RSS Flöde

Dagsarkiv: 12 oktober, 2012

Jag pratade rakt /erviluca

Postat den

HerreGud vilken vecka!!

Först glad, sen arg, sen glad, sen arg!

Lite som LIVET, fast i kubik.

”Vad du är MODIG som vågar säga ifrån!” säger mamma, när jag berättar.

Jag vet inte….”MODIG?”. Njae….Jag MÅSTE ju säga vad tänker och känner när det GÄLLER.

Så enkelt är det.

Hur kan man INTE göra det?

Undrar jag.

Det handlar om rakhet, eller krokighet, i livet.

Och jag säger det jag menar. När det gäller. Ibland. Liksom.

Punkt.

Ifall någon frågar.

Om man håller tyst, eller pratar i kringelikrokar, eller har ett pansarskydd omkring sej, så händer ju INGENTING! Och allt blir Samma Likadant nästa gång samma problem uppstår.

Så därför MÅSTE ”man” prata Sanning. Direkt. Rakt.

Men alla vågar inte.

Kan inte.

Förmår inte.

Vet inte.

Är så vana vid ”cirkelpratande” att dom inte ens KAN prata RAKT!

Och dom blir jag osams med.

Fast det inte var meningen.

För jag pratade ju bara rakt.

 

 

Annonser

Att vara orak /erviluca

Postat den

Alla tror att dom ÄR det, men om alla var det, skulle ju livet vara så mycket enklare. Om alla var ”någorlunda” ärliga och raka (utan att för den sakens skull kränka andra hit och dit), så skulle det vare enklare att förstå sej på ”folk” och enklare att diskutera, tycka till och VARA.

Men ”folk” ÄR INTE raka. ”Folk” är ”fegisar” och ”skyddar sej”, av olika anledningar. En del har värsta Pansarskyddet framför sej när dom diskuterar saker, andra åker ”berg-och dalbana” i sitt sätt att diskutera och ytterligare andra kringelikrokar runt tills man varken vet vad som är fram eller bak….

…eller så hamnar man på ruta ETT igen.

Att vara rak och tydlig och tala om vad man tycker UTAN att vara rädd för att andra tycker annorlunda är härligt! Tyckande, kännande och tänkande kan ju inte vara fel:

”Jag tycker om dockusåpor!”

”Inte jag. Jag står inte ut med dom!”

”Då kan jag titta på dom och njuta, och du gör något annat!”

”Jepp!”

ELLER

”Jag tycker om dockusåpor!”

”VA?! Ärú helt dum i huvet?! Intelligensbefriad!? Jag trodde det bara var IDIOTER som tittade på det!”

”Kanske. Idioterna och jag….” 😉

Man ”ska” vara så LIK andra i allt: Tänka lika, tycka lika, känna lika….och gör man inte det, så ”ska man” hålla tyst….eller sså kan man snacka runt runt i cirklar, så att man säger både Bu och Bä samtidigt. Allt för att lämna ryggen fri, och vara ”samma-likadan”.

Speciellt kvinnor har lärt sej att snacka runt runt det dom egentligen vill. Jag vet inte varför just kvinnor lärt sej detta. Är det cirklarna och krumelurerna i hjärnan som skapat oss såna? Eller är vi bara rädda för att vara raka och tydliga, av rädsla för att inte få ”vara med i gänget” eller anses som udda, eller är vi ”inbyggt manipulerande”?

Kvinnor säger om sina män att ”han borde fatta!” eller ”han borde förstå/känna/veta (efter våra 15 år tillsammans)”….men dom gör inte det, männen.

Jag vet inte varför. Men jag har också svårt att läsa tankar…..

Jag är ovanligt rak för att vara kvinna. Jag tycker det själv, och många har sagt det. Sen tror jag att jag behövt bli väldigt rak och tydlig med fyra söner. Pojkar förstår inga genvägar och inga ”krusidullförklaringar”.

Om jag sagt:

”Jag skulle bli så glad om ni städade era rum innan jag kommer hem!”

……så städar dom inte sina rum, för att dom ”…….skiter väl i om du blir glad! Du sa inte att vi måste!”

Så min lärdom blir då att säga: ”Städa era rum!” och gärna vad det betyder också (” = dammsuga, plocka undan, bädda sängen”). Tydlighet är A och O med pojkar. Och borde vara A och O i livet.

Så mitt tips till dig är:

Våga vara rak och tydlig och stå upp för vad du tycker, även om du tycker Annorlunda. Våga också säga ifrån (på ett trevligt sätt, om det går) när det behövs!

Det var dagens läxa.

Ifall du undrar.

🙂

 

 

Från det ena till det andra /erviluca

Postat den

I mitt arbete känner jag mej DUKTIG, KOMPETENT och LYCKAD. Jag VET vad jag gör och det är mycket sällan jag är bekymrad, nervös eller orolig för hur jag ska hjälpa en familj vidare/framåt, eller hur jag ska jobba med en familj.  Allt liksom ”kommer av sej självt” – inifrån – och jag kan LITA PÅ mej själv. Det känns tryggt.

Jag är verkligen TRYGG i mitt jobb, och jag tycker att jag gör det bra (för det mesta)! Det är härligt och känns bra. Jag trivs, och t o m älskar mitt jobb.

I det privata är det värre. Jag snubblar, vacklar och undrar och tänker. Känner mej svag och stark och duktig och dålig, om vartannat. Jag är så mycket MÄNNISKA så det är inte klokt!

Och ibland inte klok alls.

Ibland är jag ful och dum och eländig och liten och ”ingen-tycker-om-mej” och ensam och skitig och ”har-det-värst-i-hela-världen” och ”stackars-mej” och ”jag-kan-ingenting-och-är-helt-oduglig-och-inte-värd-att-älskas”…..

….medan jag ibland känner mej stor och stark och duktig och kompetent och klok och vettig och snygg och vacker och ”nästan-bäst” och härlig och Helt Underbar!

Är det det som kallas för att vara Bipolär? Eller Schizofren? 😉

Bah, skoja!

Närå. Ingen diagnos här inte. Bara en massa känslor. Och troligen har jag inte fått lära mej att lägga locket på. Jo, det har jag, förresten – utåt. Men inte i skrift! Ha!

Sen jobbar jag ju med Människors Känslor också – hela tiden – så tanken på dom och hur man använder sej av dom, är ju ständigt aktuellt. Därför är dom inte möjliga att ”begrava”. Typ.

IGÅR hade jag en skvätt av ”Skit på´rej” (=Hela Världen, typ) och det kändes ”Helt Hopplöst!”.

Sen kom en skvätt av Fullkomlig Lycka, då jag fick ett starkt endorfinpåslag, efter ett möte på jobbet med två ”underbara” ungdomar.

Så kom jag hem till hundar, som varit ensamma för länge, och därmed var understimulerade och ”krävde saker” (Flisa blir skitsur när jag är borta för länge, och då ger hon igen när jag kommer hem genom att KRÄVA LEK lääänge efteråt).

Nåja.

Upp-och-ner-och-ner-och-upp, eller….

That´s life!