RSS Flöde

Dagsarkiv: 11 oktober, 2012

Nada. Njet. No-no. None! Niente. Nope! /erviluca

Postat den

Det hände inget. Nada. Njet. No-no. None! Niente. Nope!

Det bidde inget. Nada. Njet. No-no. None! Niente! Nope!

Vad var det då kvar? Nada. Njet. No-no. None! Niente! Nope!

Det blev och kändes tomt.

Ihåligt liksom.

Som i en stor grotta, där det droppar lite kyligt från väggarna, men det är högt i tak och det EKAR:

”Ho ho!………….          

 

…………………………………………………..ho ho!”     
 
                                             

Jag vet inte om Besluten jag tar, då och då, är bra eller dåliga. Om dom leder till bra eller dåliga saker. Eller inget. Fast jag tycker att jag tänkt igenom dom rätt ordentligt, och verkligen tänkt KLOKT, så känns det – sen efteråt – inte ett dugg klokt. Bara dumt. Och ogenomtänkt. FAST det är så jävla genomtänkt.

Jag vet inte om jag öppnar ”dom rätta dörrarna” i livet, eller dom felaktiga, eller om jag borde ha nyckeln till Något Annat. Jag vet inte om jag borde vara mer misstänksam, mindre naiv, dummare dvs inte så snäll.

Jag kanske är för mesig, för korkad, för ogenomtänkt, för snabb, för långsam.

Kanske jag har för dålig självkänsla, för dåligt självförtroende, för tjock mage och är för prickig!

Kanske jag är för gammal, för trött, för utsliten, för tråkig, för knasig, för otålig, för tålig.

Dessutom tänker jag för mycket.

OCH för lite.

Kanske är jag helt enkelt FEL.

Ett måndagsexemplar.

För det blir ju inget av nåt.

Någonsin.

Ever.

Ever never ever ever!

Nada. Njet. No-no. Niente. Nope.

Och ibland är det bara så jävla trååååååååååååkigt…….

…….att det bara bidde en tummetott!

Om ens det……

😦

Jag längtar hem…./erviluca

Postat den

När jag sitter på jobbet längtar jag hem, ibland, och alltid när lunchtid närmar sej.

För hemma väntar tre FANTASTISKA och LJUVLIGA varelser!

Visserligen kan en utav dom ha lagt stora illaluktande korvar på golvet, och spridit kiss i små öar här och där….

….och kanske har dom alla tre klivit i ”skiten” och spritt ut den lite mer finfördelat över vardagsrummet.

Men det GÖÖÖÖR INGET, för jag äääälskar dom! Och det är ju så lätt att torka upp!

När vi är ute och går vår lunch-promenad skuttar dom lyckligt med hela tiden. Svansarna visar oavbrutet att dom är glada!

Lilla Fiona kommer då och då rusande emot mej i full galopp och kastar sej över mej i Härlig Lycka, och ögonen stråååålar mot mej som om hon skriker: ”Jag ÄLSKAR DEJ, underbara matte!”

”Jag älskar dej tillbaka!” säger jag och kramar om henne och kliar henne lite på magen. Det tycker hon är skönt.

Sen skuttar hon lika lyckligt iväg igen, för att upptäcka Den Stora Världen.

När dom sitter i hissen, på väg upp till våning fyra, tittar Fiona ALLTID på mej med ögon så fyllda av kärlek, och tillit, att jag blir alldeles VARM om hjärtat, och det slår några extraslag.

Det är verkligen ÄKTA kärlek!

”Home is were your dogs are and your heart is”.

Inte konstigt att jag längtar hem….

 

 

Känslor överallt! /erviluca

Postat den

Känslorna är ”insprängda” överallt i vår hjärna. Att tro att vi skulle kunna tänka ”rationellt”, utan känslor, är bara löjligt. Dessutom fattas dom bästa besluten med ”magkänsla”. Men valen får inte då vara för många.

Konsten att få mentala superkrafter: Bli smartare, lyckligare och hitta meningen med livet utan att anstränga dig (nästan) (pocket)

Jag läser Henrik Fexeus bok: ”Konsten att få mentala superkrafter”. Den är otroligt TJOCK och otroligt TUNG……

……så jag får ont i armarna när jag ligger och läser den på kvällen. Den är dessuom så späckad med intressanta tankar och fakta, så att hjärnan blir helt översvämmad. Jag undrar om det ens fastnar en promille i mej? Men oavsett det, så är den bra! Och en promille kanske räcker.

Jag tänkte skriva om att ”låta” känslor styra, kontra att tänka rationellt. Det går alltså inte, enligt Henrik. ”Puh!” tänker jag. ”Då har jag varit Rätt hela livet.” Jag har nämligen aldrig lyckats putta undan känslan helt i mina tankar och beslut.

En del människor tror att dom kan det. Och man upplever en del människor som sådana. MEN dom där med ”kalla ögon”, där känslan tycks vara puts väck, har ju en massa känslor: ”Ilska, kyla, sorg, förakt”. Det är också känslor, juh!

Henrik Fexeus bok är väldigt tjock, och väldigt TUNG (jag vet inte om dom monterat in någon slags metall i bladen – det känns så!) men den är läsvärd, och jag tror på det han skriver.

För han är så ödmjuk, och rolig, i sitt sätt att uttrycka sej, och det är inget ”slå-sej-på-bröstet-och-tro-att-jag-är-bäst-och-allt-är-bara-FAKTA-och-helt-oemotsägbart”. Och SÅNA människor tror jag på.

Inte på dom andra.

Jag ville bara säga det.

Slut.