Han låter väldigt arg och irriterad, ganska sträng faktiskt, och jag tänker att ”det är bara att LYDA eller så får man väl smaka på….riset”, eller nåt.
Så låter det.
JAG skulle INTE vilja vara med i det laget! Jag skulle skita på mej, av rädsla, för han fortsätter:
”Nu MÅSTE ni kunna hålla avstånden mellan er!! Jag fattar inte att jag måste säga till om det fortfarande!! Lukas!! Skärp dej!”
Usch, jag ryser av obehag. Han låter så ARG!
”Så dribblar ni bollen runt den högre vänstra skanken som lutar runt hörnet och håller samtidigt koll på var ni har era motspelare, samtidigt som ni…….bla bla bla bla”.
Det låter jättesvårt!
Att hålla koll på allt, samtidigt!
Titta hit och titta dit och dribbla bollen och snurra den runt och bakom och under och hålla koll! Kära nån!
Och gör man INTE som han säger, åker man säkert på en smäll! Han låter sån på rösten.
”Kom igen, gubbar!!! SKÄRP ER NU!!” vrålar han ilsket.
Jag går därifrån. Risken är annars att jag anmäler honom till….Barnombudsmannen!
Eller nåt.
För spelarna är bara i 8-årsåldern.
Jag undrar om ens hjärnan är utvecklad så mycket att en 8-åring KAN ”titta hit och dribbla dit och hålla koll på Allt Annat”!?
Inte konstiga att så många småkillar/tjejer SLUTAR spela fotboll/handboll/golf/ishockey när tränaren låter som om han skulle mörda en om man gjorde fel!
Jag trodde idrott och sånt skulle vara KUL! Iallafall under barnaåren.
Men, men….
erviluca #mammatillfyrakillar 