RSS Flöde

Etikettarkiv: skrek

Snällstaden /erviluca

Postat den

Jag blev UTSKÄLLD EFTER NOTER när jag skulle gå ut på kvällspromenad med hundarna! Jag blev så ledsen och besviken att jag kände att jag ville flytta till Snällstaden i Snällandet, för HÄR vill jag inte bo! Bland alla Elakingar och Dumma Människor!

Fiona och Milton 27 oktober 2012 043

Fiona SPRANG ut när jag öppnade porten, och eftersom hon har så låååångt koppel, kom hon en bit ut, och där kom en liten skrutt springande (en liten kille på ca 3-4 år). Fiona blev jätteglad och försökte ”skutta med” (hon äääälskar barn!) medan jag drog allt vad jag orkade åt mitt håll, för att få in henne igen, och inte skrämma pojken. Han verkade inte ett dugg rädd, utan skuttade bara vidare och tittade bara lite förvånat åt mitt och Fionas håll.

En bit bakom kom Mamman gående.

”FÖRLÅT!!” sa jag när hon kom närmare, och tänkte sedan lägga till att jag hoppas att Fiona inte skrämde pojken (vilket hon inte verkade ha gjort!)….men jag hann inte…

”VAD-I-HELVETE!!! DU FÅR VÄL HÅLLA I DIN HUND!!” fräste hon ilsket

”Ja…jag gjorde det…men jag hann inte med…och jag drog ju in….”

Mamman svor och fräste och överöste mej med ilska och alla möjliga elaka ord! Sen sa hon att ”…hunden morrade!!”

”Näe, det gjorde hon inte! Det är en VALP! Hon morrade inte!” sa jag lugnt.

”Johoooo! Jag hörde nog hur hon morrade! Jag hörde det!!” nästan skrek hon och så fortsatte hon fräsa och skrika om att jag inte hade någon ordning på hundarna och att bla bla bla….

”Men jag säger FÖRLÅT!!” försökte jag igen. ”Det var inte Meningen!”

Mamman hörde inte, utan fortsatte bråka och skrika tills hon till slut fräste:

”…DU KAN TA DIN ÄCKLIGA FULA HUND OCH….bla bla bla!!!” (jag minns inte, eller hörde inte…)

”Men jag sa ju FÖRLÅT!” ropade jag efter henne.

Men inget spelade någon roll.

När hon sa ”…din fula äckliga hund!” så fick jag lust att fräsa något elakt tillbaka, men det gick inte! För det var en urgullig liten kille som hade skuttat förbi! Och jag älskar ju barn! För annars hade jag kanske kunnat säga: ”….din FULA ÄCKLIGA UNGE!” ba´fatt jag skulle vara elak tillbaka, men jag kunde inte!

…och sen tänkte jag så klokt att mamman säkert blev jätterädd när hon såg sin lilla son ”överfallas” av en jättestor svart hund!

Så jag borde ha förståelse.

Och förlåta.

Henne.

Men jag blev mest bara ledsen.

Jätteledsen.

Och lite uppgiven sådär…

Jag kände att jag ville flytta till Snällandet och bo i Snällstaden i Snällhuset.

Det är bara det att jag inte kan vägen dit.

Finns det någon som kan visa mej vägen?

Annonser

När man får ont i hjärtat…. /erviluca

Postat den

 

 

….av kärlek, så kan det väl inte vara farligt?!

 

  Hugo badar (mamma Erica är med) 1999   

Jag och Minsting när han var ca 8 månader.
   

Jag sitter och tittar på bilder från när barnen var små och det verkligen VÄRKER TILL i hjärtat av en ENORM KÄRLEK och jag får tårar i ögonen av…..

…..”ALLT”:

– att det är över

– att det gick så fort!

– att jag undrar om jag gav dom tillräckligt mycket, av ALLT!

CNV00012

Flisa som valp och Mellan (ca 9 år)

– att jag undrar om jag var en tillräckligt bra mamma

– av att jag lämnade deras pappa och lät barnen bli varannanveckasbarn/skilsmässobarn

– av att jag kanske skrek åt dom någon gång för mycket

– av att jag var så trött och sliten

mormor med hugo 2001

Mormor med Minsting 2001

– av att jag undrar om jag SÅG DÅ hur söta och underbara dom var!

– av att jag kanske inte lyssnade tillräckligt alla dagar på deras tankar

– av att jag kanske inte fanns där när jag behövdes hela tiden och jämt….

Hugo har somnat i cykelvagnen 2000

Minsting har somnat i cykelvagnen vintern 2001

– av att barndomen för mina fyra söner är slut

– av att det inte går att spola tillbaka tiden och göra om

Hugo badar i köket 1999

Minsting badar i diskhon 1999

HerreGuuuud vad dom var söta!!!

Gav jag dom det dom behövde??

Gör jag det nu??

hugo och lucas tittar på TV 2002

Minsting och Storing tittar på TV 2001

Samtidigt är jag lättad, när jag ser och hör andra föräldrar slita med sina små barn! Jag tänker: ”Åh, vad skönt att det är över!”

Slitet, stressen, Det Dåliga Samvetet, De Vakna Nätterna, alla sjukdomar och VAB:andet.

I did it och nu är det över.

Hugo och Lucas badar 2

Minsting och Storing badar 2001

Nu är det bara resten kvar!

Och ärligt talat tycker jag att små barn är tuuuuuuuuuuuusen gånger jobbigare och slitigare för en mamma (den här mamman!) än det någonsin varit med någon tonåring jag haft!

Hugo och mamma Erica utklädda till drakar 1999

Minsting coh jag har klätt ut oss till drakar 1999

Kanske för att jag ”endast” har söner. Kanske för att jag slet som en idiot när dom var små med att sätta gränser och vara konsekvent, och därför slipper för stora utbrott senare. Jag har en teori om att om man är tydlig, och konsekvent, med ramarna/gränserna när barnen är små, har man igen det när dom blir äldre, och hittills har det stämt – iallafall i vårt liv.

Näe, nu ska jag fortsätta med det andra, som jag höll på med: Fixa inför Storings 18-årsdag….