Författararkiv: Erica Leijonhufvud

Tunnelbane-rånet /erviluca

Postat den 13 september, 2012 av Erica Leijonhufvud

Usch, jag blir så illa berörd!

Givetvis är det en fruktansvärd handling killen, som rånade den medvetslöse mannen på spåret, har utfört! En ful och VIDRIG handling. Fullkomligt empatilöst och människoföraktligt tar han en medvetslös´mans saker, och lämnar honom liggande på spåret, varefter han blir överkörd av tåget.

Det ÄR vidrigt!

Jag håller med alla om det!

Men jag tycker det är nästan lika vidrigt med den förföljelse, och med vilka ord ”alla andra” nu utsätter Rånaren för! Han är en ”råtta”, han borde döööö, folk ska ”slå ihjäl” honom och jag vet inte allt!

Dessutom ligger det bilder på honom, när han går ut genom en t-banedörr, på nätet och dessa sprids, tillsammans med allt detta HAT, på nätet.

Jag tycker det är minst lika vidrigt.

”Man ska inte kasta sten i glashus”.

Och ”Den som är utan skuld får kasta första stenen”.

Näe, jag gillar verkligen inte det här hatet som blossat upp kring denna man. Lika lite som jag gillar hans handling.

Jag tycker att han ska bli straffad, men jag tycker inte ”gemene man” ska utföra straffet, utan att han – precis som alla andra som mördar, slår, våldtar, rånar och beter sej fullkomligt galet – ska få ett straff inom våra lagar.

Hur blir det annars? Om vi börjar straffa varandra, för saker vi TROR har hänt, eller för att vi HÖRT något vi inte gillar, eller för något vi SETT på nätet?!? VI vet inte bakgrunden. VI vet inte historien bakom. VI vet Ingenting!

Usch, vad jag blir illa berörd av allt hat.

Och åh, vad jag hoppas att den här Rånaren blir fast av polisen, och Det Svenska Rättsväsendet, innan ”pöbeln” får tag i honom.

*ryser*

Lämna en kommentar

Publicerad i 50+, ensam mamma, ensam pappa, familj, föräldraskap, funderingar, kärlek, medelålders, parenthood, parents, singel, terapi och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.

Pragmatisk /erviluca

Postat den 13 september, 2012 av Erica Leijonhufvud

Det finns ord, som jag inte vet vad dom betyder, och som jag skäms över – att jag inte vet vad dom betyder alltså. Jag skäms givetvis inte över orden.

Egentligen borde jag springa raka vägen till bokhyllan och slå upp ordet för att få veta det, precis som mamma sa när jag var liten:

”Slå upp det i ordlistan!” sa hon så fort jag inte kunde ett ord, vilket ledde till att jag ALDRIG gjorde det. Jag var nämligen rätt så…trotsig.

Jag är fortfarande trotsig, på DET sättet. Jag slår fortfarande inte upp, eller kollar på nätet. Utom IBLAND, när det nästan blivit pinsamt att jag inte kunnat ett ord.

Jag kan MÅNGA ord. Men inte alla.

Ibland frågar jag den som säger ordet. För att jag VET att det är ett svårt ord, och för att jag förstår att andra inte heller kanske förstår det, MEN när det gäller ord som används lite då och då, och som ”alla” verkar veta vad det betyder – då skäms jag. Och håller tyst. Och tänker att jag måste ta reda på det, i smyg, när ingen ser.

Ofta förstår man ju sammanhanget iallafall. Av det som sägs.

Jag har ett ”skäms-ord” som jag inte kunnat, förrän jag kollade upp det, alldeles nyss. Ett ord som används lite då och då och som ALLA vet vad det betyder, utom jag.

Tills nu.

Det är så skämmigt att jag inte kunnat det, så jag var tvungen att krypa under soffan med laptopen och slå upp det – jätte-i-smyg!

Jag nästan blundade när jag tog fram ordet, och om du inte heller visste vad det betydde, förut, så ska jag berätta det för dej nu:

——————————————————————————

PRAGMATISK =

”Pragmatisk är på ett sätt motsatsen till teoretisk, då pragmatisk betecknar något som har nytta i det verkliga livet, någor som är förankrat i praktiken. En person som är pragmatisk låter inte känslor hindra från att åstadkomma något praktiskt.

praktiskt inriktad, resultatinriktad, praxisorienterad, nyttobetonad, utilitaristisk, jordnära, realistisk, saklig ”

——————————————————————————

Har du någon ”skäms-ord”, som du tycker att du borde kunna, men inte vet vad det betyder?

 

 

1 kommentar

Publicerad i 50+, ensam mamma, familj, föräldraskap, funderingar, humor, medelålders, parenthood, parents, singel och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.

Hon BITS med sina små vassa tänder! /erviluca

Postat den 12 september, 2012 av Erica Leijonhufvud

 

”Bits den?” frågade ett litet barn igår, som ville klappa.

”Ja, just DEN bits faktiskt!” sa jag. ”Inte för att vara elak, men hon är en baby-hund så hon har inte lärt sej än, och just nu bits hon faktiskt nästan hela tiden.”

Då ville han inte klappa henne. Och det förstår jag. ”Klapp, klapp, klapp…AJJJ!!!”.

Hon bits! Och bits. Och bits. Och bits.

Och sen kissar hon sjöar på golvet, lite här och där. Och bajsar högar. Jättehögar,tycker jag. Stora bajshögar för en liten hund.

Och så bits hon igen.

Plötsligt hänger hon i ena byxbenet, som draaaaas med när man ska någonstans. Eller så hugger hon tag i handen när man sitter i soffan i lugn och ro: ”BIT!” ”AJJ!”

När jag skulle koppla henne i morse bet hon mej så hårt i handen att jag ryckte till och drog undan handen så snabbt, att jag råkade boxa till Milton som stod alldeles bredvid. ”Knak”, sa det inuti hans mun och han studsade undan och började stryka tassen över nosen, som gjorde ont. Stackars Milton!

Milton är STOISK. Jag tror jag aldrig använt det ordet förut, men jag tycker verkligen att han är STOISK. Han härdar ut när lillskruttan biter honom, skäller på honom, hugger tag i hans koppel och draaaar….Han bara väntar lugnt på att jag ska säga ”NEJ!” till bebisen. OM han någon gång fräser ifrån, ber han nästan om ursäkt efteråt (till mej: ”Förlåt! Jag VET att hon är valp, men jag stod inte ut längre!”). F ö är han bara tålmodig och SNÄLL. Snäll och tålmodig.

Flisa har satt sej i respekt. Det gjorde hon direkt och tydligt. Ingen hugger tag och drar i Flisas koppel inte. Och inga småbett i bakbenen (som Milton får stå ut med)!

Själv lever jag i bland en massa småsjöar med kiss, med små öar av bajs däremellan. Lägenheten luktar väl lite sisådär just nu…. Jag dammsög och skurade ALLA golv i lördags, men vad spelar det för roll två dagar senare….?

Tänk vad man måste stå ut med när man har ett litet Troll i huset!

Tur att hon är så söt!

Tur att hon har så gosig och pussig mage!

Tur att hon är så söt när hon sover!

Tur att hon sover på natten!

För det gör hon faktiskt.

😉

 

 

 

3 kommentarer

Publicerad i 50+, barn, dogs, ensam mamma, familj, föräldraskap, funderingar, humor, hundar, medelålders, parenthood, parents, singel och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.

Det var inte jag! /erviluca

Postat den 12 september, 2012 av Erica Leijonhufvud

 

Det var inte jag som skrivit på den här texten. Vet inte vem det är, men den skrevs ursprungligen på engelska och jag tyckte den var läsvärd, så jag översatte den och lägger nu den här i min blogg för er alla att ta del av. En utav alla ”klok-heter” som spys ut över oss alla….

Vaschego!

”Kära Människa;

Du har fått allt om bakfoten.
Du kom inte hit för att behärska ovillkorlig kärlek. Det var därifrån du kom, och det är dit du ska återvända.
Du kom hit för att lära dig Personlig kärlek. Universell kärlek. Bråkig kärlek. Svettig kärlek. Svår kärlek. Galen kärlek. Brusten kärlek. Hel kärlek.
Inkluderad med gudomlighet.
Upplevd genom ett snubblande.  Visad genom det fantastiska av att…… stöka till det. Ofta!
Du kom inte hit för att vara perfekt, för det är du redan. Du kom hit för att vara underbart mänsklig: Med brister, och fantastisk.
Efter varje fall kommer du att hitta balansen igen och resa dig.
Men ovillkorlig kärlek? Sluta tro på den sagan. Ärligt talat behöver inte Kärleken några adjektiv för att beskrivas. Den behöver inte förklaras. Den kräver ingen perfektion. Det räcker med att du bara finns där. Och gör ditt bästa.
Att du är närvarande och känner dig hel.
Att du glänser och flyger och skrattar och gråter och blir sårad och läker och faller och reser dig upp igen, och har roligt och tråkigt och arbetar och lever och dör som dig själv.
Det räcker.”

 

🙂

 

 

1 kommentar

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kan du bli ”galen”? /erviluca

Postat den 11 september, 2012 av Erica Leijonhufvud

Kan du känna att du skulle vilja skrika:    ”jävla fuck-you-kärring!”    rätt ut ibland?

Eller vråla: ”Jag hatar hela världen och ni kan dra åt helvete allihop!!”   ??

Eller ta en stol och lyfta upp och kasta hårt i golvet så att den (stolen) går sönder…

…. och skrik-vråla samtidigt…..?

Inte?!

Nähä.

Då är det väl bara jag då.

 

Men jag men gör det inte.

För jag är ju vuxen.

Och klok.

Typ.

😉

 

 

5 kommentarer

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , . Bokmärk permalänken.

Tänk att så lite kan göra så mycket…/erviluca

Postat den 11 september, 2012 av Erica Leijonhufvud

Hon går ganska långt framför mej, men ändå stannar hon till och håller upp dörren åt mej när jag ska in. Hon ler ett kort leende när jag säger ”TACK!”. Jag känner mej glad av detta lilla.

🙂            🙂            🙂            🙂            🙂            🙂            🙂            🙂            🙂            🙂

Jag har aldrig sett mannen i fråga, men när jag kommer cyklande med cykeln full av kassar i både cykelvagnen och på styret, ler han emot mej och säger ”HEJ!”. ”Hej!?” säger jag tillbaka, förvånat, och ler. Vem är det? tänker jag sen. Känner jag honom? Men egentligen spelar det ingen roll, för leendet och ”Hejet” får mej att vara glad i flera timmar efteråt.

Tänk vad ett ord eller ett leende kan lysa upp ens dag!

När man förstår det, och får känna av det, borde man ständigt ”ge tillbaka” genom att sprida både leenden, upphållna dörrar, komplimanger och små ”hej” hit och dit, för OM det kan lysa upp någons dag, precis som det lyser upp min, är det värt ALLT.

Och det kostar inget, och kräver ingen större ansträngning.

🙂

 

2 kommentarer

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.

Hon säger att jag blottar mej /erviluca

Postat den 10 september, 2012 av Erica Leijonhufvud

Hon säger att jag blottar mej

Att jag borde tänka igenom vad folk tänker om mej

Att folk ”snackar”

Hon säger jag borde fundera igenom på vad ”folk” tänker om mej

när jag blottar mej i mina texter

– lägger ut mina känslor på nätet.

*  *  *  *  *  *  *

Hon förstår inte

Att skriva är ett behov för mej

Det är ett intresse

och att jag ärligt talat skiter i

vad folk tänker om mej

Jag bara måste få skriva!

Dessutom vet jag att vi människor är rätt lika

så det jag känner tänker och tycker

är jag inte ensam om

Ofta sätter jag bara ord på det MÅNGA känner

*  *  *  *  *  *  *

Jag kanske vågar

Jag kanske inte bryr mej om att jag ”blottar” mej

Jag tycker inte att det är att blotta sej

att tala om hur man mår

och hur man känner sej

Vi både mår och känner

varenda dag

Allihop

Alla berättar inte hur dom mår

Men jag gör det

Här

Och man kan läsa det om man vill

eller strunta i det

*  *  *  *  *  *  *

Hon säger att hon inte läser mina inlägg

för hon vill inte VETA

”Nähä. Och?!?”

Hon tror att folk kan tappa respekten för mej

Hon tror att folk tänker dåliga tankar om mej

Att dom tänker att jag är något slags miffo

Jag tänker att hon inte har tilltro till ”folk”

För jag tror att folk både tänker och känner hit och dit

och upp och ner

En del gillar det jag skriver  – känner igen sej –

och dom som inte gör det, slipper läsa

Dom som inte gillar det jag skriver är ju faktiskt

rätt dumma/korkade om dom läser ändå!

*  *  *  *  *  *  *  *

Jag tror ändå att jag inte tänker några annorlunda tankar

än Alla Andra

Skillnaden är bara att jag sätter ord på mina tankar

och lägger ut dom på nätet

*  *  *  *  *  *  *  *

Så enkelt är det

 

 

11 kommentarer

Publicerad i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Svaret på frågan /erviluca

Postat den 9 september, 2012 av Erica Leijonhufvud

Han frågade:

”Men varför en till?!?!”

Här kommer svaret:

Det handlar om en längtan efter

närhet

Det handlar om en längtan efter

gränslös kärlek

Det handlar om ett sug efter

att vara älskad

Det handlar om en sorg över

ensamheten

som tagit ett grepp

om mitt hjärta

Det handlar om en längtan efter

trohet

Det handlar om en längtan efter

ärlighet

Det handlar om en längtan av att vara

behövd

Det handlar om ett djupt grundläggande

behov av att vara

tillsammans

Det handlar om att ha ett behov av att

höra ihop

Det handlar om att inte vilja

vänta längre

Det handlar om att ge upp

ett hopp

en längtan

en tro

Men att kliva in i

Något Annat

Istället för

Det handlar om behovet av

KÄRLEK

Det handlar om att inte vilja vara

ensam

i vardagen

Det handlar om ett behov av att få vara

älskad som jag är

Kanske aldrig hjärtat fylls

Kanske får jag leva med ett hål i hjärtat

 

Men med dessa ljuvliga varelser i mitt liv

som kräver min uppmärksamhet

och älskar mig gränslöst

kanske längtan

tomheten

önskan

hoppet

lägger sig

Stillar sig

och förhoppningsvis

försvinner

Hoppet är att dessa kärleksfulla varelser

ska vara

istället för

För jag orkar inte

längta längre

2 kommentarer

Publicerad i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Att umgås men ändå inte…/erviluca

Postat den 8 september, 2012 av Erica Leijonhufvud

Var man än är, och hur man än ska umgås, finns det alltid dom som väljer bort umgänget runtom och istället blippar på sin lilla mobil.

DET tycker jag är konstigt!

Om man sitter fem runt ett soffbord och dricker lite vin, äter snacks och pratar, så är det alltid någon som plockar upp sin lilla älskling och börjar trycka och klicka på den.

Hur kan det komma sej att man väljer att umgås med sin mobil i Sociala Sammanhang??

”Jag ska bara SMS:a till …..XXXX!” säger dom om man frågar.

”Eeeeeh…och det måste göras NU?!?!”

FÖRR-I-TIDEN (när jag var yngre) kunde man sitta och prata med folk EN HEL KVÄLL utan att dom ringde hem eller bort!

EN. HEL. KVÄLL.

Jag vet inte hur vi överlevde dessa Trauman, men det g jorde vi. På något underligt sätt. Det är kanske därför vi alla över 40 har lite ryckningar och tics då och då….

Än värre är ju när man sitter och pratar med någon mellan FYRA ögon och den tar upp sin lilla älskling och börjar ”smeka” den….

”Eeeeeh…Ho ho! JAG sitter här!” kan man påminna Personen Mittemot då.

”Jag VET! Men jag-ska-bara….*oviktig förklaring*”…….

……för det är ALDRIG någon som är döende i andra änden, så förklaringen är ALDRIG ”jag-ska-bara-ringa-ambulans”.

KONSTIGT!

Generationen UNDER 40 kanske kommer att umgås HELA GÄNG med sina mobiler. Man sitter runt soffbordet och klickar på sina mobiler, i tystnad, och det anses…NORMALT.

Kan det bli så tro?

Man kanske t o m SMS:ar varandra runt bordet:

”Titta va ful skjorta Pelle har!”

”Ja, Guuuud, ja! *fnissar*”

Man KAN ju faktiskt snacka skit om varandra när man sitter bredvid varandra när man SMS:ar. Risken är bara att någon visar den andra sitt SMS….

Då blir det Världens SMS-krig.

I Tystnad.

Som farmor till Blivande SMS-kommunicerande barnbarn, kommer jag nog att skaka på huvudet och säga:

”Det var bättre FÖRR!”

Varav barnbarnen kommer att himla med ögonen och tycka att jag är såååååååååååååå gammal!

Och det är jag ju också.

Då.

 

 

Lämna en kommentar

Publicerad i 50+, barn, childhood, children, ensam mamma, familj, föräldraskap, funderingar, humor, medelålders, parenthood, parents, singel. Bokmärk permalänken.

Något att se fram emot…/erviluca

Postat den 8 september, 2012 av Erica Leijonhufvud

 

Vi är ett gäng medelålders människor som firar att en utav oss fyllt 60. Vi firar med bakelse och kaffe. Frågan kommer, som den alltid gör när någon fyller något över….30: ”Har du haft någon 60-årskris då?!”

”Jag har en pågående 40-årskris som inte gått över än….”, skrattar Den Nyblivna 60-åringen.

Jag skrattar: ”Skönt att man inte är ensam! Min ålderskris startade också vid 40 och har inte gått över än…”.

”Den enda kris jag har är att det är som om allt är Färdigt, och det finns inget mer att Uppleva: Jag är gift, har fått barn, som blivit vuxna, har det jobb jag troligen kommer att ha resten av livet….Det är liksom Färdigt…”, säger en av dom medelålders kvinnorna.

”Jamen, då är det ju skitbra för mej, för jag har ju inte träffat Den Rätte än, så då har jag det KVAR! Vilken TUR jag har som är singel!” säger jag lättat, och liksom känner hur min 40-årskris lättar lite.

Dom andra tittar på mej, och ser ut som om dom funderar på att gå hem och skiljas direkt, hela bunten.

Not!

Men ”Inget ont som inte har något gott med sig!”

Vilken himla tur att jag är singel!

Jag har Något kvar!!

🙂

 

 

Lämna en kommentar

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.
← Äldre inlägg
Nyare inlägg →