Ensamheten gör så ont ibland.
Speciellt dom där dagarna när jag kommer hem från jobbet och känner mej liten och ledsen….
…dom där dagarna när jag hade behövt en kram och ett par lyssnande öron.
Ensamheten blir så ensam då.
….fast Dom finns ju där, dom små lurvmojjarna…..
Det känns som om jag står i livet utan ryggrad. Ingen som ”stagar upp”, ingen som ”finns där”……
Om jag faller ligger jag kvar.
Eller måste resa mej själv, när jag orkar igen. OM jag orkar.
Men när jag ligger där, känns det inte så.
Kanske jag får jag då en slick på kinden, och det är bättre än ingenting. Men sen vill dom ”kasta boll” eller ”ha mat!”.
Och tänk om jag inte orkar.
Inte vill.
Verkligen. Inte. Orkar.
Eftersom Ensamheten är så ensam, tar så mycket kraft.
Och gör så ont.
Ibland.
Idag.
😦
Annonser
Det kommer alltid en ny dag och troligen känns det inte likadant då, eller så blir det bättre dagen efter det…
Fint skrivet!
Kram
GillaGilla
Ja, så är det. Alla dagar – både dom dåliga och bra – måste få finnas. Kram.
GillaGilla
Mm, bara att hoppas att de bra stunderna kommer fort. Kram
GillaGilla
Ja, precis…. Kram igen!
GillaGilla
I wanted to thank you for this wonderful read!! I certainly loved every little bit of it. I have you book-marked to look at new stuff you post?|
GillaGilla
Hoppas det känns bättre nu idag..och imorgon..!!
GillaGilla
Idag känns det som om det inte ens var deppigt ”igår”! Sån e jag! 🙂
GillaGilla
Hello, i think that i saw you visited my website thus i came to “return the favor”.I’m trying to find things to enhance my web site!I suppose its ok to use a few of your ideas!!
GillaGilla