dina barn. Och din man/fru. Och dina vänner.

Kvalitetstid är bäst. Kvantitet också.

Träna! Varje dag lite grann.

Gå fortare än lagom, men inte för fort eller för långt.

Fast gå gärna fort. Spring!

Spring lagom, annars kan du slita ut dina knän….

….och leder.

Ha rätt skor.

Och kläder. Som andas.

Spring i vilka kläder som helst – bara du springer.

I rätt kläder.

Skorna är viktiga.

Spring före maten.

Laga god och näringsriktig mat.

Alla gör cupcakes!

Gå ner i vikt utan att banta.

Om du springer 20 minuter hjälps det inte. Då kan du låta blir att springa alls.

Det heter inte springa – det heter jogga!

Gå ner i vikt genom dagliga promenader. 20000 steg om dagen. Färre steg är meningslöst.

Bara du går lite grann är det meningsfullt.

Svara i mobilen när det ringer! Varje gång!

Stäng av mobilen när du kör bil/vill vara ifred.

Ha en mobilfri dag!

Mobiler skadar hjärnan!

Alla måste ha en mobil! Har du ingen mobil är du inte MED.

Svara i telefonen!

Ät mera gröt!

Puh!

5 kommentarer

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.

Barnet i mej…/erviluca

Postat den 19 maj, 2013 av Erica Leijonhufvud

Jag har BARNET kvar i mej – både på ett positivt sätt, och på ett negativt sätt.

Det positiva är att jag kan tycka enkla saker är otroligt roliga och härliga, att jag kan njuta i stunden, att jag har otroligt lätt för att förstå barn och sätta mej in i hur dom känner, att jag förstår mej på barn och att jag älskar att vara med/titta på barn!

Det negativa är att jag kan känna mej så trotsig och sur, tycka så synd om mej själv, vara så egoistisk i mina tankar (oftast inte handlingar)  och verkligen grotta i mej i hur SYND det är om mej.

Så känner jag idag.

När jag TÄNKER EFTER med min ”kloka”/vuxna sida så VET jag att jag har tusen saker att vara lycklig över, att det inte är synd om mej, att det finns dom som har det tusen miljoner gånger värre, att jag BORDE en massa saker som jag inte gör och att det ”fanemej bara är att bita ihop och GÖRA!”.

Det finns liksom Lösningar på allt!

Typ.

Men jag ”KAN INTE, VILL INTE, TÄNKER INTE”!

 Så det så!

Jag plutar med underläppen, kastar mej på golvet och skriker!

Inombords.

För just nu är jag 3 år gammal.

Och egentligen vet jag inte riktigt varför jag är så sur och arg just idag, och varför jag känner mej så Otroligt Orättvist Behandlad.

Ja, jo visst kan jag terapisera mej en liten stund och förstååååå mej själv och komma fram till Varför Just Idag.…

…men JAG VILL INTE!

För FANIMEJ vad det är synd om mej idag!

Älska mej, för i helvete!

NU!

Annars…..

😦

 

15 kommentarer

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.

Dumma dom/er! /erviluca

Postat den 17 maj, 2013 av Erica Leijonhufvud

Ju mer jag hör om människor som bråkar och stökar och skäller och fräser åt hundägare, desto tröttare och mer frustrerad blir jag.

Kanske jag ska bygga upp den där byn jag tänkte ändå:

Byn/Staden för Människor som Älskar Hundar. Man behöver inte äga en hund för att bo där, men man MÅSTE älska dom! Och inte bli galen på att dom går på gräsmattor, eller släpps lösa ibland. Och man får inte ”hoppa och vifta” så fort en hund närmar sej, och sen bli förvånad över att den OCKSÅ hoppar och viftar.

Typ.

2013-05-17 promenad med Gösta2 031

Idag mötte jag ”Gösta 2” i skogen. Han är ca 10 år yngre än ”Gösta 1”. Gösta2 har TRE hundar: Collien Elsa, sheltien Doris och bordercollien Ariel. EGENTLIGEN är Gösta2 bara ”daghusse”, eftersom det är hans vuxna barn som äger hundarna….men han ÄR hundägare/älskare i själ och hjärta, för INNAN han hade dom här tre att daghussa varje dag, hade han en egen collie, som blev ”100 år”….typ.

Nåja.

2013-05-17 promenad med Gösta2 033

Jag hänger på HANS promenad i skogen idag, och Fiona snor Ariels boll, så hon (Fiona) blir vallad hela promenaden. Det tycker hon om – både att bära Ariels boll, och att bli vallad. Ariel tycker om att valla (och vakta bollen, som sitter i Fionas mun), så det blir ett bra samspel mellan dom hela promenaden.

2013-05-17 promenad med Gösta2 014

Först går alltså Fiona, stolt som en tupp, med Ariels boll i munnen. Runt Fiona springer Ariel, som jorden runt solen.

I mitten går Gösta2 och jag.

2013-05-17 promenad med Gösta2 001

Milton och Doris slår sina påsar (eller vad dom slår) ihop, och luffsar på BAKOM oss hela promenaden. Elsa byter gäng av och till hela tiden.

Gösta2 och jag pratar om ditten och datten (han bodde granne med oss ”förritiden”), och så frågar han om jag bor kvar på XX-vägen.

”Näe”, säger jag. ”Dom var så hundOvänliga där. Mina hundar fick knappt gå på gräsmattorna, TROTS att ”deras” katter sprang både på gräsmattorna och på folks altaner….”

Det är jobbigt att känna sig som Paria i ett område.

Då berättar Gösta2 att hans dotter bor i området XYZ och att hon fått lappar i brevlådan om att hennes hundar inte får kissa på gräsmattorna där. Inte heller på asfalten eftersom det ”blir gula fläckar”.

Då känner jag hur det börjar KOKA i mej!

Jag börjar MORRA!

”FAAN, FÖR I HELVETES JÄVLA SKIT! VAD ÄR DET SOM GÖR ATT JUST HUNDAR INTE FÅR EXISTERA I DETTA SAMHÄLLE?!? VA? VA? VA?!”

VARFÖR MÅSTE MAN SOM HUNDÄGARE STÅ UT MED DESSA PÅHOPP OCH ÖVERGREPP OCH FAANOCHHANSMOSTER?!?

 

Gösta2:s dotter är singel, i 20-årsåldern och bor alltså där med lilla Doris och lilla lite större Elsa. Jag tycker SYND om henne, för troligen måste hon ”smyga ut på natten”, för att inte få fler arga lappar i brevlådan, och kanske hon måste rycka och slita i sina kissnödiga tikar, för att det inte ska bli ”gula märken” på trottoaren! Och att vara ENSAM och stå ut med såna här påhopp är extra jobbigt!

HerreGud! GE ER NU, hundhatare och alla andra Petimetermänniskor!

Låt oss få leva!

Låt djuren få leva; ÄVEN hundarna.

Vi lever på en jord där vi ska SAMSAS!

Där vi äter, dricker, skiter, går, står, springer, LEVER och ÄR!

Inte bara vi människor, utan också djuren – både stora och små!

Låt oss hundägare få vara!

Och låt våra hundar få skita och pissa! Pisset regnar bort. Skiten tar vi FÖR DET MESTA upp.

Men OM vi lämnar en liten hög (pga att vi kanske glömt bajspåsar hemma, ELLER så kanske hunden bajsar tre gånger och vi har bara två bajspåsar med ut….)  så utbryter Tredje världskriget.

Inte ens VI är perfekta! Så nu vet ”ni” det.

NI vill hellre ha bajset förpackat i PLASTPÅSAR (varav dom flesta inte är miljövänliga) där bajset (som annars skulle förmultna inom någon vecka och vara nyttig för gräset/blommorna/naturen) förvaras i 200 år….Typ.

Men men….

SKIT happens!

Faktiskt.

Shit!

Var var jag nu då?

Visst ja:

Sluta skälla på oss!

VOV!

 

 

 

2 kommentarer

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.

HerreGuuuud, vad dom skriker! /erviluca

Postat den 13 maj, 2013 av Erica Leijonhufvud

Jag står inte ut!

Byt kanal då!

Jag skaaaaa!

Men jag ville se lite om Astrid Lindgren, och Pippi, och det där lilla inslaget från Hylands Hörna….

….men jag stod knappt ut!

Så där mycket skrek dom inte när dom åkte runt i USA och sökte upp udda människor. Då var dom sådär charmigt nyfikna.

Men nu!

HerreGud vad dom skriker!

Och dom har så fullt upp med att skrika, nästan i munnen på varandra, att dom inte lyssnar på sina intervjuoffer.

Fifan!

Jag byter kanal.

……………………………………………………………………..

Fotnot: Inlägget handlar om programmet ”Nugammalt” med Filip och Fredrik.

Lämna en kommentar

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.

Tanten försöker tacka…/erviluca

Postat den 13 maj, 2013 av Erica Leijonhufvud

Jag stannar bilen för att släppa över några människor vid ett övergångsställe. En utav dem är en lite äldre tant med en rullator. Hon går väldigt långsamt, stannar mitt på övergångsstället, vänder sig långsamt mot mej och gör ”fuck-you-tecknet” mot mej.

Eeeeeeh, va?! tänker jag….men anar samtidigt att något måste ha blivit fel någonstans.

För hon är väl inte arg på mej?

Tanten går ett par steg till, ser ut att fundera, stannar igen, fipplar lite med fingrarna och gör sedan ett nytt tecken: Pekfingret rakt upp, mot mej.

Men jag ser att hon inte är riktigt nöjd.

 

Eeeeeh, vad håller hon på med? liksom…

Hon går lite till, varvid hon stannar igen, vänder sig lyckligt emot mej och gör ”tummen-upp-tecknet”.

NU blev det rätt (!), och hon ser jätteglad och nöjd ut.

Jag leer och gör tummen upp tillbaka.

 

 

Lämna en kommentar

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , . Bokmärk permalänken.

Jag vill haaaaa! /erviluca

Postat den 13 maj, 2013 av Erica Leijonhufvud

Jag vill haaaaa!

Jag vill ha allt!!

Jag går omkring i Sollentuna Centrum och känner mig som en liten 3-åring som ”VILL HAAAAAAA!”.

Jag vill ha burkarna med prickar på, termoskaffemuggen, dom snygga lamporna, dom randiga byxorna, t-shirtar och tröjor, smörknivar och bh-ar, mattor och klänningar, naglar (! iallafall prova!) och caffe latte, glass och kjolar, blusar och halsband….

Jag vill ha nästan ALLT!

NU!

Jag plågar mej själv lite extra när jag går in en sväng på H&M och PROVAR ett par byxor, som är jättesköna och snygga….

….men jag får inte/kan inte köpa dom!

Jag har lust att slänga mej på golvet och sparka och skrika:

”JAG VILL HAAAAA!!! NUUUUU!”

Det funkade ju förr!

Iallafall då och då….

Tror jag.

😛

 

Lämna en kommentar

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , , . Bokmärk permalänken.

En limpa på magen /erviluca

Postat den 12 maj, 2013 av Erica Leijonhufvud

Jag har en limpa på magen.

Jag har en känsla av att huuuuur jag än skulle motionera, träna, göra sit ups (som jag HATAR, fast jag hatar armhävningar ännu mer…), springa, klättra, cykla, simma och promenera, så skulle limpan vara kvar.

Och hur jag än skulle banta genom olika kurer och påhitt – som att tex inte äta alls! – så skulle limpan vara kvar.

Jag har en känsla av att limpan på magen är det sista som kommer att lämna mej. Allt blir skelett, utom limpan blir kvar….typ.

Ett skelett med limpa på magen.

Så hårt sitter den fast.

Så mitt jobb nu är att förtränga den. Att den finns liksom. Och tycka att jag är  rätt ok ändå.

Vissa dagar går det bra, andra inte.

 

Kanske jag måste lära mej ÄLSKA min limpa, helt enkelt!

Love your limp, liksom.

 

Lämna en kommentar

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.

Jag laddar…./erviluca

Postat den 9 maj, 2013 av Erica Leijonhufvud

disk 001

HerreGuuuud så mycket disk (igen)! RÄCKER det inte att man diskar var tredje dag?!?

Och ”Varför ska jaaaaaaag?!?”

Jag bestämmer mej: NU SKA DET SKE!

Sönerna ska diska.

OCH jag ska ta kampen när dom börjar säga ”Varför ska jaaaaaaaag?!? / Kan inte Haaaaaaaan!?!?!” eller ”Jag måste spela färdigt matchen först!” (på datorn) eller ”INTE NUUUUUUUUUU!” etc.

Planen är att jag ska börja med att Be Snällt och Självklart. Därefter ska jag övergå till Övertalning och sedan Förklaring. Kanske blir det sedan ilska med hot och skrik. Kanske det blir lite martyr också i slutänden – jag vet inte än.

Men jag är LADDAD!

NU ska det ske!

Jag ska rida ut hela stormen.

Fullfölja.

*knackar på Minstings dörr*

”Kom in!”

Innan jag hunnit säga något säger Minsting:

”Jag har ont i huvet!”

”Jaha. Ta tablett då! Och drick! Vatten!” säger jag.

Sen lägger jag till:

”Jag vill att du diskar! Nu.”

*laddar för kamp*

2013-05-08 027

”Okey!” säger Minsting och går och ställer sej vid diskhon och börjar diska.

Eeeeeeeh……

QUE!?!?

 

(…..eller vad man nu säger på spanska…)

 

 

Lämna en kommentar

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.

Pojken i bilen; Vem får kasta första stenen? /erviluca

Postat den 9 maj, 2013 av Erica Leijonhufvud

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16741909.ab

Det är förskräckligt! Det är hemskt! Hjärtat vrider sig och man får ont i magen bara vid TANKEN på det som hänt, men VEM har rätt att döma? VEM har rätt att kasta första stenen?

Jag tänker att ”om jag var den pappan, som GLÖMDE BORT mitt barn, skulle jag ta livet av mej”, för så illa känns det inuti att ”vara pappan”. HUR kan livet gå vidare efter detta? Hur överlever man över huvud taget denna Skuldkänsla? Hur överlever förhållandet? Hur orkar någon utav föräldrarna vidare?

Lika stor blir förundran över hur ”folk” dömer honom: ”JAAAG skulle minsann ALDRIG kunna glömma….!” säger ”folk” och slår sej på bröstet, som om ”DOM” vore bättre människor….

…men jag undrar då:

– Pappan som kom cyklande häromdagen, och korsade över vägen framför mej, när jag kom körande i bilen, så att jag fick bromsa in lite, men bara lite, för han HANN ju faktiskt över, och jag SÅG ju att han hade fullt upp med att prata i mobiltelefonen….

……men strax därefter dök det upp en liten 5-6-årig kille vinglande på cykel, rätt ut  i vägen, och jag sååååg hur han ropade på sin pappa, som var fullt UPPTAGEN med sin mobil….

…..så att jag fick TVÄRNITA för att inte köra över pojken! Och jag hade lust att kliva ur bilen, rusa fram till pappan och skrika: ”VA FAAAN! HAR DU INGEN KOLL PÅ DIN SON!! JAG KUNDE HA KÖRT ÖVER HONOM!!!”

Jag satt och fräste i bilen efteråt (av rädsla och upprördhet): ”HerreGuuuud! Ingen koll! Man kan väl inte bara köra rätt ut i vägen, när man har ett litet barn BAKOM sej?! Och förresten ska alltid ett barn åka FRAMFÖR så man SER det, eller inte…? För barnet kan ju då köra rätt ut i vägen….men jag skulle ha ropat: ”STANNA DÄR!” Och så hade vi GÅTT över gatan….

Får HAN  kasta första stenen?

– Min kompis, som för flera år ringde mej, och grät i telefonen och berättade hur trött hon var, för Bebis hade skrikit halva natten och resterande tiden den natten hade 3-åringen tjaffsat….

……och hur hon i sin dvala varit på BVC och 3-åringen hade gjort en 3-årskontroll, men sen hade hon GLÖMT Bebis kvar där, gått hem och upptäckt att hon bara hade ETT barn med sej hem….

….och i sin förtvivlan ringt BVC som konstaterade att Bebis låg och sov i sin vagnsinsats som stod på golvet, och att hon kunde komma och hämta honom…

När hon kom hem igen, ringde hon alltså och grääät och sa att hon inte borde få vara mamma så dålig som hon var: ”Hur kan man glömma sitt eget barn?!?” liksom….

Får HON kasta första stenen?

– JAG, som var på Mallorca med Äldste Sonen när han var ca 2-3 år, och så tittade jag bort, och då var han försvunnen….men det visade sej att han hoppat i Stora Poolen, och ”blubb blubb blubb”….sjunkit mot botten, men som TUR VAR, sprang jag dit det första jag gjorde och såg hur han sjönk och kunde hoppa i och dra upp honom….

Får JAG kasta första stenen?

– Föräldrarna som tillsammans bestämmer att babyn får ligga kvar i bilen, eftersom den skrikit halva natten, och nu ÄNTLIGEN sover i bilstolen, och bilen står ju i skuggan…..och dom ska ju ”bara in en sväng i köpcentrumet”….

Fast solen flyttar ju på sej….och när dom kommer ut senare, är bilen stekhet, babyn lever, men är svårt medtagen…..

Får DOM kasta första stenen?

– Pappan som står och stryker en skjorta, och är superstressad för han är SEN till jobbet, så när han strukit färdigt låter han strykjärnet stå kvar på strykbrädan, varvid 8-månadersbabyn kryper fram, drar i sladden och fått HETT strykjärn i huvudet….

Får HAN kasta första stenen?

Målarbild kasta sten

 

Har någon rätt att kasta NÅGON sten?

Eller hur var det nu:

Stenar vi över huvud taget människor i Sverige??

 

Mentala stenar alltså.

 

 

7 kommentarer

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.

Jag har INGET att sätta på mej! /erviluca

Postat den 7 maj, 2013 av Erica Leijonhufvud

Det är för jävligt!

VARJE vår/sommar tittar jag in i garderoben och konstaterar att JAG HAR INGET ATT SÄTTA PÅ MEJ.

Men i år är det Verkligen På Allvar:

ALLT är fel!

Jag förstår INTE hur jag överlevde förra sommaren med denna garderobs förskräckliga innehåll.

Jag tittar lite mer noggrannt och bläddrar bland blusar och annat:

”Ful!”

”För trång!”

”Svett syns!”

”Orkar inte stryka den!”

HerreGuuuud: Ska man ha kläder som man först tvättar, sen torkar och sen stryker och sen använder EN gång?!?
VA?! Näe, så vill jag INTE  ha det! Bort med dom!

”Ser tjock ut i den….

….och den…

….och den…

…..och den…..”!

Näe, det blir väl att stanna inne i sommar, antar jag.

Jävla skit!

😦

 

Lämna en kommentar

Publicerad i Uncategorized. Bokmärk permalänken.
← Äldre inlägg
Nyare inlägg →