Månadsarkiv: juli 2015

* Nytt jobb.

* Ny-vuxna söner, med allt vad det innebär…..

* Ny Person i mitt liv. Tre dejter, den fjärde på G. Vi kan kalla honom för En Speciell Person – ESP. ESP:en = Espen. Bra namn, va? Men honom kan jag inte skriva om för det är för Nytt och Hemligt.

Nytt jobb

På TISDAG drar jag till Borlänge. Där ska jag få mottaga ”min” nya arbetsbil; En Volvo CX60, tror jag den hette. Och sen CC på det, men minns inte vad det stod för. När jag får köra denna bil för första gången ska jag bara åka runt runt och NJUUUTA och göra fingret åt alla!

Varför ska jag ”göra fingret”? Jag vet inte riktigt….jag bara känner att jag vill ”malla mej” och peka ”fuck you” som ”där fick ni!”, men vilka ”ni” är vet jag inte. Alla, kanske. Lite ”HA!!” sådär.

Jag tror jag aldrig ens kört en helt ny bil, och det ska jag få göra nu. Och den ska vara som MIN! MIN MIN MIN!!!

Jag ska bo i Borlänge i 6 veckor. Var vet jag inte än.

Jag ska lära mej mitt nya jobb. Och det ska bli såååååå kul! Nu har jag haft semester sååååå länge och jag vill börja jobba!!

Jag hade tänkt att skriva på mina böcker också, kvällarna i Borlänge när jag ändå inte har något annat för mej….

…..och jag hoppas jag har ork och fokus till det och inte bara sätter mej och fiser i någon soffa, om det finns någon, vilket det borde finnas, för det finns väl i alla hem? Fast man kanske inte ska fisa i lånade soffor. 😛

Nåja.

Storing och Mellan är vuxna

Samtidigt ska jag bekymra mej för mina två vuxna söner som ska bo i lägenheten i Åkersberga, och ”vara ny-vuxna”, och fixa ALLT själva. ALLT! Alltså måste dom ha jobb, vilket dom inte har….

….men jag tycker att dom är så fantastiska och fina och underbara så det vore MYCKET KONSTIGT om dom inte får jobb, till slut. Hur dom ska försörja sej fram tills dom får jobb, vet jag inte. ”Good luck!”, liksom.

Ny person

Espen då? Tja, han och jag får liksom….fortsätta dejta så länge det känns bra…och sen får vi väl….bli ett par, när man liksom tycker att ”näe, nu är det VI”, efter fyrtioåtta dejter, eller hur många dejter det nu tar………..eller hur man nu gör….

Hur gjorde man nu igen?! Finns det någon mall?

Tyvärr finns det ju inte det, utan man får ge sej ut på Den Svaga Isen alldeles själv varje gång, och hoppas att den håller….

…..för annars plurrar man igen (!), liksom, och det är ju så JÄVLA KALLT i vattnet!

Men nu är jag iallafall inte okysst längre… 😉

https://erviluca.com/2015/07/11/en-kyss-som-icke-varerviluca/

Jag väcks återigen av att det fixas med rabatter och gångvägar utanför. Det blir jättefint!  🙂

Allt görs med maskiner ”nuförtiden”. Och det LÅTER! Jag skulle inte bli galen om inte han-som-kör-maskinerna gjorde som han gör, nämligen: ”gaaas-paus-gaaas-paus-gaaas-paus-gaaas-paus-gaaas-paus-gaaas-paus”. Varje del är ca 1 sekund. Han kan INTE ha körkort! Och OM han har det skulle jag inte vilja åka bil med honom, eller åka bakom i en bil! Fifaan! Jag blir tokig på ”gaaas-paus-gaaas-paus-gaaas-paus-gaaas-paus-gaaas-paus-gaaas-paus”! ”BESTÄM DEJ!!” liksom.

Jag går ut på balkongen och tittar, om det är så att han MÅSTE ”gaaas-paus-gaaas-paus-gaaas-paus-gaaas-paus-gaaas-paus:a”. Konstaterar att han inte måste det. Kanske är det så att han inte KAN gasa och vrida apparaten åt sidan samtidigt, så varje gång han vrider den lyfter han på fingret så att det blir en sekunds paus. Det är såååååå irriterande!!!

Så jag tar fram en megafon och SKRIKER ÖVER HELA GÅRDEN: ”KAN DU VAR SNÄLL OCH GASA HELA TIDEN ISTÄLLET FÖR ATT GASA-PAUSA-GASA, FÖR ANNARS BLIR JAG TOOOOKIG!!!”. Han hör inte. Han har hörselkåpor på sej, och så låter apparaten JÄTTEHÖGT! Alla andra hör dock och kommer ut på sina balkonger och stirra på mej: ”Jävla kärring att skrika!” tänker dom. Jag läser tankar i bara farten, också.

Oj, nu ljög jag visst! Så gjorde jag ju inte!

Jag går ut och går fram till mannen som ”gaaas-paus-gaaas-paus-gaaas-paus-gaaas-paus-gaaas-paus:ar” och tar honom på axeln och säger vänligt: ”Kan du inte vara snäll att antingen trycka på knappen och gasa hela tiden, eller pausa hela tiden. När du trycker och stoppar hela tiden så blir ljudet så otrooooligt jobbigt för oss som bor här.” Han säger: ”Gulumpamalamparampa!” för han kan inte prata svenska. Och så skakar han på huvudet.

Jag tar ifrån honom apparaten och så VISAR jag honom hur man gör och säger ”TRYCK så här heeeela tiden!”. Han nickar, och så går jag därifrån…..

……och han fortsätter med sitt ”gaaas-paus-gaaas-paus-gaaas-paus-gaaas-paus-gaaas-paus-gaaas-paus:a”.

Nä, nu ljög jag igen! SÅ gör jag ju inte!

Jag tänker att det är JAG som måste förändras, och lära mej stå ut med irriterande ljud, så jag tar fram min otroligt snygga och moderna Yogadress och min otroligt snygga och fantastiska Yogamatta, sätter mej med benen i en otroligt komplicerad form på Yogamattan och sätter ihop händerna och säger ”Yaaaaahaaaaaaaa!!!” och tömmer mitt sinne och gör mina öron ohörande döva.

Nä, nu ljög jag igen! Jag har ju varken yogadress eller yogamatta.

Näe, vet ni vad jag gör PÅ RIKTIGT?

Ni vill veta va?!

Jag stänger balkongdörren och sätter på superbra musik – högt –

….och dansar!

Jag blir TOKIG!

Jag kan inte se vad han gör!

Det är en reklam som handlar om resor, och jag tror bolaget som gör reklamen heter typ Momento….Mondeo….Momental.…..Nej, nu googlade jag och hittade till slut namnet: Momondo!

Nåja.

Det är snabba klipp i den här reklamen och för hundradels sekund ser man två barn ligga i en säng (?) och jag TROR det är en tjej till vänster och en kille till höger, men VAD GÖR killen till höger?? DEN funderingen har FASTNAT i mitt huvud. Det är störtirriterande för jag hinner aldrig se vad han gör, hur jag än koncentrerar mej: Vad faan GÖR han? Det ser ut som om han ligger på rygg och har ben som armar och viftar med dom. Ja, det ser ut som om armarna är ben, och händerna fötter, och därför undrar jag: Hur ligger han och vad gör han? 

Jag kan omöjligtvis gå vidare med mitt liv utan att få veta vad han gör, om det är en han.

Så snälla: Hjälp!

Vad gör killen i Momondos TV-reklam??

Jag sätter på mig jeans, t-shirt och gympaskor, går ut på balkongen och känner efter: Vad är det för spännande väder idag? Genomgrått. Troligen inget regn, bestämmer jag. Termometern visar 18,5 grader. Går ut. Utan jacka. Tänker gå Den Långa Promenaden, men ändrar mej när jag känner att det duggar…Pust! Jag orkar inte gå in och hämta jacka, så jag bestämmer mej för att gå den ”inte-lika-långa” promenaden genom fårhagarna.

På ängen innan fårhagarna får Fiona upp ett spår och far iväg som en oljad blixt. Tre rådjur ”flyger” upp ur det jättehöga gräset och studsar iväg åt varsitt håll. Jag VET att Fiona kommer att springa ca 100 meter och sedan kommer hon tillbaka, vilket också sker. Jättenöjd!

Vi går in i första fårhagen. Vandrar igenom den och ut på andra sidan. Nu strilduggar det. Helt okey. Jag blir blöt, men inte lika dränkt blöt som man blir det det hällregnar.

När jag kommer ut på första gångvägen märker jag att Fiona och Milton inte är med. Förvånat vänder jag mej om – inga hundar. Jag busvisslar. Fiona kommer ofta på första visslingen, nästan alltid på andra. Ingen hund. Visslar igen. Ingen hund. Hm….

Tänker att det inte gör så mycket och att jag kan stå där under ett träd och njuta av livet en stund, och bara vänta…..

….och låta hundarna springa runt och ”göra-det-dom-vill” en stund i fårhagen. Jag har ingen brådska och det är ganska torrt under trädet.

Då hör jag att dom börjar skälla. Jävla skit! tänker jag. Nu skäller dom väl ut någon stackars pensionär med en liten papillion, som pensionären lyft upp i famnen och försöker skydda.

Jag går snabbt i den riktning jag hör skällandet. Ser Fiona och Milton som skäller på något på marken, och liksom studsar upp av och till, som om det är något på marken som rör sej och som skrämmer dom.

En orm tänker jag. Dom leker med en orm. Jävla skit (igen)! tänker jag. Vad ska jag göra åt det när jag kommer fram? hinner jag tänka medan jag springer. Hoppas det är en snok, hinner jag också tänka.

Jag kommer fram och på marken ligger en liten….råtta? Näe, den beter sej inte som en råtta… Jag tittar närmare: Men ååååh! Det är ju en hamster! 

”Men hundar, det är ju en hamster!” säger jag förklarande. ”Lilla du, vad gör du här??!” frågar jag sedan. Hen är ganska skadad av Fionas och Miltons nypande/bitande i den. Usch, hen ser inte ut att må bra. Vad ska jag göra? Jag kan inte döda en hamster!

Jag tar upp den och ser att den liksom flämtar och andas, men att den mår verkligen inte bra. Jag lägger ner den på marken igen. Fiona tar tag i den en gång till och jag hoppas att hon biter till så att den dör och slipper lida.

Vem faan har lämnat en hamster i fårhagen? En tam hamster kan inte leva i det vilda! Den kunde ju inte ens hålla sej gömd!

Du som lämnade en hamster där – du ska veta att nu har den lämnat sin kropp och farit till Himlen. Jag ber en liten bön för hamstern.

Sen går vi vidare på Nya Äventyr.

– ”Det är inte 1900-talet längre!” får jag höra när jag kommer hem.

– ”Man kan inte göra så nuförtiden!” säger dom.

– ”Det kan ju HÄNDA  något!” suckar anhöriga.

– ”Tänk om det händer DEJ något!” fortsätter dom.

Vad har jag gjort då?

Hur har jag syndat?

Vilket katastrofläge har jag försatt mej i?

Hur har jag skapat Kris och Katastrof?

Svar:

Jag. Har. Gått. Ut. UTAN. MOBIL.

Själv tycker jag att det är en Rättighet att göra det. Jag vill gå ut och gå, utan att bli nådd, få lite lugn och ro, andas ut, inte höra ”brrrrr-brrrrrr” eller att det vibrerar i fickan (stressande!).

Jag vill vara ifred. Jag tycker om ifred.

OM det händer något….Äh, det gör inte det! Men OM någon dör när jag är ute och går en stund, så klarade vi ju sådana situationer under hela min uppväxt utan problem.

Jag tyckte om att vara ute –  ”på 1900-talet” – utan tillgång till telefon!

Jag är inte riktigt ”där” – att jag alltid måste vara nådd, och att jag alltid måste svara.

Jag har min egen stilla protest mot att alltid vara tillgänglig och alltid svara när det ringer:

Jag gör det inte.

Jag tar inte med den.

Frivilligt.

Kanske under protest.

Men mer Frivilligt än under protest.

Jag ÄR ju ”värsta 1900-talet” (eller ”värsta 70-talet” som sönerna säger)!

Här är några stereotyper av ”lyckade” män/kvinnor.

Men vad händer om man VÄNDER på hela ”kakan”? Se nedan.

Lyckade Lennart

Lyckade Lennart är i fyrtioårsåldern. Han är chef på en Viktig Arbetsplats där de utför Viktiga Saker – han kanske t o m har Eget Företag (som lyckats!). Han har stor, fin villa med pool i ”rätt” område, sommarstuga på Västkusten, Volvo anno 2015, vacker fru, två barn. Kanske en hund.

Frun, Helena, är 8 år yngre, mycket vacker, arbetar som sekreterare 70% och tar hand om barnen och huset resten av sin tid. Lennart och Helena har inte så många gemensamma intressen och diskuterar inte några djupare ämnen – någonsin. När Lennart behöver ”snacka av sig” eller ”prata om viktiga saker” har han sina vänner i golf-klubben till detta. Helena har sina väninnor. Lennart och Helena har barnen och husen tillsammans. Samt sex ”tillräckligt ofta”, för att Lennart ska vara nöjd. Om Helena inte skulle ”ställa upp tillräckligt ofta”, skulle han kunna få sex på annat håll. Nema Problema. Lennart är nöjd med sitt liv.

Lyckade Lena

Lena är i fyrtioårsåldern. Hon är utbildad till gymnasielärare i ämnena svenska och gymnastik. Hon är gift med Peter, som arbetar som chef inom kommunen. De har tillsammans två barn – en flicka och en pojke. Familjen bor i en villa, och Lena och Peter ha varsin bil. Lena har en Toyota och Peter har en Volvo. Båda bilarna är rätt nya. Lena och Peter träffades när Lena var 23 år och Peter var 25 år, på en fest. Det sa ”klick” och de har varit ett par sedan dess. De första åren reste de mycket tillsammans, därefter fick de Astrid och sedan kom Anton (3 år senare). I samma veva som Lena blev gravid med Anton, flyttade de till en villa i ett bra område. På somrarna åker de till sommarstugan som Lenas släkt har i Dalarna, på Sportlovet och Påsklovet åker de till Åre där de äger en stuga tillsammans med sina bästa vänner, som har barn i samma ålder.

Lena och Peter har en bra grund att stå på, då de pratar och diskuterar väldigt mycket. De är varandras bästa vänner. Sexet har gått i vågor genom åren – ibland ofta, ibland sällan eller inte alls. Numera någon gång i veckan, eller varannan vecka. Lena är nöjd, tycker att det funkar bra. Hon känner att hon har ett lyckligt liv.

——————————————————————

Nu byter jag namn/kön på huvudpersonerna:

Lyckade Lisa

Lyckade Lisa är i fyrtioårsåldern. Hon är chef på en Viktig Arbetsplats där de utför Viktiga Saker – hon kanske t o m har Eget Företag (som lyckats!). Hon har stor, fin villa med pool i ”rätt” område, sommarstuga på Västkusten, Volvo anno 2015, vacker man, två barn. Kanske en hund.

Mannen, Hasse, är 8 år yngre, mycket vacker, arbetar som sekreterare 70% och tar hand om barnen och huset resten av sin tid. Lisa och Hasse har inte så många gemensamma intressen och diskuterar inte några djupare ämnen – någonsin. När Lisa behöver ”snacka av sig” eller ”prata om viktiga saker” har hon sina vänner i golf-klubben till detta. Hasse har sina vänner. Lisa och Hasse har barnen och husen tillsammans. Samt sex ”tillräckligt ofta”, för att Lisa ska vara nöjd. Om Hasse inte skulle ”ställa upp tillräckligt ofta”, skulle hon kunna få sex på annat håll. Nema Problema. Lisa är nöjd med sitt liv.

Lyckade Lasse

Lasse är i fyrtioårsåldern. Han är utbildad till gymnasielärare i ämnena svenska och gymnastik. Han är gift med Pia, som arbetar som chef inom kommunen. De har tillsammans två barn – en flicka och en pojke. Familjen bor i en villa, och Lasse och Pia ha varsin bil. Lasse har en Toyota och Pia har en Volvo. Båda bilarna är rätt nya. Lasse och Pia träffades när Lasse var 23 år och Pia var 25 år, på en fest. Det sa ”klick” och de har varit ett par sedan dess. De första åren reste de mycket tillsammans, därefter fick de Astrid och sedan kom Anton (3 år senare). I samma veva som Pia blev gravid med Anton, flyttade de till en villa i ett bra område. På somrarna åker de till sommarstugan som Lasses släkt har i Dalarna, på Sportlovet och Påsklovet åker de till Åre där de äger en stuga tillsammans med sina bästa vänner, som har barn i samma ålder.

Lasse och Pia har en bra grund att stå på, då de pratar och diskuterar väldigt mycket. De är varandras bästa vänner. Sexet har gått i vågor genom åren – ibland ofta, ibland sällan eller inte alls. Numera någon gång i veckan, eller varannan vecka. Lasse är nöjd, tycker att det funkar bra. Han känner att han har ett lyckligt liv.

————————————————————–

Tankar?

Jag tittar på termometern. Den visar 15 grader. Brrrrr. Jag går ut på balkongen och håller ut handen för att känna om det regnar. Det småstrilar. På med strumpor, jeans, t-shirt, regnjacka och stövlar. På med koppel på hundarna och ut!

Efter en kort stund är det plötsligt soligt. Faan, vad soligt! Varmt! Av med jackan. Knyter den runt midjan, men det är fortfarande för varmt! Fi faan! Svettas floder.

När jag kommer hem slänger jag av mej alla kläder. Det. Är. Varmt.

Jag går ut för att gå och handla. I kortbyxor och t-shirt, utan strumpor med sneakers. Börjar gå mot affären. Fi faan vad kallt det är! Det är mulet och blåser. Så börjar det regna. Ösregna. Vräker ner. Regn är kallt! Jag blir blöt som en dränkt katt.

Dränkt katt handlar. Det droppar om mej. Sminket gone! Jag  måste se underbar ut.

Färdighandlad går jag hemåt. Fryser. Kall  vind. Inget regn.

När jag kommer hem slänger jag av mej alla kläder. Det. Är. Kallt. Fryser.

På med varma mjukisbyxor, strumpor, torr t-shirt, varm tröja. Skönt.

Går ut. Med hundarna. Det är varmt. Solen skiner. Steker mot mina varma mjukisbyxor och tröjan. Svettas. Tar av mej varm tröja. Men det är fortfarande för varmt. Pust!

Och så fortsätter det.

Dag ut och dag in.

På och av och av och på med kläder. Hur man än gör sätter man på sej FEL kläder.

Fi faan för julivädret anno 2015!

Jag går bakom ett en man och en kvinna, som har ett barn i barnvagn. Kvinnan håller i vagnen. Mannen går bredvid. Dom diskuterar intensivt – gestikulerar. Det verkar Viktigt.

– Wahlawascha- mascha -gascha – gah!

– Dlavascha – garamascha – glagascha – vah!

Det låter som om det är Något Stort dom diskuterar.

Jag tänker att det låter som om dom diskuterar Något Politiskt och Väldigt Avancerat. Dom ska typ Rädda Världen.

Typ.

– Nascha – balascha – velahascha – gascha!!

– Baschila – galavascha – nisascha – schalamascha!!

Jag tänker att det är ett bra äktenskap där man diskuterar så Viktiga Saker så Engagerat tillsammans. Jag undrar om dom tycker likadant eller om dom har olika åsikter.

– Baschalaramascha – snascha – galamascha!!

Två små flickor kommer cyklande bakom mej. Dom ropar på ”MAAAMMMAAAA! PAAAAPPPPAAAAA!”, men mamma och pappa är så inne i sin Viktiga Diskussion så dom hör inte döttrarna som kommer cyklande bakom.

För att inte bli överkörd av cyklarna, vänder jag mej om för att se om dom tänker köra om mej, och hundarna, till vänster eller till höger, och då ser jag att jag känner den ena flickan; Det är ju Mischa!

Jag känner många barn här. Jag har ju jobbat som skolkurator på TRE skolor!

– Hej Mischa! säger jag.

– HEJ! säger hon och strålar. Hon strålar alltid.

Hon stannar och jag frågar hur hon mår. ”Bra”, säger hon. Jag frågar om det är hennes föräldrar som går där framför mej. Det är det.

– Dom hör nog inte när ni ropar, för dom diskuterar något väldigt viktigt, tror jag. Säger jag.

Mischa skrattar. Hon vet ju att jag inte förstår deras språk.

– Nä, dom pratar bara om vad dom ska ha till middag! säger hon. Mamma vill att vi ska äta XXXX och pappa vill att vi ska äta YYYY!

Så var det med den tron om att Rädda Världen.

Här finns två fullkomligt funktionsdugliga unga män beredda att hoppa på vilket jobb som helst (nästan!).

Dom är friska och starka, snygga och fräscha. Kloka, genomtänkta, kärleksfulla, varma, roliga, intelligenta, lättlärda, snälla, välklädda, väluppfostrade, välartikulerade (iallafall ibland…) och kan uttrycka sig på svenska och engelska, i båda tal och skrift. En utav dom behärskar numera också kinesiska rätt väl.

Dom skulle kunna vara lite ”lockbete” på ett café tex, eftersom dom är så pass snygga så att ni på caféet skulle få en massa unga tjejer som springer dit och dricker kaffe och tar en  bulle, bara för att få säga hej till ”Den Snygga Killen i Kassan” (ja, jag vet nog hur tjejer funkar…).

Dom skulle kunna hugga i ordentligt på något lager, för båda är starka och friska och har gått på gym av och till. Båda lyfter lagom med vikter för att få snygga muskler, och har god uthållighet.

Dom skulle kunna sortera upp varor i affärer, sitta i kassan, räkna saker och jobba med alla möjliga grejer i olika butiker. Eftersom dom är killar är dom också tekniskt intresserade till en viss del, kan hela tv-och dataspelsvärlden, så där skulle dom kunna göra mycket nytta, plus att åtminstone den ena är intresserad av mode – både vad gäller kläder och skor.

En utav dom gör egen musik (sån där musik man har ”bakom” när någon rappar – vet inte vad den heter) och är också duktig på att teckna.

Den andra gillar att sjunga och sjunger riktigt bra, samt spelar gitarr hjälpligt.

Båda är vana vid hundar och snälla mot barn. Dom är fina med äldre också, men eftersom den ena är rätt äckelmagad vet jag att han skulle varken kunna torka babysar eller äldre människor i stjärten.

Den äldre utav dom kan nog även det. Han är inte äckelmagad alls!

Så: Hör av er här nedan ni som vill ha någon utav dom på er arbetsplats! Skynda er! Det är ett unikt erbjudande som inte kommer att komma åter och jag kan garantera att ni kommer att bli nöjda med dom, för dom är sååååå fina och goa!

Hälsningar från Mamman

”………..

Nothing comes from nothing
Nothing ever could….”.

source: http://www.lyricsondemand.com/soundtracks/s/thesoundofmusiclyrics/somethinggoodlyrics.html

Dom här orden + musik fastnade i huvudet i morse och nu går dom varv på varv i huvudet….

….och då blir det såna här tankar:

Ingenting blev något litet, som blev lite till, blev lite mer och sedan ingenting  igen. Ingenting växte och blev till något litet igen som blev Något som blev Någonting.

Någonting blev något lite mer, som växte och blev mer, för att sedan krympa och bli nästan ingeting alls.

Ingeting alls blev något stort som blev Någonting, som blev väldigt mycket som blev Någonting stort.

Och nu då?

Ingen aning.