Alla tror att dom ÄR det, men om alla var det, skulle ju livet vara så mycket enklare. Om alla var ”någorlunda” ärliga och raka (utan att för den sakens skull kränka andra hit och dit), så skulle det vare enklare att förstå sej på ”folk” och enklare att diskutera, tycka till och VARA.
Men ”folk” ÄR INTE raka. ”Folk” är ”fegisar” och ”skyddar sej”, av olika anledningar. En del har värsta Pansarskyddet framför sej när dom diskuterar saker, andra åker ”berg-och dalbana” i sitt sätt att diskutera och ytterligare andra kringelikrokar runt tills man varken vet vad som är fram eller bak….
…eller så hamnar man på ruta ETT igen.
Att vara rak och tydlig och tala om vad man tycker UTAN att vara rädd för att andra tycker annorlunda är härligt! Tyckande, kännande och tänkande kan ju inte vara fel:
”Jag tycker om dockusåpor!”
”Inte jag. Jag står inte ut med dom!”
”Då kan jag titta på dom och njuta, och du gör något annat!”
”Jepp!”
ELLER
”Jag tycker om dockusåpor!”
”VA?! Ärú helt dum i huvet?! Intelligensbefriad!? Jag trodde det bara var IDIOTER som tittade på det!”
”Kanske. Idioterna och jag….” 😉
Man ”ska” vara så LIK andra i allt: Tänka lika, tycka lika, känna lika….och gör man inte det, så ”ska man” hålla tyst….eller sså kan man snacka runt runt i cirklar, så att man säger både Bu och Bä samtidigt. Allt för att lämna ryggen fri, och vara ”samma-likadan”.
Speciellt kvinnor har lärt sej att snacka runt runt det dom egentligen vill. Jag vet inte varför just kvinnor lärt sej detta. Är det cirklarna och krumelurerna i hjärnan som skapat oss såna? Eller är vi bara rädda för att vara raka och tydliga, av rädsla för att inte få ”vara med i gänget” eller anses som udda, eller är vi ”inbyggt manipulerande”?
Kvinnor säger om sina män att ”han borde fatta!” eller ”han borde förstå/känna/veta (efter våra 15 år tillsammans)”….men dom gör inte det, männen.
Jag vet inte varför. Men jag har också svårt att läsa tankar…..
Jag är ovanligt rak för att vara kvinna. Jag tycker det själv, och många har sagt det. Sen tror jag att jag behövt bli väldigt rak och tydlig med fyra söner. Pojkar förstår inga genvägar och inga ”krusidullförklaringar”.
Om jag sagt:
”Jag skulle bli så glad om ni städade era rum innan jag kommer hem!”
……så städar dom inte sina rum, för att dom ”…….skiter väl i om du blir glad! Du sa inte att vi måste!”
Så min lärdom blir då att säga: ”Städa era rum!” och gärna vad det betyder också (” = dammsuga, plocka undan, bädda sängen”). Tydlighet är A och O med pojkar. Och borde vara A och O i livet.
Så mitt tips till dig är:
Våga vara rak och tydlig och stå upp för vad du tycker, även om du tycker Annorlunda. Våga också säga ifrån (på ett trevligt sätt, om det går) när det behövs!
Det var dagens läxa.
Ifall du undrar.
🙂
