Författararkiv: Erica Leijonhufvud

Lördag morgon /erviluca

Lördag morgon och nästan ingenting ligger där det ska. Hela dagen BÖR jag ägna åt att STÄDA…..

…… men först måste LUSTEN infinna sej. Eller VILJAN, kanske.

Och så måste jag bestämma mej för i vilken ORDNING allt ska göras.

DISKA först eller dammsuga först?

Plocka undan alla strumpor och skor som ligger utstpridda överallt (nya bebisen drar fram allt på golvet, och ställer sen inte tillbaka grejerna!) eller dammtorka alla fönsterbrädor och plana ytor?

Hänga upp tvätten först eller gå ut med hundarna först?

OJ, det är Fångarna på Fortet på TV! DEN såg jag inte igår…..

Meh, kanske jag skulle SKRIVA lite först….

…ett blogginlägg, typ.

Ja, DET gör jag!

Men vad ska jag göra SEN??

Hm….

Svåra beslut är det här i livet.

 

Puh, nu är det över! /erviluca

Stöket och böket med Mercedes Benzen är över! Hon bor nu i Arninge, och antingen har jag gjort en jättebra affär, eller så har jag fullkomligt gjort bort mej! Men, whatever!

Jag är av med Den Lila Mercan som BARA bråkade med mej!

Puh!

In i mitt liv har istället rullat en BAJSBRUN Volvo! En helt osexig bajsbrun Volvo. Tråkig och rejäl. En Volvo, som jag ”aaaaaldrig” skulle köpa. Ba´fatt dom är sååååå trååååkiga. Och ”osexiga”. Det var inte jag som ”sa det”, men när jag hörde någon uttrycka att Volvo är ”osexig” så höll jag med. Den är sååååå ”Svensson”! På ett tråååkigt sätt.

Men den rullar.

”Den rullar tills man skjuter den!” sa en kille på jobbet.

”Och ALLA reservdelar finns, alltid!” sa en annan.

Så då bestämde jag mej för en ”osexig och tråååååkig volvo”.

Och så blev jag av med den dumma, dumma, jävla-skit-Mercedesen!

Ha!

”Men du förstår väl att köper man en bil i den här klassen (= för ca 19000 kr) så kan ingen garantera att den rullar på. Den är ju ändå 13 år gammal!” sa killen i bilaffären.

”Jag förstår det”, sa jag. ”Men har man inte mer pengar att lägga ut, så hoppas man ändå att den bil man köper rullar rätt länge…” sa jag.

”Ja, vi får hålla tummarna!” sa Killen.

Så nu håller jag tummarna för min bajsbruna Volvo!

Gör det du me´!

Tack på förhand.

🙂

 

En massa idéer och tankar /erviluca

Ibland är det så mycket jag vill skriva om så att det blir värsta ”seriekrocken” i huvudet, och ingen ordning på någonting. Så nu måste jag vänta på att bärgningsbilen ska komma, och på poliserna och brandmännen, som ska reda ut allt , och ta bort en bil i taget , och fixa och dona.

SEN blir det väl lite ordning igen. Där inne. I skallen.

Eller så måste Idéerna och Tankarna bara lära sej att ställa sej i kö, och vänta på sin tur. Nu trängs dom och bråkar och skriker ”JAAAAG vill vara först!!” och jag bara låter dom hållas….

Jag måste bli strängare mot Idéerna alltså. Eller nåt.

Rynka ögonbrynen och säga: ”Men den VAR faktiskt först! Du får vänta!”

Men tänk om DEN andra idén är roligare, och mer spännande, och har bråttom ut?!?

Den kanske borde få Förtur! Den kanske handlar om Nuet!? Den kanske är en Nyhet!!

Det är inte lätt att vara fylld av idéer, tankar och fantasier!

Stackars stackars lilla mej….

😉

Hur orden låter eller Att bli Gammal /erviluca

Jag är Medelålders.

Visst låter det käckt?! Och coolt! Och superduperhärligt!

M e d e l å l d e r s.

Ungdomarna skriker: ”Jag längtar tills jag blir MEDELÅLDERS! Det verkar så häftigt!”

NOT.

Medelålders låter: ”Ena-foten-i-graven-tråkig-gråhårig-gammal-sur-kärring-gubbe”.

Eller?

Barn låter: ”Tjohooooo! Kul!!!”

 

Ungdom låter: ”Coolt. Ballt. Kan-allt! Vet-allt! Våghalsig! Osäker. Säker. Snygg! Framtiden hägrar!”

 

Vuxen låter: ”Ordning-och-reda-pengar-på-fredag-och-Ansvarsfull-och-rynkade-ögonbryn-och-ajjabajja!”

 

Medelålders låter: ”Tråkig-långsam-seg-gråhårig-surkärring/gubbe”.

old lady cartoon

Gammal låter: ”Klok-lugn-kunnig-snäll-lyssnande-käpp-barnbarn.”

 

Så nu vet du.

Jag tillhör Den Tristaste Åldern. Eller snarare ORDET som låter som ”den-tristaste-åldern”.

Det är nog därför jag är så….

…tråkig.

Och trött.

 

😉

 

 

Kloka ord /erviluca

Det finns många Kloka Ordspråk, ord och meningar som vi slänger oss med lite hit och dit. Speciellt vi tjejer/kvinnor är nog lite mer FÖR att sätta upp lappar på kylskåpet där det står ”Fånga dagen!” eller ”Gör inte mot andra vad du inte vill att de ska göra mot dig”  och allehanda mer Kloka Ord, som man i grund och botten VILL följa, ibland TROR att man följer eller så jobbar man på att försöka leva så.

Men dom flesta gör det inte.

”Vänd andra kinden till!” kan det stå på en lapp på ett kylskåp i ett hem där det förekommer en massa gräl och bråk.

”Carpe Diem” står det på en tavla på väggen i ett annat hem, där man Planerar för Framtiden och för Pensionen och sparar pengar och lägger på hög ”utifallatt”….

Men troligen jobbar vi på det. Låter det verka i tysthet, inuti. Kanske. Eller så vill vi bara VERKA kloka  men kan inte leva upp till det själv.

Alla klokheter är så ”Självklara” och alla tror att dom lever efter det, eller försöker iallafall.

Precis som alla tror att dom har Sunt Förnuft! ALLA! Vad är då Sunt Förnuft, om ALLA har det? När det händer något tokigt säger ”dom-som-inte-medverkade” att ”Det hade ju räckt med lite Sunt Förnuft”. Men jag LOVAR dej att den som betedde sej som en ”idiot” tyckte att hen använde sitt ”sunda förnuft”. Eller så försvann det tillfälligt. Men då tycker jag att dom som står ”utanför” och dömer denna människa, ska gå i hens skor en liten stund…. för vi gör så gott vi kan, vi människor. För det mesta. Även när det blir fel.

Jag menar inte att man ska ursäkta människor, när dom gör tokiga saker, med att dom gjorde så gott dom kunde…men jag tycker heller inte att man ska döma dom eller ”halshugga dom vid knävecken” (eller var det fotlederna?).

Just nu försöker jag träna i 180 på att INTE reta mej på folk. Och det är SVÅRT! Ibland VILL jag reta mej på folk. Ibland VILL jag fräsa: ”Jävla idiot!!!” till någon som kör för långsamt, eller står på fel sida i rulltrappan.

Men för det mesta vill jag INTE det, för det är bara ett Energislöseri, och jag vill inte slösa! Jag vill använda min energi till Viktiga och Goda saker.

Därför behöver jag TRÄNA på att INTE irritera mej på Andra. Träna träna träna. Den enda man kan ändra på är en själv. Så hur mycket jag än tycker att ”han borde sluta tugga så högt”, så är det MIN irritation jag kan göra något åt! Inget annat. Jag kan be honom tugga tystare, och kanske gör han det, men gör han det inte, eller har inte förmågan att göra det (!), så är det MIN irritation jag måste jobba med.

Och när ”Hennes reaktion” blir, i mina ögon/öron/i mitt tänk KONSTIG och jag bara vill ”sudda bort” henne, för jag tycker att hennes seghet liksom smittar mej……eller gör att jag måste vääänta in henne….så är det bara  jag själv som blir drabbad. Jag kan inte skynda på henne, för hon ÄR sån, och jag kan inte ändra på henne – jag kan bara lära mej  att vänta och slappna av…

…och OM jag anser att hon är ”korkad”, är det jag själv som är korkad eftersom jag inte kan acceptera henne som hon är. Och dessutom ”smittar” det inte, även om det känns så, ibland.

Så jobbet är att jobba med sej själv!

Allways.

Och det sker inte på utsidan – det sker genom att vända hjärnan fyra varv (ibland sju!) – utan på INSIDAN. Och det är ett jävla jobb! Och sker inte i en handvändning.

Det sker under en livstid!

Kanske, om man jobbar hårt.

Grejen är att lära sej vara SANN mot sej själv, SANN mot andra, och förstående inför andra, inte slösa energi på ”fel saker” ,och att älska livet, och dess invånare.

Lätt som en plätt.

Not!

Och det handlar INTE om att ”kväva sej själv”, för det finns också folk som biter ihop i 180, blir högröda i ansiktet, ögonen sprutar ILSKA, och så säger dom ”…det gööööör inget!!!”. Dom behöver jobba lite mer på det, för dom bara sväljer sin ilska. Dom behöver lära sej att inte känna ilskan alls – bara förståelsen – och det är ett JOBB.

But a girl gotta do what a girl gotta do!

 

Räddaren i nöden var en liten kines /erviluca

Det var lunchtid och hundarna hade varit ensamma i bilen i ca 3 timmar. Jag nästan sprang dit, och såg framför mej kiss och bajs i hela bilen, ylande hundar och allmän kaos!

Men man har väl begåvats med Världens Bästa Hundar! Alla låg och sov.  Inget kiss och bajs i bilen (helt otroligt! Valpen är ju liksom…valp!), och det vilade ett Lugn över hela bilen. Typ.

Jag klickade med nyckeln. Inget hände. Klickade med nyckeln igen. Inget hände. Igen. Nada. Igen. Igen. Igen. Igen…..Försökte stoppa in nyckeln i nyckelhålet. Det gick inte. Tvärstopp. Försökte öppna bakluckan. Gick inte. Låset igenrostat. Klickade med nyckeln. Igen. Igen. Igen. Igen. Inget hände. Nada. Försökte stoppa in handen genom fönsterspringorna. Fick in handen, men sen var det stopp! Da capo.

Funderade.

Hundarna var alldeles galna där inne i bilen: ”VAD GÖÖÖÖR MATTE??? VARFÖR ÖPPNAR HON INTE?!?” vovvade dom till varandra förvånat.

Ringde låssmed. Näe, dom tog inte billås – bara andra lås. Ringde billåssmed. Han sa att det skulle bli JÄTTEDYRT och rådde mej att först försöka med att byta batteri i nyckeln.

Jag tänkte först att ”jag betalar vadsomhelst – bara jag kommer in i bilen!”. ”Jag har hundar i bilen!” sa jag till billåssmeden. ”Ja, men dom klarar sig nog”, sa han lugnt. ”Men jag har en liten VALP i bilen också!” la jag till. ”Ja, dom överlever säkert. Det är ju inte ens soligt idag,” sa han lugnande.

Han tyckte att jag skulle gå till Teknikmagasinet och skaffa nya batterier. Jag stod på Söder i Stockholm, på Tjärhovsgatan, och hade inte sett något Teknikmagasin någonstans. Det kändes som ett Hopplöst uppdrag. Men så tänkte jag att jag skulle iallafall FÖRSÖKA!

Urmakare borde väl ha små batterier…? tänkte jag. Och kanske optiker? Varför jag tänkte optiker vet jag inte, men jag gjorde det. Jag gick in i en tobaksaffär och frågade en tjej där. Hon tittade på batterierna och trodde också att en urmakare väl borde ha såna.

Jag gick till närmaste optiker som visade sej vara Världens Minsta Pyttelilla affär där det fick plats ungefär två kunder, och ett affärsbiträde och sen var det proppfullt. Och där inne jobbade en liten kines. Han log och sa att han hade ALLA batterier som fanns (i hela världen?, lät det som)! Sen plockade han ur mina batterier, och stoppade in dom nya, under det att han gav ett så Kunnigt intryck. 100 kr kostade det.

Sen gick jag tillbaka till bilen, och VOILÀ: ”Sesam öppna dig!” så öppnade sej bilen och tre jättekissnödiga och hungriga hundar ramlade ur bilen i en enda hög! Typ. Och kastade i sej maten jag ställde fram!

Sen gick vi till Världens minsta park, befolkad av A-lagare på alla bänkar som fanns, och där rastade jag mina hundar. Vi gick kanske tre varv runt den pyttelilla parken, och Flisa kom i samspråk med en A-lagare. Det gjorde jag också. Jag är lite förtjust i A-lagare, på något bakvänt sätt. Jag känner för , och med, dom, och jag pratar gärna bort en liten stund med någon utav dom. Och dom tar ofta kontakt med mej. Dom kanske känner att jag är positivt inställd (eller så tar dom kontakt med alla och pratar med dom som pratar tillbaka?).

Efter parkpromenaden knölade jag in hundarna i bilen igen och sprang tillbaka till utbildningen. Ingen lunch hann jag med. Jo, jag rusade förbi ett bageri, rusade in och sa att jag ville ha två bröd som man kunde äta direkt.  Hon gav mej två bröd, som jag tryckte i mej, och så var lunchen fixad.

Fast jag kom lite för sent ändå.

Och läraren tänkte nog: ”Jaha! Där är klassens ”komma-för-sent-tjej/kvinna!”. Stämpel i pannan direkt, bah!

Och det kanske jag är, och förblir. För hundarna behöver jag nog ha med mej varje gång. Kanske. Om jag inte hittar en Ängel, som älskar hundar lika mycket som jag, och som kan tänka sig trassla med mina tre, varannan tisdag.

Vi får välan se.

Utblidningen är en KBT-utbildning (Kognitiv Beteendeterapi) på 15 högskolepoäng och det ska bli såååå kul att lära sej dessa tekniker.

Sen är jag nog full-lärd!

Och kan ALLT!

Typ.

🙂

 

Nej, förresten. Jag vill nog lära mej hypnos också.

Tror jag.

Om jag orkar.

Hur dagen började…/erviluca

 

Jag var på utbildning idag. En skitbra utbildning! Jag har vänt på hjärnan tre varv, och såna utbildningar gillar jag – där jag verkligen får TÄNKA så det KNAKAR.

Nåja.

Jag hade inte fixat någon hundvakt, och vem kan ”vakta” TRE hundar, varav en är en pytteliten valp, egentligen?

 Jag inser att det är ett uppdrag som är rätt omöjligt. Förutom för MEJ som äääälskar dom och som därför kan stå ut med kiss och bajs och stök…… och bli biten i händerna, eller tårna……..

 ……och en valp som går ”kors-och-tvärs” och som inte gör som man säger osv.
JAG står ut. Men troligen inte någon random hundvakt.

Så jag bestämde mej för att ha hundarna i bilen, och ha med allt dom behöver och rasta dom regelbundet under dagen.

Givetvis blev morgonen lite kaosartad. Mornar där allt MÅSTE klaffa – för att man MÅSTE komma iväg i tid och MÅSTE få allt fixat etc osv bla bla bla – klaffar aldrig. Så ÄR det. Så det är inget att hetsa upp sej över. Men upphetsad blir jag, och då inte på det Trevliga Sättet, utan mer på Det Svettiga Stirrande Sättet.

Om NÅGON kliver framför mej och säger ”Böh!” när jag blir stressat, stirrig och svettig så är jag ”ready to kill”. Typ.

När jag väl kommit till bilen med två normala hundar och en ”hit-och-dit-valp”, en kasse med hundgrejer och handväskan (som ENVISAS med att ramla av axeln när den inte ska det – jävla skitväska! – men snygg är den iallafall)…

…..så hade jag GLÖMT BILNYCKELN! Eller, kanske inte glömt, utan mer inte kollat att den verkligen låg i väskan!

Den låg i min jeansjacka som hängde i  hallen hemma!

Jävla jeansjacka!

Så jag fick gå hem igen med tre hundar, varav en som studsade åt ”fel håll” hela tiden….

Väl tillbaka vid bilen startade resan mot Målet.

Någon Rolig Figur hade ändrat på ”språk” på min GPS så den talade holländska! Jag är inte så bra på det, och jag brukar bara LYSSNA när jag har GPS:en på, men nu fattade jag alltså NOLL, och jag var alldeles för stressad för att stanna bilen och ställa om GPS:en.

Jag vet inte ens hur man gör! Fast det kanske är enkelt, men jag hade inte tid att kolla!

Så jag ”tolkade” GPS:en så gott det gick, och kom ”Ganska Rätt”. Alltså inte Helt Fel.

MEN! Jag höll på att somna vid ratten! Det är Helt Hopplöst för mej när jag är trött och ska köra bil: Mina ögon åker igen heeela tiden, och det fanns inte tid för att stanna och sova lite…förstås! Så jag tänkte att jag skulle köra av och köpa en kopp kaffe, men där jag körde av hade dom tagit bort hela jävla Statoil (!)….

…eller så fanns det aldrig någon Statoil där.

Jag kan nämligen inte lita på mitt minne vad gäller vad saker och ting ligger och hur det ser ut, för det sinnet är lika ”wajko” som lokalsinnet (dvs finns inte!). Det blev en U-sväng där istället, och inget kaffe.

Väl framme rusade jag upp för alla trapppor där på Söder, och in på skolan där utbildningen skulle vara! Jag frågade i receptionen i vilken lokal utbildningen hölls, men då sa  hon att det inte var någon sådan utbildning där (!).

”Men åååååååååååååh!”

Utbildningen skulle vara på en Annan Adress! Jag hade blandat ihop X och Y och fått det till B. För att göra en lång förklaring kort.

Så det var bara att trava vidare. Gata upp och gata ner.

Jag kom ”bara” 30 minuter för sent….

Svettigare än svettigast.

*suckar*

Varför blir det alltid så när jag ska göra något?

Jag startade ju faktiskt ändå hemifrån TIDIGT! Supertidigt.

Nåja.

Dagen var ändå rätt jättebra…..

…förutom lunchen, och det var ju den, och kinesen, jag tänkte skriva om nu…..

Men det gör jag i nästa blogginlägg, för den här inledningen blev så lång.

Missa inte Den Spännande Fortsättningen i Nästa Blogginlägg…..

😉

Slut för nu.

Det bästa man kan ge sina barn…/erviluca

…. är närheten till djur hundar….

(ja, alla djur är väl bra, men nu tänkte jag faktiskt på HUNDAR)

….tänker jag när jag ser….

Minsting tillsammans med Milton

Minsting tillsammans med Flisa

Minsting tillsammans med Fiona

Åh, vad jag njuter av att den här kärleken finns, mellan sönerna och hundarna…..

….. och allt annat som ingår i att ha hundar i familjen (omtanke, lekfullhet, bus, gos, kärlek, närhet, pussar, kramar, slickar, uppfostran, respekt, närhet, värme etc).

Det finns fler fantastiska bilder på Storing och hundar eller Mellan och hundar, men dom vill inte att jag lägger ut bilder på dom…så då gör jag väl inte det då!

Men åh, vad jag njuter av kärleken mellan hundarna och människorna!

Speciellt dom människor som är mina söner.

Hon smälter in…/erviluca

Vår lilla nya familjemedlem, Fiona, går omkring här hemma som om hon aldrig gjort annat. Hon bara smälter in i gänget, liksom.

Flisa tycker bara lite ”Jaha, ska hon vara här? Okey´rå, men köket är fortfarande MITT!”

Fast Fiona bryr sej inte om alla Flisas kroppsställningar ”Kom inte in!/Gå inte in i mitt kök!” osv så hon travar glatt in och skiter i Flisa, så då morrar Flisa lite, som att hon säger: ”Fattar du inte?!?”….och det gör inte Fiona, eller så då får det liksom vara.

Milton är kvar UTANFÖR köket…Stackarn! Han är väldigt lyhörd för Flisas allehanda kroppsställningar och blickar.

Killar har ju en förmåga att vara väldigt lyhörda för tjejers behov och önskemål…*host host host*.

Milton tycker att Fiona är jobbig och besvärlig. Han morrar när hon kommer för nära, och det gör hon! Hon KLIVER över honom när han ligger och sover: ”GRRRRR!” säger Milton då. Fiona tittar lite förvånat på honom och skuttar sen vidare.

Hon är en rätt cool tjej.

Hon har ännu inte begripit det där med VAR man ska kissa och bajsa. Förstås. Det blir kiss och bajs överallt! Men jag vet ju att tids nog lär hon sej, och under tiden får vi ta bort alla mattor. Sönerna vägrar ”ta i skiten” så jag får kavla upp ärmarna och plocka skit både inne och ute nu…

Det är givetvis enklare när man bor nära marken och kan rusa ut så fort valpen börjar gå i cirklar, men nu gör vi inte det, så hon får väl kissa och bajsa inne tills…hon förstår. ”Manjana”.

Har du någonsin sett en liten rund valptik-mage? Om inte, har du missat något. Har du någonsin känt doften av en liten valps andedräkt? Om inte, har du missat  något. Själv passar jag på att pussa på den lilla runda valpmagen så fort jag kommer åt, och stoppa in min nos i hennes när det går, för att njuta av doften. ”Valp-andedräkt” borde finnas på flaska, eller burk!

Plötsligt är dock doften över, och dom luktar ingenting ett tag, för att sedan gå över till att lukta skunk!

Uäck!

Men just nu bara njuuuuuuter jag!

Superäcklad! Uäck! /erviluca

Usch! Jag nästan kräks!

Uäck! Dubbel-uäck!

Jag satt i soffan och åt jättegod grönsakssoppa. Supergod! När det var bara en slatt kvar, ställde jag tallriken på soffbordet och började klia och klappa Milton, som låg bredvid mej. Då upptäckte jag en fästing på halsen på honom, så jag nöp bort den. Jag är en jävel på att ”nypa bort” fästingar! Skitskicklig! Inga små tänger och grejer behövs – ”NYP!”, bah!

Sen stoppade jag fästingen i grönsakssoppeslatten och tryckte till den med skeden: ”Ha! Där fick du, fästingjävel!” Typ.

Tittade lite slött på ”Friendzone” på MTV och fortsatte gosa med Milton, Fiona och Flisa, som alla låg intill mej….

Sen blev jag sugen på mer soppa!

Tog tallriken, gick ut i köket, fyllde på i tallriken, värmde i micron, satte mej i soffan igen och ÅT!

När allt (!) var slut, kom jag att tänka på FÄSTINGEN!!

VA-FAAN!

Jag har ätit en mosad fästing!!!

Kräks, liksom.

Vad ska jag göra nu? Är jag döende? Är det det bästa sättet att få borrelia och alla andra möjliga sjukdomar? Fy faan, igen!

Soppan ligger nu i halsområdet och funderar på om den ska komma ut…och upp…

Förhoppningsvis tillsammans med fästingen.

Uäck!